Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mordet blev trauma även för polisen

Kaj Linna dömdes 2005 till livstids fängelse för mordet på Roger. Men Spår kastar nytt ljus över fallet.
Foto: TT
Bröderna Roger och Sune som attackerades på sin gård. Roger avled, Sune skadades svårt.
Foto: Privat
Anton Berg och Martin Johnson är skaparna bakom podden "Spår".

Kaj Linna dömdes till livstids fängelse för det brutala Kalamarksmordet 2004. Genom åren har kritiken mot polisutredningen och domen växt. Nu kastar podden "Spår" nytt ljus över fallet där centrala delar handlar om mobiltelefonmaster, grottforskare och en mystisk snusprilla.

Genom åren har radiojournalisten Anton Berg, som gjort flera uppmärksammade "P3 dokumentär"-program", lärt sig att poliser älskar att prata om uppklarade brott. Men det finns ett undantag: Kalamarksmordet.

Anton Berg och kollegan Martin Johnson har de senaste månaderna arbetat i stark motvind med den granskning som lyssnarna kan följa i podden "Spår".

Polisens utredare vill lägga ärendet bakom sig. Åklagaren säger sig inte minnas detaljer. Personal i arkivet hänvisar till juristen när offentligt material begärs ut.

– En av poliserna som tackade nej kallade ärendet "traumatiskt". Då har det gått långt, säger Anton Berg.

Allt började våren 2004. Byn Kalamark ligger 25 kilometer väster om Piteå och består av några jordbruksfastigheter och fritidshus.

Bröderna Roger och Sune bodde tillsammans i sitt barndomshem och drev ett skogs- och jordbruk. Efter en stroke 1994 var Sune delvis förlamad, vilket gjorde att bröderna fick viss hjälp av hemtjänsten.

"Kalapojkarna", som de kallades för, uppfattades som trevliga och hjälpsamma. Den som kom till gården för att köpa ved blev ofta bjuden på kaffe. Men det gick också rykten om att Roger och Sune hade gott om pengar, även om deras livsstil inte skickade ut sådana signaler.

Den 14 april 2004 kom bröderna hem vid åttatiden på kvällen efter att ha hälsat på vänner. Precis som vanligt gick Roger ut i ladugården för att ge djuren mat. Där blev han överfallen och slagen så illa att han senare avled. Roger bands med snören och fjättrades med tejp, även över munnen. Därefter täcktes kroppen över med hönsfodersäckar, regnrockar och en presenning.

Sune låg inne i huset och vilade när en maskerad man dök upp och frågade var kassaskåpet fanns.

– Det är blod på den här påken, och mer blod ska det bli, sa mannen.

Han slog Sune i huvudet, la ett täcke över honom, band fast fötter och armar. Mördaren drog ut lådor och skåp, uppenbarligen på jakt efter något. Efter en stund hörde Sune dörren slå igen och mannen försvann.

Den misshandlade brodern var så skadad att han varken lyckades ringa på hjälp eller larma hemtjänsten. Det dröjde ett och ett halvt dygn innan polis och ambulans räddade honom.


Utredarna hittade snabbt den person de menade hade utfört mordet: Kaj Linna. Han hade fram till nyligen bott i Södra Vistträsk och beskrevs som en ganska udda person, någon som hankade sig fram på ströjobb och alltid gick sin egen väg.

– Jag har en sorts tjurighet i mig och tycker inte alltid att man ska anpassa sig till alla regler och normer, sa Kaj Linna senare till Dagens Nyheter.

Efter Kalamarksmordet försvann han utomlands, vilket enligt utredarna tydde på att han var skyldig. Dessutom hade vittnet Nils, som kände Kaj Linna sedan tidigare, kommit med helt avgörande uppgifter.

Enligt honom hade Linna, som besökt "Kalapojkarna" 1999, berättat om en planerad stöt mot bröderna. Nils blev orolig. Om Kaj Linna slog till mot Roger och Sune skulle han själv bli misstänkt eftersom han tidigare medlat när det uppstått en ekonomisk tvist mellan "Kalapojkarna" och en bekant till honom. Nils hade då övertygat bröderna om att betala cirka 160 000 kronor kontant för att reglera en skuld som i efterhand framstår som påhittad. Bröderna kände sig pressade och betalade.

Nils berättade för polisen att han ville få Kaj Linna på andra tankar. De ska då ha åkt på en biltur tillsammans, den så kallade avvärjningsresan, där Nils körde till Kalamark för att signalera att han förstod vad det handlade om.

Enligt Kaj Linna ägde bilturen aldrig rum. Man kan fråga sig varför Nils, om han kände sig orolig, inte ringde polisen eller bara pratade med Linna utan att göra sig besväret att köra till Kalamark.

Men åklagaren menade att bevisen var tillräckliga för att kunna väcka åtal. Kaj Linna greps i Wales, där han fått jobb som kock, och fördes till Sverige. Då hade det gått tio veckor sedan Kalamarksmordet inträffade.


Den 29 december 2004 dömde Luleå tingsrätt honom mot sitt nekande till livstids fängelse och den 18 mars 2005 fastställde Hovrätten för övre Norrland domen.

Kaj Linna hävdade fortfarande sin oskuld och kontaktade Stefan Lisinski, kriminalreporter på Dagens Nyheter, som 2006 skrev några kritiska artiklar om fallet. Var Kaj Linna verkligen skyldig?

Teknisk bevisning saknades helt. Det fanns varken fingeravtryck eller DNA-spår som pekade mot Kaj Linna på brottsplatsen. Ingen hade sett honom i närheten vid tiden för mordet. Motivet, att han behövde pengar, var tveksamt. Linna var heller inte känd som en våldsam person.

Dessutom ifrågasattes tidslinjen. Om åklagarens beskrivning stämde skulle Linna ha tagit sig från sin bostad till brödernas hus på en timme och 28 minuter. Någonstans på vägen skulle han också ha bytt bil. Var det rimligt?

I arbetet med "Spår" bestämde sig Anton Berg och Martin Johnson för att testa.

– Vi gjorde rekonstruktionen under ungefär samma förhållanden som rådde under dagen för mordet. Det tog oss en timme och 45 minuter. Vi körde med bilen så snabbt vi kunde, promenerade därefter på ett skoterspår och pulsade den sista biten med snö över knävecken, berättar Anton Berg.

Kaj Linna skulle alltså ha varit 17 minuter snabbare. Osannolikt, men inte otänkbart. Svårare att förstå är varför det i så fall varit så bråttom. Bröderna hade djur och var därför nästan alltid hemma på kvällarna.


Dessutom var den historia som Nils berättat - stommen i hela åtalet - minst sagt problematisk. Information från mobiltelefonmasterna visade att hans mobiltelefon, vid samma tidpunkt som han ska ha varit ute på avvärjnings-resan, befunnit sig inte längre än en kilometer från Piteå. I så fall hade resan till Kalamark aldrig ägt rum - och Nils trovärdighet var därmed krossad. Detta kom upp under förhandlingarna i hovrätten, men viftades undan i domen.

Att Nils själv skulle ha utfört rånmordet trodde inte domstolarna, bland annat på grund av hans övervikt. Mördaren hade nämligen klättrat upp på ett tak och sedan in genom en liten lucka i ladugården för att där kunna överfalla Sune. Det ansågs Nils inte vara kapabel till. Men Kaj Linna, som är smal, skulle enligt domstolarna klara det.

Detta är omtvistat. Kaj Linna har flera gånger sökt resning. Vid ett tillfälle, 2010, hade hans dåvarande advokat Johan Eriksson konsulterat grottforskare som menade att den som kan klämma in huvudet genom en öppning kommer igenom med resten av kroppen - i alla fall om adrenalinpåslaget är tillräckligt.

Polisen hade också, vilket först inte redovisades, hittat en snusprilla på brottsplatsen. Den hade inte sjunkit ner i snön, vilket tydde på att tobaken inte legat där så länge. Kunde gärningsmannen ha slängt den ifrån sig? Det dna som hittades tillhörde varken Kaj Linna, Nils eller någon annan av huvudpersonerna i utredningen.

Kanske kom prillan från en okänd mördare. Om det nu inte var två gärningsmän, en annan möjlighet Kaj Linnas ombud fört fram.


Två av ledamöterna i Högsta domstolen ville 2010 ge Kaj Linna resning och att rättegången därmed skulle tas om. De menade att de nya uppgifterna om mobiltelefonmasterna krossade Nils berättelse och att det var "praktiskt taget uteslutet" att avvärjningsresan ägt rum. Tre kolleger tyckte dock annorlunda och resningsansökan röstades ned.

