Många vikingar for i österled och hamnade för mer än tusen år sedan i det som är dagens Ryssland. De seglade över Östersjön i sina drakbåtar och härjade bland lokalbefolkningen enligt tidens sed. Många av dem slog sig ned för gott i det nya området.
Den ryska Nestorkrönikan från början av 1100-talet, som till stor del är legend, berättar hur lokala stammar bjöd in vikingahövdingen Rurik att härska över dem. Vikingar grundade de viktiga stadsstaterna Novgorod och Kiev som så småningom utvecklades till det första ryska tsardömet. Det är historiskt omtvistat exakt hur stor roll vikingar spelade för Rysslands bildande – men det står i alla fall klart att svenskar var på plats vid det stora grannlandets födelse.
Sverige blev en regional stormakt
Under senare århundraden utkämpade Sverige och Ryssland stora krig om herraväldet över Östersjön. Det handlade om att kontrollera handeln och därmed de väldiga inkomsterna. Till en början gick det bra för svenskarna som lyckades besegra den redan då mycket större grannen i öster – och Sverige blev en regional stormakt.
Men efter Karl XII:s nederlag i slaget vid Poltava 1709 var det bara en tidsfråga innan den svenska stormaktstiden var över. Efter flera förlorade krig tvingades Sverige 1809 avträda Finland, den östra rikshalvan, till Ryssland. Därmed var den ojämna matchen definitivt slut. Svenskarna har inte ens varit på banan sedan dess utan mest ägnat sig åt signalspaning, som irriterat men aldrig hotat ryssarna. Precis som med FRA i dag.
- Ryssland har alltid haft större folkmängd och krigsmakt. Men under 1600-talet var ryssarna upptagna på annat håll, bland annat med krig mot Turkiet. Och de hade inbördesstrider, den så kallade stora oredan, säger Ingmar Oldberg, Rysslandsexpert på Utrikespolitiska institutet.
- Därför kunde Sverige dominera under 1600-talet och ta total kontroll över Östersjön. Sverige hade kustområdena runt Östersjön, Finland, Baltikum och en flotta som dominerade. Sverige ville kontrollera den ryska handeln.
- Men efter Karl XII tappade vi Baltikum och Ryssland tog över som stormakt. Ryssland växte i styrka och tog Finland 1809. På grund av styrkeförhållandena var det ofrånkomligt att Sverige förlorade till slut, säger han.
Allians med arvfienden Ryssland
I det läget räddades Sverige av att landet fick den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte som kung. Han var en av Napoleons närmaste män och under kunganamnet Karl XIV Johan lade han om den svenska utrikespolitiken radikalt. Han styrde Sverige in i en allians med arvfienden Ryssland – och fick en union med Norge som tröstpris efter förlusten av Finland.
Stämningarna i Sverige fortsatte trots detta att vara revanschistiska under stora delar av 1800-talet. Precis som de hade varit under 1700-talet då Sverige drogs in i flera krig mot Ryssland just för att man ville ge igen för nederlagen. Under 1800-talet ledde denna opinion dock inte till krig, utan fick mest sitt uttryck i högtidstal och annan retorik.
- Hela 1700-talet präglades av konkurrens och konflikt mellan Sverige och Ryssland. Fram till mitten av 1800-talet såg Sverige Ryssland som fiende och i Ryssland såg man med misstänksamhet på Sverige. Efter förlusten av Finland 1809 hade den svenska eliten fantomsmärtor i 100 år, säger Kristian Gerner, professor i historia vid Lunds universitet.
- Efter Krimkriget utvecklades i alla fall kulturella och ekonomiska relationer. Affärsmän som bröderna Nobel verkade i Ryssland. Samtidigt kvarstod misstänksamheten i svenska militära kretsar.
- De svensk-ryska kontakterna bröts under första världskriget och ryska revolutionen. Sedan hade Sverige en bild av det sovjetiska Ryssland som ett kommunistiskt hot. Sovjet såg demokratin Sverige som en utpost för det västliga systemet, säger han.
"Det var en enda röra"
Kristian Gerner beskriver hur den hur den gamla rysskräcken gick över till kommunistskräck efter den bolsjevikiska revolutionen i Ryssland 1917. Han nämner som ett exempel det så kallade kosackvalet 1928 när dåvarande högerpartiet visade bilder på kosacker på sina valaffischer och varnade för "Moskva".
- Det var en hopblandning av den gamla rysskräcken från 1700-talet och den nya kommunistskräcken. Det var en enda röra. I dag finns det okunskap och oförståelse, men ingen rysskräck, säger han.
- I Sverige har den breda allmänheten kvar bilden av Ryssland som ett konstigt, mystiskt hot. Däremot vet den svenska samhällseliten mera om Ryssland, särskilt vissa kulturkretsar.
- I Ryssland är det tvärtom. Där är eliten betydligt mera misstänksam mot Sverige än vanligt folk. Den ryska makteliten med Vladimir Putin i spetsen har en paranoid världsbild där Sverige är en del av sammansvärjningen mot Ryssland, säger han.
