Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fågeldödslarmet splittrar forskarna

I riskzonen. Vissa forskare menar att en stor del av fågelarterna riskerar att dö ut på grund av tiamin-brist. Foto: Jon Sjoberg

Upp till 75 procent av alla svenska fågelarter riskerar att dö ut eftersom de kan vara drabbade av brist på tiamin, vitamin B1.

Det hävdar forskare i Stockholm - men andra experter säger att det inte finns grund för dessa alarmerande slutsatser.

Medan forskarna tvistar om orsakerna fortsätter ejdrar och andra sjöfåglar att dö.

– Jag såg hur fåglar dog i drivor, säger Le Carlsson, fältarbetare i Blekinge skärgård.

De här 10 arterna är hotade

Ejder – En av de största dykänderna. Häckar vid kusterna. Största beståndet finns i Stockholms skärgård.

Silltrut – Måsfågel som häckar både på väst- och ostkusten. Kan även häcka vid stora insjöar som Vänern.

Stare – Välkänd för sin sång och en duktig härmare. Flyttfågel. En av de vanligaste fåglarna i världen.

■ Gråtrut – Måsfågel. Häckar allmänt runt Sveriges kuster. Övervintrar ofta i mellersta och södra Sverige.

■ Knölsvan – Stor andfågel. Finns längs kusterna och i vassrika sjöar från Skåne till mellersta Norrland.

■ Fiskmås – Häckar i hela Sverige. Flyttfågel som övervintrar beroende på hur varma vintrarna är.

■ Svärta – Andfågel som häckar i Jämtlands och Lapplands fjällsjöar, längs Östersjökusten samt i Halland.

■ Alfågel – Liten andfågel. Häckar i Norrlands fjällregioner. Lämnar fjällen i oktober för att övervintra i Atlanten och Östersjön.

■ Alförrädare – Liten ejder som häckar längs Norra ishavets kuster. Ett litet antal övervintrar i Östersjön, till exempel runt Öland och Gotland.

■ Gräsand – Stor och kraftig and i gruppen simänder. Häckar vid kuster, i sjöar och vattendrag i hela landet - utom i fjällmiljön.

 

Källa: Professor Lennart Balk

Förvirrade sjöfåglar dör i massor. De får minnesproblem, kan inte dyka och flyga - och blir lätt offer för rovfåglar och sjukdomar.

Förklaringen är att de drabbas av en hjärnskada som i sin tur vållas av brist på tiamin, också kallat vitamin B1, säger en forskargrupp som studerar sjöfåglar i Hanöbukten i Blekinge. Andra forskare säger däremot att denna förklaring inte är bevisad; fåglarnas problem skulle snarare bero på havens övergödning, föroreningar och överfiske.

Men Lennart Balk, professor i biokemi vid Stockholms universitet, är övertygad om att tiaminbristen ligger bakom fågeldöden. Han säger att arter kan dö ut "inom ett tiotal år".

Fiskmås – Häckar i hela Sverige. Flyttfågel som övervintrar beroende på hur varma vintrarna är Foto: Jon Sjöberg

Hans främste vetenskaplige motståndare, fågelforskaren Martin Green vid Lunds universitet, kallar Balks rön för "omotiverad alarmism". De båda brukar drabba samman på forskarkonferenser.

– Det kan vara upp till 75 procent av de svenska fågelarterna som är drabbade av tiaminbrist. Vi ser den här kliniska symptombilden hos tre av fyra arter. Det är den största naturkatastrofen vi har varit i närheten av, säger Lennart Balk.

– Vitamin B1 eller tiamin har en otroligt viktig funktion i varenda cell. Varje cell har fem livsuppehållande enzymer som alla behöver tiamin för att fungera. Brist på tiamin leder till hjärnskador och skador på en rad andra organ, säger han.

Lennart Balk förklarar att tiaminbrist kan få en rad konsekvenser. Immunförsvaret och förmågan att fortplanta sig slås ut, olika typer av neurologiska hjärnskador. För fåglar innebär det att de inte kan hålla balansen och inte hålla vingarna längs med kroppen. De får syn- och hörselrubbningar och kan inte ge ifrån sig ljud på rätt sätt.

Forskare upptäckte redan på 1970-talet tiaminbrist hos lax och havsöring, senare också hos fåglar. Lennart Balk och hans forskarlag publicerade sina första rön 2009. Också däggdjur kan drabbas. Den mystiska älgdöden häromåret kan förklaras med tiaminbrist, enligt vissa forskare.

– Det är så allvarligt det kan bli att vi har djur med mycket allvarliga hjärnskador, som vi inte riktigt vet hur de uppkommer. Vi ser störningar hos ejder, gråtrut och stare, tre arter som vi undersökt mycket ordentligt. Vi ser samma kliniska symtom hos trut, svan, gräsand och ytterligare ett antal arter, säger Lennart Balk.

Svärta – Andfågel som häckar i Jämtlands och Lapplands fjällsjöar, längs Östersjökusten samt i Halland. Foto: Jon Sjöberg

– De känsligaste arterna drabbas först och riskerar att dö ut. Ejdern och andra dykänder i Östersjön minskar väldigt kraftigt, säger han.

Fågelforskaren Martin Green vid Lunds universitet är mycket skeptisk till Balks rön, ända sedan denne publicerade sin första artikel i ämnet 2009. Han ifrågasätter det katastrofläge Balks forskarlag målar upp - och säger att deras fokus på tiaminbrist flyttar uppmärksamheten från stora och viktiga miljöbovar.

– Tiaminbrist kan vara en förklaring, men det är inte bevisat. De är en forskargrupp som står mot alla andra forskare. Hittills har de mest kokat soppa på en spik, säger Martin Green.

– Katastrofläget som de larmar om finns inte. Det finns arter som minskat väldigt kraftigt på kort tid, till exempel ejdern. Det antyder att sjukdom är inblandad, men det kan finnas andra förklaringar än tiaminbrist.

– Ejdern ökade hela 1900-talet. Den gynnades först av övergödningen i Östersjön. Det finns ingen anledning att hävda att det är katastrof när den nu återgår till naturlig nivå från det tidigare uppblåsta antalet, säger han.

Martin Green pekar i stället på stora och kända faktorer bakom fågeldöd och andra problem för djurlivet. Han säger att det inte finns en enda förklaring utan flera samverkande orsaker till att det går dåligt för vissa arter.

– Det är ingen nyhet att våra hav mår dåligt. Övergödning, den ständigt ökande kemikalieindustrins utsläpp och fisket är de stora orsakerna. De påverkar allt liv i havet och får konsekvenser för fåglarna, vissa arter gynnas, andra inte, säger Martin Green.

– Vi måste satsa all vår kraft på de stora problemen: övergödning, föroreningar, överfiske. Dem kan vi göra något åt. Att rikta in sig på snäva detaljer som tiamin flyttar fokus från de stora problemen, säger han.

En person som inte är forskare, men deltar i vetenskapliga konferenser om fåglar, berättar att tiaminbristen har varit en stor vetenskaplig stridsfråga under senare år. Det är hetsiga diskussioner, forskare ryker ihop med näbbar och klor - och det är ibland "nära handgemäng", som Expressens källa uttrycker det. Balk och hans team ska i år publicera två nya artiklar i ämnet, något som också meningsmotståndarna säger sig emotse med intresse.

Knölsvan – Stor andfågel. Finns längs kusterna och i vassrika sjöar från Skåne till mellersta Norrland. Foto: Jon Sjöberg

Stockholms universitet och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) ligger bakom Balks tiaminprojekt. Torsten Mörner, statsveterinär vid SVA och docent i vilda djurs sjukdomar, genomför fältstudier av sjöfåglar i Blekinge skärgård.

– Jag jobbar med ejdrar och ejderungar. Vi ser att ungarna dör för att de är väldigt svaga. De blir tagna av truten, 90-95 procent av ungarna dör första veckan, säger Torsten Mörner.

– Orsaken är att ungarna har ett felaktigt beteende, Truten tar dem för att de inte uppträder som de ska.

– Ejderungarna har extremt låga halter tiamin. Vi tror att det är något fel i ekosystemet som gör att tiamin inte produceras, omsätts eller tas upp som det ska. Annars får fåglarna det via sitt foder, säger han.

Le Carlsson, fältarbetare och frilansfotograf som bland annat sysslar med fågelinventering, är den som först slog larm i medierna om fågeldöden i Blekinge skärgård. Han fick sommaren 2000 tips om döda fåglar i skärgården. Eftersom han har tillstånd att gå i land på öar även under häckningstid kunde han börja inventera direkt.

– Fåglar dog i drivor. Jag kunde hitta 70 döda fåglar per dag på några holmar. I skrattmåskolonier kunde jag hitta 300-400 döda, säger Le Carlsson som deltar i tiaminprojektet.

– Det tar fem till sju dagar för en trut att dö efter det att den inte kan flyga. Den hasar sig fram på vingarna som blir alldeles blodiga. Det är en lång och plågsam process.

– Jag har hittat 26 000 döda fåglar sedan jag började inventera för 15 år sedan. Ejder, gråtrut, skarv, gräsand, grågås, knölsvan. Fågeldöden pågår fortfarande, säger han.