Förintelsens förbrytare är ännu fria

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Vladymyr Katriuk förnekar all inblandningi krigsbrott, men en svensk forskare pekar ut honom som en av mördarna i naziväldet under andra världskriget.
Foto: Ryan Remiorz

Klockan tickar och allt fler av Förintelsens bödlar hinner dö innan de får sitt straff.

Men ihärdiga förföljare vill inte låta de få överlevande krigsförbrytarna slippa undan.

Här är berättelsen om hur den svenske forskaren Per Anders Rudling lyckades avslöja en av de värsta massmördarna som ännu är i livet.

– Rudling är en hjälte, säger den ryktbare nazijägaren Efraim Zuroff till Expressen.

Den blide åldringen lever ett stillsamt liv som biodlare långt ute på landsbygden i Kanada. Grannarna i den lilla byn Ormstown känner Volodymyr Katriuk, 91, som en vänlig och tystlåten man som ömt vårdar sina bin och mest bekymrar sig för årets honungsskörd.

Vi förflyttar oss nära 70 år tillbaka i tiden. Nu befinner sig samme Katriuk i en annan liten by i allt annat än stillsamma omständigheter. Den 22 mars 1943 ligger han bakom sin kulspruta och mejar ned kvinnor och barn som försöker fly från en brinnande lada i byn Khatyn i Vitryssland.

Ukrainaren Katriuk och de andra nazimedlöparna i tyska skyddsbataljonen 118 visar ingen nåd. De mördar 149 människor i byn - som straff för att vitryska partisaner i närheten skjutit ihjäl en tysk officer. Massakern i Khatyn är än i dag en symbol för nazisternas illdåd i Vitryssland och hela dåvarande Sovjetunionen.

Fortfarande ostraffad

Efter andra världskriget kommer Katriuk till Kanada 1951 och lyckas få medborgarskap genom att dölja sitt nazistiska förflutna. De senaste decennierna har rättvisan börjat komma i fatt honom - men ändå inte. Trots människorättsgruppers krav och trots utdragna rättsprocesser går han ostraffad kvar bland sina bikupor hemma i byn.

Men för ett par månader sedan tar fallet en dramatisk vändning. Historikern Per Anders Rudling från Lund, specialist på nationalism i det forna Sovjetväldet, hittar hittills hemligstämplade dokument i Vitryssland som tydligt binder Katriuk vid massakern.

Rudlings avslöjande gör sensation i Kanada där myndigheterna lovar att öppna fallet på nytt. Och Efraim Zuroff, mångårig nazijägare på Simon Wiesenthalcentret i Jerusalem, placerar med hjälp av svenskens uppgifter Katriuk på sin topplista över världens mest efterspanade naziförbrytare.

– Jag fick tillgång till tidigare hemliga handlingar när Vitryssland plötsligt öppnade sina arkiv häromåret. Jag åkte dit för min forskning. Men eftersom jag bott länge i Kanada kände jag till fallet Katriuk och reagerade när jag såg hans namn i dokumenten, säger Per Anders Rudling.

– Jag är inte domare eller åklagare, jag dokumenterar bara. Men det är ju trevligt att gammal hederlig grundforskning kan få sociala följder. I vanliga fall skriver man ju bara för andra forskare, men den här gången blev det toppnyhet i flera länder.

– Jag är glad om jag kan bidra till att krigsförbrytare ställs inför rätta. Jag tycker att den som har legat bakom en kulspruta och skjutit flyende från en brinnande lada ska ha sitt straff, säger han.

Sköt på folk som flydde ur lågorna

I april i år publicerar Rudling sin vetenskapliga artikel om massakern i Khatyn i den akademiska tidskriften "Holocaust and Genocide Studies" (förintelse- och folkmordsstudier).

"Den 22 mars 1943 utplånades byn Khatyn i Vitryssland. Dess invånare drevs in i en lada och brändes levande", inleder han sin artikel och förklarar att de 149 mördade i byn bara var en liten del av de mer än två miljoner invånare i Vitryssland som dödades under andra världskriget.

"Ett vittne uppgav att Volodymyr Katriuk var särskilt aktiv deltagare i förbrytelsen. Han uppges ha legat bakom den stationära kulsprutan och ha skjutit på alla som försökte fly ur lågorna", skriver Rudling som tillägger att kulsprutan var tjeckisktillverkad och att Katriuk "sköt människor som låg på vägen".

Uppgifterna slår ned som en bomb i Kanada. Alla stora tidningar och tv-stationer publicerar den sensationella informationen.

I Kanada har fallet Katriuk stötts och blötts i åratal. 1999 blir han fråntagen sitt medborgarskap eftersom han har ljugit om sin förflutna. Han har förtigit både att han var plutonschef i den tyska skyddsbataljonen i Vitryssland och att han sedan stred i tyska Waffen-SS i Frankrike. Men trots beslutet ebbar saken ut. Ingenting händer, den kanadensiska regeringen vill inte stöta sig med de många ukrainska invandrarna i landet - och 2007 får Katriuk ett brev med beskedet att han fått tillbaka sitt medborgarskap.

Fallet ska utredas - igen

Efraim Zuroff, chef för Wiesenthalcentret i Jerusalem som i decennier kämpat för att ställa nazistiska krigsförbrytare inför rätta, säger att Rudlings uppgifter gör att han kan driva saken på ett helt annat sätt än tidigare. Han har placerat Katriuk som nummer fyra på sin tio-i-topplista över efterspanade nazister.

Justitieminister Rob Nicholson och invandringsminister Jason Kenney säger enligt kanadensiska medier att de nu ska utreda fallet på nytt.

– Tidigare var domarna i Kanada inte säkra på att Katriuk personligen hade mördat människor. Nu ger Rudling dem klara bevis för att han var involverad i massmord. Rudling har helt på egen hand räddat det här fallet, säger Efraim Zuroff.

– Det här är ett klassiskt exempel på hur en seriös forskare gör hela skillnaden när det gäller att åtala naziförbrytare. Om jag hade haft hjälp av fler som Rudling skulle många fler ha ställts inför rätta.

Svenske forskaren får hatbrev från Ukraina

Zuroff koncentrerar sig främst på att spåra nazistiska samarbetsmän i östeuropeiska och andra länder. Verksamheten har gjort honom avskydd i länder som Ungern, Litauen och Ukraina där regimerna ofta väljer att skydda gamla nazister - och vill sopa under mattan att många av ländernas egna invånare gick tyskarnas ärenden och entusiastiskt deltog i mord på judar och andra under Förintelsen.

Också Per Anders Rudling har drabbats av samma avsky som Zuroff sedan han börjat rota i ländernas mörka förflutna.

– Jag får massa hatbrev från ukrainare i västvärlden. En del av ukrainarna i förskingringen kramar krigsförbrytare och förnekar allt ukrainskt samarbete med nazisterna. De anser sig vara utsatta för häxjakt och kommer ofta med antisemitiska anklagelser, säger Rudling.

Efraim Zuroff överlämnade för 25 år till den svenska regeringen en lista med misstänkta krigsförbrytare från de baltiska länderna som misstänktes gömma sig i Sverige. Han är mycket besviken på att den svenska preskriptionslagstiftningen gör det omöjligt att ställa sådana brottslingar inför rätta - och ger därför regelbundet Sverige betyget "underkänt" i sin årsrapport.

"Tiden minskar inte deras skuld"

Han får ofta frågan vad det ska tjäna till att förfölja gamla nazister i 80-90-årsåldern.

– Tiden minskar inte deras skuld och hög ålder ska inte skydda mördare. Vi har en förpliktelse gentemot deras offer. Och det sänder ett budskap till dem som begår krigsbrott i dag att någon till slut kommer att finna dem, säger Zuroff.

Samtidigt fortsätter Volodymyr Katriuk att till synes obekymrad pyssla med sina bin hemma i Ormstown i den kanadensiska delstaten Quebec. Han har tidigare förnekat all inblandning i krigsbrott och vill inte tala om saken med kanadensiska medier som besöker honom på gården.

– Jag har inget att säga. När vi talar om bin är det annorlunda. Men när vi talar om mina egna angelägenheter är det något helt annat, säger han till Canadian Press.

Rekryterades till tyska skyddsbataljonerna

Den utpekade massmördaren gör allt för att skydda sina bin. När en pressfotograf försöker smälla till ett bi blir Katriuk helt förskräckt och ropar:

– Rör dig inte, rör dig inte! Var helt lugn!

Liksom många andra ukrainska nationalister välkomnade Katriuk Hitlers invasion av Sovjet. Han och många andra rekryterades till de tyska skyddsbataljonerna, enheter som under SS-befäl deltog i allvarliga övergrepp mot civilbefolkningen. En fjärdedel av Vitrysslands befolkning, bland dem 100 000-tals judar, dödades av tyskarna och deras samarbetsmän.

Att de egna medborgarna var så aktiva i massakrerna var mycket kontroversiellt i det gamla Sovjet - och är det än i dag i länder som Ukraina och Vitryssland.