Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Kyla och mörker dödade dinosaurierna

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
För 66 miljoner år sedan slog en asteroid ner på jorden med förödande kraft.
Foto: Colourbox

Himlen förmörkades och växtlivet slogs ut.

Under tre långa år låg den globala medeltemperaturen under fryspunkten.

Nya rön tyder på att konsekvenserna av det asteroidnedslag som ledde fram till dinosauriernas död var betydligt mer omfattande än vi någonsin anat.

För 66 miljoner år sedan inträffade någonting minst sagt omvälvande i jordens historia.

En 10 kilometer bred asteroid träffade planeten med i det närmaste ofattbar kraft.

Nedslaget var mycket kraftigt och skapade en krater som mäter 180 kilometer i diameter.


För dig som loggar in på Expressen – här hittar du fler artiklar.


Konsekvenserna var förödande. En ny studie ger oss mer kunskap om hur allvarlig händelsen verkligen var.

– Den stora kylan som följde vid det asteroidnedslag som formade Chicxukubkratern i Mexiko är en vändpunkt i jordens historia, säger studiens huvudförfattare, Julia Brugger vid Potsdams institut för forskning kring klimatpåverkan, till forskningstidskriften Geophysical research letters.

Inte bara dinosaurierna dog ut. Faktum är att häften av alla jordens arter sannolikt gick under i katastrofen eller kort efteråt.

Klimatforskare har nu genomfört experiment där man i simulationer genomfört det spektakulära händelseförloppet efter kollisionen. För första gången har man använt en särskild slags datorsimulation som normalt tillämpas i andra sammanhang – en klimatmodell som kopplar samman atmosfär, hav och havsis.

Många arter, inklusive dinosaurierna dog ut som en följd av mörkret och kylan efter nedslaget.
Foto: Colourbox

Det långa mörkret

Resultatet är överraskande och förändrar delvis det vi tidigare trott oss veta om det specifika massutdöendet på planeten (det har funnits flera).

Själva nedslaget var nog så illa, i alla fall lokalt. Närområdet utsattes för extrem hetta med enorma bränder som rasade och fruktansvärda tsunamis som svepte in över kusterna.

Det blev kallt. Riktigt kallt. Dinosaurierna var vana vid att leva i en grönskande värld. Efter nedslaget sjönk medeltemperaturen till under fryspunkten i tre år.

Men enbart detta torde inte ha räckt för att utrota så många arter.

Därför har den förhärskande teorin varit att jorden samtidigt kyldes ner. Tidigare hypoteser har fokuserat på det damm som kastades upp vid nedslaget och som kan ha hindrat solljus från att nå ner på jorden. Då växter som  behöver ljus dog ut fick det följdverkningar – som ringar på vattnet påverkade det naturens alla näringskedjor på ett katastrofalt sätt.


LÄS MER: Framtidens superstormar är redan ett hot.


Men möjligtvis var det en annan faktor som var den stora boven – och som ledde till det långa mörkret och den globala nerkylningen.

Gravitationella spår av Chicxulubkratern på Yucatánhalvöns norra kust. Nedslagscirkeln, i gult, kan anas kring bildens mittparti. Den vita linjen markerar kusten.

Sjönk från 27 till fem grader

Den nya studien visar att den enskilt viktigaste orsaken bakom nedkylningen var svavelbärande gaser som avdunstade vid nedslaget och bildade moln av svavelsyra uppe i luften. Det var dessa som blockerade solljuset och som ledde till att jorden kyldes ner under en mycket längre tid än vad forskarna tidigare räknat med.

– Den långa nerkylning som orsakades av svavelbärande gaser var mycket viktigare för massutrotningen än det damm som bara fanns kvar i atmosfären under en relativt kort tid, säger medförfattaren och forskningsgruppens ledare, Georg Feulner, till Geophysical research letters.


LÄS MER: Ny dinosaurieart hittad i Australien.


Effekterna ska ha varit så omfattande att det tog minst 30 år för jordens klimat att repa sig. Och då ska det redan ha varit för sent för många arter.

Till exempel i tropikerna föll medeltemperaturen från 27 grader till bara fem grader.

– Det blev kallt. Riktigt kallt. Dinosaurierna var vana vid att leva i en grönskande värld. Efter nedslaget sjönk medeltemperaturen till under fryspunkten i tre år, säger Julia Brugger till Geophysical research letters.

Det visar också hur viktigt klimatet är för alla livsformer på vår planet. Och, ironiskt nog, kommer det mest omedelbara hotet inte från naturlig nedkylning utan i stället från den globala uppvärmningen som orsakats av människan.

Nedkylningen fick de stora polarisarna att växa.

I haven skedde stora förändringar med massutdöende då det marina ekosystemet skadades allvarligt, hävdas det i studien.

Det hänger samman med att ytvattnet blev kallare – och därmed tätare och tyngre. När vattenmassorna sjönk nedåt steg varmare lager upp från djupen och förde sannolikt med sig näringsämnen till ytan. Det ledde till massiva algblomningar. Sannolikt påverkade giftiga ämnen från algerna livet vid kusterna på ett mycket negativt sätt.

Dinosaurieskelett.
Foto: AP

Största hotet – människan

Hur jordens historia – och människans – sett ut om asteroiden missat vår planet får vi aldrig veta.

Klart är i alla fall att när dinosaurierna dog ut gav det utrymme för andra att växa.

Katastrofen banade väg för däggdjurens utveckling och – i förlängningen – till att människan hamnade överst på jordens näringsstege.

Så nog finns det skäl för oss att höja blicken mot skyn och spana efter asteroider som kan utgöra framtida hot, menar Potsdamforskarna.

Fast den största faran är ändå inte de bumlingar av sten och is som susar fram genom rymden.

– Det är fascinerande att se hur utvecklingen påverkas av ett stort asteroidnedslag. Massutdöendet pekar på hur sårbart livet på jorden är. Det visar också hur viktigt klimatet är för alla livsformer på vår planet. Och, ironiskt nog, kommer det mest omedelbara hotet inte från naturlig nedkylning utan i stället från den globala uppvärmningen som orsakats av människan, säger Georg Feulner.