Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mobbad och drogad - blev president

Barack Obamas föräldrar Barack Obama Sr och Ann Dunham.Foto: Obama For America / Ho
Obama och Michelle träffades 1989.Foto: All Over Press
Golf – ett av Obamas fritidsintressen.Foto: Jacquelyn Martin
Familjen firar valsegern 2012.Foto: Larry Downing

Barack Obama - som på onsdag landar i Sverige - är världspolitikens strålande megastjärna.

Vägen dit var långt ifrån självklar.

Här är historien om mannen som inte plockar upp strumporna från golvet, men som vunnit två tuffa presidentval.

Lyssna på Barack Obama – Världens mäktigaste man

Ladda ner avsnitt

VISSTE DU DET OM BARACK OBAMA?

Namn: Barack Hussein Obama.

Jobb: USA:s 44:e president.

Född: 4 augusti 1961 i Honolulu.

Familj: Hustrun Michelle, 49, döttrarna Malia, 15, och Sasha, 12.

Bor: I Vita huset sen 20 januari 2009.

Karriär: Socialarbetare, juristexamen från Harvard, senator, vann demokraternas utslagsomgång mot Hillary Clinton och därefter presidentkampen mot republikanen John McCain.

Aktuell: Besöker Sverige 4-5 september.

Musik: Gillar Miles Davis och Bob Dylan.

Idol: Muhammad Ali - presidenten äger ett par röda boxhandskar med boxarens autograf.

Golf: 17 i handicap.

Last: Nikotintuggummi - döttrarna har fått presidenten att fimpa för gott.

Film: "Casablanca" med Ingrid Bergman.

Sport: Basket, var lovande på collegetiden.

Språk: Talar flytande spanska.

Grammy: Fick en 2006 för ljudversionen av boken "Min far hade en dröm".

Tjänar: 11 miljoner kronor enligt senaste deklarationen. 2,6 miljoner för presidentjobbet och resten från bokroyalties.

FAKTA

1961: Föds den 4 augusti. Föräldrar är Barack Hussein Obama Sr och Ann Dunham.

1967: Flyttar med mamma och hennes nye man till Jakarta i Indonesien.

1971: Flyttar tillbaka till Honolulu och bor med sina morföräldrar.

1979: Examen vid Panahou gymnasium.

1980: Studier vid Occidental College i Los Angeles.

1982: Läser statskunskap på Colombia University i New York.

1985: Blir socialarbetare bland fattiga i Chicago.

1988: Börjar studera juridik vid Harvard.

1989: Träffar Michelle Robinson.

1990: Blir förste svarte chefredaktören för prestigetidningen Harvard Law Review.

1991: Undervisar i juridik vid universitetet i Chicago.

1992: Gifter sig med Michelle Robinson.

1995: Biografien "Min far hade en dröm" utkommer.

1996: Väljs in i Illinois delstatssenat.

2000: Misslyckas med att bli vald till USA:s senat.

2004: Politiskt genombrott vid demokraternas konvent. Obama väljs in i senaten i Washington.

2006: Obama åker till Kenya för att söka sina rötter och möta pappans släkt.

2007: Startar kampanjen för att bli president.

2008: Besegrar demokratiske huvudkonkurrenten Hillary Clinton den 3 juni. Blir den förste afroamerikan som väljs till amerikansk president.

2009: Installeras i Vita huset som USA:s 44:e president. Lovar att stänga fängelset i Guantanamo. Vallöftet har ännu inte hållits. Får Nobels fredspris.

2011: Popularitetskurvan i topp efter att bin Ladin dödats av amerikanska kommandosoldater.

2012: Får igenom lagstiftning som ger alla rätt till sjukvård.

Besegrar Mitt Romney i valet.

Novembernatten var ovanligt mild, och vinden från den stora sjön svalkade de över 200 000 människor som ivrigt väntade i Grant Park i Chicago.

I den sista viktiga delstaten, det var Ohio, hade just de sista rösterna räknats. Minuterna efter kom Florida och Virginia. Och därefter Florida och Nevada och hela västkusten. Saken var klar.