Carolina Vendil Pallin, forskningsledare i Rysslandsprojektet på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), delar hans uppfattning att det är skillnad på den ryska regimens och det ryska folkets attityd till Sverige.
- Generellt har den ryska befolkningen en väldigt positiv bild av Sverige. Det visar också opinionsmätningar. När jag träffar ryssar är de alltid väldigt positiva till Sverige, säger Carolina Vendil Pallin.
- På politisk nivå är det mera kritik av Sverige. Regimen är irritierad på svenska uttalanden. Statskontrollerade medier framställer Carl Bildt som CIA-agent, säger hon.
Under det kalla krigets decennier efter andra världskrigets slut förmörkades de svensk-ryska förbindelserna av en rad "affärer". Diplomaten Raoul Wallenberg försvann i sovjetisk fångenskap 1945. Sovjet sköt ned ett svenskt spaningsplan av typ DC3 och ett sjöräddningsplan av typ Catalina 1952. Överste Stig Wennerström greps som sovjetisk spion 1963 och förre stabsofficeren Stig Bergling greps som spion 1979.
"Välvilligt inställda till varandra"
Under 1980-talet rapporterades en rad misstänkta sovjetiska utbåtskränkningar, men det enda faktiska beviset var den sovjetiska ubåt som gick på grund i Karlskronas skärgård 1981.
Under 1990-talet, efter Sovjetunionens fall, förbättrades de svensk-ryska förbindelserna rejält. Höjdpunkten var dåvarande ryske presidenten Boris Jeltsins besök i Sverige 1997.
- Under 1990-talet var Sverige och Ryssland ganska välvilligt inställda till varandra. Sverige hjälpte till med Sida-projekt. Ryssland var upptaget av inre problem som striderna i Tjetjenien, säger Ingmar Oldberg, forskare i Rysslandsprogrammet på Utrikespolitiska institutet.
- Sedan på 2000-talet svalnade relationerna igen. Sverige motsatte sig Nord Stream, den ryska naturgasledningen genom Östersjön. Och Ryssland tyckte väldigt illa om Carl Bildts uttalanden om Georgienkriget, han jämförde det ryska ingripandet med den tyska inmarschen i Sudetområdet.
- Under senare år har mänskliga rättigheter och demokrati seglat upp som viktiga frågor. Sverige håller hög profil i båda och det väcker irritation i Ryssland, där man anklagar Sverige för inblandning i landets inre angelägenheter, säger han.
Svenska Rysslandskännare tror inte att den nya FRA-affären kommer att påverka förbindelserna mellan Ryssland och Sverige. Det är sedan länge känt att Sverige ägnar sig åt signalspaning och samarbetar med Nato. Den enda skillnaden är att det hela nu är offentligt.
- FRA-affären kan den ryska regimen använda i inrikespolitisk propaganda för att visa att Ryssland är inringat och hotat. Mycket hos Putin handlar om att få legitimitet för sig och sin härskande klick. De visste om signalspaningen sedan tidigare, säger Kristian Gerner.
- Nu har det ju blivit offentligt i hela världen att Sverige är förankrat i Natosfären. När ryssarna redan vet om det kanske det är lika bra för Sverige att löpa linan ut och bli medlem i Nato, säger han.
Mats Johansson, riksdagsman (M) och författare till boken "Kalla kriget 2.0" som utkom tidigare i år, kallar den svenska signalspaningen mot Ryssland för "världens mest kända hemlighet".
- Sverige har signalspanat sedan 1940-talet, det är inget att förvånas över. Det ligger i Sveriges intresse, det är en del av Sveriges försvar. Det sker inte på uppdrag av USA, säger Mats Johansson.
- Den svenska signalspaningen är en konstant faktor i relationerna med Ryssland. En annan konstant är det sovjetiska och ryska intresset för spionage i Sverige. De har god inblick i Sveriges försvarsplaner sedan Wennerström och Bergling, nu har deras ekonomiska spionage tilltagit.
"Finns anledning att frukta Ryssland"
- Det finns anledning att frukta Ryssland, hotet är inte gripet ur luften. I dag är hotet inte en massiv invasion över gränsen som förr. Det handlar om risken för att ett aggressivt och upprustat Ryssland ska dra in Sverige i en konflikt i Östersjön. Om det blir krig kommer någon att besätta Gotland eftersom vi inte kan försvara ön, säger han.
Av geografiska och historiska skäl fortsätter förbindelserna med Ryssland att stå högt på den svenska politiska dagordningen. Ett odemokratiskt Ryssland med maktpolitiska ambitioner är en osäkerhetsfaktor i det svenska närområdet precis som det varit i hundratals år.
- Sverige var regional stormakt på 1600-talet, sedan dess är vi en obetydlig gränsstat. Vi ska aldrig överdriva vår betydelse. Vi är bara en liten bricka i spelet för Ryssland, säger Ingmar Oldberg.
- De är en stormakt, vi är en liten men något besvärlig gränsstat. Ganska rik men utan inflytande, säger han.
