Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mördarna hänger med i hängmattan

Henning Mankels "Mördare utan ansikte". Foto: Ulf Ryd
Johan Theorins "Skumtimmen".
Camilla Läckbergs "Lejontämjaren".

Kerstin Bergman bloggar om genren på Crimegarden.se

Foto: Jenny Håkansson

Under semestern kopplar vi bort jobbet för att frossa i psykopater och seriemördare.

Deckarna vägrar att släppa taget om oss. Kanske för att de ställer frågor om vart Sverige är på väg - eller för att de ger oss lagom mycket elände.

Svenska deckare växte fram på 60- och 70-talet

Edgar Allan Poe anses lagt grunden för den moderna deckaren

Edgar Allan Poes novell "The murders in the rue morgue" från 1841 anses ha lagt grunden för den moderna deckaren. I sin renodlade form handlar deckaren om en gåta eller pussel som ska lösas. Hjälten är ofta en polis eller privatdetektiv. Under senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet började allt fler svenska författare ägna sig åt deckare, bland dem Maj Sjöwall och Per Wahlöö som skrev en serie om polisen Martin Beck. På senare år har huvudpersonernas privatliv, med kärleksbekymmer och livspussel, fått allt större utrymme.

FAKTA

Nordic noir - nordiska deckare

Kallas också "Scandinavian noir" eller "Scandinavian crime fiction" och är ett samlingsnamn för nordiska deckare. Tidskriften The Economist har beskrivit denna subgenre i termer av att språket är enkelt och har få metaforer. Tidningen Wall Street Journal menar att historierna ofta fokuserar på det monotona utredningsarbetet.

Gå i deckarförfattarnas fotspår på semestern

Mari Jungstedt och Anna Jansson Gotland:

Den som besöker den nya deckarfestivalen Crimetime Gotland 13-16 augusti i Visby kan köpa tilläggsbiljett och gå på mordvandring med deckardrottningarna.

 

Camilla Läckberg Fjällbacka:

Mordvandring med karaktärer och händelser från böckerna. Fredag och lördag, 16.00. Andra tider via beställning. Turerna måste förbokas. Kan ges året om.

 

Johan Theorin Öland:

Den som vill uppleva det som författaren skrivit om i sina Ölandsdeckare kan boka en guidad tur, 20 september, 11 oktober och 8 november.

 

Henning Mankell Ystad:

Ladda ner appen "Wallander" och ge dig ut i Skåne på egen hand för att kolla in Fridolfs konditori där kommissarien fikar och Mariagatan där han bor.

 

Maria Lang Nora:

Mordisk vandring med teaterscener och berättelser. Guide är systersonen Ove Hoffner. Måndag-torsdag 29 juni-30 juli, 18.30, fredag 3 juli-31 juli, 11.30, tisdag-torsdag 4-27 augusti, 18.30.

Maria Langs deckarvandring med miljöer och brottsplatser från böcker och filmer. Onsdag, torsdag och söndag 1 juli-16 augusti, 11.00.

 

Stieg Larsson Stockholm:

Stadsvandring för den som vill se platserna från Millenniumtrilogin. Drygt 55 000 personer har gått turen. Ges på engelska lördag, 11.30 juli-september och även torsdagar, 18.00. Privata guidningar kan bokas.

 

Susanne MacFie Alingsås:

Deckarvandring där barnen kan följa Måns och Moa från Hemliga klubben-böckerna. 25 juni-14 augusti, 11.00. Även under höstlovet 29-30 oktober, 11.00.

Candy Crush, Minecraft och tv-sport i all ära. När det är dags för semestern kopplar vi svenskar fortfarande gärna av med en deckare i hängmattan. De senaste 15 åren har det mestadels varit den typen av romaner som har legat överst på topplistorna.

En orsak är att deckarna ofta är lättlästa. Men om det bara handlade om den saken kunde vi lika gärna läsa Harlequinböcker i stället.

Så vad är det egentligen som gör att vi så gärna slänger oss över Mari Jungstedt, Åsa Larsson, Camilla Läckberg, Henning Mankell, Liza Marklund, Håkan Nesser, Johan Theorin och de andra? Eller utländska kolleger, för den delen.

Kerstin Bergman har haft anledning att fundera över den saken. Hon är docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, ledamot av Svenska deckarakademin, har skrivit boken "Swedish crime fiction: The making of Nordic noir" och bloggar om genren på crimegarden.se.

– Deckarna är spännande och lättlästa böcker som både erbjuder verklighetsflykt och lär oss en massa om det samhälle och den samtid vi lever i, säger Kerstin Bergman.

Johan Theorin, som har skrivit "Skumtimmen" och andra deckare, tror att kriminalromanens framgångar delvis beror på en tyst överenskommelse. Författarna lovar helt enkelt läsarna en bra story.

– Ett tag under 1980-talet kändes det nästan som om det var fult med berättande romaner. Då skulle man skriva experimentellt som Stig Larsson. Deckarna erbjuder någonting annat. De börjar med ett brott och slutar med en lösning, säger han.

Johan Theorin menar
också att deckare kan användas för att bearbeta nationella trauman, som Palmemordet. Han tror inte att det är en slump att Henning Mankells första kriminalroman om Kurt Wallander heter "Mördare utan ansikte".

– Sverige var i behov av en trygg kommissarie som kunde ta hand om oss i böcker som ställde frågan: Vart är det här landet på väg?

Deckargenren erbjuder också författaren möjligheter att ta ut svängarna inom de givna ramarna:

– När jag skrev "Skumtimmen" hade en vän till mig precis dött och då skrev jag lite om min egen sorg, la in den typen av känslor i boken. Jag kunde också använda folksägner och spökhistorier från min släkt, säger Johan Theorin.

Så länge läsaren undrar hur det ska sluta är svängrummet ganska stort, menar han. Men när Johan Theorin har rest runt på utländska pr-resor är det en helt annan fråga som journalisterna har intresserat sig för.

– De undrar hur brottsligheten kan vara så hög i Sverige. Då får man förklara att det inte riktigt ser ut så, att vi fortfarande lever i ett tryggt land. Samtidigt finns sprickor i idyllen som är intressanta för författare att jobba med, säger han.

Kerstin Bergman menar att det som särskiljer nordiska deckare från andra är att de inte sällan har ett starkt fokus på miljöskildringar och samhällskritik.

– Dessutom har de ofta starka kvinnor i detektivroller och skildrar ett samhälle som är relativt jämställt i jämförelse med hur det ser ut i många andra länder, säger hon.

De senaste åren
har Kerstin Bergman sett en tydlig trend där författare blandar deckargenren med till exempel kärleksromanen.

– Tidigare har ju polisromanen helt dominerat i Sverige, men nu har den börjat tappa sin starka ställning. Sedan är det intressant att svenska författare börjat skriva både internationella thrillers och kriminaltekniska deckare. Det är genrer som tidigare varit närmast obefintliga här, säger Kerstin Bergman.

En annan trend är att den som vill läsa om verkliga svenska brott de senaste åren har fått ett allt större utbud. I takt med att tv-program som "Efterlyst" och "Veckans brott" har lockat många tittare har bokförlagen satsat på "true crime"-genren.

"Jakten på Kapten Klänning" om hur den före detta polischefen Göran Lindberg hamnade i fängelse, "Helikopterpiloten" som beskriver det spektakulära rånet mot värdedepån i Västberga och "Mannen som slutade ljuga" där Dan Josefsson borrar djupt i Quickfallet är tre exempel.

Men deckarförfattarna behöver inte vara oroliga. Kerstin Bergman är övertygad om att "true crime"-genren inte kan hota deckarna:

– De lockar olika läsargrupper. Deckarna har fortfarande en stark ställning på bästsäljarlistorna och för varje år kommer det ut fler och fler svenska romaner i genren, säger hon.

"True crime"-böckerna dras också med ett annat problem, att verkligheten ofta är långrandig. I deckarna kan hjälten strunta i reglerna och ge sig ut på soloraider medan realistiskt utredningsarbete är ett tålamodsprövande lagarbete.

En annan skillnad är att de grova våldsbrott som våra poliser möter i sin vardag är så obehagliga att de flesta läsare skulle ha svårt att stå ut med alltför trovärdiga beskrivningar.

Sven-Erik Alhem, som före pensionen arbetade som överåklagare i Malmö, tror att läsarna vill ha "lagom spänning, lagom mycket mord".

– Man vill inte komma i närheten av äkta mord. Men i bokform är det lite kittlande att läsa om ond bråd död och otäcka figurer, säger han.

Ett talande exempel från karriären är ett samtal från en lärare. Hon planerade ett studiebesök i hovrätten och undrade om Alhem kunde rekommendera ett passande mål.

– Läraren önskade att den åtalade skulle föras in i hand- och fotbojor och att målet inte skulle ta längre än en timme, för då skulle eleverna tröttna, säger Sven-Erik Alhem.

I verkligheten är en svensk rättegång ofta en sömning historia. Den tar lång tid, språket är krångligt, åklagare och advokater läser innantill med monotona röster.

– Jag förstår att deckarförfattare skruvar till det. Det skulle bli väldigt tråkigt att beskriva svenska ämbetsmän som varken svär, har fruntimmer eller super. De kommer med en portfölj som det inte ens finns brännvin i. Vem skulle vilja läsa det?

Kanske Agneta Blidberg, tidigare chefsåklagare i Stockholm, som i dag är pensionär och har tid att läsa hur mycket hon vill. Men deckare blir det sällan.

– Arbetet som polis och åklagare utför beskrivs ofta på ett så felaktigt sätt att det är svårt för mig att läsa vidare, säger hon.

En annan stor skillnad mellan verklighet och fiktion är det liv som de kriminella lever. I deckare kan de antingen framstå som genuint onda, nästan som seriefigurer, eller som kompetenta företagsledare, som Don Corleone i "Gudfadern".

– I verkligheten är tragiken så mycket större. Ofta kan man redan när någon är fem, sex år kan se att "det här kommer inte gå bra" och sedan slutar det med livstids fängelse, säger Agneta Blidberg.

Den som vill blanda verklighet och fiktion kan gå på deckarvandringar i sommar. Sådana finns runtom i landet. Till exempel i Nora, utanför Örebro, där turisterna kan gå på Maria Lang-guidningar.

I dag finns två varianter, den ena med teaterscener signerade systersonen och skådespelaren Ove Hoffner.

Maria Langs deckare kan uppfattas som hopplöst gammalmodiga, men intresset för böckerna fick en vitamininjektion för några år sedan. Då filmades flera av dem på nytt med Tuva Novotny och Ola Rapace i två av rollerna.

– Maria Lang är en stor del av Noras varumärke. För vissa är hon reseanledningen, för andra en glad upplevelse, säger turistchefen Håkan Ceder.

En ort som, liksom Nora, har fått draghjälp av en populär deckarförfattare är Västkustens pärla Fjällbacka. Den som kommer dit kan året om gå på guidad mordvandring i Camilla Läckbergs fotspår.

Förra året var det ungefär tusen turister som nappade, mellan 60 och 70 procent från utlandet. Dessutom kom cirka 500 svenska pensionärer på arrangerade bussresor under våren.

– Augusti är vår högsäsong. Förra året hade vi många besökare från Frankrike, Italien och Spanien, säger Åsa Cunniff som är ansvarig för turismen i Fjällbacka.

De flesta kommer över dagen, men målet är att få turisterna att sova över i några nätter.

– Camilla Läckberg har betytt mycket för oss och är en väldigt bra ambassadör för Fjällbacka. Många som kommer hit och har träffat henne på en bokmässa eller signering berättar hur trevlig hon är, säger Åsa Cunniff.

Några mordvandringar i Sven-Erik Alhems fotspår lär det däremot inte bli, trots att han för sju år sedan utkom med deckaren "Advokaten och fru Justitia".

Den annars så energiske Alhem kände sig väldigt jagad av sin förläggare:

– Han ringde hela tiden och frågade: "Vad gör du? Du skriver väl?" Jag minns en gång när hade blivit inspärrad i en cell på häktet i Malmö för att få en känsla av hur det var att sitta inlåst. Då ringde förläggaren. Jag berättade vad jag höll på med och trodde han skulle bli nöjd. Men förläggaren svarade: "Nej, du behöver göra någon research. Ljug, bara ljug!"

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!