Det var nästan midnatt, och så hördes Steve Wonders mäktiga riff till "Signed, Sealed, Delivered, I´m yours" i högtalarna.

Barack Obama sträckte armarna mot den mörka himlen och hälsades med stormande jubel.

Han höll sitt berömda tal. Om förändringar, om ett nytt Amerika.

- Yes, we can, sa han.

Och folkmassan svarade:

- Ja, vi kan.

För första gången hade USA valt en svart president.

Det var inte bara en ny morgon som grydde över Michigansjön. Det var en ny tid.

Det hade hunnit bli den 5 november 2008.

Den 20 januari 2009 svor Barack Obama presidenteden i Washington.

Hela staden firade, och hip-hoparen Jay-Z sjöng på en nattklubb en låt som följt Obama under kampanjen. Rapparen placerade Obama bland legendarerna i medborgarrättsrörelsen:

"Rosa Parks satt så att Martin Luther King kunde gå

Martin Luther King gick så att Barack Obama kunde springa

Barack Obama sprang så att våra barn kan flyga".

I det rytmiska dånet från scenen fanns ett budskap - den amerikanska drömmen: våra barn ska få ett bättre liv än det vi fått.

Obamas liv är en framgångssaga som inte ens Hollywood kunnat hitta på.

Oddsen för att den spensliga unge mannen som mobbades för sin hudfärg på High School i Honolulu skulle bli mäktigast i världen var verkligen inte höga.

Och så det där med knarket. Det hade kunnat gå riktigt på tok. Vi återkommer till det.

Barack Obama föddes den 4 augusti 1961 i Honolulu på Hawaii. Tre och ett halvt kilo tung, tio fingrar och tio tår och tom mage.

Oväntad, olämplig, kanske till och med oönskad.

Hans mamma hette Ann Dunham. Pappan hette Barack Obama Sr.

Mamma var en vit tjej från Wichita, Kansas. Pappa var svart, en luo från Nyangóma Kogele i Nyanzaprovinsen i Kenya.

Mellannamnet Hussein fick sonen efter farfar, som var muslim.

Barack Sr var utbytesstudent vid University of Hawaii, och där mötte han Ann 1960. De gifte sig 1961, och då låg den blivande presidenten i mammas mage sen tre månader. Mamma Ann var 19 år och pappa Barack var 25 år.

Det blev ett studentäktenskap. Ann och Barack gick till fredsdomaren och gifte sig vid en enkel borgerlig ceremoni. Folk gjorde så på den tiden, om det var ett barn på väg.

I många amerikanska delstater var då äktenskap mellan svarta och vita förbjudet. Men inte på Hawaii.

I sin memoarbok "Min far hade en dröm" skriver Barack Obama:

- Jag har aldrig haft modet att ta reda på omständigheterna. Det finns inget nedtecknat om något riktigt bröllop, tårta, ring eller överlämnande av bruden. Det är inte ens klarlagt om mammas föräldrar var införstådda.

Äktenskapet stormade. Ann och Barack Sr separerade då sonen var två år.

Presidenten skrev i boken:

"Min far var försvunnen. Han hade lämnat oss, och inget som min mor eller mina morföräldrar berättade kunde undanröja detta enkla obestridliga faktum. Jag fick aldrig veta varför han gett sig av, eller hur det kunde ha varit om han stannat kvar."

Pappan fick ett stipendium till Harvard, skaffade en ny familj, tog en examen i ekonomi och flyttade senare hem till Kenya.

Obama träffade sin far bara en gång efter att han övergivit familjen i Hololulu. Han var tio år då. 1982 omkom Barack Obama Sr i en bilolycka.

Året efter skilsmässan träffade Ann en annan utbytesstudent på universitetet. Han hette Lolo Soetoro och kom från Indonesien. De gifte sig 1967 och tog med sig Barack, som då var sex år, till Asisi i Jakarta.

Ann upptäckte snabbt att det inte var paradiset hon drömt om. Indonesien var fattigt, farligt och underutvecklat. Hon kunde inte stå ut med dysenterin och febersjukdomarna, kallt badvatten och att man måste kissa i ett hål i marken, strömavbrotten, de ilskna myggen och hettan som aldrig tog slut. Sonen lekte på risfälten och red på bufflar.

