Tappar medlemmar. Landets studentkårer är i kris. Foto: Markus Marcetic
Tappar medlemmar. Landets studentkårer är i kris. Foto: Markus Marcetic

En 400-årig institution som kämpar för att överleva

Publicerad
Uppdaterad
Sedan den obligatoriska avgiften avskaffades har studentkårerna på landets universitet tappat medlemmar i rasande takt.
De större kårerna får lägga sitt fokus på att ragga medlemmar och de mindre kämpar för att överhuvudtagt överleva.
Kan den 400 år gamla institutionen snart vara ett minne blott?
Studentkårerna har en lång historia som sträcker sig tillbaka ända till 1600-talet, då i form av nationsföreningar.
1667 blev medlemskap i nationerna obligatoriskt för att man skulle kunna hålla ordning på studenterna. Och på 1800-talets andra hälft lades grunden till student-kårerna då studenterna ville samlas i en gemensam enhet för att effektivt kunna driva sina frågor.
1908 infördes obligatoriskt medlemskap i studentkårerna.
Ganska precis 100 år förflöt innan det lades fram en statlig utredning om hur avskaffandet skulle genomföras i början av 2008. Den föreslog bland annat att studentkårerna skulle kvarstå, men att deras verksamhet skulle finansieras genom statsbidrag i stället för obligatoriskt medlemskap.
Ett av de viktigaste argumenten inför kårobligatoriets avskaffande var att frivilliga kårer skulle stärka studentinflytandet genom att vara attraktiva för studenter att bli medlemmar i.
- Kårobligatoriet är lika fel som en gång kollektivanslutningen till Socialdemokraterna och statskyrkan var. Det har överlevt sig själv. Nationsobligatoriet infördes på 1600-talet och det är hög tid att det systemet går i graven, sa dåvarande högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg (FP) i ett pressmeddelande 2009.
I juni 2009 klubbade riksdagen igenom att kårobligatoriet skulle avskaffas "för att ersättas med ett modernt system för studentinflytande 1 juli 2010". Från och med då blev det frivilligt för landets studenter att bli me d lem i en studentkår.
Enligt SFS, Sveriges förenade studentkårer, fanns omkring 80 studentkårer i Sverige innan kårobligatoriets avskaffande - i dag finns 60 - 65 stycken kvar, men många kårer har valt att gå ihop.
Enligt Tidningen Studentliv, som ges ut av Tjänstemännens central­organisation, TCO, Sveriges största fackliga organisation för akademiker, som i vintras frågade 44 kårer hur många av deras studenter som valt att gå med i kåren sedan obligatoriets avskaffande så hade i genomsnitt 50 procent valt att bli medlemmar.
Alltså har landets studentkårer förlorat hälften av sina medlemmar sedan kårobligatoriet avskaffades.
Men förutsättningarna skiljer sig mellan kårerna.
Och klart är att de små kårerna lever farligare än de större och mer väletablerade.
Medan Odontologiska föreningen i Stockholm representerar 93 procent av studenterna och Uppsala studentkår 90 procent, skrapar Gotlands studentkår bara ihop 27 procent och studentkåren i Östersund endast 22 procent av studenterna.
Henrik Jonsson, vice ordförande för Lunds universitets studentkårer, menar att utifrån ett principiellt perspektiv bör man få välja om man vill vara med i en studentkår, eftersom det är en ideell förening som inte ska ha rätt att tvångsansluta folk.
- Å andra sidan är vi nu tvungna att ragga medlemmar och det tar kraft och energi från vår huvuduppgift som är studiebevakning. Kårerna riskerar att bli avtrubbade. Dessutom garanterar pengar från medlemmar ett oberoende, nu har vi andra finansiärer vilket inte är optimalt.
2009 fanns det 17 kårer i Lund, nu har man sammanslagit flera kårer och numera finns nio kvar. Studentkårerna i Lund har nu omkring 75-80 procent av studenterna- ett tapp på omkring 20 procent sedan kårobligatoriet togs bort.
- Vi är lyckligt lottade att studentlivet är så djupt inrotat i Lund. Studenterna tycks ändå se ett värde att vara med i en studentkår.
Men vägen från välstånd till misär är relativt kort, menar Henrik Jonsson.
- Vi vet inte hur stödet från universitetet och staten utformas i framtiden och om vi inte får tillräckligt med stöd och medlemmar så kan kårerna snabbt halka efter rejält från en termin till en annan.
