Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De rikas sommarparadis

Marstrand. Foto: Per Wissing
Sigrid Bernson och Peter Appelgren. Foto: Suvad Mrkonjic
Segerfirande under Match Cup 2013. Foto: Daniel Stiller / Bildbyrån
Kungen och Silvia. Foto: Louise Winberg / Gt / Scanpix
Peter Jöback. Foto: Bobbo Lauhage
Tidigare Volvochefen Leif Johansson, numera styrelseordförande i Ericsson och Astrazeneca, har ett fritidshus på Marstrandsön... Foto: Leif Gustafsson
...liksom Peter Hjörne, huvudägare i tidningskoncernen Stampen. Foto: Anders Ylander
FOLKSPORT. I Marstrand seglas det en hel del, inte minst under kappseglingen Match cup Sweden. Här Björn Hansen under förra årets tävling. Foto: Daniel Stiller / Bildbyrån
FINHUS. Societetshuset i Marstrand. Foto: Anders Ylander
1 / 9

Oscar II älskade Marstrand så mycket att han i 20 år tillbringade en sommarmånad på ön. Sedan 1800-talet har det högborgerliga semesterfirandet odlat bilden av den lilla staden väster om Kungälv.

På senare år har både segelbåtarna vid kajen och öns bofasta blivit färre. Men Marstrand solar sig i glansen av sitt förflutna och välbeställda betalar tiotals miljoner för sommarbostäder på ön.

Staffan Franckes Marstrandstips

En natt på "Wärds"

"På kvällstid kan man gå ut på den lokala puben, vilken som. Säg Wärdshuset, det är den mest genuina krogen tycker jag. När det gäller kvällstips har jag egentligen inget annat, för om jag gör något sitter jag på 'Wärds'."

Hyr en båt

"Det låter som en säljargumentation, men hyr en båt och kom ut och se Marstrand från vattnet. Det finns så otroligt många fina öar runtomkring: Instön, Albrechtsunds kanal, Åstol, Klöverön och Ärholmen. Marstrand är bara en del i en helhet.

Har du inte en egen båt, så hyr en liten motor- eller segelbåt och bara flyt runt."

Promenera runt ön

"Jag går runt ön varje dag med hunden, det är en femkilometersrunda med otroligt varierande terräng och fantastiskt fina promenadstigar."

Det är juli och Marstrandsön är sitt sommar-jag. På värdshuset serveras skaldjur till dagspris, i kiosken till höger färdigmat från Västkusten och på det berömda konditoriet intill lika berömda kanelbullar. Längs kullerstensgatorna trängs butiker av i huvudsak två slag. De ena säljer typiska Marstrandsuniformer: Seglarjackor, ribbstickade tröjor med maritima symboler och mockasiner, de andra köksgeråd och inredningsprylar i vitmålat trä. Men när författaren Astrid Hasselrot flyttade till ön 1989 fanns både systembolag, post och bank.

- Om man tittar på det känslomässigt tycker jag att det var jättemycket roligare när jag kom och det fanns kvar mer av det gamla, som detaljhandeln. Det fanns fler butiker med riktiga saker i, till exempel en affär där jag köpte tyg. Jag tycker att det turistifierats. För mig var det en nackdel, men samtidigt får man unna folk att använda Marstrand som den resurs det är, säger hon.

Som vinterboende i hyreslägenhet var hon en otypisk invånare de 21 år hon bodde på ön.

Den högsäsong med sommargäster, segelbåtar och skaldjursplatåer som Marstrand förknippas med, höll hon sig gärna undan.

Sedan 1800-talet har det högborgerliga semesterfirandet odlat bilden av Marstrand. 1843 klev Oscar II som 14-åring i land på ön första gången. Han återvände senare i livet och förblev då ön trogen: I 20 år använde han den som sommarresidens. I Oscar II:s entourage ingick Aron Jonason, känd som göteborgshumorns och ordvitsens fader men i kungens sällskap hovfotograf. Historierna om Oscar II:s tid på ön lever kvar och de fina anorna är knappast något ön skäms över - tvärtom.

- Det går inte att komma ifrån att Marstrand inte är ett socialdemokratiskt fäste, det lever tillbaka till gamla kung Oscars dagar. Det blir ju den miljön. Marstrand kan tyvärr inte bli som Lerum, det går inte. Det är väl kul att Marstrand finns på kartan, säger Staffan Francke.

 

Han driver båtuthyrningsfirman Swede charter travel på Koön, den del av Marstrand som är förbunden med fastlandet, men har bott på Marstrandsön fram till nu. För en månad sedan sålde han sitt hem sedan 32 år, som han ärvt av sina föräldrar - en 1800-talsvilla i tre plan i närheten av fästningen - till ett pris han inte kunde motstå. Att kapitalstarka personer köper upp husen på Marstrand ser han som naturligt och inget att beklaga eller motarbeta. De gamla trävillorna är dessutom så dyra i drift att de mer eller mindre kräver en rik ägare, menar Staffan Francke.

- Jag har fått lägga all ekonomi på att lappa och laga ett gammalt hus, det kostar ju att laga de här gamla kåkarna. Nu har jag tryggat hela min familjs och min egen framtid resten av livet. Jag köpte en bostad på fastlandssidan som kostade en bråkdel av vad det kostar på ön.

För att vara en avfolkad liten stad, det senaste decenniet har invånarna blivit färre för varje år, går huspriserna i förvånande riktning, och det är sommarbostadsspekulanterna som driver upp dem. 2011 skapade två försäljningar rubriker i lokaltidningen. "Marstrandshus gick för 20 miljoner", skrev Kungälvs-Posten men överdrev en aning: Under augusti månad såldes ett Marstrandshus för 19,2 miljoner kronor och ett annat för 18 miljoner kronor.

- Man brukar inom vår bransch säga att det man värderar är "läget, läget och läget" och på Marstrand är det verkligen så. Även på ön är det läget som avgör: Havsutsikt värderas högre. Att det händer så mycket på ön sommartid bidrar också till prisbilden och breddar köparkretsen, säger Andreas Fransson, mäklare och kontorschef på Fastighetsbyrån i Kungälv, som har sålt många hus på Marstrand.

 

Prisutvecklingen på Marstrandsön ser heller inte ut att stanna av. Volvos tidigare koncernchef Leif Johansson, i dag styrelseordförande i Ericsson och Astrazeneca, gjorde förmodligen en god investering när han år 2000 köpte en 180 kvadratmeter stor villa på Marstrandsöns södra sida och Peter Hjörne, huvudägare och ny styrelseordförande i tidningskoncernen Stampen, som köpte ett 40 kvadratmeter stort hus på ön 1994 och ännu ett på 213 kvadratmeter 1999, likaså.

En direkt följd av att husen köps av bemedlade sommargäster, ofta utlandssvenskar, är att ön blir alltmer folktom vintertid.

- Det kan man räkna ut själv att merparten av de som har husen i dag tillbringar kanske på sin höjd fyra veckor i Marstrand, säger Staffan Francke.

Men ön har inte alltid varit de förmögnas sommarparadis och Marstrands historia bjuder på mer än anekdoter från sena kvällar på Societetshuset.

Efter freden i Roskilde 1658, när Bohuslän och därmed Marstrand blev svenskt, lät kung Karl X Gustav bygga en fästning på ön. Carlstens fästning, som den heter, anfölls två gånger och föll båda gånger i angriparnas händer. 19 år efter byggstart, 1677, intogs Carlsten av Ulrik Frederik Gyldenløve, dansk ståthållare i Norge, och 1719 erövrades den av den norske amiralen Peter Tordenskjold. Båda gånger återtogs fästningen efter förhandlingar. På 1800-talet byggdes Carlsten ut och blev en av Europas säkraste fästningar, något som var tacksamt eftersom den då användes som fängelse.

Till Marstrand fördes alltifrån småförbrytare till mördare och våldtäktsmän och det särskilda "Marstrandsarbetet", i praktiken ett slags straffarbete, infördes i lagboken. Öns mest berömda fånge "Lasse-Maja", berömd för sin tjuvmetod att förklä sig till kvinna, har gett namn åt Marstrandsinstitutionen Lasse Majas krog.

- När jag var liten var jag väldigt fascinerad av Lasse-Maja. Jag kan fastna i flera timmar på nätet med att googla på Lasse-Maja och andra fångar som har suttit på fästningen. Jag tycker att det är jättespännande. Det var verkligen ett högriskfängelse, säger Johanna Schreiber, journalist och författare till ungdomsromanen Carlstensveckan, som utspelar sig på ön.

 

Inspirationen till debutromanen hämtade hon från sina egna sommarminnen på ön. Hon minns studentbalen på Societetshuset, kappseglingarna utanför Strandverket och glassarna på kajen.

- Marstrand har även en stor betydelse för mig eftersom jag är judinna och Sveriges första synagoga finns på ön. I dag är det bara en liten ruin, som jag bland annat har varit på bar mitzva i. Den ligger på privat mark nu men det finns en del judar som snällt ber om att få låna den till bröllop och bar- eller bat mitzva, säger Johanna Schreiber.

Det Marstrand Astrid Hasselrot känner skiljer sig från den sommarort Johanna Schreiber beskriver. Vintertid är ön folktom, tyst och mörk. De flesta restauranger håller stängt, men en och annan krögare tar ansvar för att utfodra öborna, enligt Astrid Hasselrot.

- När jag kom från mina Stockholmsresor sena novemberkvällar lyste det alltid på Grand och de var alltid glada att sälja ett extra mål. De kanske hade 20 Volvogubbar där på konferens och då fick jag också mat, berättar hon.

För fyra år sedan lämnade hon hyresrätten med glasveranda mot Marstrandsfjorden för en lägenhet i Stockholm. Efter 32 år som bofast känner sig också Staffan Francke färdig med ön. För honom kändes det inte sentimentalt att sälja huset.

- Nej, nej, nej. Det är ju som att lämna Alcatraz. Marstrand är som ett fängelse när du bor här. Jag ser inte charmen, jag ser bara krånglet och jobbet med att hela tiden åka färja fram och tillbaka och släpa grejer och lappa och laga på ett gammalt hus från 1800-talet som kostar en förmögenhet varenda gång man ska göra något. För mig var det en kvarnsten jag klippte av om halsen. Jag känner ingen sorg för Marstrand.

Men det har varit roliga år, tillägger han. Många av dem han umgås med på ön i dag är desamma som när han var ung. De som inte bor kvar på ön återvänder på sommaren. Två personer Staffan Francke känt länge är bröderna Ulf och Christer Johansson, som förutom restauranger i Göteborg driver flera Marstrandskrogar.

- Jag mutade damen som hade det för länge sedan, på sjuttiotalet, med en nallebjörn så fick jag stället. På den tiden var det inte sådan fart på Marstrand, det var på väg ner lite grand, men sedan blev det bättre med Match cup och allt härute, berättar Ulf Johansson som driver Marstrands Wärdshus sedan 35 år.

 

De kappseglingar han pratar om, Match cup Sweden, firade 20-årsjubileum i år och har gjort Marstrand till ett internationellt seglarcentrum. Världens främsta kappseglare brukar delta och följas av nyfikna åskådare på berget intill Strandverket på öns sydöstra sida.

- Det är så självklart att de här seglingarna är en bra lösning. Jag tycker dessutom att det faktum att man kan sitta gratis på berget och höra hur de skriker i båten är motsatsen till snobberi. Det är en folksport, säger Astrid Hasselrot.

Kappseglingarna fortsätter att locka turister och sponsorer, men den västsvenska fritidsseglarkulturen kan sägas ha stannat av. Seglarveckan, ett 90-talsfenomen uppfunnet av Staffan Francke med vänner i syfte att få fart på båtuthyrningen, är inte vad den brukade vara. Då, på 90-talet, seglade hundratals båtar i tur och ordning mellan Hunnebostrand, Fjällbacka, Smögen och Käringön för att avslutningsvis, som Staffan Francke formulerar det, "göra slut på pengarna" på Marstrand. I dag är uppslutningen sämre och jetsetkulturen på dekis. Numera finns Staffan Franckes uthyrningsbåtar till största del i Aten och Split.

I Marstrands gästhamn har segelbåtarna blivit färre med åren, även om de flesta fortfarande är iögonfallande. Ju närmre färjelägret, desto större båtar. De allra största bär norsk flagg.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!