Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Murens arkitekt vägrar be om ursäkt

Berlinmuren fyller 50 år i dag.
Heinz Kessler, 91, var en av toppfigurerna i den östtyska militären och han ber inte om ursäkt för murens existens.
- Den var vårt skydd.
Förvånansvärt många berlinbor - främst äldre - håller med.
En tredjedel anser att bygget, åtminstone delvis, var befogat.
Allt skedde så plötsligt, utan förvarning. Vid midnatt mot den 13 augusti 1961 - en söndag - började den östtyska armén plötsligt sätta upp barrikader och riva upp vägar som gick längs gränsen mot den franska, brittiska och amerikanska zonen av Berlin.
Det var natten då Berlinmuren föddes. Erika Krügek var tio år då. Hon bodde i västra Berlin men hennes kusin bodde i öst och hon gick dit den 12 augusti för att fira kusinens födelsedag.
När hon vaknade upp den 13:e och skulle återvända hem så fann hon en ny värld.
- Jag kunde inte ta mig hem. Gatorna som jag brukade använda var avstängda. Det fanns män med vapen och de spärrade av gatorna och började bygga upp en tegelmur.
- Jag har aldrig gråtit så mycket.
Det tog Röda korset en vecka att få ut henne och hem till mamma och pappa. Men hon hade ändå tur, från väst som hon var.

Det var betydligt bistrare för alla de östtyskar som plötsligt hamnat på fel sida muren. Amerikanen Robert Lochner var på besök i östra Berlin just den här söndagsmorgonen och han glömmer aldrig vad han hörde en östtysk soldat säga till en äldre kvinna som inte längre kunde ta tåget till Västberlin som hon gjort tidigare.
- Allt det där är över. Ni sitter alla fast i råttfällan nu.
Och så var det. I den officiella östtyska terminologin så kallades Berlinmuren alltid för Antifaschistischer Schutzwall - den antifascistiska skyddsvallen, ett försvar mot det Västtyskland som de östtyska ledarna menade var infiltrerat av nazister och fascister.
Men ingen lät sig luras förstås. Muren byggdes för att förhindra att östtyska medborgare flydde till väst. För det gjorde de. I stora mängder.
Innan muren byggdes hade cirka 2,7 miljoner östtyskar flytt från öst till väst. Det motsvarade cirka en sjundedel av Östtysklands befolkning. Många av dem var välutbildade, läkare, ingenjörer, lärare, advokater. Östtyskland höll bokstavligen på att förlora landets hjärnor.
Redan i slutet av 1950-talet började den östtyska kommunistregimen försvåra för sina medborgare att ta sig till Västtyskland, men Berlin med sin speciella status förblev ett undantag.
Staden var sedan krigsslutet uppdelat i fyra zoner, en sovjetisk, en amerikansk, en brittisk och en fransk. Östtyskarna kunde ta tunnelbanan till Västberlin om de ville.
Men allt det ändrades alltså natten till den 13 augusti 1961. Muren föddes förstås inte över en natt, men det blev genast betydligt svårare för östtyskarna att ta sig över. Men de försökte.
Redan den 15 augusti blev soldaten Conrad Schumann den förste som hoppade av. Bilden på honom när han springer över taggtråden är en av kalla krigets mest klassiska fotografier.
Ida Siekmann skrev tragisk historia en vecka senare. Hon slängde sig ut från sin lägenhet på tredje våningen vid Bernauer Strasse i ett försök att bokstavligen hoppa till friheten. Hon blev Berlinmurens första dödsoffer.
Det skulle bli fler. Många fler. Cirka 600 personer förlorade livet när de försökte fly från Östtyskland till Västtyskland. Cirka 200 tros ha dödats vid själva Berlinmuren.