Henrik Jonsson hävdar att det är viktigt att ha ett stort medlemsantal - eftersom deras syfte är att representera medlemmarna. Och mardrömmen är att gå ner till att representera 20 procent eller mindre, då kårernas legitimitet inte är lika stor längre.
Den mardrömmen har blivit sann för Skövdes studentkår som numera representerar 10 procent av studenterna. Ett tapp på 90 procent sedan kårobligatoriet avskaffades.
Studentkåren i Skövde är i kris och till en början visste de inte om de skulle överleva året ut.
- Vi har fått inse att vi måste skära ner på personal, prioritera bort. Det kommer märkas på kvaliteten, vi kommer inte ha tid att följa hela beslutsfattandets gång utan vi kommer att få uttala oss om en färdig produkt. Vi kommer ha mindre möjlighet att påverka helt enkelt. Och gör vi inte något radikalt så kommer vi inte finnas kvar om 2-3 år. Det är tråkigt men tyvärr sant, säger Martin Nilsson, studentombud på Studentkåren i Skövde.
Men vad har egentligen studentkårerna åstadkommit?
Massor, menar Beatrice Högå, ordförande för SFS.
Bland annat var SFS pådrivande att den studiesociala utredningen kom på plats, som 2009 föreslog bland annat att man skulle förlänga den studiemedelsberättigande tiden för studerande inom de längsta utbildningarna.
SFS har också bidragit till att högskolorna har mångfaldsplaner, att pedagogisk kompetens ska ha betydelse när man anställer lärare och till höjda studiemedel och ett förändrat studiemedelssystem.
- Vi fick igenom att studiemedlet har indexuppräknats varje år sedan 2001, och nu till sommaren höjer man lånedelen med 500 kronor, säger Beatrice Högå.
Studentkårerna har en lagstadgad skyldighet att företräda studenterna ­ i olika högskoleorgan och får numera ett statligt bidrag, i dagsläget 30 miljoner, så att de kan sköta sitt uppdrag.
Pengarna fördelas utifrån hur många helårsstudenter som finns på respektive lärosäte och ska gå till att jobba med studentinflytande. Men nu går en del av pengarna till att sponsra studentkårerna, för att de ska kunna göra en granskning av kvaliteten.
- Granskningen av kvaliteten tar ju bort pengar som skulle kunna gå till att öka kvaliteten. Det blir ju lite rundgång av det hela. Samtidigt så tar vi pengarna av högskolorna för att överleva. Det är tyvärr den vägen vi måste gå, säger Martin Nilsson på studentkåren i Skövde.
Om en förening tappar medlemmar beror det antingen att den inte jobbar på rätt sätt, eller för att den inte behövs. Det menar Christer Leopold som arbetar som konsult åt ideella organisationer och har skrivit boken "Professionell Ideell - Om att verka med ideell logik".
Studentkårernas överlevnad beror helt och hållet på hur de leds och vilken förmåga kårledningen har att anpassa föreningen efter de nya omständigheterna.
En kompetensfråga i stor utsträckning, hävdar Christer Leopold.
- Jag tror inte att studentinflytande på universitetet i sig är en tillräckligt viktig anledning för att man ska bli medlem. Det gäller att man förstår vad medlemmar och tänkbara blivande medlemmar har för behov och det gör man genom att analysera omvärlden och förändra sin förening i den riktningen.
Hm. Har inte studentkårerna tänkt i de banorna också?
Martin Nilsson menar att de hela tiden försöker hitta saker som är mer attraktiva.
Att man kan få bättre studievillkor eller lägre hyra på sikt är för abstrakt för många studenter och nu har man i stället börjat locka med mer konkreta och direkta erbjudanden som möjlighet att vinna festivalbiljetter eller att man får en kaffemugg på köpet när man köper en fika.
- Studentkårer finns inte till för att ordna fester, men tyvärr är det det som är lättast att sälja. Vi måste bli roligare och attraktivare, men när vi anordnar resor till Ullared så tappar vi lite av vårt syfte. Vi kan vara kreativa till en gräns men får inte gå ifrån vårt syfte alltför mycket. Den balansgången är svår, säger han.
Men hur stor påverkan kan det ha om vissa studentkårer inte finns kvar om några år?
Stor, menar Martin Nilsson.
- Studenterna kommer fortfarande kunna påverka, men med relativt kortsiktiga lösningar. Helt plötsligt finns det ingen som kan se till att det exempelvis faktiskt blir lag att man ska behandlas rättvist.
- Och i och med att studentkårerna försvagas så blir det svårare att påverka orättvisa system.
Studentkårer lever farligt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag