Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Myternas magiska natt

Näcken härjar, totalt badförbud.Foto: Fredrik Funck
Dans runt midsommarstången, blommor i håret, sill och nubbe, färskpotatis, jordgubbar, drömmar om sin blivande make.
Det är midsommar och visst är det härligt.
Men vart kommer alla dessa traditioner ifrån?
Och varför i herrans namn dansar vi "små grodorna"?
Häng med på en guidad tur i midsommarnatten.
Men först tar vi en, va?
"Helan går..."
Sjung hoppfaderallanlej... där satt den! Nubben. Vilket ord, förresten.
Det härleder från ordet nubb, som förutom liten spik också betyder en liten snaps. Liten och liten, förresten. I mitten på 1900-talet var en standardnubbe på 7,5 centiliter. Två sådana innebar 15 centiliter och därmed var ransonen enligt dåtidens alkohollagstiftning förbrukad. Lagstiftningen ändrades senare i och med avskaffandet av motboken den 1 oktober 1955. Då blev standardmåttet sex centiliter för en restaurangsnaps.
Nubbe har även använts allmänt om brännvin.
"Hade ja vetat, att vatten va så godt, så hade jag inte druckit så mycke nubbe i går", skrev skämttidningen Strix 1902.
Men första gången ordet noterats i skrift var i tidningen Social-demokraten redan 1892.
Dags för en till, eller hur?
"Se upp där nere... nu kommer han."

Midsommarnatten innebär för de flesta att i goda vänners lag få umgås och sjunga och dansa, äta gott och insupa sommarens grönska och prakt.
Den längsta dagen på året då solen aldrig går ner (om du befinner dig norr om polcirkeln) har firats i en herrans massa år.
Ebbe Schön, folklivsforskare, som bland annat skrivit boken "Folktrons år", säger så här:
- Vi vet faktiskt inte riktigt exakt hur länge. Det finns inget nedskrivet om detta utan det är en tradition som vandrat från mun till mun. Man kan anta att när solen stått som allra högst fanns det även i forntiden goda skäl att fira och festa.
- Här uppe i Norden har vi firat midsommar redan före kristendomens inträde. Kyrkan i sin tur antog ju många av de redan etablerade sederna, säger Ebbe Schön.
Den kristna kyrkan knöt på 300-talet tidpunkten för midsommarfesten till den helige Johannes döparens dag, den 24 juni (Johannes föddes enligt Lukasevangeliet sex månader före Jesus och firas därför sex månader före jul). I svenska kyrkans kyrkoår har tidigare midsommardagen och Johannes Döparens dag firats på samma dag.
Detta ändrades 2003 då Johannes Döparens dag flyttades till söndagen efter midsommardagen. Detta innebar att midsommardagen fick temat "Skapelsen" i den nya "Den svenska evangelieboken".
Nä, dags för en liten nubbe till...
Ahhh, den satt den!

Myterna kring midsommar är lika gamla. Än i dag är det många som lägger sju blommor under kudden.
- Den myten kommer av att när solens står som högst är växterna och blommorna laddade med en speciell kraft. Det handlar om opersonliga krafter som man helt enkelt trodde på. Tre, sju, åtta eller nio sorters blommor. Dessa tal ansågs magiska, säger Ebbe Schön.
Magi och trolldom står i centrum för denna rit. I den övernaturliga världen ska man göra allting baklänges, berättar Ebbe Schön.
- De riktigt trollkunniga plockade dessa blommor på ett speciellt sätt. De gick baklänges och plockade med vänster hand. Helst skulle man plocka från en kyrkogård. De blommorna som hade växt upp där bland de döda ansågs bära på magi och hemligheter.
Sedan finns en rad skrockfulla midsommarberättelser från förr, som mer eller mindre dött ut. En historia går ut på att man plockar sig en blomsterkrans vid midsommar och att denna skulle sparas till årets enda bad vid jul. Då överfördes blommornas och midsommarens kraft till vattnet med badade i. Detta skapade lycka och välgång.
Många av sägnerna handlar om att ogifta kvinnor ska hitta sin stora kärlek.
Här kommer några av de mer udda tipsen för ungmör:
Ni kan innan ni går och lägger er äta en sill, med fenan först. Den salta sillen framkallar törst under sömnen. Folktron säger att ni då kommer att drömma om att ni blir bjudna dryck av er blivande make. Dricker ni vatten i drömmen blir ert liv fat-tigt. Dricker ni öl blir livet sisådär. Är det däremot vin som serveras... ja, då får ni rikedom och lycka.
Ett annat sätt för en kvinna var att droppa tre droppar mensblod i en dryck. Såg kvinnan någon de tyckte om kunde hon bjuda på en kopp kaffe med dessa droppar i och simsalabim blev denne kaffegäst upp över öronen kär i kvinnan.
Eller varför inte sätta ett äpple under vänster armhåla och låta äpplet svettas in riktigt ordentligt innan man bjöd det till någon man tyckte om. Mannen blev även då förälskad för livet. Ville ungmön vara helt säkert på att detta skulle lyckas kunde man sticka ett hål i äpplet så att svetten verkligen tog sig in i frukten. Då var det liksom inget snack om att mannen inte skulle falla pladask.
I just den sista berättelsen finns en sägen som säger att en man upptäckte hålet i äpplet och vägrade äta. Han slängde ut frukten i hagen och där kom en galt och smaskade i sig detta. Vad som hände då får ni räkna ut själva.
Midsommarnatten har alltså i den svenska folktraditionen många inslag av tro på övernaturliga väsen och framtidsprofetior.

