Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

HD:s ordförande: Domen kan vara fel

BILDEN AV MÖRDAREN. En övervakningskamera på NK fångade Mijailo Mijailovic på bild bara minuter före knivattacken.
Mijailo Mijailovic bara minuter innan han attackerade Anna Lindh.
DÖDADE UTRIKESMINISTERN. I dag är det tio år sedan Mijailo Mijailovic utdelade de dödliga knivhuggen.
Blev 46 år. Anna Lindh dog den 11 september 2003. Foto: Bertil Ericson

I dag är det tio år sedan Mijailo Mijailovic utdelade de dödliga knivhuggen mot utrikesminister Anna Lindh inne på varuhuset NK.

Mijailovic dömdes i Högsta domstolen till livstids fängelse - men har tillbringat den mesta tiden sedan dess på olika rättspsykiatriska kliniker.

Och nu erkänner högsta domstolens tidigare ordförande, justitierådet Johan Munck, att mycket tyder på att Mijailo Mijailovic aldrig borde ha dömts till fängelse, utan att han borde ha fått vård i stället.

– Det är mycket möjligt att domen i sak är felaktig, säger Johan Munck till Expressen.

I mp3-spelaren finns avsnittet om mordet på Anna Lindh från i somras, i reportageserien "Dagar som skakade Sverige". Du kan också ladda ner avsnittet som mp3-fil.

Lyssna på Dagar som skakade Sverige – Mordet på Anna Lindh

Ladda ner avsnitt

Experterna är oeniga om Mijailo Mijailovics dom

Överläkare Eva Marie Laurén och hennes team på rättspsykiatriska kliniken på Huddinge sjukhus genomförde den stora rättspsykiatriska undersökningen på Mijailo Mijailovic. De slog i sitt utlåtande, daterat den 9 mars 2004, fast att Mijailovic inte begått mordet under påverkan av en allvarlig psykisk störning. I utlåtandet skrev de "att han ej lider av en allvarlig psykisk störning samt därmed att det inte finns medicinska förutsättningar för att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård." På basen av det utlåtandet dömde Stockholms tingsrätt Mijailo Mijailovic till livstids fängelse.

Socialstyrelsens rättsliga råd gjorde en ny undersökning av Mijailo Mijailovic efter att livstidsdomen överklagats till hovrätten. Professor Anders Forsman var rådets expert. Han undersökte Mijailo Mijailovic under en vecka och fann att Mijailo Mijailovic lidit av en svår psykisk stöning när han mördade Anna Lindh. Rättsliga rådet slog fast att Mijailo Mijailovic led av en psykossjukdom, psykotiskt syndrom UNS eller en personlighetsstörning av borderlinekaraktär. Detta fick hovrätten att ändra påföljden till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Högsta domstolen ändrade senare påföljden till livstids fängelse.

Han lever i ständig skräck för att någon av hans medfångar ska hugga ihjäl honom.

Han skriver handskrivna rättshaveristiska brev till JO om allt från felmedicinering till att han fryser i cellen.

Han vägrar ha kontakt med sin mamma och resten av världen utanför murarna - men fascineras av "riktiga juggegangsters" som Mille Markovic och Milan Sevo.

Tio år efter mordet på utrikesminister Anna Lindh och nio år efter domen i HD på livstids fängelse har Mijailo Mijailovic tillbringat mer tid inom vården än han gjort bakom fängelsemurarna.

Enligt uppgifter till Expressen handlar det om samanlagt flera år som han vårdats på rättspsykiatriska kliniker i framför allt Växjö och Sundsvall.

– Han har sin grundplacering här, men det framgår ju av offentliga handlingar att han åkt fram och tillbaka mellan kriminalvårdsanstalter och vårdkliniker, konstaterar Kenneth Gustafsson, kriminalvårdschef på Kumlaanstalten.

Mijailo Mijailovic var 24 år när han utdelade de dödliga huggen mot Anna Lindh med sin morakniv.

I december firar han sin 35-årsdag, sannolikt bakom murarna på den Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö där han befinner sig just nu.

– Han håller sig mest för sig själv, säger en person som haft kontakt med honom.

 

I kriminalvårdens handlingar finns handfasta bevis för att Mijailo Mijailovics farlighet inte avtagit med åren.

2005 misshandlade han en medfånge på den rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall med en metallbit och för ett och ett halvt år sedan dömdes han för mordförsök efter att han i raseri gång på gång huggit en 21-årig medfånge med en skruvmejsel. Dådet hade kusliga likheter med Mijailovics agerande när han högg ihjäl Anna Lindh inne på NK. Två av huggen gick in i kroppen på mannen, ett av dem skadade levern.

– Han tvekar inte en sekund att döda igen om han känner sig kränkt, säger en person i hans närhet.

– Han kan göra vad som helst, särskilt om han inte medicinerar, säger en person som haft kontakt med Mijailovic bakom murarna.

Inne på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö tar han inte emot några besök. Ringer inga samtal.

– Han gör inget väsen av sig. Han har inga vänner, säger en person som träffat Mijailovic.

Han vägrar ha någon kontakt med sin i dag splittrade familj.

– Jag vill inte ha någon kontakt. Jag är medveten om att jag har 100 års fängelse och aldrig kommer att komma ut, att jag kommer tillbringa hela mitt liv i fängelset, sa han i en intervju med Expressen 2011.

Mijailo Mijailovics egna brev, kriminalvårdens incidentrapporter, domar och samtal med före detta intagna och kriminalvårdare som funnits i hans närhet tecknar bilden av en person som lever i ständig rädsla för att någon av medfångarna ska döda honom som hämnd för det han gjorde mot Anna Lindh.

– Det är inte roligt att varje morgon se sig själv i spegeln och veta att man är Sveriges mest hatade person, konstaterar han själv i intervjun med Expressen.

 

I september 2007 skrev Mijailovic till Riksdagens justitieombudsman JO och anmälde en vårdare och den säkerhetsansvarige på psykiatriska avdelningen på Kumla för att de ville tvinga honom att delta i arbetet i den så kallade terapiverkstaden, en miljö som han själv ser som livsfarlig:

"Jag känner att min egen säkerhet hotas och äventyras inne i verkstan på avdelningen, då det finns riktiga knivar, mattknivar, stämjärn, sylar och andra verktyg som kan användas som vapen mot mig."

I oktober 2008 JO-anmälde han ledningen på Kumla-anstalten för att de beslutat flytta honom till rättspsykiatriska kliniken i Växjö.

"Det finns bara 1 liten mur på 3 meter kring sjukhuset, sen är det raka vägen in till sjukhuset. Och där tycker anstalten Kumla att Mijailovic är i tryggt förvar och hans skyddsbehov uppfylls."

En person som träffat Mijailo Mijailovic inne på anstalt beskriver hur viktigt det är för honom att uppfattas som frisk, inte psykiskt sjuk.

I oktober 2007 JO-anmälde Mijailovic också chefen för psykiatriska avdelningen på Kumla som enligt honom:

..."förvanskar och manipulerar i väldiga proportioner, att jag skulle vara psyksikt sjuk, mycket psykiskt skör och i stort behov av stor omvårdnad på det psykiska planet".

 

Anders Forsman, överläkare och professor i rättspsykiatri, utredde Mijailo Mijailovic inför rättegången i hovrätten. Hans slutsats var att Mijailovic led av svår psykisk sjukdom och var i behov av vård. Hovrätten gick på hans linje och dömde Mijailovic till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Men Högsta domstolen menade att bevisen för allvarlig psykisk störning inte var tillräckliga och ändrade påföljden till livstids fängelse.

I dag menar Anders Forsman att historien gett honom rätt.

– Det är en liten värld inom rättspsykiatrin, så jag har fått höra hur Mijailovic mår. Och det kan man ju säga, om man vill vara skadeglad, att det vidimerar min bedömning att han har en allvarlig psykisk störning, säger Forsman.

– Han åker ju fram och tillbaka mellan rättspsykiatrisk vård och fängelse, och i fängelse har han vårdats på särskilda avdelningar som är bra på att ta hand om psykiskt störda. Min tolkning är att han har en psykossjukdom som jag numera skulle vilja kalla för paranoid schizofreni.

Enligt Anders Forsman försämras Mijailo Mijailovics tillstånd så fort han inte får antipsykotisk medicin. Problemet är att Mijailovic gång på gång missköter sin medicinering när han flyttas tillbaka till kriminalvårdsanstalter:

– I regel har han då slutat att medicinera och därmed återfallit i symtomgivande psykossjukdom. Med det menar jag aggressivitet, paranoia och ibland röster, säger Anders Forsman.

 

Den bilden styrks av ett vårdintyg från november 2010 då Mijailo Mijailovic återigen tvingades till rättspsykiatrisk vård:

"...har han den senaste tiden inte medverkat vid provtagningar och inte heller tagit neuroleptika. Han har blivit allt mer uppvarvad och talträngd med paranoida idéer om medintagna".

En chefsöverläkare på anstalten där han vistades konstaterade:

"Under vårdtiden har visat ett potentiellt farligt beteende då han vägrat medicinering mot kroppslig sjukdom".

Har den här jojotillvaron - att skickas fram och tillbaka mellan kriminalvården och vårdinrättningar - förvärrat Mijailo Mijailovics tillstånd?

– Generellt är det så att om man har många återfall så får man ett mer ogynnsamt sjukdomsförlopp. Varje nytt sånt här uppflammande psykostillstånd brukar kunna leda till en successiv försämring, säger professor Anders Forsman.

Den kränkta och i sina egna ögon orättvist behandlade Mijailo Mijailovic framträder tydligt i den långa raden av närmast rättshaveristiska handskrivna brev han under åren på olika anstalter skickat till riksdagens justitieombudsman:

I december 2007 JO-anmälde han ledningen på Kumlaanstalten för att det var för kallt i hans cell på isoleringsavdelningen:

"Detta strider mot den överenskommelse Kumlaanstalten har skrivit på med FN:s Tortyrkommitté. Man får inte ha det så kallt i cellen som jag har det. Detta strider mot mänskliga rättigheter i högsta grad".

I december 2008 skrev han till JO och klagade på att han sänts till Rättspsykiatriska kliniken i Växjö där han "utsattes för olidlig pina, övergrep och odräglig tillvaro".

 

Justitierådet Johan Munck var ordförande i Högsta domstolen när HD 2004 dömde Mijailo Mijailovic till livstids fängelse för mordet på Anna Lindh.

– Det här är ett beslut som jag tänkt mycket på under åren som gått. Jag vet inte i detalj vad som hänt med Mijailovic, men jag har ju läst och hört spridda delar av det som hänt och som talar i den riktningen som Anders Forsman pekade på. Det har gett mig anledning att fundera. Var domen kanske juridiskt rätt, men var den rätt i sak? Det har jag funderat på, säger Johan Munck till Expressen.

Johan Munck konstaterar att Högsta domstolen hade en svår uppgift när vissa experter bestämt hävdade att Mijailovic led av en svår psykisk störning, medan andra, lika tunga, experter hävdade att han inte gjorde det.

– Högsta domstolens resonemang byggde på en sorts bevisbörderesonemang där man noterade att de sakkunniga hade vitt skilda uppfattningar och att det då inte var övervägande sannolikt att Mijailovic var psykisk störd till den grad som skulle erfordras. Att det eventuellt var felaktigt, det vill jag inte utesluta, det är mycket möjligt, säger Johan Munck, och tillägger:

– Juridiskt sett är domen kanske riktig, men det är mycket möjligt att domen i sak är felaktig, och att Anders Forsman hade rätt.

Finns det något skäl för resning, en ny prövning?

– Nej, jag tror inte man kan få resning i ett sådant här fall. Enligt min mening så medger inte resningsreglerna det, och även om de hade gjort det är det inte alls säkert att han hade fått det. Resning ska man få om domen skulle ha hänförts till en mildare straffbestämmelse och detta är inte ett sådant fall, säger Johan Munck.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!