Foto: Jan Düsing
 Foto: Jan Düsing

Därför älskar svenskarna antika prylar

Publicerad
Uppdaterad
Antikviteter är hetare än någonsin.
Rekordmånga besökte förra helgen Antikmässan, omsättningen vid Bukowskis nätauktioner har ökat med 60 procent och tidningsställen svämmar över av magasin med "Shabby chic"-inredning.
Är det kärleken till gamla möbler som får svenskarna att dammsuga loppisar och auktioner?
Nej - det finns helt andra förklaringar, menar experterna.
Ulrika Falk på "Hem & Antik".
Sofia Murhem, docent.
Pernilla Månsson Colt, producent.Foto: Gugge Zelander
Knut Knutson kollar in en ljusstake i "Antikrundan". Programmet lockar omkring två miljoner tittare.Foto: Anna Hållams
En medelålders kvinna i Skellefteå sitter på en stol som hennes pappa köpt på auktion för 30 år sedan. Hon berättar att pappan betalat 400 kronor för möbeln. Tv-kameran zoomar in hennes ansikte när "Antikrundans" expert Knut Knutson säger att han tror att kvinnan sitter i en kunglig stol. "Den är identiskt med ett par stolar från 1823 som finns på Stockholms slott", förklarar Knut Knutson. "Jösses", stammar kvinnan när hon får höra att den förgyllda stolen är värd uppemot 100 000 kronor.
- På redaktionen brukar vi kalla Knut Knutson för "Frikyrkopastorn". Man älskar att lyssna på honom! Han har en förmåga att trollbinda folk och få torra fakta att bli livfulla, säger Carin Stentorp, chefredaktör för "Antik & Auktion", som är Nordens största tidning om antikviteter och konst.

"Antikrundan" är ett fenomen, menar Carin Stentorp och berättar att reportagen från programmets inspelningsdagar hör till de mest uppskattade i tidningen.
- Experterna är fantastiska personligheter och de är sällan "von oben". De förmedlar kunskap på ett lättsamt sätt som man kan ta till sig.
Runt två miljoner svenskar bänkar sig varje torsdagskväll i tv-sofforna för att se "Antikrundan".

Programmet startade 1989 då BBC:s "Antiques Roadshow" ville spela in avsnitt i Skandinavien. Från början var Jesper Aspegren programledare, men de senaste tolv åren har Anne Lundberg som fått tv-priset Kristallen för bästa programledare, varit ansiktet utåt. Under programmets 22 säsonger har ett 70-tal orter i landet fått besök av "cirkus Antikrundan", som består av det 30 man starka tv-teamet, 20-talet experter och otaliga långtradare med inspelningsutrustning.
- Man kan säga att publiken har ett slags kärleksförhållande till programmet och att man haft 22 år på sig att bygga upp den relationen. Vi vill ge underhållande information om våra kulturföremål, men "Antikrundan" säljer också lite drömmar, säger Pernilla Månsson Colt som producerar "Antikrundan".
- Det är så svårt att bli rik i Sverige, man kan knappt jobba sig till en förmögenhet. Många som tittar på "Antikrundan" undrar nog om de har något hemma som kan vara värt något utan att de vetat om det. Kanske du kan få en utlandssemester för vasen du ärvde av farmor, fortsätter Pernilla Månsson Colt.

Hon berättar att människor som kommer till "Antikrundans" inspelnings-platser i dag kan mycket mer än vad man gjorde för 10-15 år sedan.
- Medvetenheten är större. Man vill gärna glänsa lite och tala om vad man vet. Och det är förstås lättare att göra det nuförtiden när man kan googla fram vad signaturen under en vas står för, säger Pernilla Månsson Colt.
Sofia Murhem som forskar på auktioner och konsumtion säger att antikviteter kan vara ett sätt att köpa sig status.
- Antikfynd är ett perfekt sätt att sätta ett personligt avtryck på hemmet och är det något som är statusgivande så är det att kunna visa upp ett fint hem. Har du Myran-stolar och ett superellipsbord så visar du att du tillhör en viss grupp.
Och man ska gärna visa upp hemmet i bloggar och i reportage i inredningstidningarna. Sofia Murhem går själv på allt från "sunkloppisar" till fina visningar vid stora auktionshus.
- Jag älskar kabinettsskåp, men jag har bara tre. Och så är jag förtjust i 1800-talsblomsterarrangemang under glaskupor. Fördelen med att samla på sådant det inte finns så mycket av är att jag inte köper lika mycket saker, säger Sofia Murhem, som har doktorerat i ekonomisk historia.

Sofia Murhem berättar att det i Sverige finns ovanligt mycket antikviteter. Och det beror inte bara på att vi till skillnad från flera andra länder i Europa varit för-skonade från krig under 1900-talet. Sverige var i århundraden ett fattigt land där man var tvungen att återanvända gamla föremål och i och med att det inte fanns något stort utbud av nya, prisvärda möbler var andrahandsvärdet högt.
- Det var först i slutet på 1800-talet som det gamla började betraktas som fint och antikt och i större utsträckning kunde få ett adderat värde utöver bruksvärdet. Dessförinnan köpte de flesta på auktion av ren nödvändighet, säger Sofia Murhem.
Intresset för historia ökade och den framväxande borgarklassen hade råd att inreda sina hem med annat än det mest nödvändiga.
- Borgerlighetens kvinnor hade till skillnad från bondkvinnorna och de kvinnliga industriarbetarna ingen roll i produktionen. Då blev det viktigt att regissera hemmet och lära sig att uttrycka sin personlighet genom inredningen, säger Maria Perers, intendent på Nordiska museet och expert på folklig möbelkultur och modern design.

Den minimalistiska inredningstrenden som varit rådande de senaste åren börjar få konkurrens, märker Maria Perers. Hon hör att folk tröttnar på det ljusa och avskalade. De är nyfikna på inredning som speglar olika tidsåldrar och på föremål som har en historia.
- Men smakfostran är lika stark i dag som förr, bara det att det numera är inredningsprogrammen och inredningstidningarna som är normbildande, säger Maria Perers, vars studiecirkel om 1800-talets designhistoria snabbt blev fulltecknad.
På "Hem & Antiks" redaktion tycker sig chefredaktören Ulrika Falk märka att läsarna känner en bismak av att ständigt konsumera nya saker:
- Det känns bättre att ta tillvara på gamla saker, att köpa second hand och vintage, förklarar Ulrika Falk, som kallar tidningens inredningsreportage för "antik light".
Och att vara en medveten konsument är naturligtvis också ett statement, ett sätt att visa vem man vill vara.

Att intresset för antikviteter är stort går det inte att ta miste på. Förra veckans Antikmässa i Älvsjö i södra Stockholm lockade nästan 31 000 besökare, vilket är 29 procent fler än i fjol. Bukowskis omsatte i fjol mer än en halv miljard kronor, vilket är 100 miljoner kronor mer än 2009.
- Folk inser att de kan köpa en soffa hos oss för inte mer än vad den kostar i en möbelbutik och så får de lika mycket eller mer tillbaka vid en försäljning, säger Paulina Sokolow på Bukowskis.
"Antikrundan" lockar ofta lika många eller fler tittare än skidskytte, "Morden i Midsomer" och "Skavlan". Direkt efter sändningen i SVT1 kan man knäppa över till Kunskapskanalen och se "Antikmagasinet", där programledaren Knut Knutson samlar 175 000 tittare med sina reportage om Stig Lindbergs keramik och Alvar Aaltos glas-skulptur. Och på tisdagar klockan 21 sänder TV8 serien om Bukowskis.
- Både omsättningen och antalet omsatta föremål ökar igen efter lågkonjunkturen 2008-2009. Vi har färre butiker men fler sajter än tidigare, berättar Erik Edelstam, ordförande i Sveriges Konst- och Antikhandlareförening.

Att "Antikrundan" haft en avgörande betydelse för den trenden och för att det blivit status att ha koll på gamla prylar råder det ingen tvekan om. Men docenten och auktionsforskaren Sofia Murhem påpekar att många loppisrävar och antikvitetsälskare också söker spänning:
- Jag är lika skyldig som någon annan. Man vill åt känslan av att hitta saken man söker som kompletterar ens samlingar och vara den enda som inser ett föremåls värde. Att vilja göra klipp är en mänsklig företeelse, säger hon.

Rättelse:
I bildtext i en tidigare version av den här artikeln hade Sofia Murhem och Ulrika Falk förväxlats. Nu är rätt namn på rätt plats.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag