Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

När reser vi till Mars?

Att resa till Mars är dyrt, tekniskt svårt och oerhört riskablet. Men om inte allt för lång tid påbörjas mänsklighetens största äventyr.

Foto: AP/TT

Varför kommer människan inte i väg till Mars?

Därför att det blir ohyggligt dyrt, tekniskt svårt och väldigt riskabelt.

Vi hade nog ändå rest i slutet av 1900-talet om bara Mars hade varit lite mer välkomnande än en roströd öken.

Men om inte alltför lång tid inleds äntligen mänsklighetens största äventyr. En av pådrivarna är Buzz Aldrin, svenskättlingen som blev andre man på månen. En annan är entreprenören Elon Musk som har hisnande planer.

Nasa planerar en första bemannad Marsresa nån gång på 2030-talet. Förutsättningarna finns tack vare nya jätteraketen SLS och fyrmanskapseln Orion. Men privata SpaceX och dess dynamiske boss Elon Musk siktar på att skicka människor till Mars redan 2024 med raketen ITS som blir flera gånger kraftfullare än både SLS och månraketen Saturn 5, värstingen hittills.

Och det är bara början. Musk och Aldrin vill kolonisera Mars och med tiden göra planeten mer beboelig än i dag. Samma inställning har aktiva påtryckargruppen Mars Society. Att finna spår av liv är högprioriterat i närtid, men viktigare på lång sikt är att sprida mänskligheten i solsystemet och på så vis säkra släktets fortlevnad. Samma tankar har för övrigt Christer Fuglesang.

Men att förändra en hel planet i grunden, terraforma den, är science fiction i dag. Mars är visserligen betydligt mindre än jorden, men den har ungefär lika stor landmassa. Den supertunna atmosfären består till 95 procent av koldioxid. Vatten dunstar direkt. Iskall är planeten också, även om temperaturen vid ekvatorn kan krypa upp på plus.

 

För dig som loggar in – här kan du läsa fler artiklar

 

Skickas på enkel resa

Musk vill med tiden skicka ett 100-tal passagerare åt gången till Mars. På enkel resa tycker både han och Aldrin. Det är enklare, vettigare och billigare än att frakta dem tillbaka till jorden. De måste lära sig leva på den ogästvänliga röda planeten.

Mars har hägrat människan i alla tider. Wernher von Braun, det tyska raketgeniet som skapat V2 och senare USA:s månraket, hade seriösa resplaner dit redan i början av 50-talet. Märkligt nog tänkte han sig tolv personer på premiärturen, samma antal som Musk pratar om.

von Braun hävdade att en tripp till Mars var fullt möjlig med dåtidens teknik. Alltså räknesticka i stället för dator. I en detaljrik bok, ”The Exploration of Mars” (1956), lägger han fram sina storvulna idéer tillsammans med rymdskribenten Willy Ley och rymdtecknaren Chesley Bonestell. Dennes bilder av Marsytan är förresten förvånansvärt korrekta.

Ley, som flytt Tyskland undan nazismen 1935, och Bonestell från San Francisco hade samarbetat 1949 med boken ”The Conquest Of Space” (Rymdens erövring). Båda älskade science fiction och var övertygade om att rymdresor snart var möjliga.

Illustrationen visar hur en farkost och rymddräkt kan se ut under en framtida Mars-resa. Foto: AP

von Barun var medlem i nazistpartiet

Minst lika säker var von Braun som efter andra världskriget fått en fristad i USA, trots sitt obehagliga förflutna. Hans bombförsedda raketer hade skördat tusentals människoliv och orsakat stor materiell förödelse i England.

von Braun var en motsägelsefull person, medlem i både nazistpartiet och SS men ändå kritisk mot kriget. Det var rymdfart han drömde om. Utan sin stora betydelse för raketprogrammet hade han kunnat bli avrättad för förräderi sedan han fallit onåd hos Hitler.

1957 chockade det kommunistiska Sovjetunionen världen med att skjuta upp den första satelliten, Sputnik. Rymdkapplöpningen började. Månen såg von Braun som ett steg på vägen, det ultimata målet var Mars. Det tyckte även ryssarna som gjorde fem misslyckade försök att sända dit farkoster innan USA fick en fullträff med Mariner 4. Vid förbiflygningen av Mars i juli 1965 skickade sonden hem de första närbilderna av planeten.

Det var en historisk bedrift, men tyvärr blev de svartvita bilderna en besvikelse för både rymdfolk och gemene man. De visade att Mars hade kratrar, precis som månen. Fram till dess trodde de flesta att Mars skulle vara mer lik jorden, ha en hyfsat tjock atmosfär och rimligen hysa primitivt liv, åtminstone någon växtlighet. Små gröna män och kanaler var mer långsökt.

Elon Musk. Foto: Mark Lennihan / AP AP

Intresset för Mars falnade

Senare sonder avslöjade att lufttrycket på Mars bara är en hundradel av jordens och att livsbetingelserna är urusla. Dock fortsatte resorna. Sovjetunionen blev 1971 först med en mjuklandning, tyvärr fungerade sonden bara i tjugo sekunder.

USA:s stora triumf kom 1976 när de mycket avancerade Viking 1 och 2 båda landade perfekt på Mars den 20 juli respektive 3 september. Syftet var att söka efter liv. Varje sond vägde knappt 600 kilo och var fullt utrustade laboratorier. Robotarmar samlade in markprover för analys, men inga biologioska aktiviteter uppmättes. Mars föreföll steril.

Mänskligt besök ansågs därmed inte motiverat. Intresset för den röda planeten falnade drastiskt och de obemannade resorna upphörde i stort sett under två decennier. Först med Mars Pathfinder 1997 blev det fart igen. Den mjuklandade, tog massor av bilder och hade med sig en radiostyrd liten bil, Sojourner.

Mars Global Surveyor inledde 1999 sitt uppdrag med att fotografera Mars från omloppsbana och utföra massor av mätningar. Ett nytt stort genombrott i Marsforskningen, sonden skickade hem mer data än alla tidigare tillsammans. Mars uppvisade många högintressanta formationer, bland annat den 400 mil långa dalgången Valles Marineris som får Grand Canyon att likna ett litet dike vid jämförelse.

2003 gav sig Europas Mars Express i väg med en rysk raket. Sonden gick som planerat in i omloppsbana och skickade ned Beagle 2 för mjuklandning, men den kraschade.

En illustration av Elon Musks SpaceX-kapsel Red Dragon. Miljardären bakom projektet vill skicka en sån kapsel till Mars så tidigt som nästa år. Foto: AP/TT

Sonder till Mars har misslyckats

USA lyckades däremot landa två små fordon, Spirit och Oppurtunity, på Mars strax efteråt. De har åkt omkring, tagit bilder och samlat data. Båda visade sig ha mycket längre livslängd än beräknat.

Mars Reconnaissance Orbiter (kretsare) och Phoenix (landare) kom fram 2006 respktive 2008 och har utfört sina uppdrag. Kretsaren har plåtat eventuella framtida landningsplatser medan landaren tagit markprover med en grävarm för att finna fruset vatten.

2012 precisionslandade Nasas Curiosity, en rover på 900 kilo, som en mindre bil. Den har rullat omkring på Mars och studerat klimat och geologi, tagit massor av bilder och försökt hitta platser som kan innehålla eller har innehållit mikrobiologiskt liv.

Två år senare gick en indisk sond, Mars Orbiter Mission, in i omloppsbana runt Mars. Syftet är i huvudsak att undersöka atmosfären. Ett liknande uppdrag hade amerikanska Maven som också nådde den röda planeten 2014.

Men Mars har inte varit snäll mot jordiska besökare. Massor av sonder har misslyckats. Som fiaskot med ryska Mars 96, ett oerhört ambitiöst projekt med kretsare, två landare och två ”borrare” som skulle tränga ned under ytan. Raketen havererade redan i jordbanan. Europeiska/ryska ExoMars kom fram 2016 och kretsaren gick in i rätt bana, men landaren, Schiaparelli, kraschade.

