Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Djupare spår  i den illegala rovdjursjakten

Den här illegalt dödade vargtiken hittades vid sjön Fansen i mars i år.

Förr var det "skjut, gräv och tig" som gällde.

I dag skryter förövarna om den illegala rovdjursjakten - och länsstyrelsernas naturbevakare hotas och får däcken snittade.

Brottsförebyggande rådet liknar våldet mot rovdjuren vid hatbrott.

– Grymheten förvånar. Man kör över rovdjuren flera varv med skotrarna innan man dödar dem, bara för att de ska lida, säger Världsnaturfondens rovdjursexpert Tom Arnbom.

4 fakta om rovdjursjakten

* Ungefär 20 vargar, 150 lodjur, 50 järvar och 15 björnar skjuts, jagas, fångas i fällor och förgiftas varje år i den illegala jakten, enligt en rapport från Världsnaturfonden.

* På 1600-talet infördes i Sverige skottpengar för björn och varg. Den sista statliga skottpengen för varg delades ut i Härjedalen 1965.

* 1965 beslutade riksdagen att vargen skulle fridlysas. Björnen blev fridlyst på 1910-talet, lodjuret på 1920-talet och järven 1969.

* Regeringen bestämde i fjol både om tillförsel av nya vargar och om licensjakt på 20 vargar. Djurägare får bidrag till olika förebyggande åtgärder och ersättning för tamdjur som skadats eller dödats av rovdjur.

Källor: WWF, Naturvårdsverket, Rovdjurscentret de fem stora, regeringen, Wikipedia.

När naturbevakaren Tom Wiklund nåddes av det anonyma tipset om järvjakten på Arjeplogsfjället rådde perfekta spårförhållanden. Det hade fallit nysnö och solen stod högt på himlen. Vinden var stilla och det fanns inga andra skoterspår än de som misstänktes komma från de två jägarna.

Tillsammans med polisen i Jokkmokk följde Tom Wiklund skoterspåren som slingrade sig över ett område på 600 gånger 300 meter. Spåren ledde fram till ett ställe på fjället där järven slutligen körts på och avlivats. Under snön hittade Tom Wiklund hår och blod, men i och med att det inte var så mycket blod drog naturbevakaren slutsatsen att järven hade dödats med ett tillhygge.

– Det var två skotrar som hade jagat järven och båda hade kört på den vid sammanlagt fem tillfällen, berättade Tom Wiklund i domen som föll i april vid Luleå tingsrätt mot de två misstänkta 31-åringarna.

Skoterspåren ledde vidare till en renvaktarstuga som tillhörde den ene 31-åringens far, där bägge männen övernattat. Järvkroppen hittades först inte, men 31-åringarna häktades misstänkta för jaktbrott.

Knappt tre månader senare, i juli 2010, fann man en död järv i en sjö, 12 kilometer från platsen för jakten i Arjeplog.

Statens veterinärmedicinska anstalt konstaterade att järven hade en kraftig krosskada på skallbenet. Blodet matchade det som hittats på platsen för den misstänkta jakten och på den ene 31-åringens skoter.

31-åringarna dömdes av Luleå tingsrätt till vardera ett år och sex månaders fängelse, vilket är bland de hårdaste straff som utdömts vid jaktbrott. Men målet överklagades och ska upp i hovrätten i Övre Norrland i mitten av december.

Det var miljöåklagare Christer B Jarlås i Östersund som ledde åtalet, han leder de flesta fall av misstänkta jaktbrott i landet.

– Det verkar finnas ett intresse att plåga, stressa och driva på rovdjur. Hade man velat döda järven kunde man ha gjort det tidigare under förföljelsen, säger han.

Sedan 1 juli i fjol likställs jaktbrott med grov och organiserad brottslighet – men risken att åka fast är enligt många i stort sett noll.

Brottsförebyggande rådet har konstaterat att den illegala jakten på rovdjur är svår att upptäcka och utreda och att endast en mindre del av brotten leder till åtal.

De utredningar Christer B Jarlås stab trots allt kommer vidare med är väldigt färska gärningar där man omedelbart börjar spåra. Han önskar att det blev en större acceptans för att jaktbrotten måste utredas och att fler hjälpte polis och åklagare på samma sätt som vid annan brottslighet.

Christer B Jarlås, miljöåklagare. – Tyvärr har till och med lokal polis ibland visat sin ovilja att hjälpa till med utredningarna. De har kanske inte motarbetat, men heller inte hjälpt till så som man kunde ha förväntat sig.

Christer B Jarlås känner igen den "tystnadens kultur", som beskrivs i Brå-rapporten "Illegal jakt på stora rovdjur - konflikt i laglöst land".

– Och jag förstår vad som menas när man kallar det för sydstatsmentalitet. Det är en hätsk debatt på båda sidor i rovdjursdebatten. Jag har fått rapporter om naturbevakare som fått sina däck sönderskurna och som varit med om att vägbommarna låsts så att de inte kan ta sig ut, säger miljöåklagaren.

 

I P1-programmet "Kaliber" intervjuade reportern Ola Sandstig för två år sedan naturbevakare från länsstyrelsen som berättade om däckskärningar, dödshot och skott som avlossats för att skrämma när naturbevakare åkt förbi i bil. Hälften av dem som arbetat längre än ett år med rovdjursfrågor i de fem varglänen Västra Götaland, Örebro, Gävleborg, Värmland och Dalarna uppgav i "Kalibers" undersökning att de blivit hotade, trakasserade eller utsatta för sabotage och 40 procent hade blivit utsatta upprepade gånger.

– Förr användes uttrycket "skjut, gräv och tig", men dagens unga jägare skryter om jaktbrotten när de sitter på den lokala puben och när man möter naturbevakare och andra som värnar mångfalden i skogen. Man kan få höra att "nu har vi plockat en varg, men bevisa det om du kan" från folk som åker runt i fordon utan nummerplåtar, berättar en person som vill vara anonym för Expressen.

Naturvårdsdirektör Stig-Åke Svensson fick häromåret ett mejl där det står att fältpersonalen är avskydd och att han ska "hålla efter sina lakejer":

"Här cirkulerar i bygderna papperslappar där ett femtontal vargspårarbilar är identifierade och presenterade med registreringsnummer, märke, trolig förare, ägare. Så snart något av dessa fordon kör in i vårt vägsystem slår befolkningen larm. Telefonerna går varma och alla håller med minutprecision reda på var de är och vad de sysslar med".

Brevskrivaren, en tidigare kommunpolitiker och ordförande i en av Jägareförbundets kretsar i Dalarna, skriver också att han inte är ett dugg förvånad om de drabbade som en sista utväg tar lagen i egna händer: "Då åtgärdar de vargproblemet som franska bönderna gör vid protester och sist men inte minst ställer till ett helvete för dina underhuggare".

 

När Expressen kontaktar mannen vill han inte utveckla vad han menar med detta.

– Jag vill inte göra fler uttalanden. Tack och hejdå, säger brevskrivaren.

Lena Berg som jobbar med inventering och förebyggande av jaktbrott vid länsstyrelsen i Dalarna bekräftar att naturbevakare hotas.

– Det har exempelvis flera gånger skjutits skrämselskott i skogen och det har uppfattats som en markering om att man inte är välkommen, säger hon.

De som ringer in tips till länsstyrelsen vill alltid vara anonyma.

– En del berättar att de undviker att tala öppet pratar i byn om sin inställning till varg om man är för. Vi hittar korvar med cyanid och älgar preparerade med gift som ska förgifta vargar, men man verkar inte tänka på att de här brotten utgör allvarligt djurplågeri, säger Lena Berg.

I hennes län Dalarna har antalet anmälda brott om illegal rovdjursjakt ökat från fyra fall 2008 till tio i fjol.

Världsnaturfondens rovdjursexpert Tom Arnbom är inte förvånad.

– Den illegala jakten på björn, lodjur och järv har inte minskat. Förföljelserna av varg minskade ett tag, men verkar nu ha blossat upp igen, säger han.

Men frågan är så mycket större än vargarna, menar Tom Arnbom. I likhet med Brottsförebyggande rådet tycker han att rovdjursdebatten triggar i gång konflikter mellan stad och landsbygd.

– Folk är arbetslösa, bussar dras in, affärer läggs ner. Om varg i det läget kommer in i samhället och hotar jakthundarna, vad händer då med jakten som sannolikt utgör en viktig identitet, säger Tom Arnbom.

Lars Korsell, juris doktor och en av huvudförfattarna till Brå-rapporten om illegal jakt på rovdjur:

– Rovdjur har blivit en arena för större frågor. Vargmotståndarna upplever att politiker som bor väldigt långt ifrån dem bestämmer, samtidigt som jobb och service försvinner. Och varganhängarna känner nog en besvikelse att man inte är mer framgångsrik i att beivra de här brotten, säger han.

Brå har fått beskrivningar om hur rovdjursmotståndarna inte längre nöjer sig med att begå brott, utan även utmanar etablissemanget genom att skryta om dåden.

– Man jobbar i lag, jagar djuren hänsynslöst med flera skotrar och slår ihjäl. Det finns inget heroiskt med de här brotten. Rovdjurshatet har vissa paralleller med hatbrott, säger Lars Korsell.

Hans intryck är att konflikten har djupnat.

 

Kim Aronsson som är ordförande i Wolf Army Sweden, en organisation som säger sig vilja förhindra licensjakt och illegal jakt, berättar att fyrhjulsdrivna bilar cirkulerar runt kansliets huvudkvarter i Dalarna och att flera av de 157 medlemmarna blivit hotade.

– Tre av fem ledamöter i styrelsen har fått däcken sönderskurna och en har fått telefonhot om att man skulle lägga gift i hästarnas vatten, säger Kim Aronsson.

Men även jägare och rovdjurskritiker hotas.

– Det känns som att regeringen i någon mån försökt blidka bägge lägren, exempelvis genom skyddsjakten. Det var inte så länge sedan man fick skottpengar för varg. Ändå är det anmärkningsvärt att det inom vissa grupperingar finns en sådan lokal acceptans för den här typen av brott, säger Brå:s Lars Korsell.

– När man hotar myndighetspersoner är det ett angrepp på hela rättssystemet.

Naturbevakaren Tom Wiklund som hjälpte till att spåra upp bevis och gärningsmän vid den illegala järvjakten på Arjeplogsfjället har sett många grymma jaktbrott.

– Bland annat hittade jag en björn som skjutits från skoter med tre skott i magen från en automatpistol. Syftet var att den inte skulle dö på platsen utan att gärningsmannen skulle hinna därifrån, säger Tom Wiklund.

Den som sköt brydde sig varken om att björnen fick lida ett dygn innan naturvårdaren kom åt att avliva den och att björnen under de 17 kilometer den gick med droppande magvätska kunde ha skadat familjer som satt och fikade i vårsolen.

– En positiv trend är dock att folk inser att länsstyrelsen i Norrbotten går in och skjuter bort problemdjur som exempelvis ställer till stora besvär med renskötseln, säger Tom Wiklund.

Miljöåklagare Christer B Jarlås fortsätter enträget att utreda den illegala jakten på stora rovdjur.

– Jag tycker inte om tanken i en demokrati att folk gör och andra hjälper till att dölja vissa saker som man bestämt ska straffas. Om var och en ska bestämma hur lagarna ska efterföljas hotas hela samhällets existens, säger han.