Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Beviset: Svenskarna älskar gamla träbåtar

Vad är charmen med att ha träbåt?
Sven Skifferberg, 55, målarmästare, har sin båt på Långholmen i Stockholm:

"Först och främst, eftersom jag är hantverkare, tycker jag att det är så kul att kunna bevara ett träbåtsarv. Både ett svenskt, norskt och finskt. Det är det väsentliga tycker jag. Det är många gånger som att rädda ett lik kan man säga. Alltså rädda och renovera som jag och min fru har gjort med den här båten. Så är det ju också nåt speciellt med en träbåt. Det är ingen som kommer ner på en brygga i Sandhamn eller på Utö eller på Fejan och säger "Åh guud vilken vacker båt du har" om man har en plastbåt. Du kan ju jämföra. Träbåtar är vackra!"
Foto: Ann Jonasson
Johan Axbom, 40, elektriker, har sin båt på Långholmen i Stockholm:
"Den är mer levande än en plastbåt, det är mera själ i en träbåt. Det är en trevligare känsla på sjön också, tycker jag. Jag har hållit på med båtar i säkert tio år och har vuxit upp med båt sedan jag var liten och att ha träbåt är absolut bäst"
Foto: Ann Jonasson
Sette Holstensson, 68, byggnadsarbetare, har sina båtar på Långholmen i Stockholm:
"Det är gemenskap! Man håller på med kulturarvet. Vi umgås och träffas som här på byggan på båtklubben och har kul. Vi åker till andra klubbar också, där det är mycket träbåtar alltså. Men där jag ligger där är vi bara två träbåtar och det är mina! Men jag har det så bra där på Lidingö och så kan jag ju åka hit och vara med de här gubbarna här ändå. Det är som ett kompisgäng, vi håller alltid ihop och vi hjälper varanda. Att ha träbåt är ett sätt att leva helt enkelt."
Foto: Ann Jonasson

Svenskarna älskar sina gamla träbåtar.

Även om de kräver blod, svett och stålar handlar det om en mångårig kärlekshistoria.

Nu är detta också vetenskapligt bevisat.

– Det är förknippat med kärlek, passion, ömhet och skönhetsupplevelser, säger etnologen Mattias Frihammar som forskar om träbåtar och deras ägare.

Sverige har runt en miljon fritidsbåtar. Det anses vara världsrekord vad gäller antalet båtar per person och har många förklaringar. Natur, välstånd, fritid – men framför allt en kärleksfull relation till allt som har med båtar och båtliv att göra.

Dessa ömma känslor kommer särskilt till uttryck när det gäller äldre träbåtar. Allt fler människor lägger ned tid, engagemang och pengar på gamla farkoster. Att ha träbåt är en livsstil och bidrar dessutom till att slå vakt om kulturarvet.

Det skrapas och slipas och lackas över hela landet. Som om plastrevolutionen aldrig hade ägt rum för 50 år sedan. Eleganta lyxjakter från början av 1900-talet, smäckra Petterssonbåtar, enkla pojkbåtar – segel- och motorbåtar i trä har blivit en folkrörelse.

– Sverige har otroligt mycket båtar. Det har en kombination av orsaker. Skärgårdens natur förutsätter att du använder båt, många svenskar bor vid vatten, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

– Vi har mycket fritid. Sociala reformer och semesterlagstiftning präglar svenskt 1900-talet. Och vi har ett utvecklat föreningsliv, inte minst när det gäller båtliv, säger han.

<strong><span style="color: #f4340a;" _mce_style="color: #f4340a;">Fem träbåtar som nu k-märks</span><span style="color: #f92705;" _mce_style="color: #f92705;">:</span><br>1) Petterssonbåten</strong><br>Petterssonbåten "Vineta II" byggd i Stallarholmen 1939. Konstruktör C G Pettersson. Ägaren bor i Tullinge.
<strong>2) Skärgårdskryssare</strong><br>Skärgårdskryssaren "Finiekette" byggd i Karlsborg 1935. Konstruktör Harry Becker. Ägaren bor på Tjörn.
<strong>3) Sportbåt</strong><br>Sportbåten "Kristina" byggd i Stockholm 1961. Konstruktör Owe Forslund. Ägaren bor i Stockholm.
<strong>4) Koster</strong><br>Kostern "Fuga" byggd på Ridön 1950. Konstruktör Jac M Iversen. Ägaren bor i Västra Frölunda.
<strong>5) Andunge</strong><br>Segelbåten (typ Andunge) "Amanda" byggd i Säffle 1963. Konstruktör Thorvald Thorvald Gjerdrum. Ägaren bor i Stockholm.

Fredrik Blomqvist är ansvarig för Sjöhistoriska museets kulturmärkning av klassiska svenska fritidsbåtar. Den sker för att bevara kulturhistoriska värden och för att uppmuntra ägare att investera tid, arbete och pengar i sina båtar. K-märkningen är frivillig, det finns ingen lagstiftning inblandad.

Ägaren ansöker själv om att få sin båt k-märkt. Kriterierna är att den ska vara byggd före 1965, ha väldokumenterad historia samt vara i gott skick och i bruk. Hittills har 93 båtar k-märkts sedan verksamheten började 2009. Ett 20-tal ansökningar ligger inne och ska avgöras i maj.

Också några plastbåtar med åldern inne har k-märkts.

– K-märkningen är som en medalj och en klapp på axeln till den som lagt ned möda. Ägarna gör stora insatser för att upprätthålla kulturhistoriska värden. Det är viktigt att de får erkännande, säger Fredrik Blomqvist.

Intresset för äldre fritidsbåtar har aldrig varit större. Överallt rustar människor upp gamla träbåtar, går på kurser för att lära sig restaurera, åker på mässor och festivaler för att beundra veteranbåtar. De organiserar sig i särskilda föreningar för varje båttyp och deltar livligt i båtdiskussioner på internet.


Etnologen Mattias Frihammar vid Stockholms universitet anser att detta stora intresse är en del av den nostalgi och den vurm för kulturarvet som råder i hela västvärlden. Han driver forskningsprojektet ”Luktar godare och kluckar skönare” – namnet syftar på vad folk säger om sina träbåtar – för att undersöka vilka värden, normer och ideal som kommer till uttryck i intresset för äldre tiders fritidsbåtliv. Kopplingen till fritid och semester, den fortfarande starka könsuppdelningen i båtlivet och fritidsbåtens koppling till nationell identitet och ”svenskhet” är tre aspekter som speciellt uppmärksammas i projektet.

– Det råder ett intresse för kulturarvet, för den ganska nära historien i hela västvärlden. Båtar är en facett av detta, ”Antikrundan” i tv är ett annat exempel. Frågan är vilket slags förflutet man vurmar för, säger Mattias Frihammar.

– Många jag talar med vänder sig mot en utveckling där människor inte själva tar hand om sina stora, snabba, moderna båtar utan lämnar över dem till marinor och varv. Intresset för gamla fritidsbåtar är en motreaktion. Sedan moderniteten slog igenom i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet strävar man efter äkthet.

– Veteranbåtsägarna söker något äkta, autentiskt. De köper inte bara den ytliga livsstilen. De vill ge livet mening, säger han.

Mattias Frihammar förklarar att de sociala aspekterna av båtlivet är viktiga. Folk gillar att vara på båtklubben där de kan utbyta erfarenheter och få tips. Han understryker att det fortfarande mestadels är ett nätverk för män där kvinnor har svårt att tränga in.

– Båtlivet är väldigt maskulint kodat även om inte bara män är intresserade. Det är ett segt könsrollsmönster. Många båtklubbar kämpar med det här, men det finns något i strukturen som är knepigt, säger Mattias Frihammar.

– Det här är en arena där män uttrycker ömhet och kärlek. Man talar väldigt ömt om båtar, som om en förälskelse, säger han.


Båtsnickaren Andreas Millde märker det stora intresset för äldre träbåtar i sin verksamhet. Han förklarar att människor tar bättre hand om sina gamla båtar i dag även om många båtar ruttnar bort och många säljs till utlandet, främst till Tyskland och Holland. Det är en ”folkrörelse” inom båtvärlden, säger han.

– När plastbåten kom på 1960-talet minskade intresset för träbåtar drastiskt under 20-30 år. I dag sköter folk sina träbåtar ordentligt och renoverar dem gärna, säger Andreas Millde, medförfattare till boken ”Svenska träbåtar” och ägare till Stockholms båtsnickeri.

– Folk är stolta över sina båtar. De har dem inte bara för att semestra utan visar gärna upp dem. På båtklubbar, festivaler och kanske allra mest på nätet, säger han och nämner Veteranbåtsmötet i Wasahamnen i Stockholm den 23-24 maj och Veteranbåtsfestivalen i Nynäshamn den 6-9 augusti.

Millde säger att motorbåttyper som svenska Petterssonbåtar, amerikanska Chris Craft och exklusiva Riva från Italien är bland de mest eftersökta. Populära äldre segelbåtar är skärgårdskryssare, R-båtar och folkbåtar.

– Ta med en kunnig person och gör besiktning innan ni köper träbåt. Många köper för dåliga båtar och tröttnar. Håll efter och sköt ytorna, se till att båten kommer i sjön varje år, säger Andreas Millde.

– En ny eller välrenoverad träbåt är lätt att sköta. Den är inte jobbigare än en plastbåt, säger han.