Farmor visade Kamprad vägen till nazismen

Hösten 1994 ringde          Expressens reporter Pelle Tagesson till Ingvar Kamprads assistent och bad om en intervju. Tagesson sa kort att det gällde "Engdahl". Det räckte för att assistenten ska förstå att Kamprads kontakter med nazister och den svenska fascistledaren Per Engdahl under och efter andra världskriget var på väg att avslöjas.

 Kamprad hade själv över en öl berättat för sina närmaste om den mörka hemligheten några år tidigare men inför Expressens intervju bestämde han sig för att även berätta offentligt om allt han själv kom ihåg mellan levnadsår 16 och 25 då han var en del av den så kallade nysvenska rörelsen.

Men Kamprad nöjde sig inte med det. Han skickade också upp sin informationschef från Älmhult till Riksarkivet i Stockholm för att ta fram allt om det som han nu kallar sin "ungdoms sjukdom". Allt som informationschefen hittade skickades vidare till medierna.

 Kamprad ville redan 1994 en gång för alla göra upp med sitt förflutna för att kunna lägga det bakom sig, men i tisdags kväll ­blåstes nytt liv  i nazist­affären.

 Förra hösten anklagade SVT:s "Uppdrag granskning" honom för skatteflykt. Avslöjandet byggde på att miljarder inom Ikea slussats vidare till skatte­paradiset Liechtenstein, och inte till skatteparadiset Luxemburg som tidigare varit känt.

Nu publicerar SVT uppgifter ur en ny bok om att Kamprad inte har berättat allt om sin högerextrema bakgrund, att han hade ett medlemsnummer i en nazistgrupp och att han klassades som nazist av Sveriges dåvarande säkerhetspolis och övervakades.

 - Jag kände inte till det själv, förklarade Ingvar Kamprad på onsdagsmorgonen för sin talesman Per Heggenes.

 - Jag vill lägga det här bakom mig. Det här är ju bara gamla uppgifter.

 Hans levnadstecknare, publicisten Bertil Torekull, har skrivit boken "Historien om Ikea" där nazist- och fascist­kontakter ägnats stort utrymme.  I åtskilliga fax mellan Kamprad och Torekull växte bekännelsen fram.

 - Hans minne är utmärkt men kolossalt selektivt. Han kan minnas de exakta priserna på hurtsen Tore eller sängen Fridolin men kan ständigt beslås med fel om årtal och namn som inte har direkt betydelse för affärsrörelsen, förklarar Torekull.

SVT-reportern Elisabeth Åsbrink         , som skrivit den nyutkomna boken "Och  i Wienerwald står träden kvar" där uppgifterna publiceras, har också reagerat starkt på att Kamprad i en intervju som hon gjorde för ett år sen kallade Per Engdahl för "en stor man". Det berättade hon för Expressen i går.

 - Som jag förstår det är det citatet är ryckt ur sitt samman­hang. Han sa också i intervjun att Engdahl hade hamnat fel men det kom inte med i boken. Jag har förstått att Ingvar var imponerad av Engdahls intellekt men det betyder inte att han är supporter till hans ­ideologi, säger Per Heggenes till Expressen.

 Ingvar Kamprad tycker att han har gjort allt för att berätta sanningen om sin mörka tid och han vill nu slippa publicitet kring något som hände för 60-70 år sedan.

 - Det är inte roligt att de försöker göra en stor nyhet av något som egentligen redan är känt. Det är inget nytt. Jag beskrev det i detalj för nästan 20 år sen. Det här är något som jag starkt tar avstånd från, säger Ingvar Kamprad nu.

Inom Ikea och          bland Ingvar Kamprads närmaste vänner finns det ingen större oro för att de nya nazianklagelserna kommer få någon långsiktig negativ effekt för koncernen eller familjen Kamprad. Krishanteringen efter avslöjandet 1994 har använts som ett skolboksexempel i PR-branschen. Han skrev snabbt ett brev för hand till all personal som också blev offentligt. Det väckte sympatier och förståelse för att det handlade om en ungdomssynd.

 Brevet, och det faktum att han själv snabbt svarade på frågor och inte gömde sig, flyttade fokus från det faktum att han varit engagerad inom extrem­högern även efter krigs­slutet.

 När Expressen avslöjade omfattande korruption i ryska Ikea agerade han lika snabbt och grät i intervjuer. Även anklagelserna om skatteflykt hanterade 85-åringen själv och hans förmåga att hantera kriser anses vara förklaringen till att Ikeas affärer och hans eget anseende inte drabbas av allvarliga anklagelser om skatteflykt, korruption eller nazikontakter.

För att förstå varför en av världens mest framgångsrika företagsledare drogs till nazism och fascism i ungdomsåren måste man återvända till hans barndom i Småland.

 Grossmutter Fanny i den förmögna Kampradsläkten betydde mest för Ikea­grundaren under bondsonens uppväxt. I boken "Historien om Ikea" beskriver Kamprad själv deras nära relation och hur farmor blev hennes beskyddare under uppväxten på familjegården utanför Älmhult:

 - Jag fattade sympati för min farmor. Hon inte bara skyddade mig mot omvärlden utan hon blev också min  i särklass mest trogna kund när jag som femåring började köpa och sälja saker.

 Fanny var en övertygad nazist. Även Ingvar Kamprads pappa var nazist och i skogarna kring Älmhult kallades familjen för "nassarna".

 - Du kan nog säga att far var nazist i själ och hjärta. Men på ett annorlunda sätt. Han skulle aldrig i helvete slå på en människa eller vilja mörda någon. ­Kanske hörde han till dem som inte trodde på koncentrations­lägrena, säger Ingvar Kamprad om fadern i en intervju med SVT-reportern Elisabeth Åsbrink i hennes nya bok.

Farmor Fanny var bitter          över att hennes del av Tyskland ockuperats av tjeckerna och det var först efter en Hitler­offensiv 1938 som deras hem befriades från annekteringen. Kamprad minns än i dag hur hon sen varje år bjöd på stort tårtkalas på gården för att fira Hitlers framgång i kampen för ett Stortyskland.

 Fanny fick ofta post från Tyskland. Det var glättiga broschyrer med vackra bilder från Joseph Goebbels propaganda­ministerium och den unge Ingvar Kamprad imponerades i unga tonår.

 - Min barnsliga reaktion var förstås att det var fint att Hitler gjorde så mycket för farmors anhöriga och speciellt för barn och unga. Det är klart att jag indoktrinerades. Jag var kanske mer lättpåverkad än de flesta, säger han  i Torekulls bok.

 Han berättar också hur han gick på nazistmöte och när han började i internatskola i Osby samlade han några vänner på en vind för att starta en nazistgrupp och ritade hakkors i sina anteckningsböcker. Några år senare träffade han Per Engdahl, som var fascist och en av de starkaste ledarna inom svensk extremhöger före, under och även långt efter andra världskriget.

Kamprad och Engdahl          blev vänner och den yngre såg upp till den store ledaren som kvitterade hans beundran genom att ge uttryck för att han såg en begåvning i den unge Kamprad. Det var inte bond­sonen van vid.

 Vänskapen varade även efter ­kriget då Kamprads bild var att Engdahl tog avstånd från nazismen. Engdahl ­mjukade också upp retoriken efter ­kriget och slutade att prata om raser och argumenterade i stället mot att främmande kulturer hotade Sverige.

Engdahl var gäst på Ingvar Kamprads första bröllop 1950 och brudgummen hade bett honom att hålla ett tal. Kamprad bländades av talet men det kom att bli en av hans sista kontakter med extremhögern.

 När han på sin ålders höst tänker tillbaka på sitt liv pekar han på att farmor Fannys indoktrinering gjorde att han hamnade snett.

 - Den nära kontakten med farmor blev ödesdiger. Den födde ett tänkande hos mig som skulle få oväntade konsekvenser för mitt liv. Långt förbi barn­domens och tonårens politiska förvillelser med nazistiska och fascistiska förtecken skulle jag i min mogna ålderdom dyrt få betala för denna tyska påverkan.