Piratpartiet har stöd av 5,1 procent av väljarna inför valet enligt Synovate, men stämmer undersökningen? Opinionsinstituten ringer bara fasta telefoner samtidigt som allt fler unga bara använder sig av mobiltelefon.
Piratpartiet har stöd av 5,1 procent av väljarna inför valet enligt Synovate, men stämmer undersökningen? Opinionsinstituten ringer bara fasta telefoner samtidigt som allt fler unga bara använder sig av mobiltelefon.

Branschen som 39 procent av våra politiker vill begränsa

Publicerad
Uppdaterad
Opinionsinstituten har bekymmer.
De envisas med att ringa till våra fasta telefoner, men många av oss använder bara mobilen.
Och om vi väl svarar på den fasta telefonen, då har vi sällan tid eller lust att avslöja vilket parti vi tänker rösta på.
Men instituten vill inte skälla på oss. I stället angriper de varandra för att välja taffliga mätmetoder.
Följ med in i en bransch som 39 procent av politikerna vill begränsa.
Nils Lundgren, partiledare för Junilistan, pryder Expressens förstasida dagen efter EU-valet i juni 2004. Han är klädd i en blågul fotbollströja och sträcker armarna uppåt i en segergest. Blicken strålar av glädje, kanske med ett stänk av förvirring. Ingen, inte ens Nils Lundgren själv, hade ju räknat med denna skräll.
Före valet visade opinionsmätningarna att Junilistan skulle få mellan tre och fem procent av rösterna. Facit blev hela 14,5 procent.
Opinionsinstituten vägrade att ställa sig i skamvrån. Förklaringen blev i stället att få röstar i EU-valet. Dessutom utser vi favoritpartiet väldigt sent, ofta bara några dagar före valet. I värsta fall timmar.
Synovate, som trodde att Junilistan skulle få fem procent av rösterna, bestämde sig för att utreda hur det kunde gå så snett. Efter valet kontaktades samma personer som berättat vad de skulle rösta på före valet.
Misstankarna bekräftades. Visst hade väljarna ändrat sig i sista stund. Den nya mätningen gav junilistan elva procent av rösterna.
- Alltså slutade vi mäta för tidigt. Om vi fortsatt fram till dagen för valet hade vi inte gjort samma grova underskattning, säger Nicklas Källebring, opinionsanalytiker på Synovate.

7 juni väntar
ett nytt val till Europaparlamentet. Hittills har intresset varit ljummet, men nu börjar opinionsmätningarna ramla in. Synovate visade häromdagen att Piratpartiet skulle få 5,1 procent av rösterna. Metoden: att bara ringa till fasta telefoner, inte till mobiler.
Runt 12 procent av de svenska hushållen saknar fast telefon, visade en undersökning från post- och telestyrelsen i december förra året. Föga överraskande är det yngre svenskar som väljer bort den fasta telefonen.
Toivo Sjörén, undersökningsledare på Sifo, har fått veta att var fjärde svensk under 30 år saknar fast telefon. Men inte heller Sifo ringer till mobiltelefoner.
- Inte än i alla fall, men vi följer utvecklingen, säger han.
Nicklas Källebring försvarar sig med att Synovate har gjort egna mätningar: gruppen med mobiltelefoner skiljer sig bara med någon decimal i väljarsympatier från gruppen med fasta telefoner.
- Men vi vet att detta kan förändras och följer utvecklingen, säger han.

Rickard Falkvinge, pressansvarig på Piratpartiet, hävdar att framtiden redan är här.
- Själv är jag snart 40 år och har inte haft en fast lina de senaste åtta åren. Bland våra medlemmar är hälften under 25 år, hälften över. Klart de borde ringa mobilerna.
Rickard Falkvinge tänker inte lägga någon större vikt vid opinionsmätningarna inför EU-valet. Piratpartiet fokuserar i stället på den Sifomätning som visade att 7 procent av väljarna absolut kan tänka sig att rösta på Piratpartiet.
Den ledande frågan löd: "Piratpartiet är ett politiskt parti i Sverige som arbetar för att förhindra nya övervakningslagar som Ipred och FRA-lagen. Skulle du kunna tänka dig att rösta på Piratpartiet i EU-valet?"
- Vi betalade 13 000 kronor för undersökningen. Efter den vet vi hur vi ligger till och slipper famla i mörkret, säger Rickard Falkvinge.
Men det är knappast hela sanningen. Att småpartier betalar för att undersöka hur många som kan tänka sig att rösta på partiet ger inte bara en signal om intresset. Det är också ett välkänt knep att få utrymme i medierna.

Inför riksdagsvalet 2006 valde Feministiskt initiativ samma taktik. Åtta procent av väljarna svarade att de kunde tänka sig att rösta på partiet. Facit blev 0,7 procent.
Statsvetaren Henrik Oscarsson sågar de partibeställda undersökningarna.
- Resultaten är orimliga. Fråga hur många som kan tänka sig att bestiga Mount Everest. Folk kan ju tänka sig vad som helst som de inte har för avsikt att genomföra.
Han följer i stället väljarundersökningarna som bekostas av medierna. Årets mest omtalade väljarundersökning slog ner som en bomb 4 april i år. Alliansen var plötsligt större än oppositionen, visade mätningen från Demoskop. Avståndet mellan blocken var 4,8 procent. Moderaterna hade ökat med nio procent.
Politiker inom vänsterblocket manade till lugn. Socialdemokraten och landstingsrådet Kalle Sandström skrev på sin blogg:
"Nu får vi ha is i magen när det gäller opinionssiffrorna. Följer man opinionsmätningarna vet man Demoskop oftare redovisar kraftiga svängningar. Vänta tills Sifo, Synovate, SCB presenterar sina mätningar."
Han fick rätt. Två veckor senare visade både Sifo och Synovate att det var mycket jämnt mellan blocken.

Nicklas Källebring på Synovate blev inte heller förvånad. Han är kritisk till Demoskops undersökningar och hävdar att de svänger för mycket.
- Det är journalistiskt slarv att ni värderar deras undersökningar lika högt som våra. Historiskt sett är våra mätningar betydligt bättre än Demoskops.
Metodfelet, enligt Nicklas Källebring, är att Demoskop inte väger in vad den intervjuade röstade på i föregående val. Alla opinionsinstitut har nämligen svårt att få tag på folk. Det är inte ovanligt att bortfallet ligger på 50 procent eller högre. För att kompensera den felkällan ställs frågan vad vi röstade på i senaste valet. Invändningen är att vi lätt glömmer bort vad vi röstade på, eller minns fel. Undersökningar har kunnat slå fast vårt sviktande minne.
- Det är ett mänskligt drag som vi inte kan bortse från. Alltså är det en dålig metod att väga in föregående val, säger statsvetaren Henrik Oscarsson.
Men även bland statsvetarna finns två läger. Några försvarar metoden att väga in tidigare val, andra inte.

Anders Lindholm, vd för Demoskop, tycker inte att man behöver vara så kategorisk.
- Jag är medveten om att våra mätningar redovisar kraftigare svängningar, men frågan är vad man är ute efter att mäta. Vi vill skildra uppfattningen just nu, inte göra en prognos över vad man tänker rösta på i kommande val.
När Anders Lindholm får höra att Nicklas Källebring på Synovate anser sig göra bättre undersökningar, då blir han irriterad.
- Det där är bara nys, säger han och ger sig in i ett komplicerat resonemang om hur man ska avgöra vem som är bäst.
Politikerna och allmänheten får alltså leva med att metoderna skiljer sig åt. Och frågan är vad mätningarna egentligen betyder för opinionen. En mängd forskare har försökt avgöra om det finns fördelar med att öka i en opinionsundersökning, eftersom vi gillar vinnare. Bland experterna kallas det för bandwagon-effekten. Men lika ofta har underdog-effekten haft betydelse, att sympatisera med förloraren.
- Opinionsmätningarna har i alla fall en avgörande betydelse för den politiska debatten. Politikerna kastar sig ju över mätningarna, säger Henrik Oscarsson.
Samtidigt fruktar politikerna opinionsmätningarna. Hela 39 procent av riksdagsledamöterna vill förbjuda opinionsmätningar under veckan före valet, visade en undersökning från Göteborgs universitet förra året.
Ett sådant förbud är knappast realistiskt, med tanke på internet. Mätningarna kan enkelt publiceras i ett annat land - och läsas på nätet i Sverige.
Största bekymret för opinionsinstituten är antagligen att få tag på oss. Och få oss att ställa upp. Branschen kallar gruppen som inte vill svara på frågorna för "vägrare".
- Den gruppen blir bara större. Folk har väl mindre tid och telefonförsäljarna har förstört mycket av vår marknad. En del svarar inte om de ser ett okänt nummer på sin presentatör. Vi måste hitta nya vägar, säger Anders Lindholm på Demoskop.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag