Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Isakin, 32, har erkänt det mest förbjudna: kannibalism

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Isakin Jonsson.
Foto: Roger Vikström

I veckan väntas mordåtalet mot Isakin Jonsson, 32, i Skara, som också erkänt det mest förbjudna: kannibalism. 

- Kriminell kannibalism är mycket ovanligt, men jag har sett några fall, säger Sten Levander, professor i psykiatri. 

Att äta människokött är så tabubelagt att vi helst inte ens vill höra talas om det. Ändå såldes mänsklig vävnad som medicin på apotek i Köpenhamn så sent som 1912.

16 rugbyspelare från Uruguay lyckades överleva 72 dagar efter en flygkrasch.

Rituell kannibalism har gett upphov till många berättelser och vittnesmål, även om det fortfarande pågår en debatt om den verkligen finns. Socialantropologen Claes Hallgren har en bestämd uppfattning:

 - Jag är övertygad om att rituell, kollektiv kannibalism har förekommit. Men dokumentationen är så speciell, att det måste avgöras från fall till fall, det går inte att säga något generellt.

 Psykiatriprofessor Sten Levander:

 - Om du befinner dig på Fijiöarna på 1800-talet är det kulturaccepterat att äta människokött, men gör du det i dag är det förknippat med ett oerhört starkt socialt tabu. Vi vill inte äta katter och hundar, knappt ens hästar.

 Forskare har i El Sidrón i norra Spanien funnit bevis på att den förhistoriska neandertalmänniskan hade kannibaliska drag. Bland mer än 1 800 benfynd har hittats flera som haft märken från stenverktyg, som använts för att skära muskler från benet.

 En spansk forskarrapport som analyserar de senaste fynden kom i december 2010. Om den säger Chris Stringer från Natural History Museum of London till New York Times:

 - Den ger oss en första glimt av neandertalmänniskans sociala liv.

 När det gäller kannibalism som kulturell sedvänja hos senare folkgrupper är forskarna inte överens. Claes Hallgren, socialantropolog, säger att den så kallade kulinariska kannibalismen förmodligen aldrig har existerat.

 - Det är forskarna rätt säkra på. Den typen av kannibalism finns uteslutande i mytologiska och litterära sammanhang. Alltså tanken att man äter människokött för att det är gott, eller att vissa delar, till exempel fingrarna, är särskilt läckra eller att speciella folkslag, som kineser, är extra goda, säger han.

 Belagt är däremot att kannibalismen har använts för att demonisera vissa folkslag. Claes Hallgren igen:

 - Under den koloniala expansionen på 1800-talet var kannibalintresset som störst. Vita kolonisatörer kunde benämna det vi kallar för primitiva folk för kannibaler för att underlätta övertagandet av deras mark. De är inte människor, då gör det inte så mycket om vi behandlar dem illa.

 Anklagelser om kannibalism kunde också underlätta för missionärer som ville omvända de så kallade barbarerna. Och så sent som 2004 anklagade FN gerillasoldater i Kongo-Kinshasa för kannibalism. Socialantropologen Claes Hallgren ger ett annat exempel på vilken kraft som ligger i frågan.

 - Mänskliga vävnader från avrättade fångar såldes länge på apotek i Europa, eftersom de ansågs väldigt potenta mot olika sjukdomar.

 Det bekräftas av Leif Eklund, pensionerad apotekare och engagerad i det farmacihistoriska museum som Apotekarsocieteten driver ideellt på Wallingatan i Stockholm.

 - Det såldes delar av en mumie på ett apotek i Köpenhamn 1912. Det påstods vara ett livselixir och bra mot allting. Det var vansinnigt dyrt. Man kan förstås misstänka att det i vissa fall rörde sig om förfalskningar.

 Uppgifterna om de pulveriserade vävnaderna som såldes på apoteken finns bland annat i boken "Läkemedelsnamn", skriven av John Lindgren och Mauritz Gentz och utgiven i flera upplagor under första halvan av 1900-talet.

 En annan kategori av människoätande, den så kallade överlevnadskannibalismen, finns det flera kända exempel på. Mario Sepulveda, en av de 33 instängda gruvarbetarna i Chile, berättade förra veckan för amerikanska tv-kanalen CBS att han var beredd att bli kannibal - åtminstone i tanken.

 - Det fanns ingen mat. Jag började fundera på vem av de andra som skulle kollapsa först, och sen fantiserade jag om hur jag skulle äta honom.

De mest kända överlevnadskannibalerna var rugbyspelare. 1972 störtade ett flygplan i den sydamerikanska bergskedjan Anderna och 16 rugbyspelare från Uruguay lyckades överleva 72 dagar på den iskalla och isolerade bergstoppen genom att äta köttet från sina omkomna vänner. De flesta var katoliker och de lyckades komma över tröskeln att äta människokött genom att förvandla måltiden till en rituell nattvard.


En av de överlevande, Nando Parrado, skrev den bästsäljande boken "Miraklet i Anderna". Piers Paul Read skrev boken "Alive" som också blev film med Ethan Hawke i huvudrollen. I en intervju på webbsajten Viven.com säger Nando Parrado:


 - Det fanns bara tre alternativ: 

 1) vänta och dö tillsammans i flygplanskroppen medan vi såg varandra i ögonen, 2) begå självmord i grupp, gå hand i hand och hoppa in i en glaciärspricka. 3) äta människokött.

 Ett mycket sällsynt inslag i svensk kriminalhistoria är mördare som får lust att äta sina offer. Men minst tre kända fall finns dokumenterade sedan tidigare - och så nu mordet i Skara.

 Sent på kvällen fredag den 12 november 2010 ringde Isakin Jonsson i Skara ett nödsamtal och fick prata med länskommunikationscentralen, LKC, i Västra Götalands län. Han berättade att han dödat sin flickvän och lemlästat henne. 

 Eftersom Isakin Jonsson även erkände att han fallit för sina kannibaliska drifter beslagtogs från lägenheten där brottet begicks flera dvd-filmer som handlar om seriemördare och kannibaler. En av filmerna, "The gray man", handlar om en kannibalisk mördare som på 1930-talet dömdes till döden för att ha torterat, mördat och styckat ett stort antal barn i flera amerikanska stater. Mördaren skrev också brev till offrens anhöriga och beskriv sina gärningar. I en kartläggning av alla styckmord i Sverige mellan 1961 och 1990 kunde man säkerställa två fall av kannibalism och tre starkt misstänkta fall. De två säkra fallen skedde i Värmland 1969 och Skåne 1979.


I värmländska Karlstad var det en 28-årig pappersbruksarbetare som dödade sin gravida flickvän med en yxa, styckade henne och åt delar av hennes kropp som smörgåspålägg. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård. I Malmö tio år senare var det en 30-årig universitetsstuderande som dränkte sin flickvän, styckade kroppen och intog ett tiotal måltider av människoköttet. Han har vårdats på rättspsykiatrisk klinik sedan 1980.

 Precis som den beryktade kannibalen "The gray man" har Malmökannibalen en fäbless för att skriva brev. För några år sedan erhöll en professor, en doktorand och en journalist hotfulla brev som misstänktes komma från den i dag 61-årige mannen. Breven innehöll teckningar av knivar och yxor samt några meningar på latin med betydelsen att den som går in i lejonets kula kan bli uppäten. När Lennart Persson i Gävle 2006 mördade två av sina fostersystrar erkände han att han druckit deras blod och skurit bort bitar och ätit. Han dömdes 21 januari 2006 till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Vid ett tillfälle, när han berättar att han kannibaliserat på ett av sina offer, avbryter polisen förhöret och slutar plötsligt att ställa frågor. Som om man inte vill höra mer. Eller möjligen tycker att den misstänkte får ta de horribla detaljerna med sin psykiater.

Professor Sten Levander säger:

 - Det är en oerhörd tabubeläggning av kannibalism i vår kultur, och samtidigt finns det motkrafter. Det finns magiska föreställningar om att inkorporera en annan persons kropp, att man kan ta in mod och kraft från den andra människan.

 - En avlägsen liknelse är nattvarden, då kristna på ett symboliskt sätt intar Jesu kropp och dricker Jesu blod. Det visar vilka starka psykologiska krafter ned i det undermedvetna som detta har.