Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Katastrofbranden på färjan – ett öppet sår

Flera utredningar har kommit fram till att bränderna ombord på färjan var anlagda. Men den norska polisutredningen är nedlagd i brist på bevis och ingen har dömts för mordbrand. Foto: DALSNES, TOR ARNE / SCAN-FOTO SVT
Kaptenen Hugo Larsen dömdes i domstol för att inte ha följt säkerhetsreglerna. Foto: MATS CISON

Det gick tämligen fort att släcka branden ombord på färjan Scandinavian Star i april 1990.

Men sorgen och vreden hos de överlevande och anhöriga ligger ännu och pyr.

159 människor dog – 28 av dem var bara barn. 

Flera utredningar har kommit fram till att branden var anlagd, men den norska polisutredningen är nedlagd i brist på bevis.

Klarade sig några av historiens värsta mordbrännare undan rättvisan?

Det hade gått undan när det norska rederiet köpte färjan från ett företag i Bahamas. Bara veckan innan hade man skrivit under köpehandlingarna även om själva betalningen uteblev. 

Samtidigt höjdes försäkringsvärdet till det dubbla. 

Just det förhöjda försäkringsbeloppet skulle senare komma att ses som ett motiv till sabotage, ett djävulskt försäkringsbedrägeri med människoliv i potten. 

Men detta visste knappast de 383 passagerarna något om. Inte heller kände de till att de 99 besättningsmedlemmarna saknade kunskaper om brandbekämpning eller att säkerheten var kraftigt eftersatt.

Kaptenen struntade i reglerna 

Passagerarna såg fram emot en lugn färd över Skagerrak från Oslo på väg till danska Fredrikshavn. Klockan 01.55 natten mot 7 april kom första larmet om en brand ombord. 

Det var inte någon spontan eld som tagit fart. Någon hade samlat sängkläder och mattor i en hög utanför hytt 416 på fjärde däck och tänt på. Branden upptäcktes av några passagerare och ett fåtal tillskyndande besättningsmän som kunde kväva elden. 

Kaptenen Hugo Larsen borde ha dragit öronen åt sig vid beskedet om branden. Den var ju uppenbart anlagd och det fanns en risk att gärningsmannen skulle göra ett nytt försök. 

I strid med brandreglementet struntade befälhavaren dessutom i att utlösa larmet och påbörja en evakuering.

Det tog inte lång tid förrän nästa brand bröt ut. Den här gången hände det på däck två. Återigen hade någon samlat ihop lättbrunnet material i form av papper, sängkläder, linnen och mattor. 

159 människor miste livet vid branden. Foto: LENNART REHNMAN

Branden spred sig snabbt genom skeppet. Brandutredningen skulle senare beteckna den här eldhärden som huvudbranden. 

Nu låg fartyget i höjd med Lysekil.

Kaptenen såg den här gången till att brandlarmet sattes i gång. Larmet var dock undermåligt. Samtidigt skickade man ut en nödsignal. Klockan 03.38 lämnade kaptenen fartyget. 

Han hade då fått frågan från befälhavaren på M/S Stena Saga som kommit till undsättning om det fanns några ombord på det brinnande skeppet. Kapten Larsen svarade att alla hade evakuerats via livbåtarna. Men så var inte fallet.

Hettan steg intensivt och blev outhärdlig. Tung giftig rök spred sig i korridorerna. De som vaknat greps av panik. 

"Det var döda kroppar överallt"

Fartyget bogserades nu in mot Lysekil som låg närmast till hands. Det skulle dröja 38 timmar innan branden var helt släckt.

Brandmän och utredare möttes av ett obeskrivligt inferno. 

– Om jag berättade vad vi upplevde skulle du inte tro mig. Det var döda kroppar överallt, sa den pensionerade brandmästaren Ingvar Brynfors, som var förste brandman på Scandinavian Star, till GT för ett par år sedan. 

Andra har berättat om döda människor som låg i drivor över varandra inför en stängd dörr.

I Lysekil stod kylbilar på rad för att frakta kropparna till Norge för identifikation. Det stod klart att det här var upplevelser som överlevande och anhöriga till de döda och skadade skulle få väldigt svårt att bearbeta. 

"Det var döda kroppar överallt", sa den pensionerade brandmästaren Ingvar Brynfors, som var förste brandman på Scandinavian Star, till GT för ett par år sedan. Foto: LARSERIC LINDEN / GT/EXPRESSEN

Nästa stora prövning skulle bli brandutredningens resultat och ansvarsutkrävande. Många vill nog hävda att det inte blev mycket mer än en tummetott. 

I november 1993 dömdes skeppsredaren Henrik Johansen, rederidirektören Ole B Hansen och kaptenen Hugo Larsen till sex månaders fängelse för att ha brutit mot reglerna avseende fartygssäkerheten. 

Hansen flydde utomlands och undgick påföljd. 

Misstankar mot lastbilschaufför

En av passagerarna var en 37-årig lastbilschaufför som tidigare dömts för mordbrand. Han pekades tidigt ut av norska utredare som en möjlig gärningsman. Men senare utredningar visade att han redan var död när de andra ödesdigra bränderna bröt ut.

De norska utredarna har inte heller velat utesluta ett annat scenario än en grov mordbrand. En kommission menade till exempel att branden mycket väl kan ha börjat till följd av en överhettning i fartygets stålkonstruktion.

Den slutsatsen är rent nonsens om man får tro flera andra utredningar och tunga experter.

En grupp bestående av brandmän, brandingenjörer och fartygsexperter som initierats av de anhöriga slog 2013 fast att det startats fyra brandhärdar på olika ställen. Lastbilschauffören var utesluten då han dog tidigt. 

I stället var det medlemmar ur besättningen som låg bakom mordbränderna. Motivet skulle vara att komma över försäkringspengarna. 

"Det var sabotage" 

2016 gick danska Sjöfartsstyrelsens skeppsinspektör Flemming Thue Jensen ut i tidningen Politiken. Han var säker på sin sak:

– Det var sabotage.

Han kunde berätta att ytterligare en brand anlades tolv timmar efter huvudbranden. Vid den tiden hade de överlevande hunnit evakueras.

I januari 2017 var det dags igen. Det norska stortingets granskningskommission hade bett företaget Firesafe att noga undersöka orsaken till katastrofen. 

De båda experterna, Håkon Winterseth och Ståle W Eilertsen, var orubbliga i sin övertygelse om att branden var ett sabotage. 

"Strider mot naturlagarna"

Nu var det inte längre fråga om fyra brandhärdar, utan sju stycken.

– Att branden skulle ha dröjt i över 20 timmar, för att sedan hoppa in i skeppet 26 meter längre fram, med oskadda områden mellan, under och över, det strider helt enkelt mot naturlagarna, sa Winterseth till Bergensavisen.

Men förra sommaren konstaterade kommissionen, helt på tvärs mot utredarnas slutsatser, att det saknades bevis för sabotage. 

År 2006, på minnesdagen av fartygskatastrofen, uppfördes en vacker skulptur i Oslo till minne av brandens offer. Det var en fin gest, men sannolikt en klen tröst för alla de som sökte svar och upprättelse.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!