Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Astrids Lindgrens kamp i Expressen

Historisk bild. ”Tanken var att vi skulle ta bilder av henne med rasistiskt klotter i bakgrunden. Det fanns en grupp skinnskallar där och en gick fram till henne”, berättar Expressens dåvarande fotograf Jens Assur om bilden där Astrid läxar upp skinnskallen Niklas. Foto: Jens Assur

Den stora författaren och den stora tidningen var tillsammans en effektiv kraft i samtidens stora frågor.

I nära samarbete med Expressen kämpade Astrid Lindgren mot rasism, för utsatta människor och för djurens rättigheter - och hon fällde en maktfullkomlig regering.

Folkets älskade sagoberättare blev på äldre dagar en av makthavarna fruktad folktribun.

– Astrid fick ett forum i Expressen och tidningen fick en fantastisk medarbetare, säger Maria Schottenius, tidigare kulturchef på Expressen.

Vi har också skrivit i Expressen

Stig Dagerman

Författaren Stig Dagerman rapporterade 1946 från det sönderbombade Tyskland efter andra världskriget. Artiklarna samlades i den klassiska reportageboken "Tysk höst".

 Vilhelm Moberg

Författaren Vilhelm Moberg medarbetade i många år på Expressens kultursida med kulturartiklar och debattinlägg. Det sista bidraget kom 1972, året före hans död.

Evert Taube

Författaren och trubaduren Evert Taube skrev ofta i Expressen. Dikter, recensioner och debattartiklar. Mycket om miljöfrågor, till exempel hotade älvar.

Lars Forssell

Diktaren Lars Forssell var en regelbunden medarbetare. Han publicerade dikter och kulturjournalistik i tidningen. Ibland kom han med flera manus samma dag.

Bengt Anderberg

Författaren Bengt Anderberg skrev på Expressens kultursida i många år. Recensioner, kulturartiklar och ofta betraktelser från Bornholm där han bodde.

Vid nära 70 års ålder började Astrid Lindgren tala politiskt klarspråk. I sina böcker hade hon i alla år gett uttryck för sin grundläggande humanism och osvikliga solidaritet med samhällets små och utsatta. Nu inledde hon en ny karriär som opinionsbildare.

Hon pekade på orättvisor och missförhållanden. Hon kämpade mot främlingsfientlighet. Hon hängde ut ett orättfärdigt skattesystem och drev fram en ny djurskyddslag.

Den folkkära författaren började inse vilken tyngd hennes namn hade i den offentliga debatten - och beslutade att utnyttja sin popularitet maximalt. Artikel efter artikel inflöt till Expressen, som tacksamt publicerade.

Astrid Lindgren valde Expressen till plattform. Hennes långa vänskap med paret Margareta och Bo Strömstedt - hon författare och tv-producent, han chefredaktör på Expressen - gjorde det valet naturligt.

Tidigare Expressenjournalister vittnar om hennes nära relation till tidningen. Om hennes omtanke och samarbetsvilja, om hennes uppriktiga intresse för tidningens medarbetare och deras familjer.

– Astrid var enormt viktig för Expressen och Expressen var enormt viktig för henne. Hon stod väldigt nära tidningen. Hon deltog i våra barns liv, hon kände tidningens chaufförer och visste vad deras barn hette, berättar Maria Schottenius, tidigare kulturchef på Expressen.

– Hon ringde mig ganska tidigt när jag tillträtt som kulturchef och sa: "Välkommen lilla vän, hoppas att det här ska bli riktigt bra." Det var rart, sånt glömmer man inte.

Vi har också skrivit i Expressen

Stig Dagerman

Författaren Stig Dagerman rapporterade 1946 från det sönderbombade Tyskland efter andra världskriget. Artiklarna samlades i den klassiska reportageboken "Tysk höst".

 Vilhelm Moberg

Författaren Vilhelm Moberg medarbetade i många år på Expressens kultursida med kulturartiklar och debattinlägg. Det sista bidraget kom 1972, året före hans död.

Evert Taube

Författaren och trubaduren Evert Taube skrev ofta i Expressen. Dikter, recensioner och debattartiklar. Mycket om miljöfrågor, till exempel hotade älvar.

Lars Forssell

Diktaren Lars Forssell var en regelbunden medarbetare. Han publicerade dikter och kulturjournalistik i tidningen. Ibland kom han med flera manus samma dag.

Bengt Anderberg

Författaren Bengt Anderberg skrev på Expressens kultursida i många år. Recensioner, kulturartiklar och ofta betraktelser från Bornholm där han bodde.

