Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Högre boktempo - sämre faktakoll

I boken "Höjd över varje misstanke" påstods att Jan Guillou varit tvungen att lämna skolan Solbacka.
Foto: Anna-Karin Nilsson

Förlagen tävlar på en allt tuffare bokmarknad.

För att sälja tar de till kändisar och tänjer kanske lite på gränserna.

Detta i kombination med nedskärningar och besparingar kan leda till sämre faktakoll - som i fallet med den nu indragna boken om Jan Guillou.

- Man måste skrika väldigt högt för att höras. Då riskerar vi haverier, säger Tove Leffler, chefredaktör på Svensk Bokhandel.

Skandallitteratur har funnits lika länge som litteratur. Redan de gamla grekerna fyllde sina verk med sex och våld och nidporträtt. Som fick kritik men kanske just därför blev mycket populära.

På närmare håll var August Strindberg en ryktbar skandalskrivare som åtalades och fördömdes. Men det gick rätt bra för honom i alla fall.

Så utan alla jämförelser i övrigt är Paul Frigyes bok om Jan Guillou, "Höjd över varje misstanke", i gott sällskap när den kallas "skandalbok". I det här fallet på grund av faktafel, som förlaget Norstedts bedömde vara så allvarliga att man drog in hela upplagan.

Det är den tredje uppmärksammade boken på kort tid som dras in i Sverige. Under 2012 drabbade det ödet Ann-Marie Åshedens bok "Förbannelsen" om Hans Holmér och Palmeutredningen i vilken hon felaktigt påstod att två poliser hade dömts i hovrätten för oegentligheter i spaningsarbetet. Samma år hände detta Herman Lindqvists memoarbok "Mitt i allt" där han felaktigt pekade ut en känd akademiker som nazistsympatisör. Det var dessutom andra gången, redan 2000 fick författaren en annan bok indragen av samma skäl.

När det gäller böcker tar författaren hela ansvaret. Förlaget har inget juridiskt ansvar. Detta till skillnad från press, radio och tv som enligt tryckfrihetsförordningen måste ha en ansvarig utgivare. Det är denna, inte den enskilda skribenten, som bär ansvaret för vad som publiceras.

De flesta i bokbranschen tycker att systemet fungerar bra. Det är viktigt för tryck- och åsiktsfriheten att författare får skriva vad de vill, anser de. Men haverierna under senare år visar att det trots allt finns brister.

- Man kan inte jämföra litteratur med journalistik. Om till exempel förlagschefen skulle vara ansvarig utgivare riskerar vi att få fegare litteratur. Förlagen skulle kunna bli räddare för att publicera och vi skulle kunna gå miste om viktiga böcker, säger Tove Leffler, chefredaktör för branschtidningen Svensk Bokhandel.

- Även om de inte har juridiskt ansvar tar förlagen ofta ansvar i alla fall. Men de är pressade liksom resten av mediebranschen. De skär ned, allt ska gå snabbare.

- För att nå ut i skogen av böcker tänjer man gränserna och ger ut lite sensationalistiska böcker. I det läget, när färre jobbar med fler böcker, kan faktakollen bli lidande, säger hon.

Enligt Tove Leffler "kommer det ut alldeles för mycket böcker och 90 procent bär sig inte". Det är ett skäl till att förlagen satsar så mycket på kändisar, säger hon. Kokböcker, träningsböcker och biografier.

- Självklart kan en förlagsredaktör inte kolla varje liten detalj på 300 sidor. Någonstans måste man lita på författaren och hans källor. Men det är märkligt att man inte dubbelkollade uppgifterna i Guillou-boken, säger hon.

Bland sakfelen i boken om Jan Guillou märks uppgiften att han skulle ha tvingats lämna internatskolan Solbacka i förtid, någon som huvudpersonen kunde dementera i direktsändning genom att visa upp sitt slutbetyg. Vidare hävdas i boken att Guillous far inte skulle ha varit enrollerad i den franska motståndsrörelsen under andra världskriget, något som motsägs av dokument Expressen publicerade.

Skandalen med Paul Frigyes bok om Guillou stärker de kritiker som hävdar att bokbranschen ägnar sig allt mer åt skvaller och förtal eftersom den befinner sig i kris. En av dem är journalisten Maria Schottenius, tidigare kulturchef på både Expressen och Dagens Nyheter, som anser att förlagen agerar i "ett halvt laglöst land" eftersom de inte har juridiskt ansvar för sina böcker.

