Kan vi skjuta upp döden? Foto: SHUTTERSTOCK
Kan vi skjuta upp döden?  Foto: SHUTTERSTOCK

Kan vi designa döden?

Publicerad
Uppdaterad
Döende personer kan skjuta upp sitt dödsögonblick - med viljans hjälp, enligt en studie från Uppsala universitet.
De dödssjuka överlevde tolvslaget på nyårsafton. Därmed slapp de arvsskatt och lämnade mer pengar till sina anhöriga.
I dag - när vi utvecklat teknik som gör det möjligt att väja kön på en bebis - är det kanske dags att rikta blickarna framåt, mot döden.
Kan vi "designa" också den?
En svårt sjuk 72-årig man får äntligen se sitt första barnbarn. Mamman - hans dotter - håller upp sin bebis. Sen stryker hon med de mjuka pyttefingrarna över mannens avmagrade hand.
Två timmar senare somnar han in.
Kan vi styra över döden - tänja på slutet för att lägga en sista pusselbit på plats?
Och sen bestämma att nu är det dags.
Vi vill gärna tro det, i litteraturen finns många exempel.
Som Skalle-Per i Ronja Rövardotter. Först bannar han Mattis - Ronjas pappa - som tror att gubben redan är död. "Tror du inte att jag har folkvett så pass att jag tar avsked innan jag ger mej iväg?" kraxar Skalle-Per.

Sen blundar han - och kikar upp mot de vakande rövarna och säger:
"Men nu, govänner tar jag avsked av er alla! För nu dör jag."
En forskningsrapport från Uppsala universitet - publicerad i våras och nyligen citerad i den brittiska tidningen "The Economist" - diskuterar om döende personer kan skjuta upp sitt dödsögonblick - för att de anhöriga ska slippa arvsskatt.
Henry Ohlsson, professor i nationalekonomi, och forskaren Marcus Eliasson har studerat bouppteckningarna efter de personer som avled i Sverige nyårsafton 2004 och nyårsdagen 2005.
Arvsskatten avskaffades den 1 januari 2005, och de döende med stora tillgångar skulle alltså lämna mer pengar till sina anhöriga om de dog efter tolvslaget på nyårsafton.
Och det gjorde oväntat många.
- Skillnaden var 10 procent, berättar Henry Ohlsson.

Om man grovt förenklar studiens resultat: 120 av de förmögna dog på nyårsafton, och 180 på nyårsdagen då skatten slopats. 30 av de 300 - 10 procent - skulle alltså ha "flyttat fram" sin död.
Benägenheten att dö på nyårsdagen var ännu större när arvsskatten togs bort mellan makar ett år tidigare, visar Ohlssons och Eliassons forskning. Då var skillnaden 12 procent.
Professor Henry Ohlsson nämner tre möjliga orsaker:
Att dödsfall föregicks av medicinska beslut där man kunde avsluta eller uppehålla livet, och valde det senare.
Förfalskning av dödsattester.
Att den döende kan skjuta upp sin död.

En studie i Australien,
där arvsskatten avskaffades 1 januari 1979, gav ett liknande resultat: Cirka fem procent av dödsfallen som "borde" infallit sista veckan i december flyttades fram till första januariveckan.
Låt oss återvända till den döende 72-årige mannen som får möta sitt första barnbarn.
Dottern lutar sig fram, och viskar:
- Nu kan du somna in, pappa. Kämpa inte för min skull. Jag klarar mig, jag lovar! Älskar dig.
Två timmar senare är han död.
Gunnar Eckerdal, överläkare på Kungsbacka Närsjukhus, har arbetat med vård i livets slutskede i 25 år. Han funderar över scenen; han har sett och hört talas om många liknande.
- Nej, säger han. Jag tror inte att mannen sedan dör för att han vill det och bestämmer sig. När vi ligger där och har kommit så långt att det handlar om dagar, timmar - då tror jag inte att vi kan påverka döden med vår vilja.
- Jag tror, för här handlar det om tro, vi kan ju inte veta! att det är vi friska, anhöriga och vårdpersonal, som drar de här slutsatserna för vår egen skull. Som: Tänk, solen gick upp, och precis då dog mamma! Eller: Han somnade in när han träffat oss alla, han väntade in oss!
- Och det är inget negativt, tvärtom. Det ger tröst, mening.

Men en grupp
patienter kan faktiskt styra över sitt dödsögonblick, menar Gunnar Eckerdal. Och det är svårt lungsjuka. Eller patienter som dör i till exempel den neurologiska sjukdomen ALS där man till sist ger upp sin andning.
- De får kämpa för varje andetag, harkling och hostning, och då tror jag att viljan, om den finns där, förlänger livet.
Hur länge?
- Några timmar, något dygn, inte mer.
Maria Taranger, specialistläkare vid Sahlgrenska i Göteborg, arbetar på en akutmedicinsk avdelning där i snitt två personer dör varje vecka.
Hon upplever ibland att svårt sjuka, som medicinskt sett förväntas dö, kan tänja på den sista tiden.
- Det är som att de skapar en inre kraft, de vill något. Här spelar omgivningen stor roll, funderar hon.

