Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fjärdarnas krig blossar upp igen

I oktober 1981 gick den sovjetiska u-båten U137 på grund i Gåsefjärden i Blekinge.Foto: Jan Collsiöö

Efter ett uppehåll på mer än 20 år flammar fjärdarnas krig upp igen.

Insatsen mot misstänkt främmande undervattensverksamhet i Kanholmsfjärden sällar sig till ubåtsjakterna i en rad andra svenska skärgårdsidyller genom åren.

Och till den mest sensationella incidenten av dem alla: Sovjet-ubåten U137:s grundstötning i Gåsefjärden i Blekinge.

- Ryska tv-dokumentärer bekräftar att sovjetiska ubåtar var i skandinaviska farvatten, säger den militärhistoriske författaren Lars Gyllenhaal.

Ubåtsjakter på svenska farvatten

När en sovjetisk ubåt upptäcks vid Utö 1980 blir det den egentliga inledningen till den så kallade ubåtskrisen.

Den 28 oktober 1981 går sovjetiska ubåten U 137 på grund utanför Karlskrona, en händelse som gav eko över hela världen.

I oktober 1982 inleds Hårsfjärdsincidenten och ett par veckors intensiv men fruktlös ubåtsjakt.

Maj 1983, ubåtsjakt i Sundsvall.

Augusti 1983, misstänkt ubåt i Karlskronaområdet.

Februari 1984, misstänkt ubåt samt främmande dykare i Karlskronaområdet.

Juni 1988, misstänkt ubåt angrips med sjunkbomber vid Hävringe.

Hösten 1992, misstänkt ubåt angrips med torped som är nära att i stället sänka den svenska korvett som avfyrade den.

Hundratals andra observationer görs och många klassas som kränkningar. Iakttagelserna ebbar ut kring mitten av 1990-talet.

Ännu en vacker fjärd skriver in sig i den svenska sjökrigshistorien. Försvarsmaktens stora operation mot en misstänkt kränkning i Stockholms skärgård illustrerar att ett nytt kallt krig kan vara på väg.

 

Mer än 20 år efter Sovjetunionens fall rustar Ryssland upp – och uppträder allt mera offensivt i sitt närområde. Georgien och Ukraina är bara ett par exempel. Och Östersjön tillhör helt klart vad Ryssland ser som sin intressesfär.

Den hastigt inkallade presskonferensen i går kväll med en högt uppsatt svensk sjöofficer väcker minnen från de intensiva ubåtsjakterna på 1980-talet. Hårsfjärden, Törefjärden och en lång rad andra fjärdar blev då scener för dramatisk marin aktivitet. Ubåtsfällor gillrades, sjunkbomber och antiubåtsgranater sattes in mot de främmande inkräktarna. Allt utan synbara resultat.

 

Många hånade den hysteriska jakten. Kritiker hävdade att militären jagade minkar och uttrar, att försvaret startade ubåtsjakter för att få större budget. Och att det snarare var Nato än Sovjet som snokade längs de svenska kusterna.

 

Lars Gyllenhaal, militärhistorisk författare som är expert på Ryssland, vill inte spekulera i vem som ligger bakom den nya kränkningen, om det ens är en sådan. Men han tvivlar inte på att Sovjet var aktivt i svenska farvatten – och inte heller på att Ryssland återuppbyggt en massiv militär närvaro i Östersjön i dag.

- Vad gäller ubåtskränkningarna under Sovjets dagar sätter jag stor tilltro till de fysiska bevisen. Som de många extremt detaljerade sovjetiska kartorna över svenska hamnar och skärgårdar. Och till den sonarbild som togs av en mindre ubåt, troligen en sovjetisk Piranha, i Stockholms skärgård, säger Lars Gyllenhaal.

- Dessutom har det flutit i land föremål. Räddningslungor för ubåtspersonal hittades i Stockholms skärgård 1988. En sovjettillverkad olivgrön skyddshjälm användbar för dykare hittades långt inne på militärt skyddsområde nära Musköbasen i början av 1990-talet.

- Jag utesluter inte att Nato kan ha kränkt oss, men skulle vilja se fler belägg för det. På rysk sida finns också tv-dokumentärer som kort och gott påstår att sovjetiska miniubåtar varit i skandinaviska farvatten. Sovjetiska veteraner har också medgett ubåtskränkningar för flera olika svenskar. Jag har inte sett liknande medgivanden av Nato-befäl, säger han.

 

Kränkningarnas kränkning – som inte behöver några ytterligare bevis – äger rum den 27 oktober 1981.

I den mörka höstkvällen hör Per Sollin och hans fru plötsligt ett väldigt oväsen ute i havet. Morgonen därpå, när grannen Bertil Sturkman vittjat sina gäddnät, får de veta orsaken. Den kärnvapenbestyckade sovjetiska ubåten U137 har gått på grund i militärt skyddsområde utanför Karlskrona. Det blir en världsnyhet - och början på tio dygns intensiv diplomati. För Sverige har det kalla kriget mellan öst och väst sällan varit så påtagligt som dessa dagar.

 

Fiskaren Bertil Sturkman är uppskakad när han den 27 oktober 1981 stormar in i kollegan Ingvar Svenssons kök på Sturkö utanför Karlskrona.

- Det står en ubåt på grund vid Torumskär! Männen på båten riktade automatkarbiner mot mig när jag kom för nära! säger han.

I kökssoffan sitter Svenssons svärson Per Sollin. Redan kvällen innan hade denne och hans fru hört smällar utifrån havet och trott att den svenska marinen höll på med någon övning. Nu talar Bertil Sturkman andfådd om att en ubåt har gått på grund utanför Malkvarn och att soldaterna ombord riktat vapen mot honom.

