Därför blir drömmen om Dubai aldrig sann

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Foto: Dan Kitwood

Emiren av Dubai hade en dröm. 

Mohammed bin Rashid al-Maktoum ville skapa en finansiell oas i öknen vid Persiska viken. Ett slags nöjesfält för vuxna med det ena projektet större och värre än det andra. 

Notan har just anlänt.

Shejk Mohammed bin Rashid al-Maktoum är emir av Dubai.
Foto: Foto: AP
Svenska Ulrika Christoffersen har bott i Dubai sedan 1999.
Foto: Foto: Thomas Engström

Som om det inte redan vore illa nog i Dubai. Det illavarslande beskedet från det geologiska undersökningsföretaget Fugro kom i förra veckan.

 Då hade det bara gått drygt två veckor sedan Dubai sänt chockvågor genom börserna världen över. Ett skalv som började 25 november när Dubai World - ett av härskarfamiljens investmentbolag - kort meddelade att företaget måste be sina fordringsägare om ytterligare ett halvår att betala sina ofantliga lån på 59 miljarder dollar.

 Festen i Dubai är över. Pengarna är slut.

 Ett av företagen i Dubai Worlds portfölj är byggjätten Nakheel. Det är Nakheel som byggt bland annat den konstgjorda palmen utanför Dubais kust, Palm Jumeirah.

 Och det var om Palm Jumeirah som den dåliga nyheten handlade i förra veckan. Fugro har analyserat satellitbilder av palmen och slutsatsen är denna: den sjunker!

 Det handlar om cirka fem millimeter per år, enligt Fugro.

 - Vi ser på ett antal ställen att marken rör sig neråt, säger Adam Thomas, projektansvarig på Fugro.

 - I framtiden, om havsnivån som förutsagt höjs, så finns det risk för översvämning.

 Palm Jumeirah är ett av de projekt som shejk Mohammed bin Rashid al-Maktoums realiserat. Vi talar om en konstgjord ö, utformad som en palm (Nakheel betyder just palm) och som mäter cirka fem gånger fem kilometer.


 Sju miljoner ton sten och 94 miljoner kubikmeter sand har gått åt för att bygga den. På dess armar står villor som för några år sedan såldes för uppemot 50 miljoner styck.

 Längst ut finns lyxhotellet Atlantis, ett monster på 1 539 rum som invigdes i fjol med ett fyrverkeri så stort att guiderna i Dubai säger att det syntes från månen. Hur de nu kan veta det.

 Ett bra exempel på excesserna i Dubai är det hur som helst. Och nu sjunker alltså palmen, om vi får tro Fugro. Symboliken kan inte bli tydligare. Palmen sjunker, Dubai likaså.

 Slutsatserna tillbakavisas dock bestämt av Nakheel.

 - Palmen är intakt, säger Shaun Lenehan, chef för bolagets miljöenhet.

 - Även om det bara handlar om fem millimeter så skulle det skapa fysiska skador som sprickor i murbruket, läckande rör, spräckta fönster och så vidare. Inget av detta händer.

 Kanske larmrapporten är överdriven. Detsamma gäller antagligen förutsägelserna om Dubais snara undergång och konkurs.


 En god nyhet kom faktiskt i går. Dubais rika storebror - emiratet Abu Dhabi - ryckte som väntat in och stöttade upp Dubai med tio miljarder dollar. Däribland en skuld på 3,52 miljarder som Nakheel skulle ha betalt senast i går.

 Abu Dhabi har nämligen något som Dubai så gott som helt saknar. Olja.

 - Jag tror det har varit planerna hela tiden, säger svenska Ulrika Christoffersen som bott i Dubai sedan 1999.

 - Abu Dhabi vill lära Dubai en läxa och öka kontrollen över emiratet.

  Förenade arabemiraten består av sju emirat, varav Dubai är det mest kända. Men Dubai hade otur från början. Det var i det norra grannemiratet, Abu Dhabi, som de verkligt stora oljefyndigheterna fanns.

 Dubai blev tvunget att hitta på något annat. Dåvarande emiren, shejk Rashid, fick en idé. Dubai skulle bygga världens största konstgjorda hamn och locka dit handeln.

 Många tvivlade på det. Såg idén som vansinnig. Dubai ligger egentligen lite avsides eftersom fartygen måste gå in i Persiska viken, en avvikare om du kommer från Asien.

 Hamnen invigdes 1983. Ett par år senare öppnades Jebel Ali frihandelszon. Förhoppningen var att utländska företag skulle etablera sig där, ditlockade av den stora hamnen och de skattefria förmånerna.

 Emiren hade rätt, skeptikerna fel. Jebel Ali är i dag den mest trafikerade hamnen mellan Singapore och Rotterdam. Och företagen kom. I massor.

 Modellen har sedan utvecklats härifrån. Nu finns det frizoner i Dubai för medieföretag, för IT-företag, för bolag i hälsovårdsbranschen. I Media City finns allt från CNN till arabiska tv-kanalen al-Arabiya, i Internet City har bland annat Microsoft sitt regionala högkvarter.

 Och Dubai - eller snarare Mohammed bin Rashid al-Maktoum, den nuvarande emiren - fick smak för detta med att vara störst. Eller först. Shejk Mo - som han ibland kallas - räknade med att om Dubai bara byggde så kommer företagen, turisterna, finansen att komma dit.

 Det fungerade länge utmärkt. Utlänningarna kom. I massor. Från västerlänningar som lockades av skattefri tillvaro, till arbetare från Sydasien som byggde emiratet och hembiträden från Filippinerna som skötte de nybyggda villorna och lägenheterna.

 Dubai har cirka 1,4 miljoner invånare, men av dessa är bara cirka 15 procent medborgare i Förenade arabemiraten. Resten är utlänningar.

 Dubai blev en ovanlig och öppen mötesplats på den arabiska halvön. En slags oas i öknen där olika kulturer kunde mötas och samsas. Och shoppa i världens största köpcentrum, med konstgjord skidbacke och allt. För Shejk Mohammed förvandlade också Dubai till en slags verklighetens SimCity, dataspelet där man bygger sina egna städer. Vid Persiska vikens strand växte ett nytt Manhattan upp, med den ena skyskrapan mer futuristisk än den andra.

 - Det ni ser är bara 10 procent av min vision, sa shejk Mohammed ofta till sina besökare.


 Den visionen lär nu aldrig bli helt realiserad. Men en hel del har redan blivit det. Som Burj Dubai, världens högsta skyskrapa, 818 meter hög. Den ska invigas i januari, sägs det. Invigningen har skjutits upp förr.

 Men det fanns ett stort problem med shejk Mos visioner och planer. Det byggde på lånade pengar och en framtid med ständig expansion, ständig tillväxt.

 Finanskrisen satte stopp för det.

 - Men här blundade man länge för det, säger Ulrika Christoffersen. När jag flyttade in i ett nytt hus i mars hade priserna inte börjat sjunka än. Många i Dubai sa fortfarande: lågkonjunktur, vilken lågkonjunktur?

  Shejk Mohammed utstrålade också optimism. Så sent som i april skröt han:

 - Jag kan säga helt säkert att vi har lyckats begränsa riskerna från den globala finanskrisen på nolltid.

 Det var nu inte riktigt sant. Och när han för några veckor sedan kommenterade uppgifter om att allt inte stod rätt till i Dubai, så uppmanade han i stället medierna att "hålla käften".

 Det finns många som lockades av drömmen om Dubai och satsade stora pengar på det. Aari Chana från Storbritannien är en av dem som drömde om att få bo på en av Dubais palmer.


 Palm Jumeirah är bara den första. Palm Jebel Ali skulle bli ännu större och Chana betalade motsvarande en halv miljon kronor i handpenning för en femrums villa på en av palmens armar år 2004.

 - Jag trodde på storyn om Dubai, säger hon.

 Kanske hon får flytta in en dag. Kanske inte. Nakheel har avbrutit all byggnation på palmen. Inga hus har påbörjats. Ingen vet när bygget kommer i gång igen. Om någonsin.

 Så hur ska det gå för Dubai nu? Ulrika Christoffersen är optimist, trots allt.

 - Dubai kommer att klara sig, men de största och mest vansinniga projekten blir nog aldrig av. Annat kommer att ta längre tid än planerat, men till slut finns nya köpare för de hus som nu står tomma.

 Och ute på stan märks inte mycket av krisen, säger hon. Köpcentrumen är fortfarande fyllda, hotellrummen och restaurangerna likaså.

 Även Ibrahim Dabdoub, chef för National Bank of Kuwait ser ljus i mörkret. Till Financial Times säger han:

 - Jag tror inte att något annat center i området kan ersätta Dubai. Dubai har först och främst en kultur, att bli ett finansiellt centrum handlar inte bara om lagar, utan även om kulturen.

 - Det är allt från passpolisen vid flygplatsen till portieren på hotellet. Att du får en licens på bara några dagar i stället för att det ska ta månader.

 - Men Dubai gick över styr med sin låneverksamhet.

 Nu kommer baksmällan. Det kommer att göra ont. Men det verkar alltså som om grannemiratet Abu Dhabi blir räddningen.

 Frågan är bara vad Abu Dhabi vill ha i gengäld. Notor måste betalas. Det tvingas till slut även Dubai att inse.


 Källor: Financial Times, Wall Street Journal, Property Wire, Guardian, International Herald Tribune.