Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det började med kamp mot rasism - och en kamp med SAS

Till vänster syns den allra första Expressen den 16 november 1944. Bilden i mitten föreställer tidningsbilarna som väntar på nya färska Expressen för transport till tidningskiosker och tobakshandlare runt om i landet. I dag skriver chefredaktör Thomas Mattsson om tidningen som fyller 68 år.

I dag är det 68 år sedan Expressen kom ut för första gången. Då, på Klara Södra Kyrkogata 7 i Stockholm, var det ett litet gäng som drog igång det som i annonserna i Dagens Nyheter kallades för "den nya kvällstidningen".

Det har hänt en del sedan den 16 november 1944, sedan redaktionschefen Carl-Adam Nycop plockade det där första exemplaret av den nytryckta Expressen direkt ur tryckpressen - på bilden som blev historisk.

I eftermiddag kommer vi att äta tårta i det nuvarande Expressen-huset i Marieberg, men när jag i natt skrev den här texten hade klockan redan passerat midnatt och just inne på tidningens 68:e år ser jag tillbaka på de tidigare när jag bläddrar i gamla originalhandlingar.

Expressen om SAS kris den 11 november. "En påpassligare inhemsk bevakning än konkurrenterna", recenserar Albert Bonnier J:r den 7 december 1945 det första utgivningsåret i ett brev till den övriga styrelsen. Att hålla det i handen samtidigt som det hela tiden plingar i mejlkorgen av reaktioner på från läsarna på våra skildringar av Sverige­demokraterna är... inte hemskt.

Det var Abbe som tillsammans med Nycop grundade Expressen, men det hade dröjt flera decennier innan Dagens Nyheters ägare och ledning beslöt sig för att våga ge ut den eftermiddagstidning som man projekterat så länge.

Resten blev, som det heter, tidnings­historia.

1950 gick Expressen om Aftonbladet. 1958 gick Expressen om Dagens Nyheter. Ända till 1996 var Expressen störst i Sverige och sedan växlade det under några år fram till 2001, då Aftonbladet sålde mest igen.

När vi firar i eftermiddag kan vi glädja oss åt att Expressen, jämfört med de senaste officiella försäljnings­siffrorna från Aftonbladet, åter säljer fler tidningar än konkurrenten.

Den Expressen som förste chefredaktören, eller huvudredaktören som han ibland kallades, Ivar Harrie presenterade lovade att "roa, oroa och förarga".

Det lever vi fortfarande upp till: den här veckan blir det rekordsiffror för Expressen TV och Expressens mobilsajt, och anledningen är naturligtvis våra avslöjanden om Sverigedemokraterna. En påpassligare inhemsk bevakning än David Baas och Christian Holmens granskning av ledande SD-politiker är väl svår att tänka sig när man ser alla andra redaktioner nu citera Expressens uppseendeväckande uppgifter?

Expressen har en genomsnittlig dag cirka 1,6 miljoner läsare, och även om det fort­farande är viktigt att vara den största - tryckta - kvälls­tidningen är det förstås så att marknaden anno 2012 ser helt annorlunda ut än när DN:s vd Sten Dehlgren i 1900-talets början funderade på en kvällstidning. Då handlade det om, framgår det av alla gulnade styrelseprotoll på mitt vardagsrumsbord, om att få ut Expressen till olika kiosker och att göra en så bra tidning som möjligt trots de - enligt Nycop - för tidiga lämningstiderna.

Hur skulle distributionen lösas? Kunde Expressen växa utanför tullarna och bli en rikstidning?

Nu är utmaningarna annorlunda. I går kväll direktsände Expressen tv-programmet "Bar & Politik" från Hotel Hilton och på scenen frågade stjärn­reportern Niklas Svensson och kultur­chefen Karin Olsson ut inte bara SD-ledaren Jimmie Åkesson utan också bland andra författaren Jan Guillou, lantbruksministern Eskil Erlandsson, förre V-ledaren Lars Ohly och förre justitieministern Thomas Bodström.

Inspelningen bevakades av flera andra medier och för Expressen gällde det inte här att köra ut extraupplagor på stan, utan att garantera bandbredd till nätet så att alla kunde titta.

Men förr då?

Jo, när Expressen - som första stora tidning, påstår jag - tog den ekonomiska krisen i SAS på riktigt allvar gjorde vi i söndags hela åtta sidor om flygbolaget och avslöjade att regeringen till och med börjat förbereda hur tiotusentals strandade svenskar ska kunna tas hem om SAS går i konkurs.

I konceptet klassisk kvällstidning, ett begrepp ofta använt av förre chefredaktören Otto Sjöberg när han hejdade vårt upplagefall och ihop med vd:n Bengt Ottosson gjorde Expressen stabilt lönsam igen, ingår en omfattande ekonomibevakning. Så därför blev det SAS som största nyhet på första­sidan i söndags och ­måndags.

Men det finns en koppling till Expressens historia med, när vi nu går mot ännu en ödeshelg för SAS.

För Expressen var med och lade grunden till det svenska inrikes­flyget med vår tidningsdistribution.

Efter att ha sett två morgontidningar i Salt Lake City, Utah, USA, flygdistribueras kom Carl-Adam Nycop hem till Sverige med en idé: Expressen skulle ha ett eget flygplan.

Bertil Norgren, som fungerade som Expressens vd, sa ja.

Resten är, som det heter, flyg­historia.

Den 10 april 1949 flög vi 5 500 färska exemplar till Örebro, Norgren väntade på landningsbanan, och eftersom vi sålde 1 400 fler än vanligt där så blev experimentet permanentat. Fler flyg köptes in och två veckor senare lyfte fyra plan från Bromma och så där höll det på.

Båda kvällstidningarna satsade på flyg och fyra månader senare började man chartra gemensamma plan, starten på den samdistribution som fungerar än i dag. Samma höst produktutvecklade Expressen och i september kunde man läsa rubriken:

"Expressen per fallskärm"

1 500 exemplar släpptes från 50-75 meters höjd och på marken väntade personal från Pressbyrån. Vilken kupp!

Expressen vore dock inte Expressen om man inte tog än djärvare grepp och i februari 1950 började vi med så kallad "fällning" i Nässjö - det som i andra tidningar kallades för att "bomba".

Expressen släppte helt enkelt tidningsbuntar från luften, det sparade ju tid, men tyvärr prickade man hemmansägare Karlssons tak och skadorna på fastighet orsakade skadeglädje hos konkurrenterna...

Så där höll det på. Expressens piloter landade på isar och på hemliga militära flygfält. 1953 köpte vi ett gammal excercisfält för Kronobergs regemente och öppnade en all­deles egen flygplats i Växjö.

Expressens SD-avslöjande den 13, 14 och 15 november. Det var en succé. Expressen och Aftonbladet kom tack vare flyget ut snabbare i landet än de tågburna moderbladen Dagens Nyheter och Stockholms-Tidningen och det började gnys på sina håll.

Men det var inte ofarligt; Expressen och Aftonbladet skulle fram oavsett väder och bara mellan 1950-1953 omkom 18 personer vid 19 haverier när de flög med kvällspressens plan... siffran framstår som otrolig i dag, men det här var en annan tid med en annan acceptans för flygolyckor. Något måste dock göras.

Piloterna hade börjat ta ombord passagerare och alla insåg att transporterna måste bli säkrare. Sverige måste få ett fungerande inrikesflyg och 1957 kom Linjeflyg till, med SAS och tidningarna som delägare.

Så - Expressens historia är också historien om SAS, vilket jag tänkt lite på när vi den här veckan rapporterat så mycket om SAS och visat hur en modern kvällstidning blandar näringslivsvinklar med privatekonomi.

Varför en tidning?

Albert Bonnier J:r slog fast: - Expressens start var ett politiskt ställningstagande.

Det här var som sagt en annan tid. Aftonbladet stödde under Andra världskriget Nazi-Tyskland och familjen Bonnier ville ge ut en anti­nazistisk motvikt. När den väl kom ut var kriget vunnet, men knappast kampen; Expressen kom att kampanja mot apartheid, för tryckfrihet och - som nu - för enskilda personer som behöver vår hjälp. Som Dawit Isaak, den svensk-eritreanske journalisten, som sedan 2001 är fängslad av en diktatur och som Expressen arbetar för varje dag.

Expressens publicistiska idé lyder:

"Expressen är en klassisk kvällstidning.

Expressen är också en liberal tidning. Det betyder att det för oss inte finns något viktigare än människan, hennes berättelser, drömmar och dramer.

Vi sätter nyheterna först.

Vi ifrågasätter makten och ogillar allt som gör tillvaron trång och tråkig.

Vi bekämpar alla idéer som försöker krympa människan och hennes möjligheter - kvinno­förakt, klassförakt, främlingsfientlighet, fördomsfullhet.

Vi värnar yttrande­frihet och förnuft.

Vi tror på varje individs rätt att i frihet forma sitt liv och fylla det med mening och glädje.

Detta är Expressens skäl och själ."

På dagen 68 år efter starten skriver Expressen ännu en förstasida om främlingsfientliga Sverigedemokraterna och avslöjar ännu fler interiörer inifrån ett SD som knappast kommer att kunna uppfattas som seriöst i krishanteringen så länge som järnrörsgänget i skandalfilmen från fylle­festen på Kungsgatan finns kvar i riksdagen.

På Expressen.se kan du i dag se ännu fler tv-inslag i den anda som Ivar Harrie stadgade i premiärnumret. Allt går ju igen. Alla har ju bidragit. Per Wrigstad med ambitionen om en bred tidning. Bo Strömstedts kontraster - från kultursidor med medarbetare som Ewert Taube och Astrid Lindgren till Rolands Aldeheims kriminaljournalistik och Pelle Wendels politiknyheter. Erik Månsson hade upplagor att drömma om numera och Olle Wästberg påminde i en krönika om att Expressen är "i ständig opposition". Christina Jutterström, före sin tid, gjorde kvaloiden och Staffan Thorsell återgav Expressen självförtroendet som tabloid. Joachim Berner återupprättade specialreporterstatusen och sen Otto Sjöberg lät skriva ner den publicistiska idén igen. Jag tog vid och alla har vi gjort både bra och dåliga saker, men alla har vi bidragit till dagens Expressen - också din app i din smart phone.

Nyligen tog vi avsked av den legendariske vd:n och nästan-journalisten Åke Ahrsjö, som hade älskat de senaste veckornas omfattande skildringar av allt från presidentvalet i USA till Zlatans drömmål, och ser fram mot minst 68 år till. Vi gör det faktiskt med viss tillförsikt.

Bengt Ottosson kan som vd räkna tio lönsamma år i följd, nästan en miljard kronor i vinst har det blivit sedan 2003. Och två år i följd har Expressen tilldelats förstapris i internationella "INMA Awards" för våra innovationer med Expressens valstuga och Expressen-bussen.

I fjol utnämndes vi, av Medievärlden och Tidningsutgivarna, till "Årets redaktion" och i dag kan vi väl få kosta på oss att kallas oss för "68 års redaktion"?

SAS-arvet ska vi förvalta i spalterna i helgen, när flygjättens framtid avgörs, genom en bra nyhetsförmedling.

Uppdraget - eller: ärendet! - att granska främlingsfientligheten är lika aktuellt som någonsin när vi dokumenterar hur våldsamma riksdagsledamöter uttrycker sig rasistiskt.

Grattis alla tidigare och nuvarande medarbetare till 68 år med Expressen.

Den har sting länge än.