Maria Lindroth, 56, har precis avslutat den första riktiga skoldagen efter sommarlovet på Trädgårdsstadsskolan i Tullinge, Botkyrka kommun.
Dagens lektioner med en niondeklass har hon hållit ute i skogen, för ovanlighetens skull. Maria Lindroth valde att plugga till lärare i SO och matematik för att hon ville arbeta med människor. Hon säger att hon trivs med sitt jobb och har aldrig ångrat sitt yrkesval.
Samtidigt är hon bekymrad över utvecklingen.
– Elevernas kunskapsnivå har sjunkit under de 30 år jag undervisat på högstadiet. Framför allt var det på 1990-talet som skolan gick igenom en rejäl försämring, säger Maria Lindroth.
Färska siffror från EU:s opinionsinstitut Eurobarometern visar att svenskarna engagerar sig mest i sitt lands utbildningssystem. I inget annat medlemsland än Sverige hamnar skolan så högt upp när medborgarna uppmanats att säga vilka två frågor de anser vara mest centrala för respektive land.
Och larmrapporterna har de senaste åren avlöst varandra:
När svenska elever år 1970 för första gången deltog i en internationell lässtudie var de svenska tioåringarna bäst i världen. År 2000 hamnade vi i Pisa-testet, som görs med 15-åringar i hela världen, på en delad fjärdeplats på läskunnighetsområdet, medan det vid den senaste mätningen - 2009 - blev en 15:e plats.
I matematik har Sverige rasat från en topposition till plats 20 av de 34 OECD-länderna.
25-30 procent av gymnasieeleverna får IG i kurserna matematik A, B och C och på flera yrkesprogram får nästan varannan elev IG.
I takt med att alla varnar för de sjunkande prestationerna, trappar de politiska partierna upp sitt engagemang i skolfrågan.
Inför valet 2014 kommer skolfrågan sannolikt bli central i kampen om rösterna, säger Expressens politiska kommentator K-G Bergström.
- Skolfrågan har redan fått en sådan hög prioritet, så att jag har väldigt svårt att se att det skulle avta, säger han.
Flera opinionsundersökningar det senaste året har pekat på att Socialdemokraterna har petat ner Folkpartiet när det gäller förtroende i skolfrågan.
Samtidigt har bland annat Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin tidigare annonserat att skolan kommer att vara partiets hjärtefråga tillsammans med miljön inför 2014.
Frågan är hur Sverige hamnade i dagens situation. Hur blev skolan en av det svenska samhällsbyggets krisbranscher?
Zoran Alagic, som sedan åtta år är presschef på Lärarnas Riksförbund, menar att tre olyckliga reformer i början av 1990-talet ligger bakom utvecklingen.
Kommunaliseringen av skolan, där 120 000 lärare bytte arbetsgivare från stat till kommun och kommunerna tog över ansvaret för undervisningen.
Det fria skolvalet.
Friskolereformen där det infördes en skolpeng som följde med eleverna till den skola man valde.
- Det fanns goda tankar med alla dessa reformer, var för sig, att decentralisera och komma närmare brukarna. Men när staten trädde tillbaka och ingen annan tog ansvar blev det rena rama vilda västern i skolan, säger Zoran Alagic.
Samtidigt som löneläget har försämrats, anser Lärarnas Riksförbund att arbetsvillkoren inte följer med i samhällsutvecklingen.
Samtidigt som politikerna debatterar krisen i skolan pågår en parallell diskussion: om läraryrkets sjunkande status.
I Finland, där skolan i princip varit oförändrad sedan 1980-talet, går det tio sökande på varje plats på lärarutbildningen.
I Sverige rapporterades det i fjol om att 123 personer kom in på lärarutbildningar med 0,1 poäng på högskoleprovet. Maxpoängen är 2,0 och valde man konsekvent bokstaven C på svarsalternativen i höstas blev resultatet 0,4, konstaterade Dagens Nyheter.
– När man berättar i Finland att man är lärare så tycker folk: Oj, vad fint! berättade svenskläraren Anna Antman på grundskolan Ressus i Helsingfors då Expressens reporter Johanna Ekström i våras gjorde reportage om varför finländska elever hamnar i topp.
Precis som i Sverige har man fritt skolval i Finland, men där är det inte en så stor fråga i och med att så gott som alla skolor håller god kvalitet, påpekar Lärarnas Riksförbunds Zoran Alagic.
– Den svenska skolan har förstörts när man i all välmening ville öppna upp för flexibilitet och få bort gamla katederskolan. Men folk har en förvrängd bild av katederundervisning, menar Zoran Alagic.
– 1990-talets lärarlösa lektioner och fria arbete fungerade kanske för dem som har stöd och driv hemifrån, men de som har minst stöd hemifrån gynnas tvärtom av studiero och ordning.
Lärarnas Riksförbund vill ha tydligare styrning och hoppas på en statlig finansiering av skolan.
Tomas Kroksmark, professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping, poängterar att kraven på lärarna har förändrats rejält sedan 1970-talet.
– Vi har ett mer tekniskt och komplext samhälle. Det är ökade krav från eleverna, där de har en sådan enorm tillgång till information via mobiltelefoner och datorer. Säger en lärare någonting på en lektion kan en elev googla kring ämnet på en minut.
Föräldrarna har också blivit mycket mer aktiva.
– De engagerar sig mer i skolvalet, kollar upp läroplanen och väljer aktivt därefter. Och du kan skriva upp att föräldrarna följer upp detta. De poängterar gärna om läroplanen inte efterföljs, begär ut prov för att se hur deras barn bedöms och så vidare, säger Tomas Kroksmark.
Han tycker att svenska lärare har ett fantastiskt kompetensutvecklingsavtal med 13 betalda heldagar per år, men anser att det behöver satsas mer på kunskap om de olika sätt som elever lär sig på.
– I ett klassrum på 25 personer brukar det rimligtvis finnas fyra-fem olika sätt som eleverna lär sig bäst på. På lärarutbildningen borde man bättre få lära sig om vetenskapen bakom utlärningsprocessen. Som det är i dag skjuter många lärare från höften, säger professorn.
Zoran Alagic på Lärarnas Riksförbund instämmer:
– Framtidens lärare fostras till viss del av ett pedagogetablissemang som inte tycker att man ska ha betyg och som vill att skolan ska bli mindre kravfylld och mer lustfylld. Det krävs ju både och!
Om det är någon läroplan som varit bov i dramat är det den från 1994, menar matte- och SO-läraren Maria Lindroth i Tullinge.
– Då kom den här individualiseringen, att eleverna ska forska själva. Jag tror att många lärare misstolkade det här, och lät eleverna sitta själva och arbeta. Ju mer man arbetar ensam desto sämre blir resultaten, det vet man i dag - det visar rapporter från skolverket med all tydlighet.
Eleverna behöver gemensamma uppgifter eftersom de då kan sporra varandra, de kan prata om uppgifterna tillsammans. Men sitter de ensamma så upptäcker de inte vad de inte kan, menar Maria Lindroth, och bristerna samlas på hög. Med den läroplanen kom också otydligheten i målen, vilket gjort att elever kan fortsätta uppåt utan att egentligen ha nått målen.
– Då kan jag som hög- stadielärare känna att där sitter jag med Svarte Petter, för elever som inte nått målen i trean och inte heller i sexan har kunnat fortsätta som om inget hänt. Men i nian finns krav att de ska nå målen i nian oavsett hur det gick tidigare årskurser, säger Maria Lindroth.
