Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Han tog sanningen om Brillo-boxarna med sig i graven

Pontus Hultén. Foto: Ingvar Andersson
De falska Brillo-boxarna upphör inte att fascinera.
Vilken är den mörka hemlighet som fick förre Moderna museet-chefen Pontus Hultén att göra som han gjorde?
Var det en elegant kupp med udden riktad mot en konstmarknad som blivit galen?
Eller ett simpelt bedrägeri - låt vara med miljontals kronor i byte?
Expressen avslöjade i maj 2007 att den legendariske museimannen och förre chefen på Moderna museet Pontus Hultén i hemlighet legat bakom en jättelik konstsvindel.
Med hjälp av falska intyg hade Hultén förvandlat Brilloboxar som han själv lät tillverka 1990 - tre år efter Andy Warhols död - till "äkta" Andy Warhol-konstverk.
Enligt intygen som Hultén skrev hade boxarna tillverkats redan 1968 på Andy Warhols personliga uppmaning för att sedan ställas ut på den legendariska Warhol-utställningen som Pontus Hultén samma år ordnade på Moderna museet i Stockholm.
Under 1990-talet och fram till sin död 2006 tjänade Pontus Hultén miljontals kronor på att lura konstsamlare att köpa dessa falska lådor.
Expressens uppgifter skakade om hela konstvärlden - och har sedan 2007 bekräftats i stora utredningar gjorda av Moderna museet och The Warhol Art Authentication Board i New York.

I går, tre och ett halvt år efter de första artiklarna, täckte Dagens Nyheter plötsligt förstasidan på sin kulturdel med en byggsats av en Brillo-box och en uppmaning till sina läsare att bygga en egen låda.
Återigen diskuteras nu den märkliga historien om hur Pontus Hultén lurade hela konstvärlden - och själv tjänade miljontals kronor på kuppen.
Orsaken är DN-skribenten Thomas Anderbergs nya bok "Den stora konstsvindeln".
I boken hävdar Anderberg att Pontus Hultén sannolikt hade ett högre syfte med sin kupp än att bara utföra ett simpelt bedrägeri.
Nämligen att dra ned byxorna på Andy Warhol och till den hysteriska utvecklingen av den internationella konstmarknaden.
I en recension av boken i Dagens Nyheter håller Anders Rydell, redaktör för tidningen Konstnären, med Anderberg. Han beskriver Pontus Hultens agerande som "en förvillelseakt utan motstycke i modern svensk konsthistoria."
"Var då inte Hulténs "förfalskning" i själva verket helt i Brilloboxens anda? En hämnd riktad mot Andy Warhol - och ett försök att värja konsten från "det imperialistiska inflytandet från finansvärlden". Ett postumt spratt som skulle punktera bubblan?"

I Sydsvenskan
är författaren och kritikern Thomas Millroth mer tvivlande:
" I så fall, varför avslöjade inte Hultén själv sitt tilltag? Eller var det så enkelt att en banal impuls ledde från det ena till det andra. Han försatte sig i en situation han inte kunde ta sig ur med hedern i behåll. Till slut stod han där som en billig bedragare."
I Aftonbladet lutar Ulrika Stahre åt att Thomas Anderberg kan ha rätt:
"Hulténs motvilja mot en alltmer dominerande konsthandel - "Brillolådan som provokation var rolig; Brillolådan som investeringsobjekt var ett hån" - kan ha varit ett motiv att vilja punktera marknaden."
Stahre inflikar dock på slutet:
"Något solkas det hela igen eftersom Hultén ju själv tjänade pengar på sina falska boxar."
På Expressens kultursidor viftar Natalia Kazmierska, skribent i tidningen City och krönikör i Aftonbladet, undan Anderbergs försök, som hon ser det, att "ärerädda" Hultén.
"Det mest fascinerande är inte att hur mycket skit mäktiga män kan komma undan med, utan hur mycket möda andra är beredda att lägga ned för att försvara dem", skriver Kazmierska.
Vad var egentligen Pontus Hultens motiv?

Expressens reportrar har sedan våren 2007 lagt ned hundratals timmar på att leta efter svaret på den frågan.
Hultén dog innan Expressen inledde granskningen av Brillo-svindeln.
Han verkar aldrig ha nämnt något om sitt agerande för sin familj eller sina vänner.
Han skrev inget om det i sitt testamente.
Vi kan alltså inte veta säkert v a r f ö r.
Däremot vet vi i dag så gott som allt om exakt h u r förslaget han faktiskt agerade.
1968: Pontus Hultén låter tillverka ett mindre antal Brillo-boxar av plywood, cirka 10 stycken. Moderna museets uppmärksammade Warhol-utställning i Stockholm är då redan avslutad.
1987: Andy Warhol dör och enligt amerikansk lag upphör därmed alla eventuella tillstånd han gett att reproducera eller kopiera hans konstverk. Detta gäller såväl skriftliga som muntliga avtal.
1990: Pontus Hultén låter snickare på Malmö konsthall tillverka 105 Brillo-boxar för en utställning i S:t Petersburg. Snickarna använder spånplattor och har som förlaga en Brillo-box gjord i wellpapp som inköptes till Warhol-utställningen i Stockholm 1968. Efteråt låter han frakta lådorna hem till sitt slott i Frankrike,
1994: Den holländske konsthandlaren Ronny van de Velde köper 40 stycken Malmö-boxar av Pontus Hultén, som utfärdar ett falskt intyg att de tillverkats 1968 i Stockholm enligt Warhols anvisningar och att de ingått i den berömda Warhol-utställningen på Moderna museet. van de Velde betalar cirka 900 000 kronor för boxarna.
1995:
Pontus Hultén donerar sex stycken av de Brillo-boxar som tillverkades i Malmö 1990 till Moderna museet. Han intygar återigen falskt att boxarna producerats i Stockholm 1968. I en senare bok hävdar han också att boxarna ingått i museets Warhol-utställning.
1998: Pontus Hultén intygar på nytt falskt att Malmö-boxarna tillverkats 1968 enligt Warhols anvisningar. Denna gång för redaktörer för Catalogue Raisonné som senare ger ut ett praktverk om Warhols konstverk.
2003: Pontus Hultén erbjuder den brittiske konsthandlaren Brian Balfour-Oatts att köpa 22 Malmö-boxar. Under ett möte med konsthandlaren bedyrar Hultén, och han intygar även skriftligen, att boxarna tillverkats 1968 inför utställningen samma år på Moderna museet i Stockholm. Balfour-Oatts köper samtliga boxar för 7 miljoner kronor med hjälp av investerare.
Pontus Hultén avlider 2006. Samma år säljs en av Brillo-boxarna som tillverkades i Malmö 1990 för 1,3 miljoner kronor på auktionshuset Christies i London.
The Andy Warhol Art Authentication Board (Awab) i New York konstaterar i sin slutrapport om skandalen att Pontus Hultén missledde allmänheten och att han "förfalskade" Brillo-boxarnas "bakgrund inför The Estate of Andy Warhol, the Andy Warhol Art Authentication board och the Andy Warhol Catalouge Raisonné, och de konsthandlare, samlare och museer som köpte dessa boxar".

Skribenten Natalia Kazmierska
pekar i sin recension i Expressen av Thomas Anderbergs bok på att en rad inflytelserika män i Konstsverige kände till sanningen om åtminstone delar av Pontus Hulténs svindel, men valde att spela med. Och att de i dag blir tysta eller pratar om sin enorma respekt för Pontus Hultén när de konfronteras med frågor.
"Det är just denna blinda auktoritetstro som skapar maktmissbruk, korruption och röta i konstvärlden", skriver Kazmierska.

En av de inflytelserika män som pekas ut i boken "Den stora konstsvindeln" är Björn Springfeldt.
1990 var han chef på Malmö konsthall och den som personligen hjälpte Pontus Hultén att få kontakt med museets snickare när han skulle tillverka de 100 Brillo-boxarna.
Bara fem år senare, 1995, var Springfeldt chef på Moderna museet i Stockholm. I den rollen, avslöjar Thomas Anderberg, tog Springfeldt emot sex boxar som en donation av Pontus Hultén, som då påstod att de hade tillverkats redan 1968.
Slog aldrig tanken dig att det kunde vara samma boxar som tillverkades på Malmö konsthall?
- Det kan låta alldeles obegripligt men jag tänkte inte på det, säger Björn Springfeldt till Expressen.
- Jag reflekterade aldrig över när de var gjorda.
Thomas Anderberg säger till Expressen att Pontus Hulten menade att konst skulle vara tillgänglig för alla, ungefär på samma sätt som böcker.
- Andy Warhol ville riva ned gränserna mellan fult och fint, folk och förnämt. Han massproducerade ju konst som folk kunde ta del av för inte alls dyra pengar. Men den idén förfuskades så småningom genom att värdena steg. Det här är hur jag tror att Hulten kunde motivera det för sig själv.
Men helt säker är han inte:
- Det går inte att utesluta att ett visst mått av girighet fått grepp om honom, åtminstone när det gäller den senare affären då det är frågan om så stora summor.
- Han lurade faktiskt också människor han respekterade och kände väl.
Thomas Anderberg säger att han i sin bok kommer flera steg på vägen till en förklaring av Pontus Hulténs motiv.
- Men i varje bra gåta ska det finnas ett litet mått av mysterium kvar, säger Anderberg.

Källor: Andy Warhol Art Authentications Boards rapport 2010, Guardian, AFP, boken "Den stora konstsvindeln", Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!