Det var förstås enklast de där första åren att ta sig över. Med tiden blev muren alltmer komplicerad, allt mer dödlig. Den fjärde generationen började byggas 1975, ett 155 kilometer långt betongmonster bestående av 45 000 separata, förstärkta betongblock, var och en 3,6 meter breda.
Allt kompletterat med 116 vakttorn, ytterligare stängsel, en dödszon framför muren, hundar, beväpnade vakter, strålkastare.
I dag finns inte mycket kvar av muren. Tre korta sektioner är allt som återstår. Vid en av dem - den vid Bernauer Strasse ska förbundskansler Angela Merkel i dag delta vid en ceremoni. En tyst minut ska också hållas för offren vid muren.
Men den 91-årige pensionären Heinz Kessler är inte bjuden till några ceremonier. Han är en av anledningarna till att en tyst minut måste hållas i Tyskland i dag.
Kessler var bland annat vice försvarsminister och försvarsstabschef i Östtyskland och dömdes 1993 till sju och en halv års fängelse för sin roll i den order som gav östtyska gränsvakter rätt att skjuta flyktingar vid muren.
Han är fortfarande en övertygad kommunist och ber inte om ursäkt för muren. Tvärtom.
- Muren var vårt skydd. Det var en fantastisk upplevelse för mig att få ha spelat en roll vid dess tillkomst.
- Visst nu är den borta, och jag hör om friheterna som folken i östra Europa har. Men hur definierar man frihet? Miljoner i östra Europa är i dag fria från arbete, fria från säkra gator, fria från hälsovård, fria från pensioner.
Hans åsikter är extrema. Så extrema att han uteslöts ur PDS, arvtagaren till det östtyska kommunistpartiet 1990. Men det är inte bara Kessler som försvarar muren.

PDS bytte namn till die Lienke - Vänstern 2007. I dag - på själva 50-årsdagen av murens byggande - så har partiets regionala avdelning i Mecklenburg-Vorpommern kallat till möte.
Delegaterna ska debattera en motion som flera partimedlemmar lagt fram. De anser att partiet ska deklarera att Berlinmuren var en oundviklig nödvändighet.
Det finns många partimedlemmar som anser just det. En mätning som Berliner Zeitung genomfört visar att hela 28 procent av Vänsterns väljare anser att muren var nödvändig, 46 procent ger den sitt delade stöd, medan bara 23 procent är helt emot den.
Bland berlinare i allmänhet så säger tio procent att muren var nödvändig. Det är framför allt äldre före detta östtyskar som kan känna en viss nostalgi för den gamla tiden, då de hade garanterade arbeten och gratis sjukvård.
- När man tittar på dessa undersökningar så här kring årsdagen så känns det särskilt ledsamt, säger historikern Hope Morrison vid George Washington University.
- Det visar att muren fortfarande finns kvar mentalt hos många människor.
Den flykt som muren stoppade, har på sätt och vis återupptagits efter murens fall och Tysklands återförening 1990. Mellan 1989 och 2005 har mer än 1,6 miljoner människor flyttat från östra Tyskland till västra Tyskland.
- Det har påverkat regionen enormt, säger Steffen Kröhnert, befolkningsexpert vid Berlins institut för befolkning och utveckling.
- De som flyttar är de unga, motiverade och utbildade. Mer än 60 procent är under 30 år, och kvinnorna utgör en majoritet. De såg vad som hände deras mödrar, så de studerade och flyttade.
Följden har blivit att den unga befolkningen i östra Tyskland har minskat kraftigt. 1989 var 25,5 procent under 20 år i östra Tyskland. 2008 var siffran 15,5 procent. I västra Tyskland är den 19,9 procent.
Det är en historiens ironi. Östra Tyskland tappar de välutbildade, precis som DDR gjorde på 1950-talet, innan muren byggdes.
En av dem som jublade över murens tillkomst 1961, var den 18-årige Harald Jäger som då gjorde sin värnplikt vid de östtyska gränsstyrkorna. Han skulle 28 år senare spela en av huvudrollerna när muren föll.
Han var befälhavare vid gränsövergången Bornholmer Strasse och det var han som tog initiativet att öppna den första vägbommen så att östtyskarna kunde ta sig över till väst på kvällen den 9 november 1989. Han var själv en av de många östtyskar som förlorade jobbet, men när jag träffade honom 2009 så sa han att han inte ångrade en sekund att han öppnade muren, och detta utan att en enda människa kom till skada.
- Det är det enda jag är stolt över, sa han. Det kan jag ta åt mig äran av.
- Men enligt min mening var det inte jag som öppnade muren. Det var det östtyska folket.
Källor: Berliner Zeitung, Daily Mirror, New York Times