Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De fick dödsbudet
– efter flera dagar

Föräldrarna Madleen och Mohammed Alnajjar med sonen Ilan visar upp en bild på Yara.
Foto: SALEH JADALLAH
8-årige Yara hittades i en lägenhet i Karlskrona på valborgsmässoafton, och skulle senare förklaras död på sjukhuset.
"Varför skyddade det svenska samhället inte Yara?" frågar sig Yaras pappa Mohammed Alnajjar.
Foto: SALEH JADALLAH

En granne hade slagit larm om att hon for illa. En polis hade följt upp larmet och socialtjänsten hade fått in en anmälan om barnmisshandel.

Ändå dog Yara, 8.

I dag står den 30-åriga kvinnan och den 31-åriga mannen inför häktningsdomaren, misstänkta för mord.

Samtidigt utreder både polisen och socialtjänsten i Karlskrona hur allt kunde gå så fel.

Men hur mycket ansvar kan man egentligen lägga på socialtjänsten? Ett låglöneyrke med lika svårt att rekrytera kompetent personal som vården - men utan den stora debatt som pågått de senaste åren kring sjuksköterskornas löner.

Sorgen börjar sjunka in hos familjen Alnajjar i Tall Alhawa i södra Gaza stad. Men pappa Mohammed, 37, mamma Madleen, 31, lilla- syster Lana, 6, och småbröderna Karam Yahia, 4. och Ilan, 1,5, har ännu svårt att fatta att deras älskade Yara brutalt har ryckts bort från dem i det avlägsna Sverige.

Det tog flera dagar innan myndig-heterna lyckades lokalisera dem, för att överbringa dödsbudet. Då hade en bekant redan läst om händelsen på Facebook och informerat familjen.

Pappan förklarar att de hela tiden var övertygade om att Yara var i goda händer trots att de flera gånger såg att hon hade blåmärken när de talade via Skype. Men dottern försäkrade att hon var lycklig i Sverige och att hon hade fått blåmärkena när hon trillat under lek.

- Vi lät våra släktingar i Karlskrona vara vårdnadshavare eftersom myndigheterna hade godkänt dem. De sa att de var okej. Varför kontaktade de inte oss när det fanns tecken på att hon for illa? säger Muhammed.

Det var i februari förra året som Yara placerades hos släktingar till föräldrarna i Karlskrona. Hon kom ensam till Sverige och planen var att resten av familjen, föräldrarna och småsyskonen, skulle komma efter.

- Vi har ansökt om återförening och vi har fyllt i alla papper. Men myndigheternas beslut drog ut på tiden, säger pappan.

Han talar om att stämma svenska staten för behandlingen av dottern.

Och det är uppenbart att något gått fel.

Men exakt vad? I en historia där nästan ingen vuxen tagit ansvar, vems är felet?

Enligt uppgifter från boende i området sågs flickan ofta med blåmärken. Ändå är det en (1) granne som slår larm till polisen om misstänkt barnmisshandel.

- Hade fler vuxna anmält, hade det blivit på ett annat vis. Precis det behöver vi prata mer öppet om. Varför har ingen vuxen talat med flickan? Klarar man inte det kan man i alla fall anmäla anonymt, säger Jenny Swärd som själv är enhetschef inom socialtjänsten i Sollentuna.

Hon ifrågasätter också polisens agerande. Enligt uppgifter till Expressen bedömde tjänstgörande förundersökningsledare på Blekingepolisen att det inte handlade om en konkret misstanke om brott. Därför nöjde man sig att anmäla till socialtjänsten. Men i stället för att kontakta socialjouren, faxade man till det helgstängda kontoret.

- Vad man ska göra i ett sådant läge är att vända sig till beredskapen. I så fall tror jag att man hade agerat direkt, säger Jenny Swärd.

Blekingepolisen har startat en internutredning kring frågan ifall misstanken om barnmisshandel var rätt hanterad.


På Tullskolan där Yara gick vajade flaggan på halv stång i fredags och där inne hade personalen krismöte kring hur man ska berätta för övriga barn om tragedin. Ingen skolpersonal har uppfattat några varningssignaler kring Yara. Föräldrar till hennes klasskamrater som Expressen talat med säger att Yara gjorde stora framsteg när det gäller att tala svenska, men var blyg och ensam, och att man nog anade att hon inte fick så mycket stöttning hemifrån.

- Mitt barn har aldrig sett de personerna som hon bodde hos och ofta kom hon för sent till skolan, säger en förälder.

Socialtjänsten har anmält sig själv till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Kommunen ska även internt se över händelsen och hur det kunde gå fel. Under tiden som Yaras död utreds är handläggaren som missade polisens fax bortkopplad från liknande arbetsuppgifter.

Journalisten Janne Josefsson på "Uppdrag granskning" som avslöjat flera fall med missförhållanden inom socialtjänsten är inte särskilt förvånad över misslyckandet.

- Allt för ofta när man får tillgång till sociala utredningar ser man att dessa har skötts otroligt illa. Utredningarna kan vara erbarmligt dåliga. Beslut har tagits på grunder som ibland är rena gissningar, säger han och fortsätter:

- Ibland ingriper inte socialtjänsten på grund av rädsla för föräldrar. Det kan vara till exempel att de är rädda för att fysiskt råka illa ut. Min erfarenhet är att det finns exempel på där de blandat ihop sin egen rädsla med att värna om sina klienter. Ibland kan det vara att de tagit ett barn ifrån sin eller sina föräldrar på felaktiga grunder, vilket är en av de största våldshandlingar man kan göra, ibland har inget skett då de verkligen borde ha räddat ett barn. Det är otroligt godtyckligt när ett samhälle ska ta över.

Samtidigt frågar sig allt fler hur mycket man kan vänta sig av socialtjänsten, där arbetsbördan ökar, lönerna är låga och handläggarna ofta alltför oerfarna. Sjuksköterskorna har under flera år gått ut och krävt högre löner och bättre arbetsvillkor - ofta med allmänhetens stora stöd. Anställda inom socialtjänsten har ett minst lika krävande och ansvarsfullt arbete, lika lågavlönat. Detta debatteras sällan eller aldrig.


Sedan a-kassan och sjukförsäkringen försämrades kring 2008 har personer som tidigare var inskrivna hos arbetsförmedlingen eller långtidssjukskrivna i stället tvingats söka försörjningsstöd, enligt Akademikerförbundet, något som också kräver noggranna utredningar. Detta har ytterligare ökat på social- arbetarnas arbetsbörda.

Heike Eikers, ordförande i Akademikerförbundet, vill inte kommentera Yaras död eftersom händelsen fortfarande utreds. Men hon säger generellt att precis som i sjukvård och andra verksamheter som jobbar med människor kan fel begås.

- Man måste ha respekt för hur svårt det här yrket är. Ärenden som handlar om omhändertagande av barn är mycket komplexa. Utredning görs av social-sekreterare och beslutas av den politiskt tillsatta socialnämnden, säger hon.

Ann-Marie Strömberg är en av socialarbetarna i Stockholm som gått samman i nätverket "Nu bryter vi tystnaden". Syftet är att gå ut och prata öppet om det tuffa jobb som socialtjänsten har. Precis som i många andra yrken ökar dessutom kraven på administrativt arbete, vilket ger ännu mindre tid till kontakt med människor.

- Vi var flera som kände att vi måste börja tala om hur vi upplever vår arbetssituation. Men man blir ju inte särskilt populär på arbetsgivarsidan, vilket bland annat har visat sig för en del i lönekuvert och på medarbetarsamtal där anställda har kallats illojala. Det finns arbetsgivare som tycker att vi skapar dålig stämning för att vi tar upp den frustration vi känner av att inte kunna ge våra klienter med den hjälp de har rätt i. Och tyvärr är många av våra chefer alltför tysta och mjuka uppåt i leden, säger hon.

Själv har hon jobbat sedan 1976 och har 32 000 kronor i månadslön, ovanligt högt på grund av att hon har en specialfunktion. De flesta i yrket har låga löner i relation till det stora ansvaret, och kritiken mot kollegerna i Karlskrona är delvis orättvis, menar hon.

- Det är enkelt att sitta med facit i efterhand. Många gånger är det svårt att veta exakt hur allvarlig situationen är. Det är inte alltid man ser hur saker ligger till vid ett hembesök. Men självklart, när det kommer in anmälan som gäller barn får den inte bli liggande, säger Ann-Marie Strömberg.


Politikern som ytterst styr hennes jobb, Stockholms socialborgarråd Anna König Jerlmyr (M), håller med om att de som jobbar med barn och unga inom socialtjänsten har ett av de svåraste jobb som finns.

- Men jag kan inte hålla med om att allt är så mörkt som Ann-Marie målar upp det, säger hon och fortsätter:

- Jag har hört kritiken tidigare, men faktum är att vi har tillfört nästan 160 miljoner kronor de senaste två åren till barn- och ungdom inom socialtjänst- förvaltningen i Stockholms stad.

Hon tror inte att socialtjänstens problem främst handlar om de anställdas lönenivå, eller ens om förvaltningarnas budgetar.

- Vi vet att det behövs ekonomiska resurser, men jag tror inte enbart det handlar om ekonomiska resurser för att verksamheten ska gå framåt. Vi måste titta på hur vi jobbar för att kunna lyfta problemen konstruktivt. Bland annat satsar vi nu på tydligare gemensam introduktion för nyexaminerade inom socialtjänstförvaltningen, vilket har efterfrågats. Vi vill också ha fler karriärtjänster för att få folk att stanna kvar inom yrket. Det kan vara dels att gå upp lite i lön, dels att ha ett lite större ansvar. Till exempel genom att handleda nya personer som börjar jobba på ett stadsdelskontor, säger Anna König Jerlmyr.

Eva driver familjehem i Västsverige. Hon uppmärksammades då "Uppdrag granskning" gjorde ett reportage om ett felaktigt tvångsomhändertagande och har efter det en hotbild mot sig som gör att hon inte kan gå ut med sitt efternamn. Hon är kritisk mot att det inte händer mer när det gäller utsatta barn. Hon hoppas att debatten kring Yaras död ska leda till en förändring inom socialtjänsten. Bättre utbildning och bättre arbetsvillkor så att socialarbetarna orkar stanna inom yrket fler år och skaffa sig den nödvändiga erfarenheten.

Men mest av allt hoppas Eva att debatten denna gång ska bli riktigt lång.

- När det kommer ett fall så är det uppe några dagar, sedan blir det tyst. Men jag menar att det handlar om ett systemfel. Det står i lagen att myndigheterna ska ha ett barnperspektiv. Så är det inte. Och det straffas inte.