Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bröderna dömdes trots många tvivel

Bröderna Önder och Özcan Yildiz dömdes för mord. Foto: Jan Düsing
Christian Holmén, nu chef för Expressens grävgrupp, skrev om fallet redan 2002. Foto: Tommy Schönstedt

Sveriges kanske snårigaste kriminalfall synas på nytt.

Podcasten "Spår" gräver nu i Rinkebymordet från 2002.

Granskningen kastar nytt tvivel över domarna där bröderna Yildiz fälldes för mord.

De pekades ut av sin farbror i tveksamt förhör

Huvudvittnet

Den berättelse som brödernas farbror lämnade var avgörande för de fällande domarna. Han har missbrukat både hasch och heroin och är dömd för en lång rad brott. Ett intyg från Rättsmedicinal- verket beskriver att farbrodern sannolikt har "en personlighetsstörning av Borderlinetyp med narcissistiska och antisociala drag".

Rinkebykommittén

Det ideella nätverket Rinkebykommittén har länge kämpat för att få till stånd en ny rättegång för Özkan och Önder Yildiz. Där ingår författaren Börge Hellström, journalisten Mustafa Can, PR-konsulten Henrik Westander med flera. Kommittén menar att de indicier som de fällande domarna bygger på är "mycket svaga".

Tre andra podcasts om kriminalfall

"I brottets spår"

Journalisten Anna Wikner gräver i det olösta dubbelmordet i Brattås 2005.

"Serial"

Succén som inspirerade "Spår". Är Adnan Sayed verkligen skyldig till mordet på ex-flickvännen 1999?

"Fallen jag aldrig glömmer"

Hasse Aro minns mord och rån han haft svårt att släppa.

Klockan är omkring två på natten. Radu Acsinia, 19, har tillsammans med några kompisar åkt till Sollentuna för att söka upp sin ärkefiende. Han och Orhan Yildiz hatar varandra och har flera gånger hamnat i slagsmål. Vad bråket egentligen handlar om är svårt att reda ut. Till viss del något så banalt som vem som är starkast. Långt senare berättar en vän att det också är en kamp om territorium, vem som ska vara kung i området.

När Radu Acsinia och Orhan Yildiz ser varandra utbryter skottlossning. Ingen skadas, men bråket trappas upp.

Ett dygn senare mördas Radu Acsinia i Rinkeby med elva skott, tre av dem träffar huvudet och avlossas på bara någon meters avstånd.

Misstankarna riktas snabbt mot Orhan Yildiz, hans bröder Önder och Özkan liksom deras kusin Ayhan. Senare samma år döms alla fyra i både Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt för att ha planerat och genomfört mordet.

Orhan och Ayhan är bara 17 år gamla när mordet begås och får därför fyra års sluten ungdomsvård. Önder, 20, döms till tio års fängelse medan Özkan, 24, får livstid.

Men domarna blir starkt ifrågasatta.

Under pågående hovrättsförhandling tar Orhan tillbaka sitt nekande. Han erkänner mordet och säger att bröderna är oskyldiga, att de inte ens varit på platsen. Önder och Özkan menar att de befann sig i Gävle under tiden för mordet och därför har alibi.

Svårt att hänga med? Inte konstigt. Den som gräver i Rinkeby-mordet blir lätt yr i huvudet. Fallet är en röra av osannolika vändningar, halvsanningar och rena lögner.

Det vet Martin Johnson som, tillsammans med kollegan Anton Berg, granskat fallet i den andra säsongen av podcasten "Spår".

– Det här är ett fall där man verkligen kan ifrågasätta hur rättsväsendet arbetar och vem man väljer att tro på, säger han.

Johnson och Berg är inte de enda journalister som dykt ner i den snåriga polisutredningen. Redan hösten 2002 granskade Expressens Christian Holmén, i dag chef för tidningens grävgrupp, Rinkebymordet i en artikelserie.

– Det som väckte min nyfikenhet var att händelseförloppet inte gick inte ihop rent logiskt. Det var så märkligt alltihop. Det kändes inte som om rättsväsendet lyckades reda ut vad som hände, säger han.

Christian Holmén grävde vidare och skrev, tillsammans med frilansjournalisten Dick Sundevall, boken "Tre bröder" som kom ut 2005 och året efter belönades med Grävande journalisters pris Guldspaden. Där presenterades bland annat 15 nya vittnen. Berättelserna styrkte Özkan och Önders versioner.