Ingvar Svensson ringer marinbasen i Karlskrona – och resten är historia.

 

Stabschefen Karl Andersson tar emot samtalet. Han tror inte att uppgiften kan vara sann.

- Att någon jäkel ska gå på grund i Karlskrona skärgård ingår inte i den vildaste fantasi, säger Karl Andersson när han 32 år senare berättar för Expressens Karin Sörbring om händelsen.

Till slut bestämmer han sig för att åka ut och titta. Han tar vedettbåten Smyge och sex man och sätter kurs mot platsen för den påstådda grundstötningen. Efter en knapp timme till sjöss ser han ubåten.

- Det är lite dimmigt, men ungefär 100 meter i från ser jag att den har en sovjetisk flagga. Vi skämtar om mycket i militären, men inte med andra länders flaggor. Om inte förr, så förstår jag då att det inte är något test från ÖB:s sida utan ett högst verkligt scenario, säger Karl Andersson.

Han kliver ombord och får besked om att den dieseldrivna sovjetiska ubåten av Whiskey-klass heter U137. Befälhavare är Anatolij Michailovitj Gusjtjin, kommendör av tredje graden. Och ryssarna hävdar att de har navigerat fel.

 

Nu börjar tio dagars diplomatiska överläggningar på högsta nivå som uppmärksammas över hela världen. Sovjet kräver att få bärga ubåten, Sverige säger nej. Trots detta skickar Sovjet ett bärgningsfartyg eskorterat av tolv krigsfartyg mot platsen, Sverige höjer beredskapen.

Thorbjörn FälldinFoto: Foto: Jan DeldenSvenskarna kräver att få förhöra den sovjetiske ubåtskaptenen, Sovjet vägrar. Till slut får svenskarna förhöra honom.

Vid ett tillfälle ser det ut som att ubåten försöker fly. ÖB ber statsminister Thorbjörn Fälldin om instruktioner och denne yttrar de bevingade orden:

- Håll gränsen!

 

Till slut dras den sovjetiska ubåten loss från grundet. Den 6 november 1981 kan den bege sig hemåt – och krisen är över.

Därefter följer incident efter incident med misstänkta sovjetiska ubåtar. I oktober 1982 börjar ett par veckors intensiv men fruktlös ubåtsjakt på Hårsfjärden. I maj 1983 är det ubåtsjakt i Sundsvall, i augusti samma år i Karlskronaområdet.

I februari 1984 är en misstänkt ubåt och främmande dykare utanför Karlskrona och i juni 1988 angrips en misstänkt ubåt med sjunkbomber vid Hävringe.

 

I många år kunde spetsnaz – de fruktade sovjetiska elitförbanden med spetskompetens – agera mer eller mindre ostört längs den svenska kusten. I dagens Ryssland är dessa specialstyrkor starkare än någonsin. Vladmir Putins krigsmakt satsar hårt på special- och miniubåtar.

I sin bok "Ryska elitförband” visar Lars Gyllenhaal, militärhistorisk författare, och Joakim von Braun, underrättelseexpert, hur de sovjetryska spetstrupperna utvecklats de senaste 100 åren – och hur de intresserat sig för Sverige.

Sverige har aldrig lyckats fånga någon spetsnaz-soldat. Förutom U137 finns såvitt känt inga publicerade bildbevis för sovjetisk militär närvaro på svensk mark.

 

Författarna grundar därför sina slutsatser på detaljerade sovjetiska kartor över svenska hamnar och städer, på hittade föremål som ryssar lämnat kvar på marken och på vittnesmål från sovjetiska diplomater och militärer. De nämner bland annat nedgrävd nödproviant och en antenn, sannolikt avsedd för kommunikation med ubåt, som hittades i Blekinge skärgård under en period av intensiv ubåtsjakt i februari-mars 1984.

De berättar om polisen Lars Neij från Ronneby som med spårhunden Jax och två kpistbeväpnade kolleger förföljer en okänd person, av allt att döma en sovjetisk dykare, på Almö i Blekinge skärgård natten till den 1 mars 1984. Ännu i dag är Lars Neij övertygad om att hans hund verkligen fick upp spår efter en människa den natten.

- En militär postering hade sett en person, en mörkklädd grodman, gå upp ur vattnet och försvinna in på Almö. Jag fick larm sent på kvällen. Jag fick med mig två man med kpistar, de gick vid sidan av mig och Jax, säger Lars Neij till Expressen.

- Jax var en av våra bästa hundar. Jag testade hunden hela tiden, gjorde spårkoll. Men han tvekade inte, det var fullt ös från början till slut, säger han.

 

Författarna publicerar i ”Ryska elitförband” för första gången ett dramatiskt vittnesmål från en svensk officer som 1986 ställs öga mot öga med en främmande grodman på Väddö i Roslagen.

Men spetsnaz tillhör inte historien. Dagens Ryssland rustar för fullt och satsar hårt också på specialstyrkorna. Enligt Joakim von Braun, författare och expert på underrättelseverksamhet, har Ryssland i dag 70 special- och miniutbåtar, avsedda för spioneri och sabotage, samt hundratals dykarfarkoster. Det är fler än under Sovjettiden.

- Ryssland har en ny typ av atomdriven miniubåt som man bara kunde drömma om på den sovjetiska tiden. De har efter Sovjets fall utvecklat två typer av automatkarbiner som kan användas under vatten. Det säger något om hur viktiga specialförbanden är i dag, säger Lars Gyllenhaal.