Den livsfarliga månkapplöpningen

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Foto: Reuters

Kunde Sovjetunionen ha vunnit månkapplöpningen?

Inte utan den hemlige ”chefskonstruktören” som dog en förtidig död när han behövdes som bäst.

Kosmonauten Aleksej Leonov fick aldrig sin högsta önskan uppfylld. Han var utvald att bli först till månen men kom aldrig i väg på den farliga resan.

Den ryska månraketen gick inte att lita på.

Leonov hade faktiskt dubbla chanser att nå månen. Om inte hans chefer fegat ur hade han kunnat runda månen före amerikanerna. Förutsättningarna fanns. Landning var betydligt svårare och där var den ryska rakettekniken inte färdigutvecklad.

– När chefskonstruktören Sergej Koroljov dog 1966 blev den nya ledningen försiktig, berättade Leonov när han besökte Stockholm härom året.  Fler obemannade färder ansågs nödvändiga innan Oleg Makarov och jag skulle få klartecken för en rundtur.

Sovjets chefskonstruktör Sergej Koroljov.

Så kom det sig att USA:s Apollo 8 med tre astronauter blev först runt månen vid jultid 1968. Efter det tappade ryssarna intresse för en likadan färd. Och de var på efterkälken med en landning. Den nödvändiga jätteraketen N-1 havererade fyra gånger under provskjutningar.

– I och med det kunde vi inte hinna före amerikanerna. Vi borde ändå ha fortsatt med vårt månprogram trots att Neil Armstrong blev först. N-1 skulle ha testats vidare och en månlandare var i princip klar. Jag var beredd.


För dig som loggar in – här kan du läsa fler artiklar. 


Chefskonstruktören fick fria händer

Snopet för Sovjetunionen som ledde rymdkapplöpningen i flera år. De kommunistiska makthavarna insåg propagandavärdet av att vara före USA med olika storslagna bedrifter. Men de förstod det inte direkt.

När Sputnik sköts upp 1957 blev det en blygsam rubrik i partiorganet Pravda. Först när västliga medier gick bananas och USA:s etablissemang råkade i chocktillstånd insåg ryssarna vad de ställt till med. Pravda blåste på för fullt och partiledaren Nikita Chrusjtjov blev en ivrig tillskyndare av rymdprogrammet.

Den oumbärlige ”chefskonstruktören” fick i princip fria händer och obegränsat med pengar. Ingen i väst visste vad han hette, inga vanliga ryska medborgare heller. Den politiska ledningen höll namnet superhemligt av rädsla för att han skulle mördas av västliga agenter.

Sputnik

Rymdfart är ingen enmansshow, men utan Sergej Koroljov – namnet avslöjades först efter hans död - hade Sovjetunionen inte tagit ledningen i rymdkapplöpningen. Han var mannen bakom första satelliten (Sputnik), första levande varelsen i omloppsbana (hunden Lajka), första människan (Gagarin), första kvinnan (Teresjkova), första tvåmansbesättningen, första tremansbesättningen, första rymdpromenaden (Leonov) och mycket annat.


LÄS MER: När reser vi till Mars? 


Fängslades som "folkets fiende"

Den temperamentsfyllde Koroljov, född i Ukraina, brukar beskrivas som Sovjets motsvarighet till USA:s Wernher von Braun. Men ”chefskonstruktören” hade mycket större inflytande över hela rymdprogrammet. Han var involverad i allt och hade en omänsklig arbetsbörda.

Hunden Lajka blev det första djuret i rymden.
Foto: / OKÄND

Koroljov var besatt av flygning redan som barn. Teknisk utbildning ledde honom in på olika raketprojekt. Men landets ledare Stalin var misstänksam mot allt och alla. De stora utrensningarnas tid medförde att Koroljov 1938 fängslades utan rättegång och fördes till gulag som ”folkets fiende”.

Grymheterna i Sibirien gav honom dåligt hjärta, han miste alla sina tänder och fick käken bruten. Något som säkerligen bidrog till att förkorta hans liv. En annan som hamnade i fängelse var Leonovs pappa. Tre år för hans del. Ändå visade varken ”chefskonstruktören” eller kosmonauten någon bitterhet mot det kommunistiska systemet.

Jurij Gagari
Foto: Sas

Efter något år flyttades Koroljov till ett specialfängelse i Moskva för vetenskapsmän och forskare. Frisläppt 1944 när hans expertkunskaper behövdes om tyska V2-raketer. Först 1957 blev han friad från alla anklagelser. Då var han i toppen av ryska rymdprogrammet. ”Krusse” gillade Koroljov och insåg hans nytta.

Hunden Lajka sköts upp i rymden

Raketen som skulle ta Sovjet till rymden var en kärnvapenbärande robot, R-7. Flera gånger kraftfullare än USA:s Atlas. Men de fem första testflygningarna av R-7 misslyckades. Därför blev raketfolket oroligt om de skulle lyckas få upp den mycket avancerade satellit som byggts för ändamålet. Det var bråttom. USA talade öppet om att sända upp en satellit. Och ryssarnas var försenad.

Koroljov valde i det läget att satsa på en enkel ”rymdboll” som endast innehöll termometer, radiosändare och batterier. Tillverkad på en månad. Vägde 83 kilo och fick namnet Sputnik. Hela världen gick i spinn när den snurrade runt jorden i oktober 1957.

”Krusse” öste beröm över Koroljov men gav honom också i uppdrag att snabbt utföra en ny bedrift för att fira 40-årsjubileet av den ryska revolutionen. Otroligt nog lyckades Koroljov och hans tekniker skjuta upp Sputnik 2 redan 3 november. 508 kilo tung. Med en hund ombord, Lajka. Världen var återigen förstummad. Och Sputnik 3, den som skulle ha varit Sputnik 1, skrämde slag på USA med en vikt på 1,3 ton. Kunde lika gärna ha varit en vätebomb.

USA var hopplöst på efterkälken. Första försöket att skjuta upp en satellit slutade med att raketen exploderade på startplattan och att satelliten - ynka 1,3 kilo - låg och pep på marken. Första lyckade uppskjutningen (1958) gav värdefulla data, men satelliten vägde bara 14 kilo.

Sovjet höll på att bli först på månen. Här är en rymddräkt som i dag finns på museeum i Moskva.
Månlandare, finns i dag på museeum i Moskva.

Sovjetunionen tycktes ha en ointaglig ledning

Nästa stora smäll kom 12 april 1961. Jurij Gagarin blev första människan i rymden. Innan USA ens hann smälta förödmjukelsen sköt Sovjet upp Vostok 2 med 25-årige German Titov ombord, yngste rymdfararen genom tiderna. Han tillbringade 25 timmar där uppe. Först ett halvår senare var det dags för John Glenn, fem timmar.

Ryssarna dånade på. I augusti 1962 sändes Vostok 3 och Vostok 4 upp med ett dygns mellanrum. Ombord var Andrijan Nikolajev respektive Pavel Popovich. Rymdskeppen kom som närmast cirka sex kilometer från varandra, men inget rendez-vous. Vostok kunde inte ändra bana. USA körde vidare med sina astronauter i Mercury, framgångsrikt men inte lika spektakulärt.

Sovjetunionen tycktes ha en ointaglig ledning när Valerij Bykovskij slog rekord med nära fem dygn i rymden. Och än värre kändes det för USA när Valentina Teresjkova i samma veva blev första kvinnan i rymden, nästan tre dygn. USA:s rekord var då 34 timmar.

Nästa ryska bragd var att skjuta upp tre kosmonauter i samma rymdskepp, kallat Voskhod 1. Ombord fanns Vladimir Komarov, Boris Jegerov och Konstantin Feoktistov. Men det var en luring, ett propagandatrick. Rymdskeppet var en ombyggd Vostok, från början avsett för en person. Kosmonauterna låg packade som sardiner och utan rymddräkter.

Chefskonstruktören dog – rymdprogrammet tappade fart

I mars samma år, 1964, besökte Gagarin och Bykovskij Sverige under en hel vecka. Och i juni var ”Krusse” här på officiellt besök. Han avsattes fyra månader senare och ersattes av Leonid Brezjnev som inte alls var lika rymdengagerad.

Ytterligare en triumf för ryssarna blev i alla fall första rymdpromenaden 1965. Leonov fick uppdraget som höll på att sluta riktigt illa.

– Rymddräkten svällde, jag svettades kopiöst, mitt visir immade igen, jag måste rulla ihop livlinan och rädda kameran. För att komma in i kapseln var jag tvungen att släppa ut luft ur dräkten, vilket var ytterst riskabelt.

USA genomförde hela tio flygningar med tvåmanskapseln Gemini innan nästa ryska rymdfärd blev av 1967. ”Chefskonstruktören” hade dött under en magoperation året före, just fyllda 59 år, och rymdprogrammet tappat fart. Gagarin och Leonov hade uppvaktat honom på födelsedagen och haft ett långt snack om vidare rymdfärder. I stället följde en maktkamp i kölvattnet efter Koroljov.

Donald Slayton och Aleksej Leonov inledde USA:s och FRysslands sammarbete i rymden. Bilden är tagen i ryska rymdskeppet Sojuz i juli 1975.

Hjältar för evigt

Äntligen var det i alla fall dags, premiär dessutom, första flygningen med nya rymdskeppet Sojuz. Den blev problemfylld och slutade med katastrof. Vladimir Komarov omkom när fallskärmen trasslade in sig under sista delen av återfärden. Men Sojuz har sedan dess visat sig oerhört driftsäker och modifierade versioner används än i dag för färder till och från den internationella rymdstationen. USA får vackert köpa in sig i väntan på efterföljare till rymdfärjan.

Leonov fick göra ytterligare en prestigefylld rymdfärd. Befälhavare på Sojuz som dockade med Apollo 1975. Äntligen ryskamerikanskt samarbete i rymden. Det har fortsatt sen dess.

Första generationen kosmonauter är hjältar för evigt. Överösta med ordnar och medaljer. Gagarin har fått en stad uppkallad efter sig och står staty lite varstans. Det gör även Valentina Teresjkova. Hon och Leonov är ”ambassadörer” för rysk rymdfart. Koroljov har fått senkomna erkännanden. En stad är uppkallad efter honom, liksom en krater på månen, en krater på Mars och en asteroid.