Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Notan för att inte lyssna: 30 miljarder

SKYLLER IFRÅN SIG.Fredrik Reinfeldt och Anders Borg lägger hela skulden för Nuonaffären på Maud Olofsson.
Foto: Vilhelm Stokstad / Tt

Hon visslade och varnade och visade siffror.

Men direktörer och politiker nonchalerade regeringstjänstemannen som redan för fem år sedan visste att Vattenfalls köp av Nuon var en katastrofalt dålig affär.

I dag skakas regeringen och energijätten av Nuonaffären - som de hade kunnat undvika om de hade lyssnat.

- Redan från början stod det klart att stora värden, 30 miljarder kronor, i Vattenfall skulle gå förlorade, säger Elsa Widding, tidigare analytiker på näringsdepartementet.

Allt började med vattenrallarna som flyttade från älv till älv och byggde kraftstationer. I det statliga verket Vattenfalls regi tämjde de älvarna och lade grunden för den moderna svenska energiförsörjningen. Miljarder megawatt från kraftverk som Harsprånget och Porjus fick hjulen i tågen och industrin att rulla - och var en förutsättning för landets välstånd.

Det stod ett lätt heroiskt skimmer kring Vattenfall under denna period när människan besegrade naturen för att producera ren energi. Sedan blev verksamheten kontroversiell av miljöskäl och för 50 år sedan lyckades naturvännerna rädda Vindelälven från reglering.

Därefter ägnade sig Vattenfall allt mer åt kärnkraft. Och i dag - efter bolagiseringen 1992 och avregleringen av elmarknaden 1996 - blev det av svenska staten helägda företaget snabbt storägare av kolkraftverk i Tyskland. Och därmed ett av Europas största energibolag. Och en av kontinentens värsta miljöbovar.

Den enorma och snabba tillväxten - och uppköpsmanin - är bakgrunden till Nuonaffären 2009. Vattenfall köpte holländska energijätten Nuon för 97 miljarder kronor. Den största kontantaffären i Sveriges historia som också har kallats den sämsta svenska affären någonsin.

Det blev politisk storm när Svenska Dagbladet förra året avslöjade att köpet var ett fiasko.

Den senaste tiden har riksdagens konstitutionsutskott (KU) i offentliga utfrågningar försökt klarlägga vem som bär ansvaret.

KU grillade i veckan statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg, som båda förnekade all kännedom om affären innan den gjordes - och därmed lade hela skulden på dåvarande näringsministern Maud Olofsson.

Men det fanns en visselblåsare som med all kraft försökte stoppa köpet. Hela Nuonaffären skulle ha kunnat undvikas om Vattenfall och politikerna hade lyssnat på Elsa Widding, då tjänsteman på näringsdepartementet, som i en analys skarpt varnade för köpet redan innan det gjordes 2009.

Hon lyssnade med förvåning på Borgs och Reinfeldts uttalanden i KU de senaste dagarna.

- Lite märkligt att finansministern och statsministern håller fast vid att affären såg bra ut när den gjordes. Tråkigt att man skyller allt på marknaden och säger att bara marknadsutvecklingen gjorde den dålig, säger Elsa Widding.

- Redan från början stod det klart att stora värden, 30 miljarder kronor, i Vattenfall skulle gå förlorade. Mina beräkningar baserades på bolagets egna siffror och prognoser. Jag kom till slutsatsen att man inte kunde betala så mycket för Nuon, konstigt att styrelsen kom till en helt annan slutsats.

- Det är anmärkningsvärt att styrelsen mitt i finanskrisen tar beslut om ett förvärv som aldrig kommer att nå upp till de krav på avkastning som ägaren satt upp. Det är uppenbart att mitt underlag aldrig diskuterades i styrelsen, säger hon.

Elsa Widding, som var analytiker i näringsdepartementets bolagsgrupp ansvarig för Vattenfall, skrev en PM som varnade för köpet. I den underströk hon att avkastningen på förvärvet förväntades öka från 3 procent till 8 procent på tio år, alltså klart under målet på 11 procents avkastning som Vattenfalls ägare själva ställt upp.

Men hennes varning kom av allt att döma aldrig till styrelsens kännedom. I stället körde Vattenfall med all den kraft en energijätte kan uppbåda rakt in i väggen och genomförde köpet. Allt i enlighet med filosofin att växa till varje pris.

