Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mordet på James Bulger chockade världen

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
James Bulger var två år när han fördes bort och dödades av två tioåriga pojkar. Köpcentrats övervakningskameror fångade när James Bulger fördes bort.
Foto: / AP PA
James Bulger mördades 1993.
Foto: AP

Mordet på tvåårige James Bulger chockade en hel värld.

Två tioåriga pojkar mördade den lille pojken under tortyrliknande former.

Brottet piskade upp lynchstämningar i England.

Den upprörda mobben ville ha hämnd, helst av det primitiva slaget.

Artikeln återpublicerar artikeln som först kunde läsas den 15 maj 2017. 

Att mordet chockade en hel värld kan visserligen låta som en sliten klyscha. Men när det stod klart att de två gärningsmännen bara var tio år gamla vände sig världens uppmärksamhet mot Liverpool i England.

James Bulger var bara knappt tre år gammal när han den 12 februari 1993 följde med sin mamma Denise till ett köpcentrum i Bootle inte långt från staden Liverpool.

Under ett kort ögonblick förlorade mamman uppsikten över sonen. I samma stund försvann James.

Då var det bara ett försvinnande. Senare skulle det bli ett av den brittiska kriminalhistoriens mest uppmärksammade och skrämmande fall.

Möjligheten att spåra upp den försvunne James Bulger ansågs trots allt vara ganska hygglig. Köpcentret hade flera övervakningskameror även om bildkvaliteten var grynig.

Två dagar efter försvinnandet ändrades polisens brottsrubricering till mord.

Då hittades James sargade kropp vid rälsen i Walton, fyra kilometer från köpcentret där han senast sågs.

Den lilla kroppen hade blivit överkörd av ett tåg och delats på mitten.


För dig som loggar in – här kan du läsa fler artiklar 


Ung pojke förhördes

Övervakningskamerorna hade fångat två unga pojkar som tog den lille gossen i handen och förde bort honom.

Identiteterna på de unga förövarna var okända men man uppskattade i alla fall att de var tonåringar. Skarpare än så var inte bilderna som visades upp för allmänheten.

En ung pojke togs in till förhör. Det var tillräckligt för att en hop hämndlystna medborgare gav sig på pojkens föräldrar som fick fly hals över huvud.

Några konkreta misstankar mot pojken fanns inte och han släpptes följaktligen.

När medierna publicerade ett par uppförstorade bilder på pojkarnas ansikten tyckte sig en kvinna känna igen en av dem och meddelade polisen. Pojken hade rört sig i området kring köpcentret med en kompis.

Den här gången skulle det visa sig vara rätt personer.

Pojkarna hette Robert Thompson och Jon Venables, båda tio år gamla. Deras låga ålder kom som en chock för polisen.

Thompson och Venables hade för vana att skolka från skolan.

Det hade de gjort dagen då Bulger fördes bort också.

På köpcentret hade de snattat en rad olika saker, bland annat batterier och en burk blå färg av märket Humbrol.

James Bulger var två år när han mördades.
Foto: Okänd / AP

Fick betydelse för utredningen

Dessa två saker skulle få betydelse för utredningen.

Bortförandet av James Bulger var av allt att döma ingen stundens ingivelse.

En av pojkarna berättade senare i förhör att de planerat att föra bort en liten pojke och slänga ut denne framför en hårt trafikerad gata i närheten.

Man kunde alltså slå fast att det fanns ett uppsåt redan från början.

Det föreföll lika osannolikt som skrämmande med tanke på pojkarnas låga ålder. Hur kunde två tioåriga smågrabbar ens fantisera i dessa banor? Och hur var det möjligt att de fullföljde sina planer? Varför sattes inte den där mentala och moraliska spärren in?

Om detta var svårt att begripa så skulle inte det bli lättare längre fram.

När förundersökningen var klar hade förhör hållits, vittnens utsagor nedtecknats, tekniska undersökningar gjorts, prover analyserats, psykiatrikers utlåtanden utvärderats och rättsläkarens obduktion bifogats.

Händelseförloppet den där dagen hade nu klarnat.

Utsattes för misshandel

Men frågan varför pojkarna mördade James fick inget svar. Ren ondska, menade många.

Från ett rent juridiskt perspektiv brukar motivet inte spela någon större roll. Det är inte motivet som dömer folk utan bevisen.

Men här ekade ändå frågan: Varför? Varför? Varför?

Lille James utsattes för upprepad misshandel, eller snarare tortyr, under den fyra kilometer långa promenaden från köpcentret till den plats där han hittades död.

Jon och Robert slog honom. Slängde den blå färgen man snattat tidigare i ögonen på James. Han fick ta emot sparkar. Stenar och tegelstenar kastades på honom. Batterier trycktes in i munnen.

Men det fanns, menade utredarna, inslag av sexuell sadism över misshandeln även om man inte kunde styrka det.

James strumpor och kalsonger saknades till exempel.

