Amerikanska marinbiologen Rachel Carson varnade i "Tyst vår" för gifterna – och skakade världen.
Amerikanska marinbiologen Rachel Carson varnade i "Tyst vår" för gifterna – och skakade världen.

Gnistan som tände hela miljörörelsen

Publicerad

Hennes bok blev gnistan som tände hela miljörörelsen. Den amerikanska marinbiologen Rachel Carson varnade i "Tyst vår" för det ohämmade användandet av miljögifter och bekämpningsmedel - och skakade om en hel värld. Hon besegrade mäktiga industriintressen och nu, 50 år senare, har hennes idéer lett till miljöskyddslagar och naturvårdsverk. Samtidigt varnar forskare för att vårt vardagsliv i dag översvämmas av tusentals otestade kemikalier med okända effekter.

Lyssna på podversionen av artikeln i mp3-spelaren eller ladda ned det här.

Prenumerera på Expressen Dokument via iTunes och hör nya avsnitt varje dag.

Boken som tände hela miljörörelsen

Hon kritiserade framför allt jordbrukets massiva besprutning med miljögiftet D DT mot skadeinsekter - och var en av de första som visade hur giftet spred sig allt högre upp i näringskedjan.

Hon varnade för att fåglarna skulle försvinna och fågelsången upphöra. Hon skrev att vi därmed skulle få en "Tyst vår" som den svenska utgåvan av hennes epokgörande bok hette när den kom 1963, ett år efter det amerikanska originalet "Silent spring".

Rachel Carsons rön var inte nya, men hon formulerade dem slagkraftigt och de fick därmed en enorm sprängverkan. Den kemikaliska industrin i USA kände sina intressen hotade och gick till våldsamt motangrepp.

- Kemiindustrin gick till enormt hård attack mot henne som person. De kallade henne hysteriskt fruntimmer och försökte undergräva hennes vetenskapliga trovärdighet, säger Cynthia de Wit, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet.

- Rachel Carson stod emot den enorma pressen. Hon bemötte attackerna lugnt och sakligt. Hon stod upp för människor och miljö, hon backade inte.

- Jag beundrar hennes mod och lugn. Hon stod ensam, i dag är vi många. Hon är en stor inspiration för mig och andra miljöforskare som också får slängar av industrin, säger hon.

Cynthia de Wit berättar att hon forskar om miljögifte, flamskyddsmedel, och att hon själv utsatts för attacker från industrin.

- Det är en allmän strategi att attackera den som kommer med obekväma budskap. I sådana stunder tänker jag på Rachel Carson. Om hon kunde stå emot pressen, så kan jag göra det, säger hon.

Rachel Carson var kontroversiell för att hon gick emot den förhärskande framtidsoptimismen och teknikvänligheten. Det var en tid när alla problem skulle lösas med ny teknik och nya kemiska och biologiska landvinningar. I USA förde man stora kampanjer för att använda mer giftiga besprutningsmedel i jordbruket vilket skulle öka livsmedelsproduktionen. Därför var hennes idéer så utmanande för etablissemanget.

Hennes bok kom också i exakt rätt ögonblick. USA hade just fått en ung och dynamisk president, John Kennedy, som var öppen för nya idéer och strömningar. Han noterade uppståndelsen kring "Tyst vår" och tillsatte en vetenskaplig kommitté för att utreda miljögifters inverkan. Samtidigt ordnade amerikanska kongressen offentliga utfrågningar där också Rachel Carson vittnade.

Sedan gick utvecklingen snabbt i många länder. Miljölagar stiftades och miljömyndigeter inrättades, DDT förbjöds. I Sverige fick vi 1969 miljöskyddslagen och naturvårdsverket, 1970 DDT-förbud.

Men Rachel Carson fick inte uppleva sin seger. Hon dog i cancer vid 56 års ålder 1964, men hann i alla fall se början på miljörörelsens uppvaknande.

Miljöhistorikern Erland Mårald säger att Rachel Carsons idéer fick snabbt genomslag i Sverige där man redan på 1950-talet hade haft en diskussion om förgiftade rovfåglar. Miljön kom upp på den politiska dagordningen i USA och många andra länder. I Sverige anordnades 1963 en konferens där jordbruksindustrins intressen ställdes mot de nya idéerna.

- Många i Sverige blev överraskade. Man hade reformerat sedan 1930-talet och fått bort "Lortsverige". Nu kom i stället osynliga smygande gifter, det blev ett uppvaknande, säger Erland Mårald, professor i idéhistoria vid Umeå universitet.

- Den socialdemokratiska synen kom att dominera. Man skulle reformera bort miljöproblemen genom dialog med industrin. Industrin och miljön skulle gå hand i hand med hjälp av ny teknik, modernisering, ekonomiska morötter.

- Det fanns också en mera radikal inställning. Man måste ändra samhället, ändra vårt sätt att leva. Men de idéerna fick aldrig politiskt genomslag, säger han.

Björn Gillberg, veteranen bland svenska miljödebattörer som bekämpat gifter och utsläpp i snart 50 år, säger att han är "evigt tacksam" mot Rachel Carson för att hon "skakade om". Han satt många år i en amerikansk stiftelse uppkallad efter henne.

Han anser att man kan lära sig mycket av både hennes vetenskapliga rön och av hur samhället bemötte henne.

- Hennes bok var en väckarklocka för mig och många andra. Man kan lära sig av samhällets ointresse att lyssna när väckarklockan ringer. Det är intressant hur illa bemött hon blev i början av myndigheter och industri, rena förtalskampanjen, säger Björn Gillberg, grundare av Miljöcentrum och i dag vd på Värmlandsmetanol som ska bygga en fabrik för att tillverka fordonsbränslet metanol av skog.

- Det var en skrämmande första reaktion från myndigheterna, kemikalieindustrin och det politiska systemet. De lyssnade inte alls, det var bara förlöjligande och bortförklaringar, säger han.

Enligt Gillberg möter en forskare som kommer med nya rön reaktioner i tre faser. Först förnekandet: allt sägs vara bra, testat och godkänt. Om forskaren inte ger upp är nästa fas smutskastande och förringande. Men om personen med de nya idéerna står på sig och lyckas bilda opinion, blir det så småningom politiskt gångbart och leder till nya lagar. Det är tredje fasen, uppvaknandet.

Det är uppenbart att Björn Gillberg inte bara talar om Rachel Carson utan också om sina egna erfarenheter när han beskriver de olika faserna.

- Jag är inte säker på att vi är klokare och mera lyhörda i dag. Det här ofelbarhetssystemet finns fortfarande i samhället, säger Gillberg.

- När Rachel Carson skrev sin bok fanns bara bråkdelen av de kemikalier vi har i dag. Det har tillkommit tiotusentals otestade kemikalier i vardagsmiljön. Flamskydd i datorer och textilier, mjukgörare i plaster, tveksamma färger i kläder.

- Det handlar inte bara om cancer utan om allergirisker och hormonliknande ämnen som kan påverka tillväxt och kön, säger han.

Samtidigt som Rachel Carson hyllas över hela välden finns det ett utbrett näthat mot henne. Debattörer och webbplatser anklagar henne för "massmord" på miljontals människor som skulle kunna ha räddats från att dö i malaria om inte hennes bok hade lett till DDT-förbud.

Professor Cynthia de Wit avvisar bestämt sådan kritik och påpekar att DDT inte är totalförbjudet, utan tillåtet för att bekämpa malaria.

- Kritikerna bortser helt från att DDT hade slutat att fungera mot malariamygg långt innan Rachel Carson skrev sin bok. Eftersom man sprutade överallt hade myggorna blivit resistenta. I dag använder man DDT i punktinsatser inomhus, säger Cynthia de Wit.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag