Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ministermagen har växt till storpolitik - nu har alla åsikter om Birgitta Ohlsson

Het debatt. Ingen är förvånad över att Birgitta Ohlsson står i centrum för årets första jämställdhetsdebatt. Men att debatten skulle handla om den nyblivna EU-ministern och hennes graviditet var kanske en överraskning. Foto: Jan Fröman
Birgitta Ohlsson, som väntar sitt första barn i juli, tackade ja till jobbet som EU-minister - och plötsligt var alla experter på moderskap.
Ingen är förvånad över att det är hon som står i centrum för årets första jämställdhetsdebatt.
Men inte ens hon själv kunde ana att hennes ofödda barn skulle spela huvudrollen.
Vad var det som hände egentligen? Och varför väcker gravida kvinnor på tunga poster så heta känslor?
Få höjde på ögonbrynen när det blev känt att försvarsminister Sten Tolgfors och högskole- och forskningsminister Tobias Krantz ska bli pappor på nytt. Men redan innan regeringen utsett vem som skulle efterträda Cecilia Malmström som EU-minister smygstartade en debatt om en av kandidaterna: folkpartisten Birgitta Ohlsson. Enligt flera medier kunde hon stoppas för att hon var gravid. I en artikel med rubriken "Favoriten får inte toppjobbet. Birgitta Ohlsson ratas som EU-minister" skrev Dagens Nyheter: "Birgitta Ohlsson väntar samtidigt barn, som väntas födas i början av juli".
Men hon blev inte stoppad. Den 2 februari meddelade regeringen att Birgitta Ohlsson blir ny EU-minister. Och debatten exploderade direkt. Redan på presskonferensen fick hon frågor om sin graviditet.
- Jag är gift med en modern man och inte en dinosaur, förklarade hon för journalisterna.
Diskussionerna har sedan dess gått varma, både i traditionella medier och på nätet. I en debattartikel i Expressen menade Eva Sternberg, en av grundarna till "Kvinnor kan", att Birgitta Ohlsson inte borde leka man. "Hon är inte bara en farlig förebild. Hon visar också att hon inte förstått något om sig själv, om livet och vad det innebär att bli förälder", skrev Sternberg. Birgitta Ohlssons allianskollega, riksdagsledamoten Kjell Eldensjö (KD), förklarade i en artikel i Expressen att han inte skulle ha velat att hans fru tog ett ministerjobb om hon var gravid. Folkhälsominister Maria Larsson, också kristdemokrat, ringde upp tidningen dagen därpå och meddelade att det minsann inte var partiets ståndpunkt.

Två läger formerades snabbt. De som tyckte att det var komplicerat, problematiskt, eller till och med olämpligt, att tacka ja till ett påfrestande och stressigt ministerjobb när man är gravid. Och de som tyckte att det var en självklarhet att tacka ja, precis lika självklart som det skulle vara för en man. Alla parter betonade att de inte ville lägga sig i Birgitta Ohlssons privatliv. Och alla parter hade en sak gemensamt: de lade sig i Birgitta Ohlssons privatliv.
Elise Claeson, konservativ kolumnist i Svenska Dagbladet, har deltagit i debatten. Hon tycker att de liberala feministerna bortser från ofrånkomliga biologiska faktum.
- Feministerna har inte kunnat ändra på det faktum att det bara är kvinnor som kan föda barn. Vissa saker är bara kopplat till kvinnan, som att vi ammar och får hormonströmningar. Och detta är viktigt för barnet, säger hon.
I debatten målas Elise Claeson ofta ut som en gammalmodig och bakåtsträvande biologist. Men tvärtom, tycker hon, så är det feministerna som är omoderna.
- Det finns en trend att människor vill vara föräldrar. Men Birgitta Ohlsson lever kvar i 1900-talet, i Alva Myrdal-tänket, att kvinnor ska bli som män. Trots att de kallar sig feminister så har de mannen som förebild. Men de representerar inte kvinnor i dag, som tycker att mammaskapet är det viktigaste av allt, säger hon.
Elise Claeson tror inte att vi skulle haft den här debatten om regeringskansliet legat i Frautjälen, den lilla byn i Västerbotten där hon är uppväxt.
- Att man ska vara som en man är ett storstadsfenomen. Det handlar ju "Sex and the city"-serien om. Välutbildade kvinnor i storstäder med välbetalda jobb. Men också den serien slutar ju med att de gifter sig och får barn, säger hon.

Att Elise Claesson står där hon står överraskar nog inte många. Men när Hanne Kjöller, ledarskribent på DN och uttalad feminist, skrev att "...jag undrar hur många mammor som mäktar med att vinka adjö till den lilla och åka direkt från BB till en nattmangling i Bryssel", så blev hon genast placerad i biologistfacket.
Hanne Kjöller själv tycker att hennes artikel missuppfattades, och att hon bara ville påpeka att det kan vara problematiskt att ta för kort mammaledighet efter födseln. I efterhand har hon fått reda på att Birgitta Ohlsson tänker ta ledigt i en månad. Och eftersom mandatperioden tar slut i september, så blir Hanne Kjöllers slutsats att Birgitta Ohlsson inte borde ha fått jobbet.
- Nä, jag tycker inte det. Det är att visa att jobbet som EU-minister inte är så viktigt längre. Om det hade varit i fyra år, då är kanske inte en månad så mycket, men här är det en sjättedel av tiden, säger hon.
Hanne Kjöller är den enda i debatten som säger rakt ut att man faktiskt ska lägga sig i Birgitta Ohlssons privatliv i den här frågan.
- Om hon är hemma med barn för 100000 kronor i månaden, så kan man inte säga att det är privatsak, säger hon.

Föräldrapsykologen Malin Alfvén förklarar att fostret hypotetiskt sett skulle kunna påverkas om mamman är väldigt stressad under graviditeten, men att det beror på hur stresstålig kvinnan är och hur hennes jobb ser ut.
- Skulle något hända längs vägen och det absolut inte går tar väl Birgitta Ohlsson konsekvenserna och säger upp sig. Hur ofta får man ett erbjudande om ett sådant här jobb? Det krävs ett väldigt mod för att tacka ja, säger hon.
Barnläkaren Hugo Lagercrantz är inne på samma linje. Han tror det kommer gå utmärkt att kombinera ministerjobbet med rollen som mamma. Att fostret skulle fara illa av mammans stress har han i princip bara hört talas om när det gällt krigstraumatiserade bosniska kvinnor.
- Kvinnans hormonstormar lägger sig de första dagarna efter förlossningen och amningen kan man lösa genom att pappan kommer med barnet till departementet. I länder där vattnet är smutsigt är det viktigt att amma, men i västvärlden duger modersmjölksersättning bra även om amning är bäst, säger Hugo Lagercrantz.
På ett sätt är argumenten om arbetande mammor inte alls nya. I det gamla bondesamhället var det ingen som ifrågasatte att kvinnan skulle arbeta och föda barn. Och för fattiga kvinnor i industrin fanns det inga andra alternativ. Men sedan kvinnor i större skala i början av 1900-talet började arbeta utanför hemmet blev kombinationen moderskap och arbetsliv en laddad fråga.
- Så fort en kvinna ingår i en familj blir hon underordnad något större. Hennes roll som omvårdande antas stå i konflikt med att hon skulle kunna göra annat, säger Katarina Leppänen, som doktorerat i idéhistoria och skrivit om kön, politik och moderskap.

När Sverige på 1960- och 1970-talen gick från en enförsörjarmodell, där mannen oftast var den som tjänade pengar, till en tvåförsörjarfamilj bestämde man att en könsneutral föräldraförsäkring skulle ersätta den gamla moderskapspenningen. Tanken var att både mannen och kvinnan skulle kunna kombinera arbetsliv och föräldraskap. 1995 införde Bengt Westerberg den omdebatterade pappamånaden, som innebar att en månad förbehölls vardera föräldern. I dag är 60 av 480 dagar öronmärkta, men männen tar fortfarande inte ut mer än 22,3 procent av föräldradagarna.
Debatten om föräldraledighet är inte bara svensk. När Frankrikes justitieminister Rachida Dati 7 januari i år på skyhöga klackar och i svart sammetsdräkt stegade in till årets första regeringssammanträde inleddes en hätsk debatt. Fem dagar tidigare hade hon fött sitt första barn med kejsarsnitt och kritiker menade att justitieministern riskerade att utnyttjas som argument från arbetsgivarna att det skulle vara onödigt med 16 veckors föräldraledighet.

Svenska ministrarna Marita Ulvskog, Beatrice Ask, Ylva Johansson och Ulrica Messing har alla haft spädbarn parallellt med sina ministeruppdrag.
Birgitta Ohlsson får stöd av tidigare förskoleministern Lena Hallengren, som också blev mamma under ämbetsperioden.
- Det funkade alldeles utmärkt, men det krävs en hel del planering och ett jämställt föräldraskap där pappan periodvis tar ett större ansvar, berättar hon.
Hon hade varit minister i 1,5 år när hon födde barn. Hennes dotter föddes i maj 2004 och då budgetarbetet drog i gång på Harpsund framåt hösten kunde lilla Klara följa med. Från det att dottern var sex månader var pappan hemma med barnet i ett år.
Lena Hallengren ångrar inte att hon valde att fortsätta ministerjobbet under den första småbarnstiden.
- Jag hade ett fantastiskt spännande uppdrag och ville inte lämna ifrån mig den förskoleproposition som jag arbetat med så länge bara för att jag blev förälder, säger hon.
SEB:s vd Annika Falkengren väckte stor uppmärksamhet då hon som nybliven mamma gick tillbaka till jobbet och budade hem bröstmjölk med taxi till dottern. Hon har i intervjuer förklarat att hon tycker att det läggs för mycket vikt vid barnets första år.
- Min dotter har lärt sig att resväskan betyder att jag försvinner. Så när jag plockar fram den så sätter hon sig i den och vill inte att jag ska åka, berättade Annika Falkengren för Realtid.se.

Birgitta Ohlsson lär också få plocka fram resväskan. Jobbet som EU-minister innebär mycket resande, även om hon inte kommer i närheten av Cecilia Malmströms flygtimmar under EU-ordförandeskapet. Sveriges färskaste minister hann knappt byta namnbricka utanför kontorsdörren innan hennes nya jobb gav upphov till årets första feministdebatt.
Men Birgitta Ohlsson är van vid att det blåser. Redan som ordförande för Liberala ungdomsförbundet skapade hon debatt, när hon på Pridefestivalen 2001 anordnade pilkastning mot en bild på Alf Svensson. Anledningen var att Kristdemokraterna sade nej till att låta homosexuella adoptera. Händelsen polisanmäldes och Birgitta tvingades be om ursäkt genom att skicka en tårta till KD-ledaren. Tårtan - den pryddes av ett lesbiskt brudpar.
Och det har inte spelat någon roll om de politiska fienderna varit ledningen i det egna partiet. Under FRA-debatten var hon en av de mest högljudda kritikerna mot regeringen, och avstod från att rösta när lagen klubbades igenom 2008.

Men kanske har makten slipat av kanterna på den annars så rebelliska Birgitta Ohlsson. Kanske är det en ny, mer statsmannamässig, om ordet tillåts, politiker vi får se framöver. För trots att hon inte brukar tveka att kasta sig in i argumentationen, så har det varit relativt tyst från den nya EU-ministern under kanske den största debatten hittills med henne i centrum.
- Hon vill inte kommentera det. Hädanefter vill hon svara på frågor som rör EU, inte privatlivet, säger hennes presssekreterare Anna Neuman.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!