Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Gudrun Schyman gör som Barack Obama

Feministiskt initiativ, med en av sina talespersoner Gudrun Schyman, har gett ut en skiva till försäljning där ett femtiotal svenska artister ställer upp och stödjer partiet.
Foto: Emil Nordin

Feministiskt initiativ bad popeliten om hjälp att ragga röster. Gensvaret var enormt.

I går släpptes partiets valskiva med musik från internationellt kända artister som Robyn, Nina Persson och The Knife.

Taktiken är känd från USA där Barack Obama i de senaste två folkomröstningarna haft ett imponerande kampanjstöd från såväl Beyoncé som Bruce Springsteen.

Men till grund för denna enorma amerikanska trend finns egentligen ingenting som tyder på att det faktiskt fungerar när det kommer vill väljaren.

KÄNDISAR SOM STÖTTAT USA:S PRESIDENT-KANDIDATER

Al Jolson beskrivs som den första kändisen som ställde upp för en politiker, Warren Harding i valet 1920.

-

Frank Sinatra har stöttat John F Kennedy i valet 1960. Senare även Hubert Humphrey och Ronald Reagan.

-

Gary Cooper var en supporter av Calvin Coolidge och Herbert Hoover och senare Thomas Dewey.

-

Ella Fitzgerald deltog i John F Kennedys kampanjer.

-

Dean Martin var medlem i "Jack Pack" som stöttade John F Kennedy.

-

Woody Allen stöttade Gene McCarthy 1986.

-

Barbra Streisand sjöng för Gene McCarthy och senare för Hillary Clinton.

-

Meatloaf var i den senaste valkampanjen på Mitt Romneys sida.

-

Kelly Clarkson meddelade att Ron Paul var hennes politiker 2012.

Oavsett om publiken bestod av Jay Z-fans eller inte, och oavsett om de kunde låttexten till "99 problems", så förstod de det roliga i framträdandet denna novemberkväll 2012, dagen före valet i USA.

"If you're having world problems, I feel bad for you son. I got 99 problems but Mitt ain't one", rappade megastjärnan om republikanernas kandidat Mitt Romney - till publikens jubel. Med och skapade scenhistoria just där och då var även Bruce Springsteen.

Målet var att tippa över de sista osäkra väljarna till Obamas sida, och att just superduon Jay Z/Springsteen stod där sa något om den dragningskraft Barack Obama hade, och fortfarande har.

Så sent som i fjol samlade presidenten sina styrkor igen i hopp om att vända opinionen inför den sista anmälningsdagen till "Obamacare".

Den statliga onlinehandelsplatsen för sjukförsäkringar, HealthCare.gov, hade förföljts av problem. Personer som blivit lovade att de skulle kunna behålla sina försäkringar hade blivit av med dem. Osäkerheten växte och presidenten själv hade svårt att tränga igenom klagobruset med sitt budskap om reformen som nödvändigt skydd för stora delar av befolkningen.

Enligt Visa Huset ledde presidentens satsning till 5 000 olika tillställningar runt om i USA, där stöd för reformen yttrades. Barack Obama bjöd på sig själv mer än någonsin tidigare och lät sig låtsasintervjuas av skådespelaren Zach Galifianakis i satirshowen "Funny or die".

Representanter för kändisar, som Oprah Winfrey, Alicia Keys och Jon Bon Jovi, flögs till Washington för att utbildas i sjukvårdsreformen i Vita Huset. Basketspelaren LeBron James ställde upp i Youtube-klipp och marknadsförde presidentens lagförslag. Ju fler som syntes, desto fler verkade haka på.

Mammor till Jonah Hill, Adam Levine från Maroon 5, Alicia Keys och Jennifer Lopez, gjorde gemensam tv-reklam.

Totalt twittrade 70 A-kändisar som Ellen DeGeneres, Zach Braff, Zooey Deschanel, John Legend och Pharell Williams ut #GetCovered till ett följarantal av 90 miljoner konton.

Obama nådde också sitt mål i och med att över sju miljoner människor skaffade sig försäkringen i det initiala skedet.

Enligt administrationen, mycket tack vare kändisarnas hjälp.

Även historien talar till kändisarnas fördel, i alla fall i teorin. Redan på 20-talet ställde sång- och dansmannen Al Jolson (som då kallades "världens främste underhållare") upp för kandidaten Warren Harding som krossade sin utmanare, James Cox - 404 elektorsröster mot 127.

Jolson sjöng till och med den egna låten "Harding, you're the man for us", enligt Huffington Post. 1924 följde Jolson upp succén och stöttade Calvin Coolidge, för vilken han sjöng "Keep cool with Coolidge".

John F Kennedy var 1960 enormt uppvaktad av kändiseliten (Rat Pack kallade sig tillfälligt Jack Pack, efter presidentens smeknamn). En kändiselit han i mångt och mycket själv tillhörde.

I en tidigare intervju med TT konstaterar statsvetaren och Socialdemokraten Stig Björn Ljunggren att fenomenet med artister som engagerar sig politiskt kom till Sverige redan på 80-talet då Jokkmoks-Jokke turnerade med Moderaternas valkampanj.

- Nu ser vi det tydligast i Almedalen, säger PR-konsulten Niclas Lövkvist från byrån Agency till Expressen.

- Där värmer ofta artister och stå-upp-komiker upp inför partiledarnas tal. Det är ett politiskt statement från artisternas sida förstås, du skulle inte ställa dig just där om du inte sympatiserade med partiet.

Två av de som synts i Almedalen är Marit Bergman och Moneybrother.

Lövkvist konstaterar att det absolut är en amerikansk trend som börjar få fäste i Sverige, i den stundande valrörelsen i synnerhet.

Han konstaterar att det absolut är en amerikansk trend som börjar få fäste i Sverige, i den stundande valrörelsen i synnerhet.

- Det är en osvensk företeelse på så sätt att vi helst inte pratar om vilket parti vi röstar på. I USA är det mer självklart att du är öppen med din kandidat. Även om vi haft artister som Michael Wiehe som sjungit väldigt mycket politiska låtar, säger Lövkvist vidare.

Feministiskt Initiativs nya skiva rymmer ett 50-tal artister. Däribland Robyn, Nina Persson med sitt projekt A Camp, The Knife och Marit Bergman.

Det är det första projektet av sitt slag i Sverige och många av artisterna har uttalat sitt stöd för partiet.

Robyn sa enligt Fi:s hemsida att hon "tycker att Fi bedriver ett otroligt viktigt arbete" och att hon gärna stöttar partiet. Nina Persson sa att "det slår mig så ofta hur skevt det fortfarande är, trots att man vill tro att Sverige är i framkant när det gäller mänskliga rättigheter".

Klara Force som spelar gitarr i gruppen Crucified Barbara, också medverkande på skivan, säger till Expressens Linda Flood:

- Partiet står för feminism och antirasism som vi står för. Visst finns det alltid en risk för smällar när man tar ställning för en sak men det får man ta för att kunna visa sin åsikt. Jag tycker att det finns andra bra politiska alternativ i Sverige men det här känns rätt för oss.

Niclas Lövkvist tycker att svensk politik gör rätt i att närma sig kulturen mer.

- Folk gillar musik, men inte alltid politiker. Det här är ett kul sätt att föra in ett behagligt moment i politiken. Jag tror på att utnyttja partisympatier från kända människor, det hjälper oss som väljare att få en annan bild av vad de står för.

En som var tidigt ute att visa sitt partistöd var Wille Crafoord. 2006 spelade han för Moderaterna.

- Det har aldrig varit något problem för kulturpersonligheter att stödja vänstern, dessutom ganska radikal vänster. Mig veterligen har det inte funnits någon som givit sitt stöd åt den andra sidan, har Wille Crafoord sagt tidigare till TT.

Han gjorde inför valet 2010 låten "Flyter" tillsammans med Mange Schmidt och Sofia Talvik.

Över det politiska spektrat hittar man även artister som Linda Bengtzing som flera gånger framträtt för Centern liksom Carola som spelat för Kristdemokraterna.

- Det är ett faktum att vänstern har bättre musiksmak, säger Niclas Lövkvist med ett skratt och konstaterar att alliansen gör bäst i att inte försöka matcha Fi.

- Jag gissar att det här har att göra med att konstnärsvärlden generellt - bild eller musik - uppfattar att vänstern är mer vänligt inställda till vad de håller på med.

Skillnaden i blockens stöd är lika tydlig i USA. Medan republikanska kandidater måste vända på varje sten - ofta i den amerikanska söderns countryfästen - för att hitta sympatisörer i underhållningsbranschen, så köar de största för Barack Obama.

Det händer titt som tätt att artister till och med hör av sig till högerpolitikerna och ber dem sluta använda deras musik.

Just Bruce Springsteen hade en livlig sådan uppgörelse med Ronald Reagan 1984 efter att den då sittande presidenten använde "Born in the USA" i sin omvalskampanj.

Tom Petty reagerade på samma sätt när Michele Bachmann spelade hans "American Girl" under två kampanjevent 2011. Han skickade henne en juridisk order om att upphöra med detta. (Hillary Clinton använde samma låt 2008, utan att höra något från Petty.)

Men oavsett vad artisterna och politikerna säger om värdet av deras medverkan finns lite som verkligen tyder på att det skulle hjälpa någon att vinna val.

Tidningen Harvard Political Review citerar i en artikel Patrick Warfield, en specialist på amerikansk musikkultur vid University of Maryland, som säger att musik i valkampanjer "i princip inte har någon effekt alls på hur folk röstar".

I en rapport från Northwestern University i USA står att läsa att anledningen till att det finns så lite vetenskaplig grund är att det i princip är omöjligt att bedöma skillnaden en artist gör jämfört med vad som sker i övrigt i kampanjen.

Författarna konstaterar dock att Oprah Winfreys stöd till Barack Obama 2007 är det närmaste man kan komma ett bevis för att kändisskap hjälper.

"Winfreys förmåga att influera sina supportrars agerande är imponerande", står att läsa i rapporten.

Som exempel har forskarna på Northwestern publicerat statistik på vad som hände med två böcker som Oprah lyfte fram i sin bokklubb.

"Försäljningen av båda böckerna ("Anna Karenina" och "Love in the time of cholera") ökade hundratals gånger direkt".

Efter Winfreys uttalade stöd för Obama svarade 23 procent av de tillfrågade i en undersökning från Pew research center, att det var "mer troligt" att de skulle rösta på den okände senatorn efter tv-stjärnans uttalande.

Northwesterns rapport kom dock också fram till att kändisar generellt inte verkar påverkar vilken kandidat en väljare lägger sin röst på.

Men, säger Patrick Warfield i Harvard Political Review;

- Det kan ha en viss inverkan på entusiasmen att bli involverad i en kampanj och faktiskt uppmuntra människor att gå och rösta.