Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det politiserade 70-talet – en myt?

De hemlösa artisterna Ville (Jörgen Lantz) och Valle (Anders Linder) och den levande dockan Viktor (Hans Wigren). Samt "Kapten Zoom".Foto: Sveriges television

De påstås ha indoktrinerat en hel generation.

Men var 70-talets barnprogram verkligen så vänster som ryktet gör gällande?

Nu menar forskare att "Ville, Valle och Viktor" och "John Blund" snarare hade ett barnperspektiv och att dagens kritiker är för unga eller för gamla för att ha varit målgrupp när det begav sig.

Och striden om barn-tv är i gång igen.

Lyssna eller ladda ned poddversionen av artikeln här.

Prenumerera på Expressen Dokument via iTunes och hör nya avsnitt varje dag.

Lyssna på 70-talets barnprogram – vänstervridna?

Ladda ner avsnitt

Tre omtalade barnprogram från 70-talet

Hur fungerar samhället?

"Ville, Valle och Viktor upptäcker Sverige" (1970) och "Ville, Valle och Viktor och den mystiske mannen" (1972). De hemlösa artisterna Ville (Jörgen Lantz) och Valle (Anders Linder) och den levande dockan Viktor (Hans Wigren) gav sig ut i samhället för att ta reda på hur saker fungerar.

 

"Älska arbete"

"John Blund". Östtysk dockserie som började sändas i svensk tv 1971. Seriens syfte var till en början att barnen skulle "lära sig att älska arbete och den arbetande människan".

 

Är potäten kapitalist?

"Vilse i pannkakan" (1975). Staffan Westerbergs surrealistiska program om lille Staffan som inte vill äta upp sin pannkaka. Storpotäten och kamrer Rävinge har av vissa tolkas som representanter för kapitalismen.

Det började med ett uppslag i Dagens Nyheters kulturdel häromveckan. Tv-recensenten Johan Croneman berättade om docenten i filmvetenskap, Margareta Rönnbergs, nya bok "Vänster- vridna? Pedagogiska? Av högre kvalitet? 70-talets barnteve- program och barnfilmer kontra dagens".

Han menade att minnet ljuger och att barn-tv inte alls var så politiserat som man senare påstått.

"Hela 70-talet är mytomspunnet, och när det beskrivs av vår samtid så är det mycket sällan beskrivet av några som var med, som var där, som såg det hända - om det nu hände", konstaterar Croneman.

Han tar några exempel ur Rönnbergs bok:

Jonas Gardell som på 90-talet i en stå-upp-monolog skojade om hur Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan" skulle ha "förstört hans barndom". (Gardell var tolv år då programmet första gången sändes 1975 och det är märkligt om hans tonår ödelades av ett program för femåringar, påpekar Rönnberg och noterar att Gardells dementi flera år senare inte fick någon uppmärksamhet).

På Newsmill hävdas det att Kalle Anka-traditionen "är en kvarleva från DDR-tiden då (S)verige hade två statligt kontrollerade tv-kanaler som EN gång om året tillät Folket att få sig lite imperialistisk propaganda till livs för att vi skulle fatta vilket paradis vi levde i". (Tecknad film var enligt Rönnberg ingen bristvara. Varje vecka under 70-talet visades åtminstone några tecknade filmer, exempelvis danska "Rasmus Nalle" och belgiska "Tintins äventyr").

Johan Ingerö, som i dag är presschef hos socialminister Göran Hägglund (KD) men som 2006-2007 skrev i sin blogg "Vem minns inte de magnifikt propagandistiska indoktrineringsprogrammen "Ville, Valle och Viktor" och "Kapten Zoom". ("Ville, Valle och Viktor" har inte repriserats efter 1978, samma år som Ingerö föddes och finns varken på vhs eller dvd, framhåller Rönnberg).

DN-artikeln väckte starka känslor. Morgon-tv och "Studio Ett" ville genast att Margareta Rönnberg skulle debattera barn-tv. I radions kulturprogram "Nya vågen" ondgjorde sig Peter Santesson från näringslivets tanke-smedja Timbro över hur 70-talets barnprogram påverkade de unga.

Margareta Rönnberg själv tar dock uppståndelsen med ro. Hon har som forskare följt barn-tv-utvecklingen sedan 70-talet. Inför den nya boken närstuderade hon 11 000 programpunkter från hela 70-talet och gick i detalj igenom avsnitt från exempelvis "Ville, Valle och Viktor", "Tårtan" och "John Blund".

– I brist på seriösa analyser har bloggare, ståuppkomiker, radiospanare och lokalpolitiker blivit normerande röster om barn-tv på 70-talet, säger Margareta Rönnberg.

 

En av de bloggare som kritiserat utbudet mest är ovan nämnde Johan Ingerö. Han menade att skådespelaren Anders Linder - Valle i "Ville, Valle och Viktor" - "spridit sin rödgröna dynga i SVT:s yngsta tittares öron i nästan 40 år" och anmälde 2007 programmet "Tillbaka till Vintergatan", där Linder hade en av huvudrollerna, till Granskningnämnden.

– Det är möjligt att jag för sex-sju år sedan skrev något om Anders Linder som var lite väl spetsigt, men jag tycker att man måste ha respekt för att vårdnadshavare och licensbetalare kan ha synpunkter på att politiska pamfletter dunkas i våra barns huvuden, säger Johan Ingerö.

Han har läst Cronemans artikel, där man gör en poäng av att Ingerö rimligtvis inte kan ha något minne av "Ville, Valle och Viktor".

– Jag har kassetter och en lp med "Ville, Valle och Viktor" som jag fick ärva av mina storasystrar när jag som fyraåring var hemma med vattkoppor. Då var jag nog för liten för att förstå det politiska budskapet i att direktörer beskrevs som onda och man tog ställning mot bilismen och för vindkraft, men jag minns att jag tyckte att det handlade om samma saker som på nyheterna. Man måste vara väldigt blind för att inte se att det var vänstervinklat, säger Johan Ingerö.

 

Margareta Rönnbergs menar att svenskarnas uppfattning om 70-talets barn-tv delvis grundar sig på "den högst subjektiva" dokumentären "John Blund - en socialistisk hjälte", av norskan Jannicke Systad Jacobsen, som visades i SVT fyra gånger under 2006. Systad Jacobsen framhöll att filmsnuttarna lärde ut socialistiska värden genom att John Blund-dockan körde östtyska bilar som Trabant och Wartburg, men till exempel aldrig tog upp Berlinmuren eller Stasi.

– Så om ett svenskt barn- program visade Saab eller Volvo, eller ännu värre - amerikanska bilar - och aldrig kommenterade CIA eller IB vore det alltså propaganda för kapitalismen? John Blund rattade för övrigt också klassfiendens Land Rover, säger Margareta Rönnberg.

Dagen efter det att dokumentären visats i tv skrev Expressens tv-recensent Anders Björkman att "John Blund" var ren DDR-propaganda.

17 år senare står Anders Björkman fast vid sin åsikt:

– Samhället var mer politiserat. Men så här i efterhand kan jag kanske säga att en anledning till att "Ville, Valle och Viktor" och andra program uppfattades som vänstervridna berodde på att personerna som gjorde dem kom från vänstergrupper, säger han.

Enligt Anders Björkman kunde alla - även vuxna - "den där jäkla signaturen för John Blund".

– Det jag minns av 70-talets barn-tv, det är att det var väldigt flummigt. Det var mycket raggsockor, man satt gärna på golvet och kladdade, säger han.

Margareta Rönnberg kommer i sin genomgång fram till att 70-talets barn-tv snarare var barnvridet och antiauktoritärt än vänstervridet.

- Högst 3 procent av utbudet andades socialistiska värderingar och 97 procent gjorde inte det. En del av programmen ville däremot stödja barns självständighetssträvanden. Men krav på ökad frihet för barnet som individ borde väl i så fall snarare etiketteras som "högervridning", summerar hon.

 

Anders Linder, alias "Valle" som i dag är 71 år och fortfarande jobbar som skådespelare, tycker att han och kollegerna i de fria teatergrupperna ifrågasatte diktaturer av såväl marknads- som vänsterslag.

– Som "Kapten Zoom" fick jag jobb på ett bygge där "arbetsivar" inte hade skyddsräcken och Zoom ramlade ner och slog sig och hamnade på sjukhus. I "Ville, Valle och Viktor" besökte vi kalhyggen och slogs med hyggesmaskiner. I dag kallas kalhyggen för föryngringsytor, men det finns fortfarande inget bra med dem. Är det vänster att säga det?

Än i dag kommer folk på tunnelbanan fram och tackar Anders Linder för "Ville, Valle och Viktor" och "Kapten Zoom" eller bjuder på en öl på krogen.

– Det är klart att det inte vore så kul om Margareta Rönnberg tar ifrån oss allt det som var vänster. Vi levde i Vietnamkrigets tid där det blev tydligt med det absurda i att den starke slår den svage, säger Anders Linder och stämmer upp i den klassiska sången "man har rätt att fråga varför".