Ni vet väl att man absolut inte får bada på midsommaraftonen? För just denna trolska och magiska natt riskerar man att råka ut för Näcken. William Shakespeares "En midsommarnattsdröm" fångar in själva kärnan i vad denna helg handlar om. Kärlek och humor, i en blandning av fantasi och verklighet.
Men åter till middagsbordet. Till sillen, färskpotatisen och jordgubbarna.
Sillen var länge fattigmanskost i vårt land. Men denna delikata lilla fisk har på senare tid flyttat in i finrummen.
Sillens, som är världens vanligaste fisk, har en märklig historia.
I början av 1800-talet försvann den plötsligt och var borta i över 50 år. Puts väck.
Men så en vinterdag 1877 passerade en ångare på den bohuslänska kusten ett stim som var så tjockt att sillen kastades upp på fördäck. Sillen hade återvänt till västkusten, Havet kokade av denna delikatess och nu började en ny sillperiod, som skulle vara i nästan 30 år.

Sillens återkomst lade grunden till den bohuslänska konservindustrin och en sillkultur som snabbt skulle spridas över landet. Det skapades en ny sort: storsillen. Genom att krydda den nya sillen fick man en helt ny produkt - kryddsillen. De första produkterna av kryddsillen presenterades redan 1889. Det var små sillbitar i lagom gaffelstorlek, sådana som vi alla känner igen från midsommarens middagsbord.
Samtidigt som den nya sillperioden pågick för fullt vid slutet av 1800-talet blev Bohusläns klippiga kust på modet. Badortskulturen på västkusten lockade folk.
Sommargästerna kom för att njuta av sol och salta bad. Alltfler restauranger och pensionat öppnades och "sill och nubbe" blev en del av den svenska restaurangkulturen.
Färskpotatisen, som är så underbar, har också sin historia. Det ansågs väldigt lyxigt att ta upp potatisen innan den var färdig förr om åren i det fattiga Sverige. Men på midsommar gjorde man ett undantag. Jordgubbarna, som också finns på alla middagsbord på midsommar, har hamnat där för att man tog vad jorden skapade. Just vid midsommartid stod grönskan som allra mest prunkande i vårt land.
Så när vi fått i oss en och annan nubbe och ätit oss mätta är det dags för lekarna och dans kring midsommarstången (som kom från Tyskland på 1600-talet).
Ja, då ska vi dansa. "Små grodorna", till exempel. Hur i herrans namn kom denna dans in i vår tradition, till oss svenskar som är så återhållsamma och begrundande? Ja, det är ett hån mot fransmännen faktiskt.
"Små grodorna" är en marsch från den franska revolutionen ("La Chanson de l'Oignon". Löksången, alltså. I refrängen sjunger fransmännen "I takt, kamrater".
De ironiska britterna raljerade med sina bittra fiender och döpte om frasen "I takt, kamrater" till "Au pas, grenouilles!" (I takt, små grodor") och så föddes sången som vi alla hoppar och gestikulerar till på midsommaraftonen.
Kou ack ack ack, kou ack ack ack, kou ack ack ack ack kaa.
Visst är vi lustiga att se.

Man kan anta att när solen stått som allra högst fanns det även i forntiden goda skäl att fira och festa .