Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dags för ny ironisk generation - på nätet

INTE OROLIG. Komikern och språkvetaren Fredrik Lindström tycker att den ironiska återväxten är god. Foto: Johan Paulin

Ironin har förklarats död, eller åtminstone utrotningshotad.

Den ironiska generationen har blivit medelålders - och på nätet undviker många ironi eftersom den lätt missförstås.

Samtidigt haglade ett "ironirekord" på Twitter över Björn Ranelids debut i Melodifestivalen.

En ny ironisk generation börjar ta ton.

Vad?

Generationerna efter den ironiska ser på världen med större allvar.

Samtidigt exploderar ironin på nätet, och experterna tror på en renässans för ironin.

VILKA?

Som kontrast till den ironiska generationen kommer "generation ordning" som bejakar mer vuxna värderingar, berättar Pernilla Jonsson på trendspaningsföretaget Kairos future.

Journalisten Sofia Mirjamsdotter tror att vi kommer att bli bättre på att uppfatta ironi också på nätet.

Ironi är stort och växer snabbt på nätet, enligt skribenten Emanuel Karlsten, expert på sociala medier.

En ung person i hemtjänsten skulle hjälpa en pensionär i Haninge att handla. När den anställda presenterade sig som "hemtjänsten" sa pensionären, ironiskt:

- Kom tillbaka när du kommit på ditt namn.

Detta tolkade den anställda som att pensionären inte ville ha hjälp - och hemtjänsten i Haninge har nu lex Sarah-anmälts på grund av kommunikationsmissen.

Frågan är om en hemtjänstare ur den så kallade ironiska generationen - svenskar födda på 1960- och 70-talen, företrädda av komiker som Henrik Schyffert och Killinggänget samt Jonas Gardell - lättare hade snappat upp pensionärens ironi?

Den ironiska generationen gjorde revolt som tonåringar och unga vuxna med ironin som jargong och livshållning, och myntade uttryck som "intresseklubben antecknar". Det sägs att generationen bättre än andra kan formulera, förstå och uppskatta ironi, och använder den mer i sitt språk till vardags.

Lars Elleström, född 1960, professor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet, har ägnat många år åt att forska om ironi; han har bland annat lyft fram mottagarens perspektiv - hur ironin uppstår i betraktarens öga eller lyssnarens öra.

- Jag har alltid uppskattat svart humor, galghumor - och ironi har nog varit en självklarhet för mig och de jämnåriga jag umgåtts med. Monty Pythons samlade är den enda dvd-box jag äger.

Ironi har funnits så länge människan kunnat uttrycka sig mer komplext, tror Elleström. Men de senaste 200 åren har begreppet - som har sina rötter i den antika retoriken - vidgats:

- I dag finns ironin överallt, man talar om ironisk bildkonst och musik.

Ironi kommer från grekiskans eironeía och betyder "omkasta" eller "förställa", och går ut på att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Som att utbrista "Vilket underbart väder!" när det spöregnar.

Mottagarna - åtminstone en del av dem - förutsätts kunna läsa av ironin.

Intresset och acceptansen för ironi har pendlat genom historien, enligt Elleström. I forskningsvärlden nådde intresset en topp på 1980- och 1990-talen. Kanske uppstod ett nytt ironiskt förhållningssätt - och ur detta den ironiska generationen - efter kalla kriget och folks medvetenhet om att världen kan sprängas i bitar? funderar Elleström.

- Men det är en ren gissning, betonar han.

 

Efter den ironiska generationen - varav många fortfarande går i gympaskor, kanske som en omedveten ironisk känga åt vuxenlivet? - kommer "generation ordning".

- Ironi som attityd faller sig inte lika naturligt för yngre svenskar, menar Pernilla Jonsson, doktor i kommunikationsvetenskap på trendspaningsföretaget Kairos future. De som är på väg att bli vuxna i dag är mer inåtvända, allvarliga och familjefokuserade än tidigare generationer, och de hyllar mer vuxna värden.

Generation ordning - svenskar i 20-25-årsåldern - drömmer om: 1. Få ett jobb. 2. Träffa den rätta. 3. Bilda familj och inreda ett fint hem. De sätter trohet i äktenskapet och ett ansvarsfullt föräldraskap högt. Och de längtar efter det äkta och ursprungliga - tänk Bullerbyn. De vill laga mat från grunden, utan tillsatser, och vårda sina prylar med omsorg: Laga den ärvda soffan i stället för att köpa en ny.

På största möjliga allvar.

Till skillnad från den ironiska generationen som såg det heteronormativa vuxenlivet - villa, vovve, Volvo - som stagnation, gör denna yngre generation ordning sin revolt genom att bejaka mogna värden, förklarar Pernilla Jonsson.

 

Men generation ordning kan vara nog så ironisk - om man med ironi menar hur man blickar ut över världen, förklarar Ulla Johansson, professor i design management i Göteborg, som forskar om ironi.

- Ironi är för mig stereoseende: Att betrakta samtiden ur flera perspektiv samtidigt - utan att ett perspektiv har tolkningsföreträde.

Det är motsatsen till att ta livet med en klackspark; ironi kräver att man engagerar sig känslomässigt och intellektuellt.

Ulla Johansson - född sent 40-tal - berättar att hon växte upp "helt utan ironi":

- Man skulle vara allvarlig, och göra världen bättre - tillvaron var full av möjligheter. Ironi var att inte ta livet på allvar. Men jag förväxlade ironi med sarkasm, som är nedlåtande.

I dag kan hon inte tänka sig att se på världen utan ironi.

- Synsättet är viktigt för mitt välbefinnande.

De flesta är överens om att det är svårare att uttrycka ironi i skrift eftersom miner, gester och blickar faller bort - även om man förstås kan le och blinka med hjälp av smileys.

Att vi pratar mer via nätet - gör det oss mindre ironiska?

Sofia Mirjamsdotter - född 1972 - journalist, expert på sociala medier och vinnare av Stora journalistpriset för #prataomdet, tror inte det:

- Ironin är svårare att uppfatta, kanske - men är inte det själva poängen? Bra ironi ska göra en lite osäker tycker jag. Jag tror snarare att vi kommer att bli bättre på att läsa av ironi också på nätet.

Men man bör vara medveten om att folk kan missförstå, påpekar hon. Själv undviker hon ironi eftersom risken att bli misstolkad är så stor.

 

80-talisten Emanuel Karlsten - skribent inom fältet sociala medier - slår fast att ironi är vanligare på Twitter än på Facebook. Av naturliga skäl; på Facebook vänder vi oss oftast till gamla bekanta, släktingar. Som twittrare ställer vi oss på öppna torg; våra profiler skapas av det aktuella samtalsämnet och vi måste sticka ut för att få följare. Och då är ironi ett vasst vapen.

Författaren Björn Ranelids debut i Melodifestivalen orsakade något av ett svenskt rekord i ironiska tweets. Analysföretaget Lissly hittade nära 60 000 tweets om programmet då det sändes, och cirka 20 000 handlade om Ranelid.

Ris eller ros? Tja, Lisslys grundare Simon Sundén konstaterar: "Det är så mycket ironi i inläggen så de går inte att analysera."

Jonas Gardell högg hårt: "När Ranelid rappar om sin säd är det något som går sönder inom mig. Jag har just slutat vara homosexuell."

Enligt Emanuel Karlsten är ironi vanligt - och växande - på nätet. Och den har ändrat karaktär från 90-talets mer oskuldsfulla, då man var tydlig med att man var ironisk, till en syrligare, mer elak ironi - som samtidigt är mer självklar: Den som är ironisk behöver inte markera det, eller vänta in några skratt.

- Ju yngre man är desto mer tar man ironin för given, verkar det som. Man utgår ifrån att alla på nätet har ett ironiskt tänk.

Karlsten menar att "skandalbloggarna" i bröderna Schulmans anda tagit på sig narrens roll i samhället:

- De säger det som ingen annan vågar. Och de lämnar det öppet till mig att gissa om de är ironiska eller inte. Man skulle kunna säga att de är ironiska mot själva ironin.

Komikern och språkvetaren Fredrik Lindström, född 1963 - busringare i Hassan i P3 tidigt 90-tal och aktuell med showen Ljust & Fräscht med Henrik Schyffert - håller med om att den ironiska återväxten är god. Han upplever inte att yngre svenskar har svårare att uppfatta ironi.

- Men den ironiska humorn har så klart ändrats sen i början av 90-talet. Det ligger i humorns natur, den får aldrig bli förutsägbar - då skrattar man inte.

Ironin är ett universellt stilgrepp, menar Lindström. Vi använder ironi i det mänskliga samspelet för att spegla att vi har gemensamma värden.

- Dialogen skulle bli osexig om vi skalade bort ironin. Den finns ofta där utan att vi tänker på den.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!