Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dykare fann sovjetisk trotyl – nu berättar han om fyndet

Det andra fyndet av sovjetisk trotyl, som gjordes nära Lidingöbron den 24 september 1987. På paketen står det i svensk översättning ”trotylblock 200 gram”. Foto: EGON EKLUND
Området vid Lidingö – där det första fyndet av sovjetisk trotyl gjordes 1987 – som det ser ut i dag. Med en modern svensk dykarfarkost i förgrunden och cisternerna i bakgrunden. Foto: PETER-LORENTZ JOHNSSON
Trotylblock beslagtagna av Ukrainas säkerhetstjänst förra året - av samma typ som "Lidingö-trotylen". Foto: SBU

Två unga dykare gör ett sensationellt fynd i vattnet utanför Lidingö.

De hittar en kasse full med sovjetisk trotyl, som är främst ett militärt sprängmedel.

– Trotylen hade kunnat vålla stor skada på oljecisternerna i närheten, säger dykaren Peter-Lorentz Johnsson, som nu, 30 år senare, för första gången själv träder fram och berättar.

Det är den 9 september 1987. Två unga män gör en rutinmässig dykning utanför Lidingö i Stockholm. Den sker i det kalla krigets slutskede, sex år efter det att en sovjetisk ubåt gått på grund i Karlskrona skärgård.

Männen hittar en kasse som innehåller trotylpaket med rysk text. Senare upptäcker andra fler förpackningar. Totalt hittas över 40 paket trotyl – som räcker för att spränga flera oljecisterner och annan infrastruktur i närheten.

Trotylen är av den typ man kan förvänta sig från sovjetiska sabotageförband, spetsnaz. Också i dagens spända läge – där flera grannländer med oro har följt övningen Zapad – satsar Ryssland på spetsnaz-förband och olika undervattensfarkoster, specialstyrkor för spaning och sabotage i främmande vatten.

Specialister på sabotage

President Vladimir Putin har gett elitförbanden en större roll och även låtit skapa flera nya. De största är fallskärmstrupperna och marininfanteriet, vilkas uppgift är att vara främst vid konventionella militära angrepp. 

Spetsnaz har däremot sina viktigaste spanings-, sabotage- och kuppuppgifter i fredstid och i gråzonen mellan fred och krig, inne på en motståndares territorium. 

Ordet spetsnaz är en rysk kortform för specialförband. Vid angreppet på Ukraina 2014 spelade spetsnaz-soldater utan märken en särskild roll, exempelvis vid erövringen av Krims parlament.     

Dykaren träder fram

En av de två dykarna som var med träder nu fram med sitt namn för första gången. Han avslöjar att han har militär bakgrund som kustjägare och därför genast insåg att upptäckten var av stort intresse för försvaret.

 – Kassen var ditställd. Den stod rakt upp. Kassen hade inte rullat på bottnen utan var snyggt ditställd, säger Peter-Lorentz Johnsson.

– Jag tänkte på en gång på cisternerna i området. Hur man med denna trotyl hade kunnat orsaka stor skada.

Jag frågar honom om kassen kan ha ställts på bottnen i panik.

 – Snarare tänkte jag att syftet kanske var att inte kunna knytas till den före användande av sprängmedlet, säger han.

Peter-Lorentz Johnsson blir efter fyndet 1987 certifierad yrkesdykare och specialiserad på att fotografera och filma under vattnet, bland annat för marinen. Under årens lopp har han rätt många gånger tänkt på den där septemberdagen för nu trettio år sedan. 

Dykaren Peter-Lorentz Johnsson hittade sovjetisk trotyl vid Lidingö. Foto: PRIVAT

Nära oljecisterner

Det är under ett regelbundet dyk på jakt efter bevis på försäkringsbedrägerier som något skymtar. Det visar sig vara en svart Åhléns-plastkasse. Den verkar innehålla något. Kassen är 20–30 meter från Larsbergs brygga/AGA-bryggan på Lidingös södra strand. Från fyndplatsen är det mindre än tusen meter till en av Sveriges största koncentrationer av oljecisterner och 1 500 meter till Kaknästornet.

