Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fastan har fått en ny innebörd

INSAMLINGSTID. I fjol fick Svenska kyrkan in minst 13 miljoner kronor i kollekt som i huvudsak gick till det internationella arbetet. Foto: Colourbox

Säg fasta och de flesta av oss tänker på att avstå från mat.

Men när tiotusentals svenskar inleder den kristna fastan på onsdag kan det lika gärna handla om att låta bli alkohol, kött, Facebook eller lyxkonsumtion.

Poängen är att påminna om Jesus och andras lidande - och att dela med sig av sin tid och sitt överflöd.

VAD?

Det kristna fastandet går tillbaka på gammaltestamentlig tid och Jesus själv. Numera använder dock de flesta kristna de fyrtio dagarna före påsk (söndagarna undantagna) oftast till att avstå andra saker än mat för att förbereda sig inför påsken och hjälpa nödställda.

VILKA?

Eva Ellnemyr. Präst och distriktsledare i Botkyrka församling. Facebook- och godisfastar och uppskattar att tron inte bara intellektualiseras utan att kroppen får vara med i fastan.

Linda Alexandersson. Pastor i Arvika missions­församling. Aktuell med boken "Bortom bekvämligheten", som används vid fastediskussioner.

Fredrik Emanuelson. Katolsk präst och biskopsvikarie. Tar emot otaliga bikter under fastan.

Jonas Engman. Filosofie doktor i etnologi och intendent på Nordiska museet. Menar att fasta förutsätter att man har ett överflöd som man kan avstå.

Oloph Bexell. Professor i kyrkohistoria vid Uppsala universitet. Förklarar att fastan på senare tid fått andra symbolhandlingar än maten.

Stephan Rössner. Professor i hälsoinriktad beteendevetenskap vid Karolinska Institutet. Avfärdar myten om att fastan skulle vara hälso­sam.

På askonsdagen - den 22 februari - börjar kyrkans förberedelsetid inför påsken. Dagen har fått sitt namn efter den katolska traditionen att strö aska över sig själv som ett tecken på botgöring under fastans första dag.

Den utgör startskottet för den viktigaste insamlingsperioden i Svenska kyrkan, som i åratal delat ut så kallade fastebössor av papp som det är tänkt att församlingsmedlemmarna ska ställa på köksbordet och lägga några slantar i varje dag. Många går också in på Svenska kyrkans hemsida och köper matkassar som delas ut till behövande i 150 länder.

I fjol fick samfundet in minst 13 miljoner kronor i kollekt som i huvudsak gick till det internationella arbetet.

- En del barn i vår familjeverksamhet avstod sitt lördagsgodis och lade pengarna i fasteinsamlingen. I ungdoms- och konfirmationsgrupperna pratar vi mycket om hur man kan låta fastan märkas i ens liv, berättar Eva Ellnemyr, präst och distriktsledare i Botkyrka församling i södra Stockholm.

För egen del undviker Eva Ellnemyr kött, godis och alkohol under fastan. Och så låter hon bli Facebook på vardagarna och använder i stället tiden till eftertanke, familj och vänner.

- Godis är jobbigast att avstå i från, men kopplingen när man skänker pengarna man skulle ha köpt sötsaker för till kyrkans internationella arbete är väldigt konkret. Jag tycker även om att tron inte bara sitter i huvudet, utan att kroppen får vara med. Vi intellektualiserar ofta tron, men fastan är en kroppslig påminnelse om att tron spelar roll, säger hon.

 

Linda Alexandersson som är pastor och föreståndare för Arvika missionsförsamling försökte en gång att fasta i ordets ursprungliga betydelse och avstå från mat.

- Många säger att de får ett klarare och lättare sinne. Jag kom aldrig dithän. När jag provade att fasta var jag ungdomsledare i den 40-gradiga värmen i Miami. Jag cyklade mycket mellan församlingsmedlemmarna, fick huvudvärk och höll på att svimma, säger hon.

Men från församlingsarbetet i USA och Australien tog Linda Alexandersson med sig idén om att ordna smågrupper som under fastan samtalar och reflekterar till exempel över hur jordens resurser fördelas och vad man kan göra åt det. I dagarna släppte hon boken "Bortom bekvämligheten - vardagstro som gör skillnad" (Argument förlag), som församlingen i Arvika och säkert på flera andra håll kommer att utgå från under fastediskussionerna.

- Jag tror att det är en poäng att fastan bara handlar om sju veckor. Under en så begränsad period kan man åta sig att vara med i samtalsgrupper. I boken föreslår jag andliga utmaningar som att bjuda hem någon man annars inte skulle ha haft vid sitt middagsbord eller att utforska det rättvisemärkta sortimentet i den lokala butiken, säger Linda Alexandersson.

