NEW YORK. Det har varit svårt de senaste dagarna att söka på nätet i Kina om engelsmannen Neil Heywood, om gripandet av Gu Kailai, 53, eller att skriva något positivt om Gus 62-årige make, Bo Xilai. Den kinesiska censuren gör sitt bästa för att strypa debatten och lugna befolkningen. Men Bo Xilais dramatiska fall från den kinesiska Olympen har väckt enormt intresse i Kina. Mikrobloggarna - Twitter är blockerat i Kina men kineserna har sina egna varianter - har gått i spinn.
Och det är ju inte så underligt. Det är inte var dag som den här typen av maktdrama utspelar sig i Kina. I alla fall inte offentligt.
En läxa som de kinesiska ledarna lärde sig av det omtumlande året 1989 var att splittring i partitoppen kan leda till folklig oro och demonstrationer. Därför försöker de i alla lägen bevara enigheten utåt.
Det är extra viktigt detta år då Kina inleder ännu en maktväxling. De kommer med tio års mellanrum numera.
Det togs för givet för bara några veckor sedan att Bo Xilai skulle spela en tung roll i det framtida Kina. Han sågs som en självklar ny medlem i politbyråns stående kommitté, den kommitté på nio medlemmar där i praktiken den verkliga makten finns i Kina.
Men i veckan fick han plötsligt sparken från alla höga poster i partiet. Beskedet kom via den statliga nyhetsbyrån Xinhua. Än mer sensationellt - hans hustru Gu Kailai har gripits, misstänkt för mord på den brittiske medborgaren Neil Heywood.
Den 41-årige Heywood hittades död på sitt hotellrum i den kinesiska megastaden Chongqing den 15 november i fjol. Det är samma Chongqing där Bo Xilai styrde.
Då hette det att Heywood dött av alkoholförgiftning. Hans brittiske vänner tyckte det lät underligt eftersom han knappt drack. Kroppen kremerades efter ett dygn, utan obduktion.
Men någon nyhet blev inte hans död. Det är först de senaste veckorna som vi börjat förstå vad som egentligen verka r ha hänt och den roll som Bo Xilai och hans fru Gu Kailai spelat.
Vi talar här om ett verkligt maktpar i Kina. Bo Xilai är en så kallade "prinsling", son till en av Kinas berömda revolutionärer. Bo Yibo var en av Mao Zedongs närmaste män.
Även hans hustru Gu Kailai (i Kina tar kvinnorna i regel inte sin makes namn) kom från eliten. Hennes pappa var general.
Medlemmar i den kinesiska toppen brukar vara duktiga på att berika sig. Bo Xilai med fru verkar inte ha varit något undantag.
De lärde känna engelsmannen Neil Heywood redan på 1990-talet när de alla bodde i staden Dalian där Bo då var borgmästare. Heywood hjälpte paret att få in deras son Bo Guagua på en av Englands finaste privatskolor, Harrow. Så föddes en vänskap som verkar ha fått sitt slut 2010 och som tycks ha slutat i Heywoods död, antagligen genom förgiftning.
Bo Xilai avancerade med åren och blev 2007 partichef i Chongqing. Det är ingen håla. Det är Kinas och världens största kommun med över 30 miljoner invånare, en av Kinas snabbast expanderade metropoler.
Och Bo Xilai var en ovanlig politikertyp i Kina. En populist, alltid välklädd, utåtriktad och bekväm framför kamerorna. Han inledde en populär kampanj i Chongqing där han bekämpade den lokala maffian och brottsligheten.
Han tillhör också partiets vänsterflygel. Den del av partiet som misstror marknadsreformerna, anser att klyftorna blivit för stora i Kina och som fortfarande hyllar Mao.
I Chongqing började de sjunga "röda sånger" i tv och på torg. Gamla revolutions låtar med minnen från kulturrevolutionen. Han satsade också på bostadsbyggen åt stadens fattiga och byggde så sin popularitet.
Men han väckte också misstänksamhet bland de mer liberala i partiet som inte vill vrida tillbaka klockan till Mao, som anser att de inslagna kursen är den rätta. Och som misstror all form av personkult. I den ringhörnan finns exempelvis Kinas premiärminister Wen Jiabao.
Och det fanns anklagelser om att Bo Xilai gått för långt i sin kamp mot brottsligheten i Chongqing. Att han bekämpat även politiska motståndare, att han tvingat affärsmän till uppgörelser mot deras vilja.
Det fanns till och med anklagelser om tortyr.
Bo Xilais polischef i Chongqing, Wang Lijun, visste en hel del om detta. Och han visste att det pågick en utredning mot Bos hustru, Gu Kailai. Den handlade om bland annat korruption och att hon skulle vara inblandad i mordet på Heywood. Något i deras affärsrelationer hade gått snett.
Men när Wang berättade för sin boss, så blev de osams. Wang fick sparken, och den 4 februari bestämde han sig för att söka asyl på det amerikanska konsulatet i Chengdu, en stad cirka 30 mil från Chongqing.
Det blev början på slutet för Bo Xilai. Amerikanerna gav ingen asyl åt kinesen, men han stannade där i 30 timmar och berättade bland annat om mordutredningen mot Bo Xilais hustru.
Wang greps så fort han klev ut från konsulatet. Därmed var det i praktiken kört för Bo. Det dröjde några veckor, men den 15 mars fick han lämna posten som partichef i Chongqing.
Det spekulerades i att hans allierade i Nya vänstern skulle komma till undsättning och rädda honom kvar på andra tunga poster, men i veckan kom så den stora yxan.
Eller som det heter i en kommentar i Folkets Dagblad, partiets tidning:
"Folket kan se partiets resoluta avsikt att behålla partidisciplinen och upprätthålla rättsstaten."
Kina-experten Christopher Johnson på Center for Strategic and Internaitonal Studies, uttrycker det så här till Wall Street Journal:
- Det stora steget här är att de beslutat sig för att sluta dansa som katten runt het gröt om hur de ska lösa situationen.
Bo Xilais allierade håller nu en låg profil i Kina. Flera webbsajter där vänstern för fram sina argument har stängts ner.
- Jag kan inte uttala mig om Bo Xilai är ett offer för politisk maktkamp, säger Zhang Hongliang, ekonomiprofessor vid Pekings Minzu-universitet och en av vänsterfalangens förespråkare, till Washington Post.
- En del frågor är för känsliga för mig att svara på.
Det är precis vad president Hu Jintao & Co vill höra, menar Steve Chang vid China Policy Institute. Gripandet av Gu Kailai och Bo Xilais fall är en signal till vänsterflygeln att ligga lågt.
- Det är därför den hund som låg i vattnet, fortfarande blir slagen, säger han till New York Times.
Kinesiska statstelevisionen och kinesiska tidningar har de senaste dagarna haft mängder med inslag och artiklar där kinesiska funktionärer bedyrar sin lojalitet till partiet.
- Det sätt som de använt nyhetsmedierna på över de senaste 48 timmarna visar hur djup osäkerheten är, säger David Bandurski på China Media Project i Hongkong till New York Times.
Det är oklart var Bo Xilai befinner sig, men nya uppgifter om släktens ekonomiska tillgångar tyder inte på att detta kommer att sluta lyckligt för honom. Och Gu Kailai riskerar dödsstraff om hon befinns skyldig.
Samtidigt hoppas partitoppen att det mesta ska vara glömt i höst när de nya ledarna med Xi Jinping i spetsen tar över. Vi får väl se.