– Jag hade hoppats att de nya omständigheterna skulle prövas i en ny rättegång, för det hade känts juridiskt anständigt. Men så blev det inte, säger Christian Holmén.

 

Nu har Martin Johnson och Anton Berg tagit över stafettpinnen.

I "Spår" granskar de framför allt de två ben på vilket åtalet främst vilar. Det ena handlar om att brödernas farbror, en psykiskt sjuk heroinmissbrukare, berättat att bröderna tillsammans planerat och utfört mordet.

Det andra kretsar kring mobiltelefoner. Polisens kartläggning visar att brödernas mobiler rört sig i Rinkeby under mordnatten.

 

Men "Spårs" genomgång av fallet pekar på att bevisningen är skakigare än den först framstår som. Farbrodern ringde två gånger till polisen och angav sig själv. Efter att han pekats ut som gärningsman av den spärrvakt som jobbade i tunnelbanestationen under mordnatten försökte han ta livet av sig i häktet.

Dagen efter ville polisen hålla ett förhör. Farbroderns advokat vägrade delta eftersom han menade att klienten var i för dåligt skick. Förhöret hölls ändå och där pekade far-brodern ut sina brorsöner.

Senare ändrade han sin historia flera gånger. Det finns åtminstone sex olika versioner. Vid ett tillfälle säger far- brodern att han sett Orhan skjuta ihjäl Radu Acsinia för att senare förneka att han vet någonting överhuvudtaget.

– Här finns ett stort frågetecken. Varför anses en av hans versioner vara mer sann än de andra? Det förstår jag inte, säger Martin Johnson.

Han får medhåll av Christian Holmén:

– En psykiskt sjuk heroinmissbrukare är, milt uttryckt, inte något idealvittne. När han anger sina brorsöner är han inlåst på häktet, utpekad av ett vittne, tänder av från heroinet och vill bara ut därifrån.

När det gäller Önder och Özkans mobiltelefoner, som spårats till Rinkeby under natten, hävdar bröderna att detta har sin förklaring. Özkan ska ha lånat ut sin till Orhan, som begick mordet, och Önder säger sig ha glömt sin på ett gym där kusinen Ayan hittat den av en slump.

Osannolikt, men inte omöjligt.

– Jag tycker att domstolarna valde att bortse från uppgifter som problematiserade den version som åklagaren presenterade, säger Martin Johnson.

 

Det som sänkte brödernas trovärdighet var att de ljög friskt i början av utredningen. I "Spår" berättar deras pappa, som har ett kriminellt förflutet i Sko-makarligan som smugglade narkotika för drygt 30 år sedan, att han bad dem göra det eftersom han inte litar på rättsväsendet. Han tänkte först att det var bättre att ducka och fara med osanning. Men efter fällande domar i tingsrätten kom fadern på andra tankar.

Han uppmanade Orhan att berätta sanningen och då erkände sonen, under hovrättsförhandlingarna, att det var han som ensam utfört mordet.

– Hade de hållit sig till samma version från början tror jag att den hade tagits emot på ett helt annat sätt, säger Martin Johnson.

 

De som är kritiska till domarna menar att det inte spelar någon roll att det sannolikt alltid kommer att finnas frågetecken kring Rinkeby-mordet. För att fälla någon för mord krävs att det ska vara "ställt bortom allt rimligt tvivel" och kritikerna hävdar att det omöjligen går att hävda detta när det gäller Özkan och Önder.

– Domarna är dåligt underbyggda och djupt tveksamma, för att inte säga direkt felaktiga, säger advokat Thomas Olsson som försvarade Özkan.

Bröderna har flera gånger sökt resning, men fått avslag.

Henrik Söderman, åklagaren som drev målet, står fast vid sin inställning om att rätt personer fälldes för mordet.

– Jag har inte sett någonting under de här 13 åren som fått mig att ändra uppfattning, säger han.

Under de månader som Martin Johnson dykt ner i den snåriga historien har han slagits av att Rinkebymordet har drag av grekisk tragedi:

– Två unga män som känner varandra sedan barnsben börjar slåss, bråket trappas upp och leder till ett mord som får ett enormt efterspel för alla inblandade.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!