Elsa Widding uttalade sig första gången för medierna i början av april sedan Vattenfalls tidigare ordförande Lars Westerberg i en KU-utfrågning hade avfärdat hennes analyser som en ren lyckträff. Han sade då att "hon hade rätt utan att veta att hon hade rätt". Det fick Elsa Widding att ge en intervju till Dagens Industri.

Därefter sände hon en inlaga med sin syn på saken till KU och skrev en debattartikel på Svt.se.

"Det intressanta är dock inte hur jag kom till slutsatsen att Nuon skulle bli en dålig affär, utan hur styrelsen kunde tro det motsatta ... Det blev tydligt att Vattenfall, vid ett köp av Nuon, blev värt åtskilliga tiotals miljarder mindre än Vattenfall utan Nuon", skriver Elsa Widding på Svt.se.

"Jag varnade Vattenfalls finanschef om att bolagets resultat skulle försämras avsevärt under 2010 och att bolagets finansieringsmöjligheter skulle försvåras framöver ... Men statliga Vattenfalls önskan att uppnå storlek vägde alltså tyngre än affärsmässig avkastning", skriver hon.

Hon arbetade sju år på Vattenfall innan hon kom till näringsdepartementet. I dag jobbar hon i det privata näringslivet med elnätsförvärv.


Finansmarknadsminister Peter Norman ser "machokulturen" i företagen som en förklaring både till Vattenfalls Nuonfiasko och till Telia Soneras mutskandal i Centralasien. Han erkänner för SVT att staten har misskött sitt bolagsägande under senare år.

- Det har funnits en machokultur. Starka företagsledningar har kört över styrelse och ägare. Man har uppfattningen att stora affärer är viktiga och fina som ett slags självändamål, säger han till SVT.

Köpet av Nuon våren 2009 har kraftigt försämrat Vattenfalls finanser. Det ökade företagets skulder samtidigt som inkomsterna minskade eftersom botten gick ur den internationella elmarknaden. Som en konsekvens av Nuonaffären har Vattenfall hittills tvingats skriva ned sina tillgångar med 37,5 miljarder kronor.

Affären ledde till att Vattenfalls dåvarande ledning tvingades avgå och företaget hämtade i stället sin nuvarande vd från - Nuon.

Vattenfall ger ingen utdelning till ägaren staten för 2013. Ett år tidigare var utdelningen 6,8 miljarder kronor.

Det svenska energibolaget börjar också återvända "hem" genom att sälja flera verksamheter i Europa.

"Under den gångna veckan har Vattenfall börjat sitt återtåg mot att fokusera på sin nordiska, läs svenska, verksamhet genom försäljningen av sin minoritetspost i det polska bolaget Enea och den inte helt frivilliga överenskommelsen med Hamburg stad om försäljning av majoritetsposten i Hamburgs elnät", skriver den ekonomiske kommentatorn Per Lindvall i Svenska Dagbladet.

"För en fortsatt avveckling av de tyska verksamheterna har Vattenfall fördelen att ingångsvärdena är låga, de köptes långt under eget kapital. Värre är det med Holland och Nuon. Där sitter Vattenfall fortfarande med en mycket stor goodwillpost, trots obefintlig lönsamhet", skriver han.

Men Nuonaffären är en minst lika stor politisk som ekonomisk skandal. Sedan köpet avslöjats som fiasko har de politiska anklagelserna haglat. Ministrar skyller på varandra. Tidigare näringsministern Maud Olofsson (C) säger att hon informerade regeringen före köpet, något som de båda M-topparna Reinfeldt och Borg bestämt förnekar.

Oenigheten inom regeringen kommer mycket olägligt under valåret när alliansen redan ligger dåligt till i opinionsmätningarna. KU-utfrågningarna den senaste veckan har gett maximal uppmärksamhet åt Nuonaffären - men regeringspartierna kan kanske trösta sig med att det trots allt är långt till valet så att de ömsesidiga anklagelserna möjligen hinner falla i glömska.

- Det är inte bra för alliansen att det uppstår en spricka mellan M och C i ett läge när det gäller att hålla ihop och kämpa tillsammans. De skyller på varandra i stället för att ha enad front fram till valet. Men eftersom det är så långt till valet tror jag inte det påverkar väljarna så mycket, säger Malena Rosén Sundström, statsvetare vid Lunds universitet.