Det fanns ingen framtid där för Barack. Privata skolor hade Ann och Lolo inte råd med, och de andra var usla. I fyra år stod de ut, och därefter satte Ann sonen på ett plan hem till Honolulu.

Mormor och morfar Madelyn och Stanley Dunham blev Barack Obamas trygghet. Han växte upp hos dem, och de kom att fostra honom mer än hans frånvarande mamma gjorde.

Familjen Dunham bodde i en trerumslägenhet i ett höghus vid Beretania Street, ett område för undre medelklassen, mest vita.

Obama fick ett stipendium till Panahou Academy, en prestigefull och dyr skola som grundats av missionärer 1841. Skolan var inte lätt att komma in på, men antagningsnämndens ordförande råkade vara morfars chef.

"För första gången fick jag erfarenhet av positiv särbehandling", skriver Barack Obama.

Starten i skolan blev en tioårings mardröm. För första gången i sitt liv började Barack Obama fundera över varför människor har olika färg på huden. I klassen var bara han och Coretta svarta. Alla andra var vita.

"Första skoldagen frågade en rödhårig flicka om hon fick känna på mitt hår. En rödkindad pojke frågade om min far åt människor."

Också i höghuset tisslades och tasslades. Ett äldre vitt amerikanskt par och deras svarte dotterson. Det här var fördomarnas tid.

Obama berättar sina egna minnen av den tiden i memoarerna:

"När turister stirrade på mig när jag lekte i sanden gick morfar fram och ställde sig intill dem och viskade att jag var barnbarnsbarn till kung Kamehameha, Hawaiis förste monark. Då knäppte de bilder på mig."

De två sista åren på High School var tuffa för Barack Obama. Han tonårsrevolterade.

Och började använda narkotika. Marijuana, kokain. Och sprit.

"Det hjälpte att röka på ibland, och med en sträng vitt i näsan när jag hade råd", berättar han i "Min far hade en dröm".

Hans toppbetyg rasade, han la skolböckerna åt sidan, slutade skriva till sin pappa som inte heller skrev några brev.

"Jag hade tröttnat på att försöka reda ut en härva som inte var mitt fel. Jag sökte efter något som kunde skingra frågorna om vem jag var ur medvetandet."

I boken berättar Obama om ögonblicket då han bestämde sig för att sluta. Han stod i kylrummet bakom ett snabbköp där kompisen Micke jobbade. Kamraten tog fram nålen och behållaren. Det var horse, det tyngsta, det farligaste, heroinet.

Micke skulle bli inkörsporten. Han ville att Obama skulle köra nålen i armvecket.

"Knarkare. Pundare. Det var dit jag var på väg: den slutgiltiga ödesdigra rollen för en svart man."

Barack Obama tog aldrig jungfrusilen. Han slängde pipan, spegeln och rakbladet.

"Jag la av med drogerna. Jag sprang en halvmil varje dag och fastade på söndagarna. För första gången på åratal koncentrerade jag mig på studierna."

Obama har aldrig försökt dölja sina ungdomssynder. I en intervju i Chicago Tribune, då han blivit en stjärna i det demokratiska partiet, sa han:

- Under min uppväxt tog jag till mig en massa negativa stereotyper om hur jag skulle bete mig som svart tonåring. Jag hade ju ingen pappa hemma, vilket innebar att jag inte hade så många förebilder.

Även under presidentkampanjen talade Obama öppet om problemen han haft. I ett tal 2008 sa han - som en varning till unga som är inne på samma farliga väg:

- Den perioden var det största moraliska misslyckandet i mitt liv.

1979 flyttade Obama från Hawaii. Han pluggade på Occidental College i Los Angeles i två år. Efter det läste han statskunskap och internationella relationer på Colombia University i New York.

Han var fortfarande en rastlös person som inte visste vad han skulle göra. Så åkte han till Chicago, och där började det hända saker.

Nu hade Obama en plan, ett mål med livet. Han ville bli samhällsorganisatör.

I memoarerna berättar han:

"Jag kände att det är det här jag ska göra. Jag ska organisera svarta människor. På gräsrotsnivå. För att åstadkomma förändring".

South Side är slum. Där bor de mest utsatta. Förlorarna.

- Kvarteren var sjabbiga, barnen var spända och hämmade, medelklassfamiljer flydde därifrån, häktena var överfulla av cyniska ungdomar, mina svarta bröder var utan framtidsutsikter.

Obama hjälpte katolska kyrkor att starta program för arbetsträning, ordnade asbetssanering, tampades med hyresvärdar som ville kasta ut familjer på gatan.

Han såg en mörk sida. Ett Amerika som förlorat allt hopp.

Efter att ha slitit i slummen några år fick Obama stipendium till Harvard, universitetet i Massachusetts som utbildat presidenterna Franklin D Roosevelt, John F Kennedy och George W Bush.

Han läste juridik, men tanken på att även han en gång skulle sitta i Vita huset fanns inte ens i drömmarna.

Andra året på Harvard vann Obama en skrivartävling och utsågs till chefredaktör för Harvard Law Review. Magasinet är en liten månadstidning med en upplaga på bara 8 000 exemplar, men det har tung prestige och läses av viktiga beslutsfattare.

Obama var den förste svarte chefredaktören, och han intervjuades i de stora tidningarna. Uppmärksamheten ledde till att ett bokförlag erbjöd honom ett rejält förskott för att skriva sina memoarer.

Obama var 29 år då han började skriva. Boken utkom fem år senare, och då hade Obama ännu inte gett sig in i politiken (det skedde 1996 då han valdes till senator i delstaten Illinois)

"Min far hade en dröm" kom på svenska 2008, efter att Barack Obama valts till president.

Innan dess hände något viktigt. På loven återvände Obama från Harvard till Chicago och 1989 hade han sommarjobb på advokatbyrån Sidney Austin.

Första morgonen på jobbet knackade han på glasdörren till handledaren som skulle ge honom arbetsuppgifter.

Där satt en lång tjej, i knytblus och kjol som det passar sig på advokatkontor, med långt svart hår och ett leende som var vänligt, men avvaktande.

Hon hette Michelle Robinson, var 25 år, och hade fått sitt första arbete efter att ha tagit juridisk examen på Princeton.

Långt senare berättade hon om arbetslunchen de åt samma dag:

- Han hade en ful sportjacka och cigarretten hängande i mungipan. Bra på att prata var han, och jag tänkte att han var en sådan där snackare som aldrig får något gjort.

Något positivt intryck måste ändå Barack Obama ha gjort, för tredje gången han frågade gick Michelle med på en dejt. De gick på bio och tog en glass efteråt på Baskin Robbins.

Det sa klick, och då Obama återvände till Harvard hade paret ett förhållande på distans.

När kärleken växte började Michelle prata om giftermål och barn. Obama hade sitt bagage från Honolulu. Han menade att äktenskap var en meningslös institution och det enda som betydde något var hur de kände för varandra.

En kväll gick de på flott restaurang i Chicago. Obama orerade på om hur dåligt det var med äktenskap. Men han hade en förberedd överraskning.

När efterrätten serverades lämnade kyparen samtidigt till Michelle ett fat som det låg en ask på.

I asken låg en förlovningsring.

- Vill du gifta dig med mig? frågade Obama när den rodnande Michelle öppnat.

De vigdes 1992 i Trinity United Church of Christ av gode vännen pastor Jeremiah Wright - en man som skulle vålla Obama politiska problem under primärvalskampanjen då pastorns svavelosande och antiamerikanska predikningar las ut på Youtube.

Michelle Obama är en skärpt kvinna med karisma. En del av parets vänner säger att det är hon och inte han som är familjens stjärna.

I Vita huset är det i dag samma strålglans kring paret Obama som när JFK bodde där med Jackie. Magasinet Forbes utnämnde härom året Michelle till världens mäktigaste kvinna.

Hon har lärt Obama en del om hur det var i Amerika under den onda tiden. Hennes förfäder har genomlevt en flera generationer lång historia fylld av diskriminering och lidande.

Winyah Bay är en bukt som mynnar ut i Atlanten i South Carolina. Där ligger det lilla samhället Georgetown. Därifrån kommer Michelle Obamas släkt. Hennes farfars farfar Jim Robinson var slav, på en plantage som producerade ett förstklassigt ris som såldes under namnet Carolina Gold.

Jim Robinson frigavs 1865, då slaveriet avskaffades. Familjen bodde kvar i timmerhuset i slavbosättningen, men nu blev han en fri man som kunde arrendera sin odlingsplätt och tjäna sig själv.

Michelles farfar drog norrut under den stora depressionen och kom 1934 till Chicago. Där träffade han La Vaughn Johnson och 1935 fick de en son.

Han döptes till Fraser Robinson III. Han gifte sig med Marian - som långt senare skulle komma till Vita huset.

Efter att ha gått arbetslös länge började Fraser en vinterkall januaridag 1964 en anställning på Chicagos vattenbolag. Det var inget fint jobb. Frasers uppgift var att rensa handfat, sopa, moppa och skura golv.

Lönen behövdes. Tre dagar efter att Fraser Robinson börjat jobba födde Marian deras andra barn.

De döpte sin dotter till Michelle LaVaughn Robinson.

Hon växte upp i slum och fattigdom, men klarade att ta sig till Princeton och ta juridisk examen. Och nu är hon First Lady.

Det är hennes historia. Lika fascinerande som Obamas. Lika amerikansk.

Efter att Obama tagit sin examen på Harvard fick han mängder med erbjudanden om jobb. Det mest smickrande var som notarie i högsta domstolen. De flesta unga jurister skulle kunna mörda för ett sådant erbjudande.

Obama tackade nej.

- Varför i hela friden? Det är ju en kanonchans, sa Michelle.

Hennes make hade andra planer. Han ville inte sitta i domstol och - ansåg han - bevara ett bestående samhälle. Han ville förändra. Han ville bli politiker.

1996 drog han i gång kampanjen för att bli demokratisk delstatssenator i Illinois.

Michelle tyckte inte att det var någon bra idé. I senaten i Springfield är det inte precis de viktigaste besluten som fattas.

- Vill man ändra världen så måste man börja någonstans. Jag börjar i Springfield, svarade Obama.

Han blev invald, och kom att sitta kvar i åtta år. Så värst mycket fick han inte uträttat eftersom republikanerna var i majoritet under de första sex åren.

Obama hade det tufft i början med en del av sina svarta kolleger. Han ansågs inte "svart" nog för att representera delstatens afroamerikaner.

Obama kände sig mogen för större uppgifter. Washington lockade. År 2000 försökte han bli vald till USA:s senat, men föll i primärvalen mot den sittande kongressmannen Bobby Rush, en före detta Black Panther-medlem.

2004 fick han en chans till, och då vann han. Ett nytt liv började. Michelle och döttrarna Malia och Sasha ville inte flytta med till Washington. Äktenskapet började knaka.

I Liza Mundys biografi om Michelle Obama berättar hon om svårigheterna att få ihop vardagslivet. Hon hade sin egen karriär och två små döttrar att ta hand om.

- Jag kände mig som en ensamstående mamma. Ett av åren var Barack hemma i Chicago i bara tio dagar. Han var alltså i Washington eller reste i 345. Det blir inte mycket till äktenskap då.

Och hon fortsatte:

- När han är hemma vill jag att han ska vara som alla andra äkta män. Han ska dammsuga sovrummet, bära ut soppåsen och han måste läsa färdigt Harry Potterboken för våra döttrar.

Barack Obama berättar själv om det krisande äktenskapet i sin bok "Våga hoppas".

- När jag påbörjade min olycksaliga kandidatur låtsades inte Michelle ens vara glad över beslutet. Att jag aldrig kunde hålla rent i köket blev plötsligt mindre charmigt. När Sasha föddes kunde min fru knappt tygla den ilska hon kände mot mig. Hon sa att jag bara tänkte på mig själv.

Den 10 februari 2007 var en bitande kall dag i Illinois. Barack Obama hade en tjock svart ytterrock då han ställde sig framför mikrofonen på ett torg i Springfield.

- Jag kandiderar till jobbet som Amerikas Förenta Staters president, sa han.

Hans vallöften var tre: slut på Irakkriget, minskning av USA:s beroende av olja från utlandet, sjukvård för alla.

Michelle hade varit svårast att övertyga. Tänk om Obama vann? Vad skulle det innebära för Malia och Sasha? För hennes egen karriär?

Obama sa senare att om Michelle sagt nej så hade han aldrig ställt upp. Men hon sa ja. I Liza Mundys bok säger Michelle:

- Jag var rädd för hur det skulle bli. Om barnen skulle få ett bra liv. Hur det skulle bli för mig. Jag tycker inte om uppmärksamhet, och nu började plötsligt reportrar fråga mig om matlagningsrecept och hur mycket jag tjänar. Och jag oroade mig för Barack. Han måste ju ha livvakter hela tiden.

Michelle bad mamma Marian om hjälp med att skjutsa döttrarna till balettskolan och basketträningen. Hon gick ner till 80 procents arbetstid i sitt nya jobb som assistent åt Chicagos borgmästare Richard Daley, och efter ett tag tog hon tjänstledigt för att vara med under kampanjen.

Många amerikaner var trötta på Bush-eran i Vita huset. Barack Obama var en anti-Bush. Presidentkandidaten framstod som en världsmedborgare: barndom i Indonesien, rötter i Afrika, ett muslimskt mellannamn.

Han hade problem i början. De vita tyckte inte att han var tillräckligt vit. De svarta tyckte inte att han var tillräckligt svart.

Obama övertygade dem om att detta inte var en svaghet utan en styrka. Han ville bli allas president.

Ni minns säkert kampanjen. Hillary Clinton var given vinnare, det trodde de flesta. Obama åkte kors och tvärs genom USA, fyllde sportarenor med jublande anhängare, hyllades som en rockstjärna. En frälsare som skulle rädda landet.

Michelle gav sig motvilligt in i valkampanjen. Öppenhjärtigt berättade hon i ett tal i New York:

- Vi har fenomenet Obama, geniet Obama, och så har vi den Barack som bor hemma hos mig. Den killen är inte lika imponerande.

Och så fortsatte hon:

- Han snarkar. Han ställer inte in smöret i kylskåpet efter frukost, han kastar inte sina smutsiga stumpor i tvättkorgen och han är inte bättre än Sasha på att bädda sängen.

Väljarna ville höra det också. Den politiska ikonen var en alldeles vanlig människa. Också.

Obama vann med god marginal mot republikanernas kandidat John McCain.

Malia och Sasha hade ett krav för att de skulle följa med till Vita huset. De ville ha en hund. Eftersom Malia är allergisk blev det en portugisisk vattenhund, och presidentdöttrarna döpte den lilla svarta valpen till Bo. I augusti i år fick Bo en kompis, ännu en vattenhund som flickorna döpt till Sunny.

Michelle hade två krav. Den första var att Barack skulle sluta röka. Det klarade han med hjälp av nikotintuggummi.

Det andra var Malias och Sashas mormor Malia måste flytta med för att hjälpa till med barnpassningen. Och det gjorde hon. Washingtonpressen döpte snabbt den oftast skrattade och glada kvinnan till First Granny.

Barack Obamas närmaste fick aldrig uppleva när han blev den förste svarte presidenten.

Mamma Ann dog av cancer i äggstockarna 1995. Hon jobbade största delen av sitt liv som antropolog på Hawaii och i Indonesen.

Hans pappa dog i en bilolycka 1982.

Mormor Madelyn Dunham, som alltid var Obamas största supporter, dog den 2 november 2008 - bara två dagar innan Obama valdes. Hon blev 86 år.

Morfar Stanley, som var möbelförsäljare i Honolulu, dog 1992.

Michelles pappa Fraser Robinson dog 1991. De sista åren gick han med kryckor och var märkt av multiple sclerosis.