Kassen är inte särskilt lätt att hitta eftersom den är mörk och står på sju till åtta meters djup. Vid tillfället är sikten under vattnet drygt tre meter.

Den står i kraftig lutning. Den visar sig innehålla ytterligare en påse som innehåller en mängd paket av vaxat papper. Alla har texten ”trotilovaja sjasjka” med kyrilliska (ryska) bokstäver. Det betyder trotylblock.

Peter-Lorentz Johnsson tar upp ett av paketen ur kassen, avbryter dykandet och för paketet till militärstaberna (Högkvarteret) på Lidingövägen.

En tidigare opublicerad närbild av Lidingö-trotylen. Paketens färg liksom ordens placering varierar beroende på årgång och fabrik. Foto: EGON EKLUND

Säpo tar över

Både polis och en ammunitionsexpert från regementet Svea livgarde kommer till staberna för att granska paketet. De konstaterar att det sannolikt rör sig om sprängämne – vilket senare också fastställs genom sprängning – och att bokstäverna på paketen är kyrilliska (ryska). Därefter övertas ärendet till stor del av Säkerhetspolisen.

På försvarets och polisens uppmaning tar dykarna upp kassen med dess innehåll och överlämnar allt till medföljande poliser. I kassen finns totalt 23 trotylplattor, förpackade i individuella vaxade förpackningar som inte hunnit upplösas av vattnet. De är ännu fräscha vid upptäckten och har sannolikt inte varit i vattnet särskilt länge.

Säkerhetspolisens dokument från 1987 om händelsen nämner att trotylplattorna är förborrade i kortändarna för att där införa sprängpatroner.

Fyndet blir känt för allmänheten den 19 september 1987 genom en artikel i Svenska Dagbladet.  Senare samma månad, den 25 september, kan Expressens reporter Leif Brännström följa upp med en artikel om ett nytt fynd, den här gången närmare Lidingöbron, och publicera den första bilden av sovjetiska trotylpaket i Sverige.

Expressens reporter Leif Brännström skriver om trotylfynden den 25 september 1987.

Påse med sprängmedel

Bakgrunden är en upptäckt den 24 september, alltså två veckor efter det första fyndet, av två andra män, Pentti Hulkkonen och Mikael Wallgren. De är ute i en roddbåt ett par hundra meter väster om Ropsten i Stockholm. De jobbar som byggnadsarbetare på gamla Lidingöbron, men är vid tillfället ute för att fiska i vasskanten.

De noterar en plastpåse på cirka 1,5 meters djup, fyra till fem meter från vasskanten. De tar upp den med hjälp av ett fiskespö och konstaterar att det är en påse från Domus med något tungt i.

I påsen finns ytterligare en påse, från Åhléns, i vilken det ligger ett tjugotal paket som verkar vara någon form av sprängmedel. Hulkkonen och Wallgren överlämnar fynden till polisen och blir nästa dag uppmärksammade i Expressen som kan publicera den första bilden av trotylen.

Mikael Wallgren blir extra nyfiken och hittar när han dyker tillsammans med Jari Frigård den 27 september ytterligare ett trotylpaket, denna gång på fem till sex meters djup, cirka 50 meter från den föregående fyndplatsen.

Den ryska jätteövningen Zapad visar att man särskilt övar med elitförband. Att förstöra infrastruktur är prioriterat inom flera elitförband. Foto: AP/ TT

Mer än 40 trotylpaket

Sammanlagt hittas över 40 sovjetiska trotylpaket av olika personer intill Lidingö under september 1987. Trotylen skulle räcka till att utföra flera sabotage mot den viktiga svenska infrastruktur som finns helt nära fyndplatserna.

De tre fynden kring Lidingö 1987 går enligt både den dåtida medierapporteringen och Säkerhetspolisens frisläppta dokument inte att härleda till några konkreta personer eller fordon. Inga liknande fynd av sovjetisk trotyl har offentliggjorts eller sedermera blivit kända för de vapenexperter inom polisen som jag varit i kontakt med.

Vad kan man då, efter 30 år, säga om trotylens ursprungliga ägare? Efter Berlinmurens fall 1989 dröjer det inte länge innan sovjetisk militär utrustning, inklusive vapen, relativt lätt kan anskaffas i väst. Men trotylfynden i Sverige sker alltså några år tidigare.

Eftersom det handlar om ett främst militärt sprängämne, dessutom från Sovjet, och det vid tidpunkten är två år till murens fall är en ”kriminell” förklaring till fynden osannolik. Det har inte heller gått att finna några relevanta kriminalfall från denna tid.

Explosiva varor under vattnet – det är sådant som marin spetsnaz sysslar med. Det sprängmedel som hittades i Stockholm har använts av spetsnaz.

Förberedde sabotage

Både själva sprängämnet och fyndplatserna talar för sabotageförberedelser eller övning av militära dykare eller illegalister (agenter) från Warszawapakten, i klartext Sovjetunionen, Östtyskland (DDR) eller Polen.

Att Sovjets marina spetsnaz (specialförband) utförde dold verksamhet i andra staters vatten kan man sedan några år läsa om i ryska böcker och det berättas även en del om uppdragen i ryska tevedokumentärer. Ett exempel är ett uttalande av den ryske marinhistorikern Arkadij Tjikin.  Ordet ”undervattensdiversant” som han använder motsvaras på svenska av ”attackdykare/sabotör”.

 – Det måste sägas att vad gäller de sovjetiska undervattensdiversanterna var de förstklassiga, de mest kompetenta specialisterna på undervattenskrig under kalla krigets period. Det var inte en gång utan tiotals gånger som de på andra länders territorier osanktionerat utförde skarpa uppdrag. Hur många gånger de for in på utländska staters territorium vet bara få, säger han i den ryska dokumentärfilmen ”Diversanty”.

Största sabotagenätverket i Sverige

Under andra världskriget fanns två sovjetiska sabotagenätverk i Sverige. Ett skapat av den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU och ett under säkerhetstjänsten, då förkortad NKVD.

Chef för NKVD-nätverket i Sverige var först Ernst Wollweber, som efter kriget blev chef för Stasi, den östtyska säkerhetstjänsten. Hans svenska organisation var ”det i särklass största nätverket för utförande av sabotage som uppdagats i Sverige i modern tid”, enligt Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys.

Under det klassiska kalla kriget utsattes svenska mineringar kring Gotland, längs Norrlandskusten och i Stockholms skärgård för sabotage vid några tillfällen. Senare har några sovjetiska veteraner och en östtysk tidigare attackdykare berättat att de deltagit i specialoperationer i svenska vatten. Mera information finns i boken ”Ryska elitförband och specialvapen” av Joakim von Braun och Lars Gyllenhaal.

Samma märkning i Ukrainakriget

Att trotylen vid Lidingö verkligen kom från Sovjet har under senare år bara blivit tydligare genom flera beslag som gjorts i Ukraina av sovjetisk/rysk trotyl. Bilderna från Ukrainakriget visar samma typ av märkning som på de förpackningar som hittades i Sverige 1987.

Kan inga andra än elitsoldater/agenter ha fört hit trotylen? Jo, möjligen terrorister. Men den svenska bilden av 1980-talets terrorism har stora luckor.

I en kommande artikel presenterar jag nya rön om den stora vapengömma med automatkarbiner och sprängmedel som hittades nära Arlanda 1988. Svenska medier skrev vid tiden för fyndet att vapnen tillhörde terrorister, men inte ett ord om Moskva och Östberlin – som låg bakom dessa terrorister.

LARS GYLLENHAAL

Lars Gyllenhaal är militärhistorisk författare och bloggare. Har bland annat skrivit böckerna ”Ryska elitförband och specialvapen” (med Joakim von Braun) samt ”Svenskar i krig 1914–1945” och ”Svenskar i krig 1945–2015” (med Lennart Westberg).

Lars Gyllenhaal

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!