Men Kaj Linna vägrar ge upp. I dag arbetar hans nuvarande advokat Thomas Magnuson med en ny resningsansökan.

Att "Spår" ger domen mot Linna ny uppmärksamhet skadar förstås inte.

– Varje gång fallet tas upp i medierna går snacket här. Vissa är helt övertygade om att Kaj Linna är skyldig medan andra är säkra på motsatsen, säger Gunnel Ekman, kriminalreporter på Piteå- Tidningen.

För radiojournalisterna Anton Berg och Martin Johnson har arbetet med "Spår" inte handlat om att agera ombud för Kaj Linna.

– Ur journalistiskt perspektiv är det spännande att se vad som krävs för att någon bortom allt rimligt tvivel ska dömas till livstid. Det är vad serien borrar i, säger Martin Johnson.

Den amerikanska succépodden "Serial", om mordet på 18-åriga Hae Min Lee i Baltimore 1999, har varit en stor inspirationskälla. Det finns också ett slående släktskap: en bilresa som förefaller osannolik, mystisk mobiltelefontrafik och ett fladdrigt huvudvittne.


Mikael Lundquist, åklagaren som drev målet mot Kaj Linna, ville inte låta sig intervjuas i "Spår". Han har heller ingen lust att bemöta den kritik som där framförs mot polisutredningen.

– Det är svårt att så här långt efteråt återkalla detaljerna. Därför avstår jag från att kommentera, säger Mikael Lundquist.

En person som gärna pratar om fallet är Jan Olsson, tidigare chef för Rikskriminalpolisens gärningsmannaprofilgrupp. Han har arbetat som konsult för Kaj Linnas advokater:

– Initialt tänkte jag att han var iblandad på något sätt. Men ju mer jag arbetade med fallet, desto mer övertygad blev jag om att Kaj Linna är helt oskyldig.

Fotnot: Nils heter egentligen något annat.

Detta har hänt

14 april, 2004: Bröderna Sune och Roger attackeras i sin bostad i Kalamark utanför Piteå. Roger avlider, Sune skadas svårt.

29 december, 2004: Luleå tingsrätt fäller Kaj Linna för mord och grovt rån. Han får livstids fängelse.

18 mars, 2005: Hovrätten för övre Norrland fastställer domen.

Juni 2006: DN:s Stefan Lisinski skriver en rad kritiska artiklar om fallet.

21 oktober, 2010: Linna är snubblande nära att beviljas resning och ny rättegång. Han får avslag i Högsta domstolen med röstsiffrorna 3-2.

19 maj, 2015: Podden "Spår", som granskar fallet, har premiär.

Så lyssnar du

Podden hittas på följande platser:

RSS-länk:

http://rss.acast.com/sparpodcast

Acast-sida:

http://www.acast.com/sparpodcast

Itunes:

https://itunes.apple.com/se/podcast/spar/id989645925?mt=2

Twitter: #kalamark

Facebook

https://www.facebook.com/sparpodcast

Resning

■ Innebär att en dom som vunnit laga kraft kan ändras. Det vanligaste skälet till att bevilja resning är att nya bevis eller omständigheter har tillkommit. Beviljas resning ska målet tas upp vid den domstol som sist dömt i målet.


■ Det mest kända resningsärendet i Sverige är Joy Rahman som 1994 dömdes till livstids fängelse för mord på en äldre kvinna. Han beviljades resning och frikändes av Svea hovrätt 2002. Rahman fick senare drygt tio miljoner kronor i skadestånd.

Mer för dig som gillar ”Spår”

”Serial”: Den amerikanska succépodden som inspirerade ”Spår” handlar om mordet på 18-åriga Hae Min Lee 1999. Ex-pojkvännen Adnan Syed dömdes, men var han i själva verket oskyldig?

”The staircase”: Miniserie om författaren Michael Peterson som anklagas för att ha mördat sin fru 2001. Eller vad det så att hon föll nedför trappen?

”The jinx”: Frun försvinner, grannen styckmördas och vännen skjuts ihjäl. Är den ekonomiskt oberoende Robert Durst skyldig eller världens mest otursförföljda människa? HBO:s miniserie går till botten med frågan.