Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Girigheten fick banken Carnegie på fall

Palatset. Här i "Tändstickspalatset" på Västra Trädgårdsgatan 15 i Stockholm hade Carnegie sitt huvudkontor vid tidpunkten för händelserna 2008. Foto: Jan Düsing

Under lång tid var den anrika investmentbanken Carnegie ett till synes framgångsrikt börsbolag - en symbol för den mytomspunna finansvärlden.

Men mångmiljonbonusar och högt risktagande styrde firman åt fel håll. Det goda självförtroendet i kombination med girighet blev bankens fall.

Carnegie togs över av staten under dramatiska former mitt under brinnande finanskris 2008.

I "Det är jag som äger Carnegie" berättar ekonomijournalisten Karolina Palutko Macéus vad som egentligen hände. Expressen publicerar i dag ett längre utdrag ur boken.

Titeln en replik av Bo Lundgren

■ "Det är jag som äger Carnegie - maktspelet om Sveriges mest anrika investmentbank" av Karolina Palutko Macéus kommer ut i dagarna på Ekerlids förlag.

■ Författaren har intervjuat 140 personer som på olika sätt varit inblandade i Carnegie, Riksgäldens övertagande och efterspelet. Den ende som inte ställt upp på en personlig intervju är Peter Norman, som i dag är finansmarknadsminister och då bland annat var ordförande i Carnegie.

■ Titeln är hämtad från när dåvarande Riksgäldschefen Bo Lundgren skulle ta sig in i Carnegies huvudkontor i Kreugerpalatset i Stockholm. När han stoppades av vakter som undrade vad han hade där att göra, lär Lundgren ha svarat: "Det är jag som äger Carnegie."

Carnegiehärvan

Den anrika investmentbanken går från ett till synes framgångsrikt börsbolag till total kollaps på kort tid.

2007 visar sig tradingportföljen vara övervärderad med 630 miljoner kronor. Finansinspektionen utdömer det högsta bötesbeloppet någonsin mot en bank, 50 miljoner kronor och en varning. Vd och styrelse tvingas bytas ut.

Sommaren 2008 dyker en otillåten stor kredit upp i bankens böcker.

Drygt en månad efter Lehman Brothers kraschar tvingas banken göra en miljardreservering och ansöka om en nödkredit från Riksbanken för att överleva.

10 november tas banken över av staten på ett dramatiskt sätt. Mångmiljardbelopp går upp i rök och 11 000 aktieägare blir av med sina investerade pengar.

I dag ägs banken av riskkapitalister som planerar att sätta bolaget på börsen igen.

Vad kostar 100 000 guppyfiskar i maj?

Carnegie är en arbetsplats med gott självförtroende. En inspirerande miljö om man så vill eller "ingen begränsande miljö", som en del uttrycker det. Flera personer beskriver den som rent av skruvad, våghalsig och väldigt tävlingsinriktad. Det bettas inte bara i marknaden. Man slår vad om allt. Hela tiden. Verkligen allt. Det kan vara alltifrån vem som kan åka Vasaloppet snabbast till vem som kan dricka flest chokladpucko eller äta flest Big Mac på kortast tid. I bettingpärmen, som har en central plats i mäklarhallen, finns vadslagningarna nedskrivna.

Vid fotbollsmatcher ställs odds. Men det stannar inte vid det. Faktiska målterminer eller väderoptioner ställs ut i marknaden. Hur många mål blir det i fotbolls-VM eller kommer det regna den 15 juni? Mäklare från andra firmor som Hagströmer & Qviberg eller Aragon ringer och köper, det är som en intern lekstuga för branschen. Är det riktigt tråkigt på börsen kan det spåra ur fullständigt.

"Vad kostar 100 000 guppyfiskar med leverans i maj?" Ingen vet så då börjar tradingen ställa pris. Utmaningen är tagen. Devisen är att det går att ställa pris på allt. Terminen börjar handlas. Nu kanske inte intresset för just den här terminen blev så stor, berättar en person. Någon leverans behöver därför aldrig göras på just guppyfiskar, men det illustrerar på ett bra sätt hur gränserna över vad som är okej tänjs hela tiden. "Det här var förmodligen olagligt, men kul. Branschen var mer kollegial på den här tiden", säger en före detta anställd.

Och bonusen, den är i centrum. Pengar är alltid i centrum. Det är den i hela finansbranschen. Men särskilt på Carnegie. Investmentbanken är också vida känd för sina ersättningar och gång efter annan förklarar också ledningen för aktieägare och allmänheten hur viktigt det är att betala de anställda ordentliga löner och bonusar, annars tar konkurrenterna dem.

Många på Carnegie minns särskilt en Saxmäklare som så fort bonusen landat sprang iväg och köpte en ny Rolex eller en ny Porsche. Han gick under smeknamnet "glidaren". Men han levde också högt över sina tillgångar. För Saxmäklarna, som själva inte hade någon kontakt med kunderna, hörde inte till de på firman som tjänade bäst. Det gjorde tradingavdelningen och kundmäklarna. Men ytan var viktig.

"Vi skojade ofta med honom. Han var så mån om det yttre, men bodde i en kaninbur på Södermalm", säger en tidigare mäklare.

Och ytan var viktig. Runt om i mäklarhallen cirkulerar böcker och tidskrifter om de bästa vinerna i världen, de flottaste båtarna och klockorna och de dyraste hotellen. Drömmarna inför tradingavdelningens årliga pingstresa börjar ta form.

Investmentbanken har ett generöst bonussystem där personalen får i princip hälften av bankens rörelseresultat. Något som Peter Norman, efter att han blivit ordförande i ett förstatligat Carnegie, kommer peka ut som en av de viktigaste bidragande faktorerna till Carnegies undergång. Modellen som innebär att aktieägarna och personalen delar på ett överskott är vida tillämpad i finansvärlden. Problemet är att det inte finns något incitament att lämna kvar några pengar i bolaget, vilket också är fallet i Carnegie. I stället för att ha rätt kapital för att göra nödvändiga investeringar blir bolaget underinvesterat.

(---)

 

Siffror jag tagit del av visar på svindlande summor. Bara för åren 2005 till 2007 tilldelas Mikael Randel drygt 147 miljoner kronor av bonuspoolen. Bara under 2007 blir det 67 miljoner kronor eller drygt hela 40 procent av den bonus som tilldelas den danska kapitalförvaltningsverksamheten. Det är det få i hans organisation som sannolikt känner till, om ens någon.

Anders Onarheim får ännu mer, över 150 miljoner kronor för de åren. Men det finns fler som får bra betalt. Anders Tuvlind tilldelas drygt 44 miljoner kronor under samma år, visar bonuslistor. Corporate finance-chefen Peter Bäärnhielm och Matti Kinnunen hör också till de som tjänar mest med bonusar på 10-15 miljoner kronor årligen. Även Stig Vilhelmson hamnar i topp med drygt 40 miljoner kronor i bonus, för de två sista åren innan han sparkas. Och aktiechefen Jim Cirenza belönas med 30 miljoner kronor ur bonuspoolen för de sista två åren innan tradingen smäller.

En aspekt, inte att förringa, är att de som får mest bonus också är de som ska fördela bytet till sin personal.

Men inte så att de andra blev utan. En person som bara hade hunnit jobba någon vecka i slutet av 2007 vittnar om hur han fick en halv miljon kronor för den korta tiden. Med motiveringen att året trots allt hade varit "turbulent med en sanktion från Finansinspektionen så därför blev det bara så här mycket".

(---)

 

Början till slutet

Helgen före den 10 november 2008 slutförhandlas låneavtalet och pantavtalet mellan Riksgälden och Carnegie.

Det är fredag kväll den 7 november och Anders Fällman har precis klivit innanför dörren. Även om det finns tusen saker att arbeta med är det trots allt skönt att komma hem. Det är sent när telefonen ringer. Det är Bo Lundgren. Han är upprörd, minst sagt. Han gillar inte tonen och språkbruket hos Carnegies advokat Mikael Borg. Det Bo Lundgren vänder sig emot är ord som konfiskation och expropriation som han tycker är förolämpande mot Riksgälden och staten.

Carnegies advokat Mikael Borg från Gernandt & Danielsson är oerhört frustrerad. Han får inte igenom något. Han får inte ens flytta ett kommatecken i avtalsdokumenten. Vanmakten kryper på. Det är tydligt att det första utkastet som kommit från staten mitt i natten är tänkt att köpas rakt av. Men villkoren är oerhört dåliga för banken, anser han. Avtalen handlar om hur krediten flyttas över från Riksbanken till Riksgälden och hur ett eventuellt övertagande av panten ska ske.

Pantavtalet med Riksbanken var oproblematiskt, det är ett vanligt avtal utan några som helst krusiduller. Nu tvingas han under stor tidspress förhandla fram ett specialavtal med Riksgälden, som under en längre tid, visar det sig sedan, redan har tänkt ut ett scenario, till punkt och pricka.

(---)

 

Riksgäldens chefsjurist Charlotte Rydin är märkbart störd över att Mikael Borg försöker förhandla den här fredagen. Bara ett par dagar innan FI:s beslut ska komma. Förhoppningen om att utkastet bara ska slinka igenom har grusats. Det är bråttom, det gjorde hon ju tydligt för Mikael Ericson sent under gårdagskvällen.

"Är du medveten om att alternativet är konkurs?" frågar hon Mikael Borg. "Ja, jag är medveten om det", svarar Mikael Borg som är rejält upprörd över situationen. "Okej, då får frågan eskaleras. Vi får tala med Bosse", säger hon. Charlotte Rydin är för övrigt den enda som kallar Riksgäldsdirektören vid förnamn under den här perioden.

Bo Lundgren och Anders Fällman bestämmer sig för att ses på lördag morgon på Riksgäldens kontor i Salénhuset för att reda ut den fnurra som har uppstått. Det är den 8 november. För säkerhets skull ringer Anders Fällman till Mikael Borg och ber honom följa med.

Spänningen är påtaglig i rummet. Bo Lundgren mästrar på sin skånska över de samtal som varit och börjar veckla ut en vit lapp, där han uppenbarligen har några väl valda citat nedskrivna från gårdagens juristbatalj. Han ska precis börja läsa högt innantill när hans chefsjurist hindrar honom. Hon lägger snabbt sin hand på Bo Lundgrens arm.

"Bosse, det var Mikael där som sa allt det här i går", säger hon och nickar lite besvärat tvärs över bordet mot Mikael Borg och Anders Fällman. Bo Lundgren har aldrig träffat Mikael Borg tidigare och har inte förstått att han har den "oförskämde advokaten" framför sig. Han viker ihop sin lapp igen, lite påkommen och sätter sig till rätta på stolen.

Planen är att allt ska undertecknas under söndagen på mötet på Riksbanken den 9 november. Tidsplanen flyttas hela tiden fram. Klockan 20.00 är sista budet. Men så blir det inte heller. Klockan är 19.55 och Anders Fällman står redan utanför advokatbyrån Mannheimer Swartlings pampiga port på Regeringsgatan när Mikael Borg når honom. Riksgäldens jurister har skjutit upp mötet. Igen. Fortfarande efter midnatt utväxlas mejl. Formuleringar i låneavtalet ska ändras, skriver Carnegies advokat och syftar på tidigare information han fått. Inte vad vi känner till, svarar statens jurister och så håller det på.

Till slut i ett mejl när klockan har passerat midnatt bestäms ett möte för undertecknande klockan 10.00 nästkommande dag, en timme innan FI:s styrelse går till formellt beslut.

Men redan under lördagen den 8 november skickar Riksgälden in sin hemställan till finansdepartementet om att få ge stöd till Carnegie Investment Bank enligt stödlagen.

"Stödet är tänkt att ges i form av en låneram på maximalt 5 miljarder kronor", skriver Bo Lundgren och Riksgäldens chefsekonom Lars Hörngren.

"Vi hemställer dessutom om ett bemyndigande att avveckla ägandet till aktierna i dotterbolagen för det fall de skulle komma i Riksgäldens ägo."

Riksgälden skriver till finansdepartementet att det inte är "osannolikt att inspektionen kommer att dra tillbaka Carnegies tillstånd. Ett villkor för bevarat tillstånd torde vara att det kommer information om ett ägarbyte och att planer för en genomgripande förändring av verksamheten kan presenteras."

Bo Lundgren Foto: Foto: Christian Örnberg Riksgälden påpekar att det pågår ett intensivt arbete med att hitta nya ägare. Men konstaterar redan nu på lördagen att "sannolikheten är hög" att det på måndag inte kommer finnas tillräckligt tydliga planer på plats för att uppfylla Finansinspektionens krav.

Riksgälden skriver vidare att de redan har informerat FI om sin plan och ingått ett avtal med Carnegie, trots att något avtal med Carnegie ännu inte finns. Att FI är införstådd i planen råder det knappast något tvivel om. Men ett formellt brev kommer skickas till FI först under måndagen. Men Bo Lundgren skriver alltså så här redan på lördagen. Kan schemat vara uppritat och gången redan klar?

 

Fotnot: Utdragen är hämtade ur kapitlen "Börsfebern stiger" och "Början till slutet".

 

Karolina Palutko Macéus

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!