Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mona Sahlin är svensk politiks comeback kid

Mona Sahlin är den svenska politikens klassiska "comeback kid", skriver Expressens Arne Lapidus. Foto: Anna-Lena Mattsson

Presenteras som ny medlem i regeringen av Göran Persson 1998.

Foto: Roger Turesson
I en intervju på näringsdepartementet. Foto: Sven-Erik Sjöberg / DN
Mona Sahlin håller tal på Pridefestivalen 2014. Foto: Izabelle Nordfjell / IZABELLE NORDFJELL EXPRESSEN

Mona Sahlin är den svenska politikens klassiska ”comeback kid”.

Hennes karriär är en bergochdalbana där toppjobb och fiaskon, hyllningar och skandaler har avlöst varandra med rasande fart.

Men hon kommer alltid igen, även när det ser som mörkast ut.

– Det är bara att bryta ihop och gå vidare, sade hon till Expressen häromåret efter en av sina många motgångar.

Mona Sahlin, 59, är veteranpolitikern som fortfarande framstår som en söderböna. Hon har visserligen slutat med kortkort och skinnpaj, men uppväxten söder om Stockholms söder märks ännu tydligt i framtoning och stil. Och inte minst i snacket.

Hon är en av Sveriges mest framgångsrika politiker. Rekordung riksdagsledamot, tunga ministerposter, vice statsminister, partiledare.

Men hon nådde aldrig riktigt ända fram trots att hon var populär i opinionen och uppskattad som chef. Hon föll på mållinjen efter skandaler och misslyckanden. Ofta självförvållade på grund av dåligt omdöme och vårdslöshet, ibland för att partikamraterna hade svårt för hennes oförvägna och rättframma ledarstil.

I dag har hennes ofta lysande bana nått ett nytt bottenläge. Men Mona Sahlin är van vid stormar och kontroverser. Hon reser sig alltid som en Fågel Fenix ur askan, ur ruinerna av sin karriär. Ingen blir förvånad om det sker också den här gången.

– Jag vet att jag är kontroversiell. Folk har alltid åsikter om mig: för eller emot, plus eller minus. Det märker jag hela tiden. Alla har ett förhållningssätt till mig, alla har åsikter om vad jag säger och tycker, men också om hur jag ser ut, om jag har kort eller långt hår, sade Mona Sahlin till Expressen när hon var socialdemokratisk partiledare.

– Jag tycker att det är bra. Om jag säger något som folk reagerar på, för eller emot, så har det skapat något, fått i gång en diskussion. Det är trots allt det viktigaste. Det finns ju inget värre än en politiker som folk rycker på axlarna åt, sade hon.

Och ingen har ryckt på axlarna åt Mona Sahlin allt sedan hon praktiskt taget föddes in i den socialdemokratiska arbetarrörelsen 1957. Hennes pappa blev senare sakkunnig hos statsminister Ingvar Carlsson och ordförande i Nacka arbetarkommun. Hennes mamma blev föreståndare för Folkets hus i Stockholm. Familjen bosatte sig i Nacka utanför Stockholm.

Mona Sahlin med Lars Ohly och Maria Wetterstrand Foto: Sven Lindwall

Mona Sahlin är urtypen för en politisk broiler, en yrkespolitiker som egentligen aldrig haft ett ”riktigt” jobb. Hon är därmed medlem av den politiska klass som dominerat alla partier under senare decennier. I de tidiga tonåren var hon aktiv i den lokala FNL-gruppen och i SSU. Som 17-åring blev hon 1974 ordförande i SSU i Nacka och 1976 vice ordförande i Elevförbundet.

De politiska toppjobben kom tidigt. Hon valdes in i riksdagen 1982 och var med sina 25 år yngst i kammaren. Fem år senare blev hon arbetsmarknadsminister och ledamot av Socialdemokraternas verkställande utskott, två synnerligen tunga poster som placerade henne i maktelitens innersta krets.

S förlorade valet 1991 och då blev hon partiets första kvinnliga partisekreterare. Efter partiets valseger 1994 blev hon vice statsminister – och vägen till den absoluta toppen tycktes utstakad. Hon var enda kandidaten till posten som partiledare – och därmed statsminister – när Ingvar Carlsson 1995 meddelade att han tänkte avgå.

Då briserade den Sahlin-affären. Expressens reporter Leif Brännström avslöjade att hon åtskilliga gånger hade utnyttjat statens kontokort för privata ändamål. Hon hade använt tjänstekortet till att köpa varor, hyra bilar för privat bruk och till att ta ut kontanter. Det rörde sig om utgifter för mer än 50 000 kronor.

Bland det hon köpt fanns två Toblerone, vilket ofta användes för att referera till det som hänt.

– Jag tog ut ett förskott på lönen, och det kan väl de flesta göra, sade hon den gången.

Förundersökning inleddes, men den lades eftersom inget brott kunde påvisas. Men Mona Sahlin hade gjort sig politiskt omöjlig. Hon avgick från posten som vice statsminister och drog tillbaka sin kandidatur till posten som partiledare.

– Flera inom partiet som jag räknade som mina vänner baktalade mig, ljög om mig och svek när jag som mest hade behövt deras stöd. I den stunden hade jag kunnat börja hata dem som hindrat mig från att få det finaste uppdrag en socialdemokrat kan inneha. Men jag valde en annan strategi, sade Mona Sahlin senare till Dagens Nyheter.

– Varje gång jag mötte dem som gjort mig illa log jag – och ju sämre jag tyckte om personen, desto större leende. Jag tänkte att ingen skulle få se mig smyga längs väggarna som en bitter, förgrämd och hatisk kvinna. I stället ville jag gå stärkt ur den här svåra tiden, sade hon.

Så Mona Sahlin tog ”time-out”, som hon kallade sitt avhopp från politiken. Det var ett begränsat uppehåll, både vad gäller omfattning och tid. Hon stannade kvar som medlem i partiets verkställande utskott och hon fick jobb som rektor för den klassiska SSU-skolan Bommersvik.

Så hon stod redo när nye statsministern Göran Persson kallade efter valet 1998. Det blev nya viktiga poster som arbetsmarknadsminister, integrationsminister och miljöminister i Perssons regeringar. Den nye S-ledaren ansågs dock ha haft svårt för starka kvinnliga politiker och gav aldrig Mona Sahlin och hennes kvinnliga ministerkolleger Margot Wallström och Anna Lindh fritt spelrum.

Senare förnekade dock Mona Sahlin att Göran Persson skulle ha varit så bufflig som ryktet gjorde gällande. Hon förklarade att han var den förste som gav henne förtroende efter Sahlin-affären.

– Den som ringde och ville ha mig tillbaka var Göran så jag har en stor respekt för honom. Och förresten – skulle han vara sån genombuffel, skulle väl inte såna som jag, Anna och Margot, självständiga, starka, feministiska kvinnor ha suttit kvar. Vi hade lämnat för länge sedan, sade hon till Expressen förra året.

Med Eva Dahlgren och Efva Attling Foto: Åke Thim

Efter S valnederlag och Göran Perssons avgång valdes Mona Sahlin 2007 till S-ledare, partiets första kvinnliga partiledare. Men det fortsatte att storma kring henne, hon var omstridd i partiet, opinionssiffrorna föll och partiet fick bara 30,7 procent av rösterna i riksdagsvalet 2010, det sämsta valresultatet i modern tid.

Genast höjdes krav på hennes avgång. Fraktionsstrider rasade, konspirationer frodades och till slut avsattes hon på en dramatisk extrakongress 2011. Hon efterträddes av Håkan Juholt, som inte blev långvarig på posten utan snart ersattes av Stefan Löfven. Sahlin och Juholt är de enda S-ledare i modern tid som aldrig varit statsminister.

– Jag fick vara med om det fantastiska att vara första kvinnliga ledaren för mitt parti, men jag kommer sörja hela livet att jag inte blev den första kvinnliga statsministern. Och uppriktigt sagt kommer det kännas lite pyrt om den första blir en moderat, sade Mona Sahlin till Expressen förra året.

Mona Sahlin väckte starka känslor redan som ung politiker för mer än 30 år sedan. Hon engagerade sig mot rasism och för homosexuellas rättigheter – och sågs som en frisk men kontroversiell fläkt i riksdagen.

– Hon utmanade det manliga etablissemanget på 80- och 90-talet med jeans eller korta kjolar och sin nästan överdrivna Söderdialekt. Även kvinnor reagerade. Frågan blev: Är hon en bra representant för Sverige? Det som hände då lever kvar, precis som Tobleronen, sade Christer Isaksson, författare till biografin "I väntan på Mona Sahlin", till Expressen strax efter Sahlins tillträde som partiledare.

Mona Sahlin har genom åren anklagats för att vara slarvig, obildad och dåligt påläst. Göran Persson lär till och med ha sagt att hon är ”ingen större tänkare”.

Men PM Nilsson, i dag politisk redaktör på Dagens Industri och tidigare med samma befattning på Expressen, har opponerat sig mot denna beskrivning. Han skrev i ett blogginlägg:

"Sahlin är en av de mest erfarna statsministerkandidaterna i svensk modern historia. Hon har förutom riksdagsledamot varit arbetsmarknadsminister, partisekreterare, vice statsminister, näringsminister, integrationsminister och miljö- och samhällsbyggnadsminister. Hennes politiska erfarenhet är större och bredare än vad Erlander, Palme och Carlsson hade när de tillträdde, för att inte tala om Fälldin, Bildt och Reinfeldt."

På middag med vännen Liza Marklund Foto: Tommy Pedersen

Mona Sahlin har också ett brett nätverk utanför politiken. Hon umgås med artister, skådespelare och författare. På natten efter sin 50-årsfest sågs hon äta hamburgare på McDonalds vid Slussen i Stockholm tillsammans med Liza Marklund, Kajsa Bergqvist och Måns Herngren. Bland vännerna finns också Micael Bindefeld, Efva Attling och Rikard Wolff. Och det blev stora rubriker när hon tillsammans med stora delar av den svenska kändiseliten flög i specialchartrat plan till Micael Bindefelds 50-årskalas på Mallorca.

Sommaren 2014 gav alliansregeringen Mona Sahlin förordnande som nationell samordnare mot våldsbejakande terrorism. Det var en uppgift som blev allt viktigare när islamistgruppen IS spred sina tentakler över världen och också fick anhängare i Sverige. Hon såg det nya jobbet som en naturlig fortsättning på sin tidigare kamp mot extremism.

– Hela mitt politiska liv de senaste 20-30 åren har handlat om rätten att få vara den man är. Där kommer kampen mot all form av diskriminering och våldsam extremism in. Det kändes väldigt rätt, sade Mona Sahlin till Expressen efter att ha fått uppdraget.

Men några år tidigare var hon inte lika nöjd. Hon förlorade 2012 kampen om posten som chef för Internationella arbetsorganisationen ILO, FN:s organ för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. Sveriges regering hade nominerat henne som kandidat. Då förklarade hon för Expressen att hon var besviken.

– Jag är fortfarande sur, tyckte det var tråkigt. Jag vet att jag hade kvalifikationer och intresse nog. Det är synd. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare, sade Mona Sahlin – som också berättade vad som var hennes drömjobb om hon fritt fick välja:

–  Ett FN-jobb som verkligen handlar om kvinnors rättigheter, mänskliga rättigheter, antingen runtom i världen eller på specifika platser. Jag har förhållandevis rätt unika kunskaper efter så många år och en väldigt stor kontaktyta. Så ett FN-jobb i New York.

Mona Sahlin är bara 59 år och hon kommer, som bekant, alltid igen. FN-skrapan i New York nästa?