– Astrid hade ett stort, varmt hjärta. Hon var rolig, slagfärdig, klok och välorienterad. En mycket reflekterande människa hela sitt liv och värdefull med sin opinionsbildning, säger hon.

Astrid Lindgren gjorde debut som opinionsbildare med den berömda Pomperipossasagan på Expressens kultursida 1976. Hon beskrev hur hon tvingades betala 102 procent av sina inkomster i skatt - och utlöste därmed den våg som på hösten samma år svepte bort Socialdemokraterna från makten efter 44 år.

Därefter följde en strid ström av debatt- och opinionsartiklar. Många handlade om miljö och djur; efter att ha fört en lång kampanj fick hon 1987 en ny djurskyddslag i "födelsedagspresent" på sin 80-årsdag av dåvarande statsministern Ingvar Carlsson (S).

– Hon fällde regeringen trots att hon var övertygad socialdemokrat. Hon såg att det hade gått alldeles snett. Vad hon än tog tag i och satte sitt namn på hände det saker, hon kunde ändra lagar genom sitt skrivande, säger Maria Schottenius.

– Hon blev matriark, hon kunde skilja på vad som var rätt och fel åt oss. Och Expressen blev hennes organ. Inte minst hennes ställningstagande mot rasism var viktigt för tidningen, säger hon.

Astrid Lindgrens klassiska "Sluta skinheadsa"-replik blev en symbol för kampen mot det rasistiska våldet på 1990-talet. Det var en tid när främlingsfientliga så kallade skinnskallar gjorde sig breda på gator och torg - och när attacker mot invandrare var vanligt förekommande.

Expressen tog 1995 med Astrid Lindgren till den beryktade helikopterplattan vid Riddarholmen i centrala Stockholm där dessa grupper brukade hålla till. Hennes uppläxning av den rodnande skinnskallen Niklas är en del av Sveriges moderna historia – och fotografen Jens Assurs bild på Astrid, 87, och Niklas, 18, är en av de mest berömda pressbilderna.

Reportern Pär Sundberg beskriver i sin artikel hur författaren rycker den unge mannen i hängslena:

"– Du måste sluta skinheadsa. Du ska inte vara här det leder bara till olycka, säger Astrid.

– Lova mig nu att du slutar med de här skinheaderierna. Du får inte bli någon nazist, då kan jag ju inte älska dig så mycket som jag annars skulle kunna, säger hon."

Och det lovar Niklas.

Fotografen Jens Assur berättar att Astrid Lindgren hade ställt upp för en intervju om rasism och ungdomsvåld. Expressens utsända träffade henne hemma i lägenheten på Dalagatan i Stockholm.

Den 10 mars 1976 publicerades Astrid Lindgrens saga om Pomperipossa i Expressen.

– Tanken var att vi skulle åka ned till helikopterplattan för att ta bilder av henne med rasistiskt klotter i bakgrunden. Vi åkte dit och jag började fotografera. Det fanns en grupp skinnskallar där och en gick fram till henne, säger Jens Assur.

– Hennes böcker berör det goda och onda. Hon var en person som vågade ta strid och vara tydlig. I det här sammanhanget visade hon mod och engagemang mot rasismen, säger han.

Astrid Lindgren var alltid starkt engagerad för djurens rätt. Hon berättade ofta om hur bra djuren hade det i hennes barndom hemma på gården Näs i Småland. Hon upprördes av utvecklingen inom det svenska lantbruket, framför allt över att djuren hölls instängda.

"På 80-talet blev djuren hennes stora ämne. Hon var uppvuxen med djuren, de var henne lika nära som Emil och Madicken. En ko som inte fick beta, en gris som plågades, en höna som berövades sina sprättmöjligheter väckte inte bara hennes sorg utan också hennes vrede. Hon skrev, tog ministrarna i örat, Ingvar Carlsson kom till Dalagatan och bockade som en pojke, och 1987 gav han henne i 80-årspresent en ny djurskyddslag. Den blev tandlösare än hon trodde – "fisigt", sa hon – och fortsatte att skriva", skriver Bo Strömstedt i en minnesartikel i Expressen efter Astrid Lindgrens död 2002.

"Ständigt ringde hon under det sena 80-talet och sa: "Nu ska jag skriva om djuren för sista gången." Det blev alltid en ny gång", fortsätter han.

I en av sina många debattartiklar i Expressen kräver Astrid Lindgren omedelbar översyn av den svenska djurhållningen, "helst före valet 1988".

"Det var en socialdemokratisk regering som satte i gång storindustrialiseringen av jordbruket. Nog vore det fint om en socialdemokratisk jordbruksminister vore den som ställde allt till rätta igen", skriver hon – och strax därefter var den nya "Lex Lindgren" ett faktum.

Men det är naturligtvis med sagan – och Expressenartikeln – "Pomperipossa i Monismanien" som Astrid Lindgren har haft sin största inverkan på landets politiska historia. Genom att beskriva effekterna av regeringens skattepolitik gav hon ett kanske avgörande bidrag till att Sverige fick maktskifte efter mer än fyra decennier av socialdemokratisk hegemoni.

Vännen Bo Strömstedt hade under sin tid som kulturchef på Expressen länge bett henne att skriva i tidningen, men utan resultat. Så här skildrar han hennes debut i en minnesartikel:

"Naturligtvis bad jag henne skriva i Expressen. Det blev inget. På tio år blev det inget, men en marsmorgon 1976 ringde hon:

– Här talar Astrid Lindgren, före detta socialdemokrat. Jag har skrivit en saga om Pomperipossa som betalar hundratvå procent i skatt. Vill du trycka den?

– Ja tack, svarade jag.

Vi tryckte. Det var den 10 mars 1976 och samma dag hade riksdagen ekonomisk debatt. Sven-Erik Sjöberg i Dagens Nyheter tog en bild över axeln på Gunnar Sträng - gamla finansministern – när han satt i kammaren och läste Astrid Lindgrens saga. Man ser på Gunnar Strängs hopbitna nackhår att han tänker att nu går det åt helvete. Det gjorde det också; socialdemokratin förlorade för första gången på fyrtiofyra år - inte för att vanliga svenska medborgare kunde identifiera sig med Astrid Lindgrens miljoninkomster men för att hon konkretiserade ett byråkratiskt småkineseri som otaliga människor, då, hade upplevt på sitt eget sätt."

Denna politiska saga blev upptakten till ett långt och fruktbart samarbete mellan Astrid Lindgren och Expressen. Bo Strömstedt höll i kontakterna, men också en rad andra på tidningen träffade henne. Maria Schottenius minns att "Astrid älskade att gå ut och äta".

– Maria och jag hämtade henne hemma på Dalagatan och åkte till Grand Hôtel, vi skulle äta lunch på Verandan. Astrid gick mellan oss och höll oss i armarna. Alla människor i alla åldrar tittade på oss med vördnad, det var en stor upplevelse, berättar Gunilla Forsberg, tidigare mångårig medarbetare på Expressens kulturredaktion.

– En annan gång hade vi mat från en restaurang med hem till henne. Efter maten gick jag ut i köket för att diska. Hon kom efter mig ut i köket.

– Jag kommer aldrig att glömma hennes ord: "Lilla vän, sluta omedelbart med de där dumheterna, jag vill inte gå miste om en sekund av vår samvaro". Så vi satte oss och fortsatte att prata, hon "ville veta allt om oss", säger hon.

Med kofoten. Efter att ha protesterat mot att tvingas betala 102 procent i skatt önskade sig Astrid Lindgrens ”Pomperipossa” i sagan en kofot för att kunna stjäla tillbaka lite av sina pengar. Foto: Per Kagrell

Tidigare Expressenfotografen Jacob Forsell har tagit mängder av bilder på Astrid Lindgren genom åren. Han samlade en del av dem i boken "Astrids bilder" för några år sedan.

– Jag var hos henne i Furusund för att ta bilder inför hennes 80-årsdag. Jag satt ensam med henne i flera timmar. Också för att hon ville ha sällskap, säger Jacob Forsell.

– Där tog jag bland annat porträttet som är på den nya 20-kronorssedeln. Det är en bild som har varit överallt. Först i Expressen, sedan i andra tidningar och böcker, säger han.

Han berättar att Astrid Lindgrens nära relation till både Expressen och honom själv gjorde att hon alltid ställde upp. Men en gång fick han nej. Han visste att hon skrev sina böcker i sängen och bad att få ta en bild.

"Käre Jacob, tack ska du ha än en gång för alla dessa bilder. Men sidu, sidu, i sängen kan du inte få någon bild förrän jag blir så gammal att jag städse ligger", svarade Astrid Lindgren i ett brev.

 

Fotnot: Med början i morgon sänder SVT1 "Astrid", en dokumentär om Astrid Lindgren i tre delar av Kristina Lindström.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!