 

LÄS MER: Mystisk radioblixt från avlägsen galax

 

DÅ: Buzz Aldrin blev den andre mannen på månen. Foto: Neil Armstrong / AP NASA
NU: Buzz Aldrin är en av pådrivarna bakom att skicka människor till Mars. Foto: Daulton Venglar / AP TT NYHETSBYRÅN

Många olösta problem

Sånt får naturligtvis inte ske när människor åker dit. Allt fler bedömare tror på ett internationellt projekt, precis som med rymdstationen ISS. Ett enskilt land har knappast råd om inte ett dramatiskt tekniskt genombrott sker som kan förkorta och förbilliga resan. Kan Elon Musk verkligen skrapa ihop det enorma kapital som behövs? Ryssland har för lite pengar, medan Kina säkert siktar på Mars. Oklart när.

Buzz Aldrin driver sin egen idé om en ”cycler”, en stor rymdbuss som ständigt rör sig mellan jorden och Mars i en snillrik bana som gör att den ständigt fortsätter rundturen utan påfyllning av bränsle. Hans tanke är att människor skickas upp till ”bussen” när den passerar och sedan lämnas av vid resmålet. På så sätt blir varje uppskjutning betydligt billigare än om alla raketer ska färdas hela vägen mellan planeterna.

Ett av många olösta problem är att skydda rymdfararna mot den dödligt farliga strålningen som uppstår vid plötsliga solutbrott. Resan till Mars lär ta uppemot ett halvår. En annan fara är att astronauterna efter så lång tid i rymden är så försvagade att de inte orkar börja jobba.

Till sist återstår den omdebatterade frågan om hur första resan ska genomföras. Ska rymdskeppet landa på Mars eller på någon av dess små månar, Phobos och Deimos? Eller ska det inte landa alls utan bara snurra runt Mars några varv och sen återvända till jorden? Det scenariot tror jag inte på. Om människor rest i flera månader vill de inte bara titta på utsikten vid framkomsten.

 

TIDSLINJE MARS

1954. Tidskriften Collier´s ger ut stort specialnummer: ”Can we get to Mars?” Inom hundra år, tror Wernher von Braun.

1956. I boken ”The Exploration av Mars” är von Braun mer optimistisk och räknar med en bemannad Marsresa inom några årtionden.

1960-62. Fem misslyckade försök av Sovjetunionen att sända sonder till Mars.

1964. USA:s första försök att nå Mars misslyckas.

1965. Det andra, Mariner 4, blir succé. Vid förbiflygningen skickar sonden hem 21 bilder av Mars.

1971. Sovjet lyckas placera Mars 3 i omloppsbana och även få ner en landare. Den funkar tyvärr bara några sekunder. USA:s Mariner 9, också i omloppsbana, tar 7 329 bilder av Marsytan som visar sig mycket mer omväxlande än man trott.

1976. USA lyckas mjuklanda både Viking 1 och Viking 2. Sonderna söker efter liv men finner inget.

1988. Två misslyckade försök av ryssarna att landa på Mars måne Phobos.

1993. Fiasko för USA:s svindyra Mars Observer.

1996. Ryska jättesatsningen Mars 96 misslyckas. Men USA:s Mars Global Surveyor når fram. Efter många problem börjar sonden kartlägga planeten 1999.

1997. Amerikansk succé med mjuklandaren Pathfinder och ett radiostyrt litet fordon, Sojourner, som avverkar 100 meter på ytan under knappt tre månader.

1998. Japan misslyckas med en Mars-sond.

1999. Amerikanska misslyckanden med både Mars Planet Orbiter och Mars Polar Lander.

2001. Mars Odyssey anländer till Mars och tar med tiden 350 000 bilder.

2003. Halv framgång för Europa. Mars Express når omloppsbana men landaren, Beagle 2, kraschar.

2004. Framgång för USA med fordonen Spirit och Oppurtunity som kör omkring många mil och finner bevis på att Mars haft/har vatten.

2008. USA:s Mars Phoenix påvisar vatten under ytan.

2012. Rysk-kinesiska Phobos-Grunt misslyckas. Men USA:s småbil Curiosity rullar fortfarande omkring på Mars.

2014. USA:s Maven och Indiens Mars Orbiter Mission går in i omloppsbana för att analysera atmosfären.

2016. Rysk-europeiska ExoMars når omloppsbana, men landaren kraschar.

2020. Nästa ExoMars-projekt avser att mjuklanda en rover (småbil) på Mars.

2024-26. Elon Musk, Space-X, hoppas kunna skicka de första människorna till Mars.

2030-talet. Nasa siktar på en första bemannad Marsresa.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!