En sedellärande historia i 350 år

Nu kommer de nya sedlarna. Kulturgiganter som Ingmar Bergman, Astrid Lindgren och Evert Taube intar bankomaterna. Vi får även stifta bekantskap med en helt ny valör - 200-kronorssedeln.

Men svenska sedlar har 354 år på nacken. År 1661 gavs den första sedeln ut i Sverige.

Det var Johan Palmstruch, född i Riga som då var svenskt landområde, som fick vittring på bankväsendet som börjat blomstra nere i Europa. Palmstruch sökte sig till det progressiva Amsterdam för att lära sig konsten att driva en bank.

Han beslutade sig för att ta konceptet till Sverige, presenterade sin idé för dåvarande drottning Kristina och fick grönt ljus.

Sveriges första bank, Stockholms Banco, slog upp portarna 1656, och fem år senare kom de första sedlarna.

– De var svart-vita med spegelmonogram. Olika tjänstemän i banken skrev på dem för hand. Sedlarna kallades "palmstruchare", efter sin upphovsman, säger Torbjörn Sundquist, 1:e antikvarie på Kungliga Myntkabinettet.

För första gången kunde medborgarna låna pengar genom den nya banken. Tidigare var man hänvisad till Svenska kyrkan, som var den stora långivaren.

– Banken fick ett positivt mottagande. Det blev så småningom en stor sparbanksrörelse och bankväsendet blomstrade. Men det var först på 1800-talet som det fick en väldig fart, säger Torbjörn Sundquist.

Men att driva bank var inte så enkelt som Johan Palmstruch hade hoppats. Han gav ut alldeles för många sedlar, som det inte fanns täckning för i hans bank. År 1668 fick hans livsverk ett abrupt slut - banken gick i konkurs. Och värre skulle det bli.

– Han blev faktiskt dömd till döden. Men han blev benådad så småningom. Det var lite mer handfast på den tiden, säger Torbjörn Sundquist.

Trots Palmstruchs missöde med banken hade han ändå satt någonting stort i gungning. Hans bank var upprinnelsen till Sveriges Riksbank, världens äldsta centralbank och den bank som gett ut svenska sedlar sedan dess.

Men sedlarna var till en början ingenting för vanligt folk. Det var stat, adel och de besuttna som hade sedlar och de användes till att köpa gods och andra stora investeringar. Först vid 1700-talets slut hamnade sedlarna i gemene mans ficka.

1701 byttes sedlarna ut till så kallade transportsedlar. De fick namnet eftersom de vid varje affärstransaktion skulle transporteras, skrivas över från den förre ägaren till den nya. Man fyllde i önskat belopp och namnteckning för hand.

Vid långa transporter hände det att snåljåpar klippte bort halva sedeln för att spara portokostnad. Banktjänstemännen såg rött och i tidningsannonser hotade de med "widrigt bemötande" om kunden kom in med stympade sedlar.

Kronan kom 1873 och i samband med det moderniserades och förenklades det svenska pengasystemet.

Första gången en människa porträtterades på en sedel var 1898 då Sittande Svea gjorde entré. Hon var dock ingen verklig person, utan en symbol för Sverige.

Först 1948 fick en levande person sin nuna på en svensk sedel. Det var till Gustav V:s 90-årsdag som en jubileumssedel gavs ut till hans ära.

Sedelförfalskning började tidigt bli ett problem. År 1835 började man färga sedlarna i olika färger och trycka dem på specialpapper för att försvåra förfalskningen. För att avskräcka potentiella bedragare kunde det stå uppskrivet på sedlarna vilka straff sedelförfalskning medförde.

– Det betraktades som ett mycket allvarligt brott. Man kunde bli halshuggen eller mista höger hand, säger Torbjörn Sundquist.

Mellan 1830 och 1903 fick lokala banker runtom i Sverige ge ut sina egna sedlar, parallellt med Riksbankens sedlar. De fick tillstånd att ge ut sedlarna under fem eller tio års tid. Sedan skulle sedlarna samlas in igen. Ett svettigt arbete. Om sedlar hamnade på villovägar väntade dryga böter för banken.

Privatbanksedlarna förfalskades ofta, men bankerna löste in dem ändå. Allt för att allmänheten inte skulle tappa förtroendet för systemet.

Sedlarna har bytt färg och form otaliga gånger sedan 1661. Vid 1835 började sedlarna likna dem vi har i dag. Den största valören som någonsin getts ut, 10 000-kronorssedeln, lanserades år 1939 och sedan igen 1958.

– En 10 000-kronorssedel från 1939 motsvarar en kvart miljon i dag. De brukade användas för utlandsbetalningar, säger Torbjörn Sundquist.

Sedeln var hela 21 centimeter lång.

Och snart får vi alltså stifta bekantskap med Astrid Lindgren, Evert Taube, Ingmar Bergman och Dag Hammarskjöld. I oktober börjar en två år lång process då våra sedlar och mynt ska bytas ut. Det enda som får stanna är 10-kronan. I oktober 2016 kommer sedlarna med Birgit Nilsson och Greta Garbo.

Det är Riksbanksfullmäktige som ligger bakom beslutet om vilka kulturpersonligheter som ska pryda de nya sedlarna.

– De skulle vara verksamma på 1900-talet och vara omtyckta av folket. På baksidan av sedeln finns landskap som representerar personen på sedeln. Då ville man ha en spridning över landet. Vi ville också ha hälften kvinnor och hälften män, säger Susanna Grufman, enhetschef för Riksbankens kontantförsörjning.

Riksbanken höll även en omröstning på sin hemsida där Astrid Lindgren inte helt överraskande var mest populär.

Internationellt ses de nya sedlarna som uppstickare, menar både Susanna Grufman och Torbjörn Sundquist.

– Många tycker att det är väldigt glamouröst att ha Greta Garbo på en sedel. Och att ha Pippi Långstrump, en barnboksfigur, på en sedel anses också modernt, säger Susanna Grufman.

Sedlarna byts ut för att de ska få nya säkerhetsdetaljer.

– Vi ville bli av med foliebandet, för det är inte tillräckligt svårt att förfalska. Riksbanken behöver ligga före förfalskningstekniken. Det gick inte på befintlig sedelserie, säger Susanna Grufman.

Hur länge kommer vi ha de nya sedlarna?

– Det är helt omöjligt att veta. Nuvarande sedelserie har vi haft i 30 år. Det kanske ger en referens.

Enligt Susanna Grufman finns det fortfarande ett stort behov och intresse av att ha kontanter ute i samhället.

– Kontantmängden minskar inte speciellt mycket. Vi har 80 miljarder kronor ute i samhället. Många människor vill i olika situationer fortfarande använda kontanter. Nyanlända svenskar och turister är grupper som gärna vill använda kontanter. Man ser en preferens hos äldre, men även yngre personer vill ha det. Det medför en viss integritet att använda kontanter.

Hur då?

– Nu görs så mycket väldigt mycket på nätet och många av köpen man gör kartläggs. Med kontanter får man en annan immunitet som man kanske inte får med en kortbetalning.

När blir vi det kontantlösa samhället?

– Vi gör mycket analyser och bedömningar av det, men det är omöjligt att veta. Vi tror dock inte att vi kommer att bli kontantlösa inom 20 år. Men kontanterna kommer att fortsätta minska i omfattning, säger Susanna Grufman.

Torbjörn Sundquist håller med.

– Det finns inga tecken på det. Man har ju talat om det kontantlösa samhället i 15-20 år redan och det har inte hänt särskilt mycket, förutom att kontantanvändandet har gått ner lite grand.