Delgavs misstanke om mord

Innan man placerade James kropp över rälsen hade man släppt ett tio kilo tungt järnrör över honom.

Rättsläkaren dokumenterade 42 olika skador. Vilket av dessa som ledde till James Bulgers död var omöjligt att säga.

I sammanhanget var det en akademisk fråga.

Den smärta och skräck som James genomgick innan han till slut dog kunde ändå ingen ta miste på.

Man kunde fastställa att James redan var död när han lades över spåret.

Polisens bild av Robert Thompson.
Foto: / AP POLICE

Bevisen mot pojkarna var överväldigande. Åtta dagar efter bortförandet delgavs de misstanke om mord och togs i förvar.

En stor del av den brittiska befolkningen hade svårt att tygla sina känslor. Man krävde hämnd. Hur den skulle se ut tog sig lite olika uttryck men inget som kunde sorteras under rubriken ”moderna seder och bruk”.

Pojkarnas föräldrar fick gå under jorden. Deras säkerhet kunde inte garanteras.

De brittiska tabloiderna gjorde sitt bästa för att piska upp stämningen. I många fall fick man intrycket av att de till och med ledde lynchmobben.

Den uppjagade atmosfären påminde om fallet med elvaåriga Mary Bell som 1968 hade strypt två elvaåriga pojkar. Hatet hade varit lika oförsonligt då.

Ställdes inför rätta som vuxna

När utredningen var klar återstod frågan hur man skulle gå vidare med pojkarna. Här i Sverige hade vi låtit socialtjänsten ta över ärendet. Möjligen skulle de ha omplacerats, hamnat i en ny familj och miljö. Utbildade terapeuter skulle föra långa samtal med pojkarna och om man varit någorlunda framgångsrik hade man kunnat återföra dem på rätt väg.

I England valde man en annan väg. De båda pojkarna som nu hade hunnit fylla elva år skulle ställas inför rätta som två vuxna åtalade gärningsmän.

Den avgörande frågan var om pojkarna kunde skilja rätt från fel. Förstod de att man inte fick röva bort en liten pojke och sedan mörda honom.

Jo, menade två rättspsykiatriker, det förstod de.

Robert Thompson och Jon Venables fick ta plats i rättssalen på de anklagades bänk.

De slapp vittna men fick sitta kvar och bevittna hur bevisen bars in och åberopades och de tvingades ta del av övervakningsbilder samt 20 timmar inspelade videoförhör.

Rättens aktörer var klädda i sedvanliga ämbetsdräkter, insignier och peruker.

Richard Thompson var förskräckt och tycktes inte riktigt förstå vad som pågick omkring honom.

Polisens bild av Jon Venables.
Foto: / AP POLICE

De fälldes givetvis då bevisen inte öppnade för några alternativa teorier . Påföljden bestämdes senare till tio år. De skulle komma ut 2003, då båda hunnit fylla 20 år.

Domen fick kritik

Tio år var inte tillräckligt ansåg tabloiden The Sun som 1994 startade en namninsamling som nådde 280 000 namn som krävde ett strängare straff.

Namnen överlämnades till den konservative inrikesministern Michael Howard som föll till föga.

Han annonserade senare att straffet skulle höjas med ytterligare fem år.

Om han tyckte att 15 års förvar var ett rimligare straff eller om han bara försökte kapa åt sig ett antal lättköpta röster, hade nog de flesta sin egen bestämda uppfattning om.

En sak var i alla fall säker, aldrig hade så unga människor tidigare dömts för ett så allvarligt brott.

Debatten om det rättsliga efterspelet fortsatte långt därefter. Labourledaren Tony Blair, som då var i opposition, var en av dem som tog avstånd från brottet men menade att de otäcka yttringar som följde var ovärdiga ett upplyst samhälle.

Dåvarande premiärministern John Major menade å sin sida att ”samhället måste fördöma lite mer och förstå lite mindre”.

Pojkarna skildes från sina föräldrar och placerades på olika institutioner. De visade båda tecken på posttraumatiskt stressyndrom.

Europadomstolen riktade 1999 kritik mot att två så unga förövare ställdes inför rätta som vuxna.

2001 ansågs inte pojkarna utgöra något hot längre och risken för återfall i brottslighet bedömdes som liten.

De gavs helt nya identiteter och förbjöds att återvända till hemorten. De fick inte heller närma sig James mamma och pappa.

Robert Thompson har av allt att döma klarat sig från återfall. Jon Venables har hamnat i bråk efter fylla. Man har också hittat kokain i hans bostad och han har dömts till fängelse för barnpornografibrott.

Det är ett brott att avslöja deras nya identiteter och bostadsorter. Det är en god idé att inte ens beröra ämnet annat än i seriösa sammanhang. I somras skickade en kvinna en osmaklig tweet till James Bulgers mamma. Hon dömdes till två och ett halvt års fängelse.