Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Musikfesten sjöng sig in i våra hjärtan

Foto: Andreas L Eriksson

1927 utlystes en tävling i Dagens nyheter.

Vad skulle det kallas när människor möttes för att sjunga?

Det vinnande svaret: allsång.

FAKTA

VAD

Allsången regerar i sommar. Måndag den 25 juni är det premiär för Lotta på Liseberg med Lotta Engberg i TV4. Tisdag den 26 juni börjar Allsång på Skansen med Måns Zelmerlöw i SVT.

 

VILKA

• Ledde den första organiserade allsången, 1927. Revykungen Ernst Rolf (1891-1932) eldade publiken på Stadion i Stockholm vid en landskamp mot Danmark. Man sjöng bland annat ”Tre trallande jäntor” – en allsång inspirerad av de engelska fotbollsfansens ”community singing”.

• Alice Tegnér (1864-1943) var med och startade ”Samfundet för union sång” 1905, som uppfostrade svenska folket till allsångare.

”Det svenska folket behöfver samla sig, icke blott i tanke, vilja och gärning (...) utan äfven i känsla. Och ett af de ädlaste känslans uttrycksmedel är sången”, skrev hon i sin bestseller till visbok ”Sjung, svenska folk!”, 1906.

• Allsångskungen. Med Lasse Berghagen steg tittarsiffrorna från 600 000 till två miljoner åren 1994-2003.

• Åke Daun, professor emeritus i etnologi: ”Allsång passar det svenska kynnet. Man får vara med utan att egentligen synas eller uttrycka sig individuellt.”

• Töres Theorell, stressforskare och professor emeritus i psykosocial miljömedicin vid Karolinska institutet:

”Att sjunga tillsammans ger oss en dusch av gynnsamma hormoner. Allsång kan motverka stress och stärka immunförsvaret.”

• Sex män har lett allsången på Skansen:    

1935–1950 Sven Lilja.

1956–1966 Egon Kjerrman (allsången sändes i radio 1957-1966).

1974–1993 Bosse Larsson (1979 började allsången sändas i tv).

1994–2003 Lasse Berghagen.

2003–2010 Anders Lundin.

2011– Måns Zelmerlöw.

• Komikern Robert Gustafsson banade väg för en yngre publik och Sveriges hetaste artister. På 1960-talet fick allsången en ”pensionärsstämpel” som delvis tvättades bort med Gustafssons entré i Allsång på Skansen.

• Allsång – snällt folkhemsnöje som kryddas av starka känslor.

Alexander Rybak slog sönder sin fiol i ett raseriutbrott inför Lotta på Liseberg (2010)

… och Carola kastade i hänryckning en krukväxt från Sollidenscenen så att jordkokorna yrde(2005).

• Ur Nordisk familjebok (1920):

Union sång = Enstämmig och af flera röster utförd sång, är den företrädesvis folkliga arten af samsång. Den är i hög grad ägnad att i det dagliga levernet glädja, värma och lyfta, liksom ock att stärka samhörighetsklasserna inom en nation.

Jag gick på Allsång på Skansen för första gången förra sommaren, med min 9-åriga dotter och min pappa. Vi bänkade oss i skarp sol vid 15-tiden ganska långt från Sollidenscenen (de bästa platserna knips tidigt på dagen), och när programmet rullade i gång klockan 20 – det var finalen – satt nära två miljoner svenskar framför tv:n. Jag ockuperades framför allt av två stora känslor: Först skräck för att Måns Zelmerlöw – som studsade runt i publikhavet och delade ut smältande mums-mums inför sändningen – skulle närma sig med mikrofonen i direktsändning. Och sen häpnad över hur jag sögs in i allsångsruset, och av hur gungande härligt det faktiskt var! Att sjunga, buren av Loa Falkmans och Peter Jöbacks röster som ekade genom skymningen. Stockholm i mitt hjärta!

Folklivsforskaren Åke Daun:

– Jag skulle bli vansinnig av att sitta där. Men jag förstår att det sätter i gång de känslor du beskriver.

Vi är flockvarelser som mår bra av att känna oss lika varandra, och att göra saker tillsammans, förklarar Åke Daun. Ett ursprung som är lätt att glömma i dag i vår kultur med så stort fokus på individens självförverkligande.

I allsången sitter vi nära – unga som gamla – och alla gör samma sak, vilket skänker en speciell glädje, menar Daun.

– Den är svår att få på andra vis i dagens samhälle. Den liknar bingobordets gemenskap. Eller delaktigheten i ett demonstrationståg. Alla kan. Alla bidrar.

Som när vi rensade rovor tillsammans i det gamla bondesamhället.

 

Allsång anses också passa den blyga svenska folksjälen. Vi får vara med – och uppleva innerlig gemenskap – utan att egentligen synas eller prestera något individuellt.

– Ingen hör om du sjunger falskt, säger Lasse Berghagen som ledde Allsång på Skansen 1994-2003.

– Du får känslan av att sjunga stort – ja, vackert – även om du inte kan sjunga. Sen tror jag att allsången binder samman oss i ett land med mycket ensamhet. De gamla visorna väcker djupa känslor av samhörighet.

Och ibland kryddas den trygga folkhemsfesten av ”osvenska” scener – som när en rasande Alexander Rybak slog sönder sin fiol vid genrepet av Lotta på Liseberg. Eller då Carola i extas slet upp en krukväxt från Sollidenscenen, med jord och rötter, och slungade den så att den träffade en kvinna i huvudet och landade i en annan kvinnas sköte.

Allsång på Skansen hade cirka 600 000 tittare när Berghagen tog över. När han slutade såg över två miljoner programmet. ”Pensionärsstämpeln” suddades ut. Såväl den yngre publiken som de största artisterna började vallfärda till tv-partyt och minglet på Skansen.

– I början var skivbolagen negativa när jag ringde. Nej tack, allsång var för knätofsaktigt för deras artister, minns Berghagen.

Vändpunkten kom med komikern Robert Gustafsson.

– Han ringde och bad att få vara med. ”Programmet är ju kult”, sa han.

Och med Gustafsson var det som att hela den ironiska generationen – skeptisk till allt ”vuxet” som villa, Volvo, vovve – tog det familjära evenemanget till sitt hjärta.

När Berghagen lämnade över till Anders Lundin passade TV4 på att lansera Lotta på Liseberg med Lotta Engberg. Programmet sänds på måndagskvällarna och tittarsiffrorna har närmat sig Skansens i SVT, utan att komma i kapp.

Och sommaren 2007 var det premiär för Sveriges Radios allsångskvällar i Gränna – ett program som har drygt en miljon lyssnare i P4.

 

Men det svenska fenomenet allsång föddes i moll. Den 8 juni 1905 samlades 50 000 förtvivlade svenskar framför Rosendals slott där kung Oscar bodde för sommaren, och sjöng ut sin sorg.

Dagen innan hade Norge förklarat unionen Norge-Sverige upplöst. På Djurgårdens gräsmattor flätades rösterna samman i ”Du gamla, du friska” (som nationalsången löd). Sen tågade hopen mot stan i takt till ”Dåne liksom åskan bröder”.

Inspirerade av den politiska urkraften i det sörjande folkets spontana samsång bildades ”Samfundet för union sång” samma höst. En av grundarna var Alice Tegnér som raskt sydde ihop den första svenska vissamlingen för gemensam sång, ”Sjung svenska folk!”. Sångboken spreds i 80 000 exemplar – och Samfundet blev en mäktig lobbygrupp. 1944 utsåg man 20 karaktärsdanande ”stamsånger” som alla skolbarn var tvungna att lära sig utantill. Sången skulle fostra till stärkt gemenskap och fosterlandskärlek.

 

Sångens starka fäste bland ”vanligt folk” i Sverige kan ses som en förklaring till vår känsla för allsång i dag – och till att cirka 600 000 svenskar sjunger organiserat i kör, menar Gunnel Fagius, musikdirektör och fil mag i musikvetenskap vid Uppsala universitet.

– Hela 1800-talet samlades man för att sjunga – i sångföreningar och musikaliska sällskap, och i kyrkan förstås där psalmsången var en form av allsång. Väckelse-, nykterhets- och arbetarrörelserna använde sedan körsång och allsång som ett medel för sammanhållning och framtidstro.

Allsången var med andra ord något helt annat än lättsam underhållning för gamlingar, som den senare kom att förknippas med. Man sjöng i glädje, och på djupaste allvar – för att bli en bättre människa och skapa ett bättre samhälle.

Ordet allsång myntades i Dagens Nyheter 1927. Sportchefen David Jonason hade varit i England och hört fotbollspubliken stämma upp i ”community singing”, och utlyste en tävling i DN: Vad ska det heta på svenska?

Ordet kläcktes av kyrkoherden Manne Eriksson från Svärdsjö i Dalarna – där Lasse Berghagen som en symbolisk knorr har sitt sommarställe.

Samma år arrangerades den första allsången, med revykungen Ernst Rolf som försångare, på Stadion vid en fotbollslandskamp mot Danmark. Publiken förenades i ”Tre trallande jäntor” och ”Daggstänkta berg” – en folkfest som beskrevs som en succé.

Allsången på Skansen hade premiär i maj 1935. Musikläraren Sven Lilja ledde evenemanget som kom att locka nära en halv miljon sångare per sommar. Allsången blev en ”snackis” i Stockholm. Hembiträden, kansliråd, flottister – alla var välkomna.

På 50-talet började allsången sändas i radio under ledning av Egon Kjerrman.

Musikdirektören Gunnel Fagius (född 1946) minns hur hon satt som klistrad vid apparaten klockan 16 på söndagar.

– Sångtexterna fanns i Sveriges Radios tidning. Jag satt med tidningen på mattan i vardagsrummet och sjöng, ensam – men med Kjerrman och stor orkester. Det var fantastiskt!

 

Runt Kjerrman växte en kult av Berghagenliknande mått. Fansen i alla åldrar kom på förmiddagarna och paxade platser vid Sollidenscenen. Man åt och drack och damer stickade strumpor, vantar och mössor åt Kjerrman.

Först på 60-talet – då de unga vindlade i väg på rock- och popkonserter – fick allsången sin aura av pensionärsnöje.

Att sjunga tillsammans gör oss inte bara gladare för stunden – det är också bra för hälsan på sikt, berättar stressforskaren och läkaren Töres Theorell.

Forskningen visar att körsångare får en ”dusch” av gynnsamma hormoner, att immunförsvaret stärks – och att samarbetet mellan hjärta och lungor påverkas positivt.

– Vid en studie såg vi hur halten av oxytocin – som har en lugnande, smärtdämpande effekt – steg under en sångövning.

Gruppsång – och dans – användes för att stärka sammanhållningen i gamla kulturer där vi var utsatta för hot, som från vilda djur. Kanske kan det förklara varför bara fem procent av normalbefolkningen är tondöv. Att kunna relatera till musik var nödvändigt för vår överlevnad, funderar Theorell.

Söker du en särskilt stärkande allsångsmedicin i sommar ska du ge hals i Queens ”We are the champions”.

Powerballaden från 1977 är tidernas bästa allsångslåt, enligt forskare på Goldsmith College i London och universitetet i York.

Orsaker: De medryckande tonartsbytena i refrängen – och att den sjungs av en man som får ta i för att orka till de höga tonerna; låten ligger rätt för de flesta röster. Och: De långa, detaljerade vokalfraseringarna ger energi.

Vad säger då Lasse Berghagen – vilken är den bästa allsånglåten?

– Evert Taubes ”Calle Schewens vals”. Lätt att sjunga, böljande, somrig. Man blir lycklig av den.

 

FOTNOT: Författaren slapp sjunga i Måns Zelmerlöws mikrofon i direktsändning.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!