Samtidigt väcker Maud Olofssons vägran att komma till KU stort uppseende. Den tidigare näringsministern och C-ledaren motiverar sitt beslut med att det har gått så lång tid sedan Nuonköpet och att det därför är svårt för henne att svara på frågor.

- Det är olyckligt att Maud Olofsson inte kom till KU. Alla har väl respekt för att det har gått fem år och att man inte kommer ihåg alla detaljer. Men hon brukar ju kunna svara för sig, säger docent Magnus Isberg, statsvetare och tidigare kanslichef i KU.

Han förklarar att man i Sverige inte kan straffa en person som inte kommer till utfrågning i KU - till skillnad från i USA där den som inte inställer sig till kongressförhör kan bötfällas. Men det är ett stort avsteg från den svenska normen att Maud Olofsson inte ställer upp, anser han.

Det är mycket ovanligt att ministrar eller före detta ministrar inte kommer när KU kallar. Sedan enkammarriksdagen infördes 1970 har det bara hänt en gång. Reidunn Laurén, som var biträdande justitieminister i Carl Bildts regering 1991-94, vägrade när KU 1999 ville fråga ut henne om ett rättsärende som hade hamnat i Europadomstolen.

- Praxis är att man kommer till KU, oavsett om man är sittande minister eller har avgått. Det anses helt naturligt att den som granskas kommer och lägger fram sin syn på saken, säger Magnus Isberg.


Hela Nuonaffären skulle kanske ha begravts som en dålig affär bland andra i Vattenfalls bokslut om inte Jacob Bursell och Andreas Cervenka, ekonomijournalister på Svenska Dagbladet, hade börjat gräva i saken. Deras arbete ledde till att härvan nystades upp och de nominerades därför till journalistutmärkelsen Guldspaden i år.

- Vi satte i gång när affären hösten 2012 på allvar framstod som dålig efter en större nedskrivning av värdet på Nuon. Vi ville undersöka de kommersiella och politiska övervägandena. Vi stötte på dokument som kastade ljus över affären, säger Jacob Bursell.

- Vi förstod att vi hade hittat information som inte var känd och gav den här affären en intressant dimension. Samma dag vi publicerade första artikeln gjordes en KU-anmälan. Sedan började också andra medier hårdbevaka frågan och hittade nya avslöjande dokument, säger han.

Nuon-affären steg för steg

Februari 2009: Rekordaffären

Statliga Vattenfall köper holländska Nuon för nästan 89 miljarder kronor netto vilket är den hittills största kontantaffären i Sverige. Sedan dess har värdet på Nuon skrivits ned med minst 30 miljarder kronor. Innan köpet gjordes varnade bland annat en tjänsteman på näringsdepartementet för att Nuonköpet skulle kunna leda till miljardförluster.

Februari 2013: Olofsson anmäls

Miljöpartiet anmäler den förra näringsministern Maud Olofsson för att ha fattat beslut i strid med departementets rekommendationer och regeringens principer för statligt ägande. De tycker att det är upprörande och oansvarigt av regeringen att hantera en affär som de visste var riskabel och förmodligen inte heller lönsam.

Juli 2013: Felaktiga dokument

Finansmarknadsministern Peter Norman (M) menar att regeringens egna dokument som säger att Vattenfalls styrelse fick klartecken att genomföra köpet är felaktiga. De politiska utspelen fortsätter och Stefan Löfven säger till Expressen att det luktar väldigt illa om affären och att det måste utredas.

Mars 2014: Olofsson vägrar svara

Det blir känt att Maud Olofsson vägrar infinna sig i KU och svara på frågor om Nuonaffären. I stället har hon skickat ett brev där hon skriver att det gått så många år efter affären och att hon inte har varit inne i ärendet på länge vilket hon menar skulle göra det svårt att svara på frågor.

April 2014: Förhören i KU

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg frågas ut i KU. De säger att de inte blev informerade om köpet av Nuon utan att de fick reda på det först det blev offentligt. Detta strider däremot mot ett tidigare PM från regeringen där det står att Maud Olofsson har informerat det inre kabinettet. Anders Borg har också sagt i utfrågningen att Maud Olofsson inte har gjort en beredning.