Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De flydde från sitt land - hittade hem i Jämtland

Strömsundsborna Ronny Johansson och Christina Forsberg är glada över att det flyttar in nytt folk till bygden.Foto: Martin Von Krogh/Expressen
Fårfarmare. Said Inoyatov från Uzbekistan vill stanna i Strömsund, och har köpt en liten gård där han ska föda upp får. Här är några av de nio får han skaffat hittills.Foto: Martin Von Krogh/Expressen
Skolan räddas. Barnen från Uzbekistan utgör en årskull i grundskolan, vilket räddar skolan. Malika Sadi­kova lämnar dottern Zakija, snart 9, och Yahyo, 7, på Hedenvindskolan i Strömsund.Foto: Martin Von Krogh/Expressen
Dags för derby. Strömsunds herrars B-lag har flyttat hit från hela världen. Här ska de möta grannorten Hammerdal. Från vänster: Shaeb, Hassan, Ali, Noroola, Toy, Anton, Yassin, Hay, Jawad, Abbos, tränaren Charles. Nedre raden: Kamal, Danial, Moheb, Fernando, Mohammed och Matias.Foto: Martin Von Krogh/Expressen
Daniel Egmberdsson har startat ett företag som planterar skog. På vintern arbetar han som tolk och lärare.Foto: Martin Von Krogh/Expressen
29 miljoner. Uzbeki­stan är en republik i ­Centralasien ungefär lika stor som Sverige med drygt 29 miljoner ­invånare. Huvudstad är Tasjkent med drygt två ­miljoner invånare.
Uzbekistan var en del av Sovjetunionen och blev en egen stat vid Sovjet­unionens fall 1991.Foto: Nicolas Chorier / Barcroft India
En islamisk gerilla, IMU, har försökt störta regimen och upprätta en islamisk stat, men landets hjälp till USA:s styrkor under kriget i Afghanistan har lett till ett gott förhållande till USA.Foto: Efrem Lukatsky
Styr med järnhand. President under hela självständighetstiden har varit Islam Karimov som styr landet med järnhand.Foto: Anvar Ilyasov
1 / 9

STRÖMSUND. Innanför längorna av likadana hyreshus i tegel, ett stenkast från Ströms Vattudal i Jämtland, finns en liten bit av Centralasien.

Här i Strömsund har uzbekiska flyktingar skapat ett eget litet samhälle.

Efter en nedbränd moské och kulturella kompromisser har jämtlänningarna och uzbekerna närmat sig varandra.

Styrs med järnhand av Karimov

Stort som Sverige

29 miljoner. Uzbeki­stan är en republik i ­Centralasien ungefär lika stor som Sverige med drygt 29 miljoner ­invånare. Huvudstad är Tasjkent med drygt två ­miljoner invånare.

Fritt 1991

var del av sovjet. Uzbekistan var en del av Sovjetunionen och blev en egen stat vid Sovjet­unionens fall 1991.

Ledaren

styr med järnhand. President under hela självständighetstiden har varit Islam Karimov som styr landet med järnhand.

Islamistgerilla

gerillakrig. En islamisk gerilla, IMU, har försökt störta regimen och upprätta en islamisk stat, men landets hjälp till USA:s styrkor under kriget i Afghanistan har lett till ett gott förhållande till USA.

Mörka skogar, glittrande vatten och ensliga små byar med hus som har lämnats öde leder fram till det lilla jämtländska samhället Strömsund. Här saktar timmerlastbilarna ner när de passerar.

På ena sidan finns torget framför Icaaffären. Öl- och pizzahaket Corners stora fönsterrutor avslöjar tomma bänkar.

På andra sidan gatan hoppar två män med kamouflagemönstrade kepsar, gröna jaktbyxor och en jämthund in i en bil efter en snabb lunch på Frasses - "den norrländska hamburgerkedjan".

Bilden är nästan för typisk.

Men det finns också ett annat Strömsund.

I utkanten av samhället ligger kvarteret Tingvalla. Här, i vad som låter som en gammal fornnordisk fyndplats, bor Strömsunds uzbekiska befolkning. Innanför längorna av likadana hyreshus i tegel, ett stenkast från Ströms Vattudal, finns en liten bit av centralasien, mitt i Jämtland.

För bara några år sedan var området öde och flera hus revs för att de stod obebodda. Nu är inte en enda lägenhet tom.

Det börjar bli kväll och lekplatsen på gården är full av liv. Barnens röster ekar mellan tegelväggarna.

I centrum är gatorna tomma. Men på torget mellan Ica Simonssons och Coop står det nästan alltid bilar på parkeringen. Hit åker människor från hela bygden. Lanthandlarna har stängt igen och att köra tio mil för att handla mat är ingenting ovanligt.

Strömsundsborna Ronny Johansson och Christina Forsberg hälsar glatt på en äldre förbipasserande uzbekisk kvinna med blåmönstrad sjal, hon brukar sitta på torget och sälja bröd. De är glada över att det äntligen kommit lite folk till bygden.

- Det är ju positivt att det kommer barn till skolan. Annars hade man säkert fått stänga en skola till, säger Ronny Johansson.

Strömsund må vara världens mest björntäta kommun, men har aldrig haft särskilt många invånare - trots att den med sina 106 kvadratmil till ytan är Sveriges sjätte största. Utflyttningen är ett stort problem.

- Vi behöver fler barn, i dag dör det för många här jämfört med hur många som föds, säger Strömsunds kommunalråd Gudrun Hansson (S).

I dag bor 12 000 personer i kommunen, 4 000 i tätorten. Av dem är en bit över 200 personer från Uzbeki­stan, och siffran stiger.

- Bara de uzbekiska barnen motsvarar en årskull i grundskolan. Och dessutom har vi märkt att många som flyttar hit också väljer att stanna kvar i stället för att flytta in till storstäderna vilket annars är vanligt, säger kommunchefen Anders Andersson.

Den uzbekiska gemenskapen i Strömsund lockar uzbeker från hela Sverige att flytta upp till den jämtländska bygden. Akademikern Mukhiddine Shirinov har just flyttat hit från Borlänge och fått jobb som studiehandledare på skolan.

- Mina barn började tappa det uzbekiska språket, så vi flyttade hit för att det finns hemspråksundervisning för dem här, säger han.

Lokalbefolkningens allmänna intryck av uzbekerna tycks vara att de är "lugna" och "vänliga", men mer isolerade än flyktingar från andra länder som också bor på orten.

- De är familjefolk, de håller sig mest för sig själva, säger Olle Edler, 24, som bor i en lägenhet i uzbekdominerade Tingvalla.

Men en 45-årig kvinna, som inte vill uppge sitt namn, blir påtagligt irriterad när uzbekerna kommer på tal.

- Om jag säger något blir jag bara kallad för rasist. Men jag är bara realist, säger hon och pressar ihop läpparna.

- Jag tycker vi tar hit för många, de går arbetslösa och får bidrag. Det blir tungt för vår kommun. Men det är en känslig fråga här, jag har arbetat politiskt förut så jag vet det, säger hon.

De flesta uzbekerna började komma till Strömsund för sex år sedan. I början fanns problem med rasistiskt klotter och anmälda trakasserier, som kulminerade med en anlagd brand i den källarlokal i ett av husen i Tingvalla som används som moské. Polisen rubricerade händelsen som försök till mordbrand. I dag vill många Strömsundsbor avfärda händelsen som ungdomligt oförstånd utan rasistiska förtecken.

34-åriga fembarnsmamman Malika Sadikova har en lång brun klänning och en matchande brunmönstrad slöja. Hon flyttade till Strömsund från huvud­staden Tasjkent i Uzbekistan för snart sex år sedan. I början ropade ungdomar fula saker efter henne på torget.

- De brukade skrika att vi skulle åka hem till vårt land. Men efter händelsen har det blivit lugnare, de kanske förstår oss bättre nu, varför vi är här, säger hon.

Den händelse Malika Sadikova syftar på är något som inträffade den 22 februari i år, då den uzbekiske imamen Obidkhon Sobitkhony sköts ner i sin egen trappuppgång i ett av bostadshusen i Tingvalla. Det var förmiddag strax innan lunch och imamen var på väg för att leda bönen i moskén i källaren tvärs över gården när en lejd torped klev fram och sköt honom flera gånger, bland annat i huvudet.

Den tolvårige sonsonen var den förste som upptäckte sin farfar ligga blodig på golvet, med ett krampaktigt tag om trappräcket. De första timmarna efter mordförsöket rådde stor förvirring, först trodde man att det var en olycka. Det tog två timmar innan en av uzbekerna hittade den ryggsäck med vapnet som gärningsmannen kastat ifrån sig på parkeringsplatsen i närheten.

Spåren efter torpeden är många, men slutar i Ryssland. Östersunds tingsrätt har konstaterat att attentatet skett av politiska skäl av en organisation utanför Sverige. Ett uzbekiskt par som bor i Sverige var åtalade för att ha hjälpt gärningsmannen att hitta imamen, men friades i juli eftersom tingsrätten inte fann det styrkt att paret kände till gärningsmannens uppsåt.

Två dagar efter domen uttalade sig utrikesminister Carl Bildt starkt kritiskt mot dådet. "Under de år jag i olika positioner suttit i Sveriges regering har något motsvarande aldrig inträffat", skrev Carl Bildt på sin blogg, där han även gjorde kopplingar till den uzbekiska regimen, som "alldeles tydligt motverkade imamen".

Imamen var en stark regimkritiker som öppet kritiserade den uzbekiska Karimovregimen, bland annat på sin hemsida, för att vara en korrupt diktatur som utnyttjar sitt folk. Daniel Egmberdsson, som tillhörde imamens församling i Strömsund, tror att regimen ville tysta honom, och markera för andra exiluzbeker att de fortfarande har kontroll.

- Vi är rädda. Men om vi gömmer oss hela tiden blir vi till slut ännu mer rädda, säger han.

Att detta kan hända en person som fått flyktingstatus av FN och uppehållstillstånd i Sverige, skrämmer inte bara uzbekerna. Efter utrikesminister Carl Bildts fördömande, har mordförsöket blivit en fråga på hög politisk nivå.

Hemma i Uzbekistan brukade Daniel Egmberdsson ofta ta sig en mil hela vägen genom den livliga huvudstaden Tasjkent bara för att lyssna på imamen, Obidkhon Sobitkhony, som då gick under sitt rätta namn: Obidkhon Nazarov.

När imamen flydde efterlyste den uzbekiska regimen honom för vapen- och terroristbrott på Interpol, men i svenska utredningar har man inte funnit stöd för att anklagelserna skulle vara sanna.

I Strömsund blev imamen viktig för församlingen på många sätt.

- Han var en konfliktmedlare, mellan den uzbekiska och den svenska kulturen. Han lärde oss att anpassa oss till saker som i början var svåra, säger Daniel Egmberdsson.

Imamen uppmanade församlingen att integreras med det svenska samhället. Att lära sig språket, att skaffa svenska vänner och att sätta en heder i att jobba och betala skatt.

Daniel Egmberdsson sticker röret i marken ute på kalhygget, tar en planta från korgen på höften och trycker till. Tricket är att aldrig stanna. Att sätta varje träd i en och samma rörelse och sedan fortsätta. Han sätter mellan 2 000 och 5 000 plantor per dag under säsongen.

- Men hemma i Uzbekistan där jag kommer ifrån är landskapet bergigt, det finns inte mycket träd, säger han med ett leende.

Här har jämtarna levt på skogen i generationer. Men i dag ratar många ung­domar planteringsjobben som nästan helt tagits över av tillfällig utländsk arbetskraft. Skogsindustrin är Sveriges största exportnäring, men enligt skogsbranschen är läget kritiskt, det är brist på arbetskraft. Efterfrågan är stor och Daniel Egmberdsson har nyligen startat ett litet skogsplanteringsföretag med ett team på fem personer. I Uzbekistan drev han också företag, med tio anställda som tillverkade dörrar och fönster.

- När man en gång varit egen är det svårt att vara anställd, säger han, på typiskt entreprenörsvis.

I Uzbekistan var det svårt att driva företag. Polisen började hota honom och hans familj. De ville ha pengar.

- Det är ett korruptionssystem, med utpressning. Jag är en religiös man. Om jag inte betalade hotade de med att räkna in mig som extremist, och det skulle innebära fängelse, säger han.

Said Inoyatovs bjuder på kaffe med söt, kondenserad mjölk i sitt hem i Tingvalla, bara ett par våningar över den plats där imamen blev skjuten i februari. Här bor han med sin fru och sina fem barn.

När Said ställer ner brickan på bordet syns insidan på armen, full av vita ärr. De är från fängelsetiden i Tasjkent, där han satt i två och ett halvt år. Polisen anklagade honom för att vara extremist när han inte kunde betala pengarna de begärde. Men ärren på armen har han gjort själv. I fängelset upptäckte han att vakterna var mindre brutala mot honom om han redan blödde. Skar han sig så slapp han, oftast, få huvudet dunkat i stengolvet.

- Jag kan inte återvända till Uzbekistan så länge den sittande regimen finns kvar, säger han.

I stället har Said stadgat sig i den jämtländska myllan. Lånat pengar och köpt en liten gård strax utanför Strömsund, som han planerar att renovera. Där ska han arbeta med lammuppfödning, nio lamm har han redan, men har räknat ut att han behöver ha ungefär 220 lamm för att det ska bli bra business. Han visar upp affärsplanen som han fått hjälp med att göra av sin vän Lars-Olov.

- Jag vill bygga ett familjeföretag. Köpa en bättre bil och åka på semester med min familj. Bygga ett liv, säger han.