 

Vilka utmaningar pastorn själv ska anta under årets fasta är ännu oklart.

- Jag hoppas att samtalen i våra fastegrupper ska trigga mig. I perioder i mitt liv, som exempelvis när jag bodde på Filippinerna och såg hur gerillan kämpade för bättre levnadsförhållanden, var det naturligt att engagera sig. Nu vill jag fundera över hur ett kristet liv kan se ut i det som är min vardag i dag, som heltidsarbetande småbarnsförälder. Det blir nog snarare många små grejer än några enskilda stora, menar Linda Alexandersson.

Hon ser en tydlig skillnad mellan den kristna fastan och den världsliga detoxtrend som vuxit sig allt starkare på senare år.

- Detox handlar nog mer om att göra något för sig själv. Det är ju jättebra att avstå från godis och onyttigheter, men poängen med den kristna fastan är att det ska komma andra till glädje, säger Linda Alexandersson.

 

Fredrik Emanuelson som är katolsk biskopsvikarie är inne på samma linje.

- Jesus var stenhård i det avseendet. Det har inget egenvärde att avstå ett mål mat och gå hungrig om det inte går till din nästa, säger han.

Fredrik Emanuelson ser fastan som en inre rannsakan och en yttre manifestation. Och inom den katolska kyrkan är det tradition att man biktar sig inför påsken.

- Första steget är att inse sin synd när man kunde ha gjort det goda och inte gjorde det, eller rentav gjorde det onda. När man ångrat sig måste man också ställa till rätta genom botgöring, förklarar han.

Många av Sveriges cirka 150 000 katoliker kommer i dagarna att gå på boteandakter.

- Jag tar emot bikt så gott som varje dag. Men man önskar förstås alltid att det fler som tog emot gåvan att bikta sig, säger Fredrik Emanuelson, vars samfund i fjol skänkte 880 000 kronor i fastekollekt till hjälpverksamhet i Armenien, Azerbaijan, Bosnien och Hercegovina. I år går pengarna till ensamstående mödrar på Sri Lanka.

För egen del tänker Fredrik Emanuelson ägna mer tid åt gudstjänster, äta bara ett mål mat om dagen, ge pengar till kyrkans utlandsarbete och lägga mer tid på att besöka och ägna uppmärksamhet åt församlingsmedlemmar.

 

Inom islam är det betydligt vanligare att alla friska vuxna deltar i fastan genom att låta bli att äta och dricka från soluppgång till solnedgång. Ramadan infaller i år den 20 juli och också inom den muslimska världen betonar man vikten av att dela med sig till de fattiga.

- Människor har i alla tider använt fastan som teknik att komma i kontakt med högre makter. När man svälter sig själv sätts processer i gång som kan ge transupplevelser, förklarar Jonas Engman, etnolog och intendent på Nordiska museet.

Fastan hade stor betydelse i Sverige under medeltiden då landet var katolskt, men i och med reformationen på 1500-talet försvann bestämmelserna om fasta ur Svenska kyrkans lära.

- Men fastan förutsätter att man har ett överflöd och kan avstå. I 1800-talets fattigsamhälle var det väldigt få som kunde avstå från mat. Skördar slog fel och under så knappa villkor var mat ofta en fråga om liv och död, påpekar Jonas Engman.

Att helt låta bli att äta har aldrig varit aktuellt i Sverige, säger Oloph Bexell, professor i kyrkohistoria vid Uppsala universitet. Snarare levde man i askes och måttfullhet och avstod från köttmat och åt bara fisk, mjölkprodukter och vegetarisk kost.

Och i och med sekulariseringen har människor förlorat motivationen att fasta av religiösa skäl. Hellre har man andra symbolhandlingar, som att ge bort pengar till behövande.

- Under 1900-talet har fastan i Sverige allt mer förknippats med solidaritet med nödlidande. Fastan har blivit ett slags bottid som ska påminna om och förbereda för Kristi lidande och död, säger Oloph Bexell.

 

De tiotusentals kristna katoliker, medlemmar i Svenska kyrkan och andra samfund som på onsdag ändå väljer att manifestera sin tro genom att avstå från just mat kan dock inte hoppas på några hälsovinster. Människokroppen är visserligen byggd för att klara långa perioder utan föda och många av oss har fettdepåer att ta av.

- Men att fasta av medicinska skäl är tveksamt. Dokumentationen är dålig och de flesta går upp i vikt igen så snart de slutat fasta. Och att detox skulle rensa kroppen från gifter är rent nonsens. Snarare frigörs farliga ämnen från fettvävnaden så att man förgiftar sig själv baklänges, säger Stephan Rössner, professor i hälso­inriktad beteendevetenskap vid Karolinska Institutet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!