I drygt 61 år hade Karl-Anders och Eivor Emanuelsson varit gifta. Ett liv fyllt av omtanke och kärlek. Eivor var allt - själva livet - för Karl-Anders, berättar dottern Anna-Lena Corell.
Men paret hann aldrig uppleva sin 62:a bröllopsdag i april.
Döden kom.
Måndagen den 12 januari i år somnade Eivor Emanuelson in. Hon hade länge levt med en lungsjukdom som hastigt förvärrades. Familjen med de tre barnen och maken Karl-Anders chockades svårt. Nu gällde det att hålla ihop och stötta varandra. Varje dag den veckan umgicks hela familjen och pratade om den älskade mamman och hustrun som lämnat dem med så många frågor och så mycket sorg. Snart märkte Anna-Lena och hennes syskon att pappan verkade bli allt svagare. Han hade blivit sjuk i lungorna han med - precis som sin hustru Eivor.
Klockan 18.30 söndagskvällen 18 januari stängde Anna-Lena Corell dörren till Karl-Anders lägenhet efter att hon tittat till honom.
- Han var nere, mamma var ju hans liv. Men jag bad honom se framåt. Vi tummade på det, säger Anna-Lena Corell.
Tjugo minuter senare, klockan 18.50, öppnade hemtjänstpersonalen dörren till lägenheten. På golvet i sovrummet låg Karl-Anders. Trots upprepade återupplivningsförsök var det för sent - han var död. Begravningen ägde rum i februari. Det blev en dubbelbegravning.
- Inte ens döden kunde skilja mamma och pappa åt, säger Anna-Lena Corell.
Fall som Eivor och Karl-Anders Emanuelson får en att höja på ögonbrynen, berättar Bo Forslund, informationschef på begravningsbyrån Fonus.
- Det händer att maken och makan begravs vid samma tillfälle, men det är extremt ovanligt. Såna fall kan vi prata om runt kaffebordet på jobbet, säger han.
Men å andra sidan säger magkänslan honom att det kan vara så att människor kan dö av brustet hjärta - men han vet inte om det finns några vetenskapliga bevis på det.
Bo Forslunds magkänsla stämmer.
Sanningen är att det är vanligt att maken eller makan dör kort efter att makan eller maken gått bort. Det finns vetenskapliga bevis.
Yngve Gustafson, professor i geriatrik vid Umeå universitet, har forskat om äldres hälsa sedan år 2000. Projektet heter Gerda och går ut på att ta reda på vad äldre behöver för att leva ett gott liv. Där upptäckte han ett stark samband mellan förlust av närstående och utvecklingen av svåra långvariga depressioner som i sin tur var starkt kopplade till ökad risk att dö i förtid. Risken var större för män än för kvinnor.
Anledningen till att just änklingar löper större risk att dö efter att ha blivit ensamma än änkor kan bero på att kvinnor ofta har ett större socialt nätverk än män, resonerar Yngve Gustafson. Fler studier visar på kopplingen mellan ökad dödlighet och förlust av make/make. Enligt en stor finsk undersökning är risken att dö 50 procent högre det första halvåret efter man blivit änka eller änkling. Även studier som H70-studien, som startade under 1970-talet i Göteborg och ännu pågår samt Lund80-studien visar på sambandet. H70-studien som undersökte 70-åringar i Göteborg från 1970-talet och framåt visade att risken för ökad dödlighet är hela 300 procent högre under de första åren efter ens äkta make eller maka gått bort. Samma bild målas upp i forskarna Agneta Grimbys och Åsa K Johanssons bok "Om sorg".
När man blir lämnad ensam utsätts kroppen för en stor fysisk påfrestning. Stressen ökar påslaget av stresshormonet kortisol, höjer blodtrycket och påverkar hjärnans stresscentrum hippocampus negativt. Det i sig kan göra en mer glömsk och kan i förlängningen leda till demens, berättar Gustafson.
Men vad att göra om ens älskade lämnat jordelivet och allt känns pest? Eller om ens mamma blivit änka och bara blir hängigare och hängigare?
Gustafson slår ett slag för omtanken - både från vård och anhöriga. Bäst vore om sjukvården vid ett par tillfällen efter dödsfallet kontaktar alla änkor och änklingar och ser hur de mår.
Kerstin Askonius, som har jobbat som sjukhuspräst i Östersund och Nacka i 30 år, håller med, omtanken är viktig. - Som anhörig kanske man kan hälsa på eller ha telefonkontakt varannan dag. Vi skulle också behöva fler dagcentra där äldre kan samlas och äta en bit mat. Det skulle göra susen, säger hon.
En annan som jobbat med änkor och änklingars sorg är Margareta Nyqvist Asker, pensionerad socionom och legitimerad psykoterapeut. Nu är hon frivilligarbetare och kontaktperson för ett projekt i Röda korsets regi i Västsverige som startats på initiativ av Agneta Grimby. Där utbildas personer som ska göra hembesök hos drabbade. Äldre som förlorat sin livskamrat kan fastna i ensamhet och isolering.
- Livet behöver inte ta slut, man kan gå vidare. Men väldigt många äldre får inget stöd och blir deprimerade, säger Margareta Nyqvist Asker.
Men ibland finns det inget att göra som närstående. Man måste också respektera att änkan eller änklingen kanske vill följa efter. Ofta har de här personerna en stark gudstro och tror på att de ska återförenas efter döden, menar Yngve Gustafson.
Det synsättet är naturligt bland många gamla, bekräftar Kerstin Askonius.
- I vigselakten säger man ju att de tu blir ett. Har ett par varit gifta i 60-70 år kan änkan eller änklingen tappa sin identitet när den älskade går bort. Och det går inte att gå tillbaka till den man var när man träffades i 16-17-årsåldern. Man måste erövra sin nya plats i tillvaron och det tar kraft. Då är det inte konstigt att en del ger upp, säger hon.
Den framlidna museiintendenten Karin Blomqvist skrev så här i en dikt, publicerad i "Om sorg":
"Nu är jag ingenting
Nyss var jag "hustru Blomqvist"
Förr var jag "fröken Landergren på museet"
För länge, länge sedan var jag
Den där lilla lustiga flickan
Vad hette hon: "Tassa"
Nyss var jag Ragnars hustru
Nu är jag ingenting"
Kerstin Askonius tror att framtidens änklingar och änkor kanske inte påverkas av dödsfall i lika hög grad som dagens änklingar och änkor.
- Dagens generationer lever inte i livslånga förhållanden och går upp i varandra på samma sätt som förr.
Under sin prästgärning har hon många gånger mött fenomenet med äkta makar som följer efter varandra in i döden. Det är till och med vanligt, enligt henne. Hon tror att själva viljan att dö spelar stor roll, större än fysisk sjukdom.
Kan en människa dö av brustet hjärta, tror du?
- Ja, bokstavligen.
Fortfarande känner Anna-Lena Corell en stor sorg och saknad efter sina föräldrar. Hon tänker på dem varje dag och har placerat fotografierna på dem väl synliga hemma i villan på Djursholm utanför Stockholm. Vad det egentligen var som hände i januari har hon klart för sig.
- Vår pappa dog av brustet hjärta.
