Foto: Andreas L Eriksson
 Foto: Andreas L Eriksson

Musikfesten sjöng sig in i våra hjärtan

Publicerad

1927 utlystes en tävling i Dagens nyheter.

Vad skulle det kallas när människor möttes för att sjunga?

Det vinnande svaret: allsång.

Jag gick på Allsång på Skansen för första gången förra sommaren, med min 9-åriga dotter och min pappa. Vi bänkade oss i skarp sol vid 15-tiden ganska långt från Sollidenscenen (de bästa platserna knips tidigt på dagen), och när programmet rullade i gång klockan 20 – det var finalen – satt nära två miljoner svenskar framför tv:n. Jag ockuperades framför allt av två stora känslor: Först skräck för att Måns Zelmerlöw – som studsade runt i publikhavet och delade ut smältande mums-mums inför sändningen – skulle närma sig med mikrofonen i direktsändning. Och sen häpnad över hur jag sögs in i allsångsruset, och av hur gungande härligt det faktiskt var! Att sjunga, buren av Loa Falkmans och Peter Jöbacks röster som ekade genom skymningen. Stockholm i mitt hjärta!

Folklivsforskaren Åke Daun:

– Jag skulle bli vansinnig av att sitta där. Men jag förstår att det sätter i gång de känslor du beskriver.

Vi är flockvarelser som mår bra av att känna oss lika varandra, och att göra saker tillsammans, förklarar Åke Daun. Ett ursprung som är lätt att glömma i dag i vår kultur med så stort fokus på individens självförverkligande.

I allsången sitter vi nära – unga som gamla – och alla gör samma sak, vilket skänker en speciell glädje, menar Daun.

– Den är svår att få på andra vis i dagens samhälle. Den liknar bingobordets gemenskap. Eller delaktigheten i ett demonstrationståg. Alla kan. Alla bidrar.

Som när vi rensade rovor tillsammans i det gamla bondesamhället.

 

Allsång anses också passa den blyga svenska folksjälen. Vi får vara med – och uppleva innerlig gemenskap – utan att egentligen synas eller prestera något individuellt.

– Ingen hör om du sjunger falskt, säger Lasse Berghagen som ledde Allsång på Skansen 1994-2003.

– Du får känslan av att sjunga stort – ja, vackert – även om du inte kan sjunga. Sen tror jag att allsången binder samman oss i ett land med mycket ensamhet. De gamla visorna väcker djupa känslor av samhörighet.

Och ibland kryddas den trygga folkhemsfesten av ”osvenska” scener – som när en rasande Alexander Rybak slog sönder sin fiol vid genrepet av Lotta på Liseberg. Eller då Carola i extas slet upp en krukväxt från Sollidenscenen, med jord och rötter, och slungade den så att den träffade en kvinna i huvudet och landade i en annan kvinnas sköte.

Allsång på Skansen hade cirka 600 000 tittare när Berghagen tog över. När han slutade såg över två miljoner programmet. ”Pensionärsstämpeln” suddades ut. Såväl den yngre publiken som de största artisterna började vallfärda till tv-partyt och minglet på Skansen.

– I början var skivbolagen negativa när jag ringde. Nej tack, allsång var för knätofsaktigt för deras artister, minns Berghagen.

Vändpunkten kom med komikern Robert Gustafsson.

– Han ringde och bad att få vara med. ”Programmet är ju kult”, sa han.

Och med Gustafsson var det som att hela den ironiska generationen – skeptisk till allt ”vuxet” som villa, Volvo, vovve – tog det familjära evenemanget till sitt hjärta.

När Berghagen lämnade över till Anders Lundin passade TV4 på att lansera Lotta på Liseberg med Lotta Engberg. Programmet sänds på måndagskvällarna och tittarsiffrorna har närmat sig Skansens i SVT, utan att komma i kapp.

Och sommaren 2007 var det premiär för Sveriges Radios allsångskvällar i Gränna – ett program som har drygt en miljon lyssnare i P4.

 

Men det svenska fenomenet allsång föddes i moll. Den 8 juni 1905 samlades 50 000 förtvivlade svenskar framför Rosendals slott där kung Oscar bodde för sommaren, och sjöng ut sin sorg.

Dagen innan hade Norge förklarat unionen Norge-Sverige upplöst. På Djurgårdens gräsmattor flätades rösterna samman i ”Du gamla, du friska” (som nationalsången löd). Sen tågade hopen mot stan i takt till ”Dåne liksom åskan bröder”.

Inspirerade av den politiska urkraften i det sörjande folkets spontana samsång bildades ”Samfundet för union sång” samma höst. En av grundarna var Alice Tegnér som raskt sydde ihop den första svenska vissamlingen för gemensam sång, ”Sjung svenska folk!”. Sångboken spreds i 80 000 exemplar – och Samfundet blev en mäktig lobbygrupp. 1944 utsåg man 20 karaktärsdanande ”stamsånger” som alla skolbarn var tvungna att lära sig utantill. Sången skulle fostra till stärkt gemenskap och fosterlandskärlek.

 

Sångens starka fäste bland ”vanligt folk” i Sverige kan ses som en förklaring till vår känsla för allsång i dag – och till att cirka 600 000 svenskar sjunger organiserat i kör, menar Gunnel Fagius, musikdirektör och fil mag i musikvetenskap vid Uppsala universitet.

– Hela 1800-talet samlades man för att sjunga – i sångföreningar och musikaliska sällskap, och i kyrkan förstås där psalmsången var en form av allsång. Väckelse-, nykterhets- och arbetarrörelserna använde sedan körsång och allsång som ett medel för sammanhållning och framtidstro.

Allsången var med andra ord något helt annat än lättsam underhållning för gamlingar, som den senare kom att förknippas med. Man sjöng i glädje, och på djupaste allvar – för att bli en bättre människa och skapa ett bättre samhälle.

Ordet allsång myntades i Dagens Nyheter 1927. Sportchefen David Jonason hade varit i England och hört fotbollspubliken stämma upp i ”community singing”, och utlyste en tävling i DN: Vad ska det heta på svenska?

Ordet kläcktes av kyrkoherden Manne Eriksson från Svärdsjö i Dalarna – där Lasse Berghagen som en symbolisk knorr har sitt sommarställe.

Samma år arrangerades den första allsången, med revykungen Ernst Rolf som försångare, på Stadion vid en fotbollslandskamp mot Danmark. Publiken förenades i ”Tre trallande jäntor” och ”Daggstänkta berg” – en folkfest som beskrevs som en succé.

Allsången på Skansen hade premiär i maj 1935. Musikläraren Sven Lilja ledde evenemanget som kom att locka nära en halv miljon sångare per sommar. Allsången blev en ”snackis” i Stockholm. Hembiträden, kansliråd, flottister – alla var välkomna.

På 50-talet började allsången sändas i radio under ledning av Egon Kjerrman.

Musikdirektören Gunnel Fagius (född 1946) minns hur hon satt som klistrad vid apparaten klockan 16 på söndagar.

– Sångtexterna fanns i Sveriges Radios tidning. Jag satt med tidningen på mattan i vardagsrummet och sjöng, ensam – men med Kjerrman och stor orkester. Det var fantastiskt!

 

Runt Kjerrman växte en kult av Berghagenliknande mått. Fansen i alla åldrar kom på förmiddagarna och paxade platser vid Sollidenscenen. Man åt och drack och damer stickade strumpor, vantar och mössor åt Kjerrman.

Först på 60-talet – då de unga vindlade i väg på rock- och popkonserter – fick allsången sin aura av pensionärsnöje.

Att sjunga tillsammans gör oss inte bara gladare för stunden – det är också bra för hälsan på sikt, berättar stressforskaren och läkaren Töres Theorell.

Forskningen visar att körsångare får en ”dusch” av gynnsamma hormoner, att immunförsvaret stärks – och att samarbetet mellan hjärta och lungor påverkas positivt.

– Vid en studie såg vi hur halten av oxytocin – som har en lugnande, smärtdämpande effekt – steg under en sångövning.

Gruppsång – och dans – användes för att stärka sammanhållningen i gamla kulturer där vi var utsatta för hot, som från vilda djur. Kanske kan det förklara varför bara fem procent av normalbefolkningen är tondöv. Att kunna relatera till musik var nödvändigt för vår överlevnad, funderar Theorell.

Söker du en särskilt stärkande allsångsmedicin i sommar ska du ge hals i Queens ”We are the champions”.

Powerballaden från 1977 är tidernas bästa allsångslåt, enligt forskare på Goldsmith College i London och universitetet i York.

Orsaker: De medryckande tonartsbytena i refrängen – och att den sjungs av en man som får ta i för att orka till de höga tonerna; låten ligger rätt för de flesta röster. Och: De långa, detaljerade vokalfraseringarna ger energi.

Vad säger då Lasse Berghagen – vilken är den bästa allsånglåten?

– Evert Taubes ”Calle Schewens vals”. Lätt att sjunga, böljande, somrig. Man blir lycklig av den.

 

FOTNOT: Författaren slapp sjunga i Måns Zelmerlöws mikrofon i direktsändning.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag