Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Han gjorde schack till en världsangelägenhet

MÄSTARMÖTE. Boris Spasskij möter Bobby Fischer på Island 1972. Foto: J. Walter Green
Liev Schreiber spelar Spasskij och Tobey Maguire spelar Fischer i "Pawn sacrifice", den senaste filmen om VM-mathcen mellan Bobby Fischer och Boris Skasskij på Island 1972. Foto: Bleecker Street
14-årige Sam Sevian, USA:s "Nye Bobby FIscher", besöker Sverige i december. Foto: Nicholas Kamm
Nils Grandelius, 22, är Sveriges just nu starkaste schackspelare. Foto: Lars Oa Hedlund
I dag är den 24-årige norrmannen Magnus Carlsen världsmästare i schack. Foto: Imago Sportfotodienst
Pia Cramling, 52, internationell stormästare.

Just nu rullar filmen "Pawn sacrifice" på svenska biografer.

Berättelsen kretsar kring amerikanen Bobby Fischers berömda seger mot det väloljade sovjetiska schackmaskineriet på Island 1972.

Men att USA nyligen har fått en "ny" Bobby Fischer, är det knappt någon som har noterat.

I dag är den 24-årige norrmannen Magnus Carlsen världsmästare i schack. Annorlunda var det 1972, då ryssarna regerade och schack var världspolitik.

För det gamla Sovjetunionen var dominansen av den internationella schackscenen till och med ett tydligt bevis på att dess medborgare var intelligentare än människor från väst.

Boris Spasskij, 35, var världsmästare 1972 och Sovjet hade haft världsmästartiteln i schack oavbrutet sedan 1948 via schackgiganter som Mikhail Botvinnik, Vasily Smyslov och Mikhail Tal ("Trollkarlen från Riga").

Men just sommaren 1972 stod allt detta på spel i Reykjavik.

Det amerikanska underbarnet Robert James "Bobby" Fischer, då 29 år, hade med storm tagit sig fram till denna VM-match på ett sätt som ingen annan gjort före honom.

I kvartsfinalen 1971 körde han över den starke sovjetiske stormästaren Mark Taimanov med 6-0. I semifinalen besegrade han den danske stormästaren Bent Larsen lika enkelt. Följt av en solklar seger, mot före detta världsmästaren Tigran Petrosian.

Det enda som återstod för att Brooklyn-pojken Bobby Fischers livsverk skulle infrias var VM-matchen i Reykjavik mot världsmästaren Spasskij.

Och det enda som stod i vägen för en raserad sovjetisk dominans av schackvärlden var Fischers eget ytterst nyckfulla humör.

Han hade aldrig lyckats besegra Spasskij tidigare, men hans så kallade Elo-tal (som mäter spelstyrka) var betydligt högre.

Fischer förlorade dramatiskt det första partiet i VM-matchen och förlorade även det andra partiet, på walkover. Anledningen: Han ville byta spellokal med absurda argument som att publiken satt så nära scenen att de störde honom och att han nästan kunde "höra deras tankar".

Det var inte ens säkert att Fischer skulle spela något mer parti i matchen överhuvudtaget. Om detta, och vad som hände till slut handlar alltså "Pawn sacrifice", i regi av Edward Zwick och med Tobey Maguire i huvudrollen som den oberäknelige Fischer.

Filmen, som hade USA-premiär den 16 september i år, har hittills spelat in cirka tre miljoner dollar, ett svagt resultat, trots att "Pawn sacrifice" generellt sett har fått rätt bra kritik (även om kritikern Neil Genzlinger exempelvis, i New York Times, konstaterade att den garanterat blir en besvikelse för riktiga schackfantaster då fokuset på själva schacket är ganska skralt).

Filmen är inspelad med en förhållandevis låg budget, 19 miljoner dollar, under ganska odramatiska former i Nordamerika och på Island - så de ekonomiska förväntningarna är heller inte skyhöga.

Bobby Fischer var världsmästare i schack mellan 1972 och 1975. Han gjorde spelet populärare i västvärlden och till en världsangelägenhet,och på senare år har hans eftermäle fått en ganska kraftig renässans.

– Han är liksom pånyttfödd. Folk pratar nu om Bobby Fischer som årtusendets geni, men det fanns ju en tid när Bobby Fischer inte var lika omhuldad, konstaterar Alex Schulman i podcasten "Alex & Sigge" där han även nämner dokumentärfilmen "Bobby Fischer against the world" av Liz Garbus, som hade Sverige-premiär 2011.

En skillnad mellan filmerna är att den senare fokuserar lite mer på Fischers galna strapatser, efter att han sa ifrån sig sin världsmästartitel 1975.

Han blev både antiamerikan och nästan militant antisemit, trots att Fischers mor var av judisk börd, så också hans förmodade biologiske pappa (dock ej hans tyske styvfar, Gerhardt Fischer).

Efter att ha valt att spela en inofficiell returmatch mot Spasskij i Sveti Stefan och Belgrad i dåvarande Jugoslavien 1992 (som han vann), blev Fischer persona non grata i USA, eftersom dåvarande Jugoslavien var under FN-sanktioner på grund av krig.

Hans amerikanska pass drogs in och han levde sedan i Ungern, Tyskland, Japan, på Filippinerna och på Island där han blev medborgare 2005.

Bobby Fischers attraktionskraft i medierna - även före hans tid som "galen exvärldsmästare" - handlade lika mycket om hans excentriska och oberäkneliga mentalitet, som hans spelstyrka.

Inför VM-matchen 1972 hade stämningen mellan Fischer och det ryska schackförbundet redan varit infekterad i minst tio års tid. En av Fischers allvarligaste anklagelser var att ryssarna i internationella schackturneringar systematiskt gick med på, eller gjorde upp om, korta remier sinsemellan för att spara krafter och trötta ut just honom. Han blev inte populärare när Sports Illustrated i augusti 1962 publicerade en intervju med Fischer, vars rubrik var citatet: "The Russians have fixed world chess".

Inför själva matchen var Bobby också i psykologisk högform. Han bojkottade öppningsceremonin och drabbningen fick exempelvis skjutas upp i två dagar, för att Fischer plötsligt tyckte att prispengarna var alldeles för låga. Något som löstes när den brittiske miljonären och schackfantasten Jim Slater gick in med privata medel - närmare en miljon kronor. Och även då behövdes övertalningsinsatser från USA:s dåvarande utrikesminister Henry Kissinger.

Ett bevis om något, för hur viktig matchen var för det så kallade "Kalla kriget" mellan väst och öst.

Det har i dessa dagar inte alls fått lika mycket uppmärksamhet att Sam Sevian, som anses vara USA:s mest lovande unga spelare i dag, blev internationell stormästare redan som 13-åring. Han har alltså slagit Fischers dåtida notering som erövrade titeln som 15-åring, vilket var rekord 1958.

Sam Sevian kommer för övrigt till Sverige i vinter, för att spela den anrika och världskända schackturneringen Rilton Cup på Södermalm i Stockholm den 27 december, en dag efter sin 15-årsdag. Men när den nyheten presenterades på turneringens hemsida tidigare i år valde Sevian att undvika jämförelser med legendaren Fischer, som dog av njursvikt för sju år sedan.

– Det är mycket kvar att bevisa för att göra den jämförelsen. Att snabbt nå nya milstolpar är en sak, att vara en världsspelare och mästare en helt annan, konstaterar Sevian.

I ärlighetens namn ska också tilläggas att schackutvecklingen har gått framåt i rasande takt sedan Bobby Fischers epok. Spelet har fått mer uppmärksamhet i skolorna i många länder, det finns betydligt fler schacktränare och tillgängligheten till aktuella stormästarpartier och annat träningsmaterial via internet är nästan oändligt.

Därför blev det heller ingen stor överraskning för schackvärlden när det norska då blott 22 år gamla schackfenomenet Magnus Carlsen erövrade världsmästartiteln i Chennai i Indien 2013.

Carlsens framgångar resulterade i schack-feber i Norge för ett par år sedan. Både tv-kanalen NRK och tidningen VG direktsände Carlsens VM-partier mot den indiske världsmästaren Anand i totalt cirka hundra timmar. Och som mest hade NRK 1,5 miljoner tittare, trots att vårt västra grannland bara har drygt fem miljoner invånare.

Och till det norska schackförbundets stora glädje stod undervisningen still i många skolor när partierna i Chennai pågick.

Denna vecka deltar världsettan Magnus Carlsen i snabbschack-VM, som han vann under måndagen. och blixtschack-VM, som avgörs i dag i Berlin.

Sverige har å andra sidan inte haft någon ledande spelare i världseliten på herrsidan sedan Ulf Anderssons glansdagar på 70- och 80-talet. Arboga-sonen Ulf, som nu bor i Sverige igen efter många år utomlands, var som bäst rankad fyra i världen 1983. Före sig på världsrankingen hade han bara de före detta världsmästarna Anatolij Karpov och Gary Kasparov samt det jugoslaviske "angreppsgeniet" Ljubomir Ljubojevic.

Sveriges mest lovande spelare i dag anses den 22-årige stormästaren Nils Grandelius vara. Nils är i och för sig inget exceptionellt underbarn, men han säger själv att det inte heller är något absolut måste:

– Jag tror egentligen inte att det finns någon gräns för det. Genom historien har vi sett spelare utvecklas väldigt tidigt, för att sedan stanna upp, men också spelare som kommit fram relativt sent. Den generella trenden är att spelarna kommer in i världseliten vid yngre ålder nu än förr, men även i dag finns det många undantag, säger Grandelius.

Nils, som blev stormästare 2010 och som nyligen vann en stark stormästarturnering i Abu Dhabi, är rankad på 112:e plats bland världens i dag aktiva stormästare.

Just nu jobbar Sveriges Schackförbund för att hjälpa Nils Grandelius att ta sig in i den absoluta världseliten, via den nya satsningen "Team Grandelius".

Men Nils. Rent resursmässigt, sett till stödet för schacket i Sverige, är det överhuvudtaget möjligt att få fram en svensk världsmästare i schack?

– Absolut. Det fanns inte mer resurser för schack i Norge, före Carlsen, än vad det finns i Sverige i dag. När någon börjar närma sig världseliten, så tenderar resurserna att öka.

Antalet internationella stormästare i Sverige har numera passerat 20-strecket, men fortfarande finns det bara en damspelare i den skaran, den nu 52-åriga Pia Cramling. Hon spelar fortfarande, stundtals, bländande schack och överraskade de flesta - sig själv inräknad - när hon slutade fyra i dam-VM i våras.

Enligt officiella siffror från världsschackförbundet Fide finns det över 605 miljoner personer på jordklotet i dag, som regelbundet spelar schack.

Det är betydligt fler än när Fischer och Spassky drabbade samman 1972.

Å andra sidan så är det nog få som tror att schacket någonsin igen kommer att hamna i rampljuset på det sätt som det gjorde då.