Det var några hundra som stod utanför Jazzhuset i Göteborg förra torsdagen. Trots att det var mulet och kallt var det peppade ögon i kön och högljudda röster. Till slut gav himlen upp och började regna, men kön stod lugnt kvar. Alla ville in och lyssna på Gudrun Schyman. Katarina von Sydow som läser en mastersutbildning i genusvetenskap på Göteborgs universitet, var en av de runt hundra som trots väntan inte fick plats.
- Det kändes mer som en kö till en konsert, det var många som log, alla pratade med varandra. Det känns som att Gudrun är som en idol för många, säger hon.
Med en uppväxt i Norge och universitetsliv i Sverige har hon dubbla medborgarskap och inblick i två länders feministiska rörelser.
- I Sverige finns en masterutbildning i genusvetenskap i nästan varje större stad. I Norge finns endast ett fåtal och feministisk kulturproduktion är i princip obefintlig. Däremot finns ett nationellt konsensus som gör att debatten i princip inte tas. I Sverige är det mycket mer av ett krig, eller i alla fall ett ordkrig, mellan feminister och anti-feminister. Det är uppenbart att det har varit helt nödvändigt för den feministiska kampen i Sverige att man utbildat genusvetare, säger hon.
- Hur organiserar man sig när man växer så oerhört mycket? Det ställer stora krav på en organisation som saknar både anställda, kansli och resurser. En lärdom från tidigare val är att vi behöver en organisation där det funkar att gå in och ut beroende på att man har annat att göra i livet. Vi har en lång historia av att det blir för mycket för folk med det ideella arbetet, säger hon.
Ett valår kan just rötterna i den akademiska världen vara snårigt. När Fi är ute och pratar handlar mycket om intersektionalitet, konsekvensanalyser och genusteorier.
- Det är en kommunikativ utmaning för alla politiska organisationer som vill prata om strukturer som handlar om makt. Samtidigt som det också är väldigt viktigt att komma ihåg att de flesta människor förstår. Vi tror inte att människor är dumma. Vi tror att människor bryr sig om samhället och inte bara den egna plånboken, säger Amanda Mogensen.
Tongångarna är i år mer uppblandade med klassisk politisk retorik med paroller som "Ut med rasisterna, in med feministerna". Robyn, Jenny Wilson, Linda Pira och en stor del av den svenska artisteliten har samlat sig på en valskiva till förmån för partiet. Christopher Sander är som manlig artist i minoritet på omslagets baksida.
- Fi:s profil håller på att öppnas upp nu på ett helt annat sätt. Frustrationen över sakernas tillstånd är befogad, men den är olämplig att ha som utgångspunkt i tonen. Den ton som nu används är inte lika frånstötande, kärleksbudskapet är något som man märker att Fi försöker lyfta. Det är häftigt att de vågar prata om de stora visionerna och ämnena. Jag tror att det kommer att bli lättare att attrahera män, säger han.
Det var på en välbesökt presskonferens i april 2005 som Gudrun Schyman tillsammans med andra styrelsemedlemmar presenterade ett feministiskt alternativ. I plattformen togs bland annat mäns våld mot kvinnor, ensamma kvinnors ekonomiska situation, diskriminering av kvinnor i arbetslivet, lönegapet mellan män och kvinnor samt internationell handel med kvinnor upp. Det kvinnliga nätverket med kända namn från den feministiska rörelsen som litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström och Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap, hade som mål att ställa upp i valet ett drygt år senare. Redan då fick man frågan om initiativet riskerade splittra vänstern.
- Den största risken är om vi har ett samhälle som diskriminerar halva befolkningen. Jag tror att väljarna räcker till åt alla, sade Gudrun Schyman, då politisk vilde i riksdagen.
Tiden efter präglades i medierna av öppna bråk där beskyllningar om manshat och svek blandades om vartannat. Ebba Witt-Brattström lämnade styrelsen bara veckor före det första årsmötet, i oktober lämnade Tiina Rosenberg.
Valresultatet 2006 blev en besvikelse för det nybildade partiet med 0,68 procent av rösterna. När Gudrun Schyman 2009 kampanjade till EU-parlamentet med "Skicka Schyman till Bryssel" förstärkte Benny Andersson valkassan med en miljon kronor och partiet ställde återigen upp i riksdagsvalet 2010. Men trots 100 000 uppbrända kronor i Almedalen och den folkkära supportern landade Fi på ett ännu lägre resultat med 0,4 procent i riksdagsvalet.
- I valet 2006 var det många feminister som lät bli att rösta på Fi. I stället röstade de rödgrönt för att undvika en borgerlig regering. Resultatet blev en borgerlig regering. I valet 2010 var det ännu fler som var feminister och tyckte att Fi var bra men som lyssnade på mantrat att nu måste vi få bort den borgerliga regeringen. Och så röstade många feminister rödgrönt av det skälet. Resultatet blev en fortsatt borgerlig regering, rasister in i riksdagen, men inga feminister, säger Gudrun Schyman.
Nu reser hon land och rike runt, morgon till kväll. Hon är fullbokad fram till september med det som började som home partyn men nu har vuxit ur vardagsrummen. I stället är det i kvarterslokaler, restauranger, skolor och andra mötesplatser. Köerna ringlar när partiets talespersoner och förstanamnen på listorna är ute och pratar. Människor arrangerar möten med frukost, bullar, whiteboard och anteckningsblock.
- Vi har en strategi och det är att vi vänder oss till de som är närmast, och sedan får de vända sig till de som är närmast och så vidare. Det som är otroligt bra med home partyn är att det är människorna som får ta egna initiativ, de får ordna det här själva. De är redan aktivister så att säga, säger Gudrun Schyman.
Många pratar om en folkrörelse i danande, men inte mycket har synts i opinionen förrän de senaste veckorna. Även om det där också är lite snårigt. Det vanliga är att först när ett parti uppmätt 1,5 procent två mätningar i rad, anges det som ett eget alternativ. I den senaste Sifo-mätningen hade Fi 1,3 procent av väljarstödet. I måndagens aprilmätning från Yougov, en webbpanel med 1761 svarande som görs för Metro, ökar gruppen "Övriga partier" där Fi ryms, markant från 1,4 till 2,7 procent. Enligt Lars Gylling, nordisk kommunikationschef på Yougov, är det Feministiskt initiativ som står för uppsvinget. Från och med nästa mätning blir Fi ett eget alternativ i deras mätningar. Och det är just att få en egen stapel i opinionsmätningarna som är attraktivt och har ett stort symbolvärde för de mindre partierna, enligt Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
- Det är då det brukar ta fart för små partier. Piratpartiet började redovisas tidigt i april 2009, sedan kunde de väldigt snabbt gå från ett opinionsläge på under en procent upp till fem procent i mätningarna. Då förstod alla att de var en spelare att räkna med och fick de väldigt mycket uppmärksamhet. Klassiska parallellen är Miljöpartiet våren 1985. Då var de på gång men särredovisades aldrig av Sifo. Hade de gjort det hade vi kanske haft ett miljöparti i riksdagen redan 1985, men de fick vänta i tre år, säger Henrik Oscarsson.
Att det bubblar i de rosa leden har inte gått obemärkt förbi. Debattören Göran Greider uppmanade i förra veckan väljare att rösta rödgrönt i stället, om partiet mot september börjat röra sig mot riksdagsspärren. Göran Greider står enligt egen utsago för praktiskt taget allt Fi står för. Han drömmer om att se partiet i riksdagen, men ändå vill han inte riskera att Gudrun Schyman snor röster från vänsterblocket. "Även den som känner sig som vänster måste ibland resonera taktiskt." skriver Greider i tidningen ETC. Gudrun Schyman svarade att resonemanget går att vända: att Greider vid ett läge där Fi ligger på 3,5 procent borde uppmana rödgröna väljare att rösta just rosa.
- Det är en klassisk patriarkal manipulation, där man säger åt kvinnor att vänta. Det har man gjort i alla tider från höger och vänster. Jag tycker inte att människor ska låta sig ledas in i det, jag tycker inte att vi ska förminska oss på det sättet. Vi ska ta plats som medborgare och inse att vi har möjlighet att påverka när vi står upp för våra visioner och värderingar, säger Gudrun Schyman.
En av dem som anslutit sig till partiet den senaste tiden är Frida Färlin, som ringde själv och frågade om hon kunde hjälpa till med något. . En månad senare satt hon på frivilligbasis med Feministiskt initiativs presstelefon och är nu tillfälligt ansvarig för sociala medier.
- Det är jättelåga trösklar in, så fort jag vände mig hit blev det ett himla drag. Det som tilltalar mig är att det inte bara handlar om kvinnors rätt. På valkonferensen var det så uppenbart. Det var inte ett vitt medelklassgäng som ställde sig upp i talarstolen. Det var folk med annan härkomst och ursprung, och som man annars inte ser så ofta i politiken. För mig var det starkt och härligt, och talande för varför Fi växer, säger hon.
En förklaring bakom Sverigedemokraternas ökning är att partiet lyckas fånga upp många väljare som annars inte är partipolitiskt aktiva eller ens röstar. Det verkar nu som att Feministiskt initiativ på samma sätt går utanför etablissemanget och suger upp väljarstöd, men med motsatt ideologiskt budskap och demografi i väljarstödet.
- Det märks att Fi har en förmåga att fånga upp människor som annars inte känner igen sig i politiken, som jag som har gått i 20 år och velat ha samhällsförändringar utan att vara partipolitiskt engagerad. Att jag jobbar för Fi nu är symboliskt för hela partiet. Det är så många som säger samma sak, att de inte varit med i något parti förut men att det nu är dags. Det är en rivig känsla, och jag tror att många lockas av att Fi inte känns som en del av etablissemanget, säger Frida Färlin.