"En författare vill nå ut, en förläggare vill ha uppmärksamhet och en nyfiken läsekrets vill ha livsberättelser och skvaller. Men det som är ironiskt är ... att det är kvällspressen som håller tillbaka medan förlagen blåser på", skriver Maria Schottenius i en krönika i Dagens Nyheter.

"Eftersom författaren är ansvarig utgivare av sina verk, inte förlagen, finns det ingen anledning för ett förlag att avstå från smaskigt familjeskvaller om man räknar med att det kan vara intressant ... nu är det förlagen som vällustigt pressar sina juicy stories och publicerar dem medan morgon- och kvällspressen får sitta på läktaren, bunden av etiska regler", skriver hon.

Det är en kommentar till boken "Felicia försvann" från 2012 av Felicia Feldt, dotter till författaren Anna Wahlgren som utlämnas hänsynslöst i boken. Mamman gav senare ut en motbok i vilken hon tillbakavisar dotterns syn på händelserna.

Förläggaren Kristoffer Lind ser just boken om Felicia, utgiven av Weyler förlag, som ett exempel på den frihet som måste råda i bokutgivningen - där det ofta inte går att kolla fakta.

- Vad gäller "Felicia försvann" finns två versioner av verkligheten som båda kan vara sanna. Där är det mer eller mindre omöjligt för utgivaren att kontrollera. Det handlar inte om fakta utan om upplevelser som författaren har, säger Kristoffer Lind, förläggare på Lind & Co.

- Där går det inte att säga att en uppgift är sann eller falsk. Men det betyder inte att den typen av böcker inte ska ges ut. Du har alltid rätt till din egen historia, det är en tryckfrihets- och frihetsfråga, säger han.

Kristoffer Lind förklarar att han och hans förlag tar ansvar för sin trovärdighet även om man inte bär det juridiska ansvaret. Därför försöker han dokumentera källor när han publicerar känsliga uppgifter som kan vara kränkande eller förtal. Han har också personligen träffat källor för att kontrollera uppgifter, säger han.

Innan Lind gav ut "Den motvillige monarken", Thomas Sjöbergs kontroversiella bok om kungen, mötte han flera av källorna för att övertyga sig om att uppgifterna var korrekta.

- När det gäller kungaboken var jag väldigt mån om att få dokumentation i känsliga kapitel. Boken fick mycket kritik i början, men sedan framkom mycket information i Expressen och på andra platser som bekräftade uppgifterna, säger Kristoffer Lind.

- Det var en del småfel i kungaboken. Men det var slarvfel som inte hade betydelse för bokens tes, det måste man kunna skilja på. En analys kan vara korrekt även om ett årtal är fel.

- Det är problemet med boken om Guillou. Den grundläggande tesen om att Guillou är oförsiktig med fakta håller inte. I ett sådant fall bör boken dras in, säger han.

Indragna böcker är dyr historia för förlag och författare. Både vad gäller pengar och anseende.

- Den tekniska kostnaden för att makulera en bok ligger på mellan 15 och 20 kronor per ex. Sen kan vi bara spekulera om hur stort försäljningsbortfallet blir. Det blir ju ett glapp i försäljningen nu, säger han. En annan viktig del är om faktafadäsen kommer att ge Norstedts bad-will, sade Per Faustino, förlagschef på Norstedt Fakta till Svenska Dagbladet efter det att förlaget hade dragit in Ann-Marie Åshedens bok om Palmemordsutredningen.

När Norstedts tidigare drog in en bok av Herman Lindqvist i serien "Hermans historia" kostade det "ett antal hundratusen kronor", förklarade han.

Häromåret föreslog Yttrandefrihetskommittén att ansvaret för böckerna skulle flyttas över från författarna till förlagen. Det skulle ha gett förlagen en helt annan granskande roll - och systemet skulle likna det som råder i press, radio och tv. Men förslaget föll när den statliga utredningen skickade ut det på remiss. Alla berörda parter sade nej.

- Både Förläggareföreningen och Författarförbundet var emot förslaget. Vi tyckte att ansvaret ska fortsätta att ligga på författaren. Detta för att författaren ska vara fri att skriva vad han vill, säger Pia Janné Nyberg, jurist på Svenska förläggareföreningen.

- Självklart vill förlagen ge ut böcker som stämmer med verkligheten och försöker kolla så gott de kan, även om de inte har ansvaret. Vi ska komma ihåg att gränsen för tryckfriheten går vid förtal. Faktafel är inte brottsliga, säger hon.

Också Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, tycker att förlagen sköter sig i stort sett bra. Han är nöjd med det nuvarande systemet.

- En tidningsutgivares ansvar bygger på att chefredaktören i teorin kan sitta och läsa hela tidningen innan den går i tryck. Det är svårt när det gäller böcker. Det går inte att ha faktagranskning av den typen, säger Mårten Schultz.

- Man kan inte kontrollera böcker på samma sätt som tidningar. Och det blir allt svårare också på tidningar som i dag hanterar gigantiska databaser.

- Mitt intryck är att förlagen tar på sig ett mycket mera långtgående ansvar än vad juridiken föreskriver. Till exempel i det nya fallet när boken om Guillou dras in. Vi får ge förlagen beröm för det, säger han.

Mårten Schultz påpekar att den enda svenska bok som fällts för förtal är "Märit", Ing-Marie Erikssons roman från 1965. Några grannar i hennes hemby i Jämtland kände igen sig i boken och kände sig kränkta av skildringen. De stämde författaren som fick betala skadestånd.

ANDRA BOKBRÅK VI MINNS

Hanne Kjöller och förlaget stämdes för grovt förtal

Brombergs förlag bladade 2013 i rättelser i böcker som ännu inte skickats ut och lovade korrigerade uppgifter i nya upplagor sedan en rad fel avslöjats i Hanne Kjöllers "En halv sanning är också en lögn" - som handlar om just journalistik.

Krögaren Erik Videgård stämde författaren och förlaget för grovt förtal sedan han pekats ut som ägare av en dyr bostadsrätt trots att hans lägenhet är en hyresrätt.

Dessutom hävdade Janne Josefsson på "Uppdrag granskning" att Kjöller citerat honom felaktigt.

-

Förlaget drog in hela upplagan av Ann-Marie Åshedens "förbannelsen"

Förlaget Norstedts drog 2012 in hela upplagan av Ann-Marie Åshedens bok "Förbannelsen" som handlar om Palmemordsutredaren Hans Holmér. I boken hävdades att poliserna Walter Kegö och Jan Barrling dömdes i hovrätten för fel i spaningsarbetet som de utförde på uppdrag av Holmér. Men de båda frikändes i tingsrätten och hovrätten tog aldrig upp ärendet.

-

Herman Lindqvists självbiografi drogs in

Bonniers drog 2012 in Herman Lindqvists självbiografi "Mitt i allt". Författaren hade felaktigt pekat ut den kände antinazistiske akademikern Karl-Gustaf Hildebrand som nazistsympatisör på 1930-talelt. Det var andra gången Lindqvist fick en bok indragen av samma skäl. Det skedde också 2000 när han i en bok hävdade att Hildebrand hade undertecknat ett beryktat antisemitiskt upprop 1939.

-

Felicia Feldt gjorde upp med sin mamma - barnuppfostringsgurun Anna Wahlgren

Felicia Feldt gjorde upp med sin mamma, författaren och barnuppfostringsgurun Anna Wahlgren, i sin utlämnande bok "Felicia försvann" 2012. I boken, som utkom på Weyler förlag, beskriver hon sexuella övergrepp och alkoholmissbruk i hemmet - och en allmänt otrygg uppväxtmiljö. Anna Wahlgren reagerade skarpt mot uppgifterna och gav ut en motbok.

-

Thomas Sjöbergs bok om kungen och vännerna fördömdes som skvaller

I den uppmärksammade storsäljaren "Den motvillige monarken" 2010 skildrade Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer det utsvävande liv kungen och hans vänner förde på nattklubbar och svartklubbar. Boken, som kom ut på Lind & Co, fördömdes som skvaller.

Senare bekräftades många uppgifter, bland annat av artisten Camilla Henemark som förklarade att hon haft en relation till kungen. Tidskriften Scoop berömde boken och förklarade att "den för alltid förändrat den svenska kungabevakningen".