Hon berättar om en ny studie från USA, där obotligt lungsjuka som fick palliativ vård, lindrande helhetsvård där andligt/existentiellt stöd betonas, jämfördes med en grupp obotligt lungsjuka som fick "vanlig" vård.
- De som fick palliativ vård levde längre.
Carl-Johan Fürst, överläkare vid Stockholms sjukhem, säger att det finns en myt - eller sanning - bland vårdpersonal att patienter ofta dör när de är ensamma. Som om de passade på då.
- Min tolkning är att det skulle vara lättare att lämna livet när man är ensam. Om det är sant vet jag inte. Men det är viktigt att stå ödmjuk inför sådana här frågor.
- Sen möter vi ibland patienter som lagt sig och bestämt sig att nu är det slut, jag är redo. Och så kommer ändå inte döden. Det kan bli svårt.
En rad studier världen över pekar på att döden "tar en paus" under symboliskt viktiga högtider. Som om de döende kämpar för att vara med om en betydelsefull födelsedag, en sista jul, sin bröllopsdag.
Och sen slappnar av och somnar in.

Enligt en amerikansk studie (2008), där man sammanställt över 30 miljoner dödsfall, är det mer sannolikt att dö just efter jul, nyår och vissa födelsedagar än just före dessa högtider.
Forskare har också slagit fast att det inte är slumpen som styr när ett äldre par dör nästan samtidigt.
Makarna Eivor och Karl-Anders Emanuelson, från Stockholm, hade varit gifta i 60 år. När Eivor blev sjuk och las in för ännu en lunginflammation och sedan avled, då följde Karl-Anders efter bara sex dagar senare.
Han hade insjuknat under Eivors sjukdom. Efter hennes död vårdades han hemma och fick tröst av släktingarna, men överlevde inte i en vecka.
Enligt de tre barnen dog Karl-Anders av brustet hjärta.
- Vi behövde ingen obduktion, säger ett av barnen.

Psykologen och äldreforskaren Agneta Grimby menar att människor visst kan dö av sorg. Hennes forskning visar att dödligheten bland akut sörjande är lika stor som bland personer med cancer.
I den kristna religionen är det Gud som hissar upp våra själar till himlen: "Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn", som Job utbrister i Gamla Testamentet när han förlorat sina tio barn.
"Den gudarna älskar dör ung", lyder ett latinskt ordspråk.
Men den romerske filosofen Seneca skrev, första århundradet efter Kristus, att han ville "välja sin död". Vilket man kanske kan säga att han fick: När han dömdes till döden fick han i alla fall välja sätt, och "valde" att förblöda i ett badkar.

I dag är vi med och styr livets början. Vi har rätt till abort, provrörsbefruktningar blir vanligare, tekniken gör det möjligt att välja bort embryon med genetiska sjukdomar, och "fel" kön (inte tillåtet i Sverige).
Då och då blossar debatten om vår rätt att styra livets slut.
Patienter i Sverige har rätt att avstå behandling, men i flera länder är det dessutom tillåtet för läkare att avsluta patientens liv med en dödlig dos, eller skriva ut dosen till patienten som får ta den själv.
Men att välja sin död, avsluta det för att det är för plågsamt eller meningslöst, är problematiskt, eftersom vår vilja kan förändras, och ofta gör det.

Det vet professor emerita Barbro B Johansson, Lund, som har över 40 års erfarenhet av neurologi.
- Jag har följt patienter som varit väldigt bestämda om att de ska avstå behandling vid ett visst tillstånd. Men när de väl befunnit sig där har de haft en annan inställning. De vill leva.
- Hjärnan är konstruerad så att den bejakar och omtolkar en ny livssituation. Vi försonas med ett läge vi som friska aldrig trodde att vi skulle klara.
- Att strikt följa patientens vilja, som han eller hon dikterat som frisk, vore förenat med stora risker. Patienten kanske inte kan, eller vågar, uttrycka att han eller hon har ändrat sig.
Barbro B Johansson tror att viljan kan spela roll på slutet:
- Det är som att vissa döende bestämmer sig, och dör.
- När jag var liten hörde jag ordet dödskamp, och trodde att döden var en strid.
- Nu vet jag att de allra flesta somnar in.
"För nu dör jag", sa Skalle-Per.
Och så dör han.
Han var ändå så trött på slutet, funderar Ronja - medan Mattis vrål ekar över skogen:
"Han har funnits jämt, och nu finns han inte!"

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag