Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här är hoten som kan splittra alliansen

30 AUGUSTI 2004. Göran Hägglund (KD), Maud Olofsson (C), Fredrik Reinfeldt (M) och Lars Leijonborg (FP) bildar alliansen ­hemma hos Maud Olofsson i Högfors. Det bristande väljarstödet för Kristdemokraterna äventyrar hela alliansens ­överlevnad, tror statsvetaren Jonas Hinnfors:. "Det som talar för att det skulle spricka innan valet är att KD nu ligger så otroligt illa till". Foto: SUVAD MRKONJIC

Det började med den kanske största myten i svensk politik: alliansen i badtunnan hemma hos Maud i Högfors.

Det blev aldrig något bad. De andra vågade inte, var värdens förklaring till medierna. Men en framgångsrik allians blev det.

I sommar fyller alliansen åtta år. Men frågan är om samarbetet blir mer än tio år gammalt.

Svaret kan finnas i valet 2014. Statsvetare och politiker som Expressen pratat med tror nämligen att alliansen spricker om det blir maktskifte.

Inte ens alliansens moder, Maud Olofsson, tror att hennes eget barn överlever en valförlust: - Om de inte vinner valet, då kommer varje parti ha ett jättestort behov av att gå igenom sin position och strategi framöver, säger hon.

VAD?

Alliansen ligger under i opinionsmätningarna igen, vilket sliter på samarbetet. Förra ­mandatperioden låg de under med runt 20 procentenheter - men höll ihop och vände det till en valseger. Håller alliansen för ännu en prövning? Och vad händer med samarbetet vid ett maktskifte 2014?

VILKA?

Fredrik Reinfeldt. Partiledare för Moderaterna, statsminister och den som leder ­alliansen

Maud Olofsson. Tidigare C-ledare och medgrundare av alliansen. Har kallats för "alliansens moder".

Jonas Hinnfors och Marie Demker. Professorer i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Per Schlingmann. Alliansens superstrateg. Nyss bytt jobb från stats­sekreterare till chefsstrateg i Moderaterna.

Den 30 augusti 2004. En måndag.

Många svenskar får nog samma bild i huvudet när man pratar om hur alliansen bildades hemma hos Maud Olofsson i Högfors: bilden av de fyra partiledarna i en badtunna.

Ingen har sett den bilden. Den finns nämligen inte. Enligt värdens förklaring vågade inte de tre herrarna i samarbetet och den politiska releasefesten fick klara sig utan badande borgare. Men en allians blev det - en framgångsrik sådan. Två valvinster senare beskriver Maud Olofsson, även kallad "alliansens moder", den dagen som ett av de viktigaste datumen någonsin för svensk borgerlighet.

- Det var ett helt avgörande datum. Och det visste vi som var i Högfors. Det fanns enorma förväntningar på oss. Vi visste att vi var tvungna att överträffa oss själva, för att man skulle skapa någon slags känsla av att det här var möjligt. Och det lyckades vi med, säger den förra Centerledaren till Expressen.

Då föddes också vad Maud Olofsson kallar för Högforsandan, att alla i alliansen ska både bidra till och vinna på samarbetet. Om den andan inte får syre, eller om något parti i alliansen ens misstänker att Högforsandan inte upprätthålls, då är hela projektet hotat.

I början gick det fint. Uppgörelse efter uppgörelse presenterades och de fyra borgerliga partierna lade fram en lång rad överenskommelser, även på områden där många trodde att de aldrig skulle kunna enas.

 

Den 17 september 2006. En söndag.

Syftet med alliansen, maktskifte, var uppfyllt. När Fredrik Reinfeldt gick upp på scenen på Moderaternas valvaka på Nalen i Stockholm pratade han först om alliansen - sedan om Moderaterna.

- Svenska folket har röstat fram en alliansregering, inledde han sitt segertal på valnatten.

Men alliansen fick sedan en trög start på sitt regeringsinnehav. Flera ministeravgångar skakade alliansregeringen och 2006 hann inte ens se sitt slut innan alliansen låg under med mellan fem och tio procentenheter i nästan alla opinionsmätningar.

De siffrorna skulle de ändå ha jublat över om de kommit ett år senare. Då hade nämligen gapet vuxit till mellan 15 och 20 procentenheter. I vissa mätningar var det över 20 procentenheter. I februari 2008 ledde de rödgröna med 23,2 procentenheter i opinionsföretaget Sentios mätning. Socialdemokraterna fick 46,2 procent. Alla allianspartier fick tillsammans 35 procent.

Då var läget till och med värre än när en av Sveriges kändaste statsvetarprofessorer gjorde sitt uppmärksammade uttalande som han sedan fick äta upp.

- Mitt stalltips är att regeringen Reinfeldt är rökt, sade Sören Holmberg till tidningen Riksdag & Departement i oktober 2007.

Regeringen var i kris. Alliansen var i kris. Socialdemokraterna var segervissa. Frågan är om ens de egna partivännerna trodde på alliansledarna när de pratade om att vända underläget och bli återvalda 2010.

Men så kom en finanskris, de rödgröna bråkade inför öppen ridå och sakta men säkert krympte gapet mellan blocken.

 

Den 4 april 2009. En lördag.

Mitt i AMF-affären, där LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin kämpade för sin överlevnad, slog en bomb ner i det politiska Sverige. Expressen publicerade aprilbarometern från Demoskop. Alliansen hade kommit i kapp och gått förbi. Nu var gapet 4,8 procentenheter - till alliansens fördel. Moderaterna var till och med större än Socialdemokraterna, något som inte hade hänt sedan augusti 2005.

- Jag ryser, sade dåvarande parti­sekreteraren Per Schlingmanns press­sekreterare Évin Khaffaf när Expressen läste upp siffrorna i luren.

Alliansen hade överlevt sin första stora kris i opinionen, utan att spricka. Siffrorna höll sig ända till valet och alliansregeringen blev återvald, förvisso med minoritet i riksdagen.

Men efter tio månader av ständig ledning i opinionsmätningarna, som alliansen fick till skänks av Håkan Juholt, är man nu tillbaka i ett kraftigt underläge. I SCB:s stora partisympatiundersökning som presenterades för knappt en vecka sedan fick de rödgröna partierna egen majoritet med en ledning på 8,7 procentenheter.

Frågan är om alliansen klarar att hålla ihop och rida ut stormen även denna gång.

Statsvetare som Expressen pratar med är överens: alliansen spricker inte före valet.

- Grundtipset är att alliansen är kvar till valet. Man har byggt upp en sådan otrolig intern lojalitet inom de fyra regeringspartierna och är väldigt organiserade kring att vara ett alternativ. Det blir en väldig osäkerhet om man släpper det. Vad skulle då i stället komma? säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Men trots det finns det ändå en liten risk att alliansen går i graven före den 21 september 2014. I den senaste ­Demoskopmätningen som publicerades i Expressen för några dagar sedan fick KD sin sämsta siffra någonsin: 2,4 procent. Om sådana siffror återkommer för många gånger kan det få effekt på hela alliansens överlevnad, menar Hinnfors.

- Det som talar för att det skulle spricka innan valet är att KD nu ligger så otroligt illa till i mätning efter mätning. Man skulle kunna tänka att man stiger av i god tid före valet och säger att man är lojal med regeringen, men kliver av. Men jag tror inte det sker, säger han till Expressen.

Hans kollega, statsvetarprofessorn Marie Demker, tror också att alliansen håller ihop fram till valet.

- Jag tror inte att alliansen spricker under resten av mandatperioden, utan man håller nog ut "to the bitter end". Det är ett så viktigt projekt för dem. För KD och Centern, som har uppenbara problem, är alliansen ändå det man har att hålla sig i. Det är ett starkt varumärke och ett bevis på att borgerliga partier kan regera och kompromissa, säger hon.

Men om regeringen Reinfeldt förlorar valet - då lever alliansen farligt. Marie Demker tror att samarbetet avvecklas om det blir maktskifte.

- Det sannolika scenariot är att alliansen då upplöses under fredliga former. Då vill man samla ihop sig och försöka igen med något nytt, säger hon.

Faktum är att inte ens alliansens moder tror att hennes barn överlever en val­förlust.

Maud Olofsson menar att ett maktskifte kommer få samma effekt på alliansen som den rödgröna valförlusten fick på deras samarbete efter valet 2010.

- Då tror jag alla partier kommer ha ett behov att rehabilitera sig. Det är som de rödgröna, de slickade ju sina sår i varsitt parti, och det tror jag också att alliansen, om de inte vinner valet, kommer att göra. Då kommer varje parti ha ett jättestort behov av att gå igenom sin position och strategi framöver, säger den förra C-ledaren.

Men det finns ett sätt att rädda alliansen om de fyra borgerliga partierna inte får fler röster än de rödgröna: "If you can't beat them - join them". Jonas Hinnfors tror att man vid en valförlust i den nuvarande konstellationen för­söker rädda kvar sig vid makten - genom att förändra alliansen och byta ut ett av partierna.

- Om KD åker ut ändras hela det politiska landskapet. Närmast till hands är då att de andra försöker sträcka ut en hand till Miljöpartiet. Jag tror att man då ser om sitt hus och önskar KD lycka till, men släpper dem, säger han.

 

Den 3 maj 2012. En torsdag.

När den gula bussen rullade upp utanför matbutiken Willys i Sickla gick parti­ledarna ut sist, så att alla fotografer skulle få bilder av dem. De stod kvar utanför bussarna och log bredvid varandra framför kamerorna. Mitt bland journalisterna stod några SSU:are med banderoll och hånade högljutt Annie Lööf för hennes groda om diktaturen Kina några dagar tidigare.

Detta är bara ett av flera tillfällen den senaste tiden som alliansen har framträtt tillsammans. Häromdagen åkte "de fyras gäng" till Göteborg och besökte teknikföretag.

Och detta är också bara en del av det arbete som nu pågår för att tvätta borta bilden av att man förvaltar makten i stället för att utveckla sig. Moderaterna har bytt partisekreterare och superstrategen Per Schlingmann har slutat som statssekreterare i statsrådsberedningen och är numera chefsstrateg i partiet.

Man gör nu allt för att inte hamna i det läge man var i februari 2008 med ett undertag på över 20 procentenheter. Denna gång kan man inte lita på att en finanskris eller ett rödgrönt bråk ska krympa gapet.

Men räcker det att toppa laget och synas tillsammans? Maud Olofsson, som numera betraktar alliansen utifrån, pratar om att de måste hitta tillbaka till Högforsandan.

- Det är som ett äktenskap, man måste gå tillbaka till känslan man hade när man träffades, den känslan som man hade i Högfors. Det fanns en vilja att komma till makten för att man ville göra något för Sverige, inte för partierna. Vi diskuterade frågor som upplevdes som relevanta för svenska folket. Det fanns en energi i alliansen, säger hon.

Det är också viktigt att alla allians­partier syns, menar Olofsson, och ger en känga till Moderaterna.

- Det måste framgå att alliansen är fyra. Alliansen är inte Moderaterna. Det måste man jobba med. Om det inte blir tydligt så blir det otydligt för väljarna varför just Centerpartiet och Krist­demokraterna behövs, säger den förra C-ledaren.

 

En av nyckelpersonerna för att alliansen ska överleva är Per Schlingmann. Han pratar om att partierna i alliansen ska kunna tala för alliansen, inte bara för det egna partiet.

- Grunden för detta är att alliansen ger partierna en starkare plattform att agera utifrån. Istället för att bara agera utifrån det egna väljarstödet kan alla partier agera utifrån vårt gemensamma mandat, säger han.

Och vad säger han som leder hela projektet? När Expressen träffade Fredrik Reinfeldt utanför radiohuset i går, efter att han medverkat i Ekots lördagsintervju, märktes det att Schlingmanns tankar redan kommuniceras av statsministern.

- I nästan två år efter valet 2010 har partierna själva och många som kommenterar svensk politik sagt att de måste få profilera sig lite mer. Det får man nog säga att de också har gjort och jag tycker att det möjligen var begränsat vilken framgång som fanns med den metoden, säger ­Fredrik Reinfeldt.

I stället för att de enskilda partierna ges mer utrymme ska det gemensamma projektet, alliansen, vara det som hörs och syns, menar han.

- Alliansen behöver snarare ytterligare fördjupas. Väljarna uppskattar alliansuttrycket. De vill ha det gemensamma som stark bas, de vill att vi ska kunna visa att vi kan regera Sverige tillsammans, säger Fredrik Reinfeldt.